måndag 28 oktober 2013

Grand Canal, 大运河 (Kejsarkanalen)


Troligen inte så många som inte har ett specialintresse för Kina känner till att världens längsta, och även äldsta, handgjorda kanal går 180 mil hela vägen från Beijing ner till Hangzhou söder om Shanghai. Denna kanalen, Grand Canal 大运河, är både typ tio gånger äldre och ca tio gånger längre än Göta Kanal. Av någon anledning har detta gigantiska byggnadsverk aldrig fått någon större internationell uppmärksamhet.

Kanalen började grävas redan för 2500 år sedan under Zhou-Dynastin,(lila färg på kartan nedan) men den större delen grävdes under den korta Sui-Dynastin för ca 1400 år sedan. (grå färg). Då tror man att ca sex millioner(!) personer var aktiva i arbetet, vilket alltså i många avseenden kan jämföras med arbetsinsatsen för att bygga den betydligt mer kända Kinesiska Muren. Redan på den tiden förband kanalen de klassiska huvudstäderna Beijing, Xian, Luoyang och Hangzhou.

Under Yuan-Dynastin för drygt 700 år sedan grävdes några nya sträckningar under ledning av mongoliska Khublai Khan för att optimera vägen mellan Beijing och Hangzhou. (grön färg). Det är denna dragningen som i dag kallas Kejsarkanalen och mäter hissnande 1 794 km och stora delar är handgrävd kanal. 

Efter stora översvämningar år 1855 så använd inte sträckningen mellan Gula floden och Beijing för kontinuerlig trafik. Ungefär halva kanalen, den södra, är i drift och den är mycket hårt trafikerad. Framför allt den aldra sydligaste biten.

Den lila delen grävdes under "Vår- och höstperioden" ca år 500 f.Kr.
Under Sui-Dynastin ca år 600 e.Kr. grävden den gråa delen.
På slutet av 1200-talet under Yuan-Dynastin grävdes den gröna delen.
Det är den röda delen som är i trafik idag.

 Grand Canal genom Hangzhou som är södra ändpunkten för kanalen

Grand Canal genom Tianjin på väg mot Beijing som är norra ändpunkten.

lördag 5 oktober 2013

Dagens boktips: "Peking – förändringarnas stad"


Jag känner Jojje Olsson huvudsakligen som en bloggkollega och genom kommunikation i diverse kommentarsfält, men jag har även haft nöjet att äta en middag med honom på ett tak till en hutong för några år sedan. Nu är Jojje aktuell med sin bok "Peking - förändringarnas stad" och där spelar just hutongerna en central roll, och Jojje är även engagerad i att bevara de hutonger som finns kvar.

Boken hör till den kanske lite ovanliga gruppen "skönlitterär reselitteratur", och den skiljer sig tydligt mot "vanliga" reseböcker. Jojje beskriver Beijing's (och Kina's) egenheter och känsla i stället för att publicera turistkartor och lista restaurangtips.

Jag tycker definitivt att boken är bra, och bitvis till och med mycket bra. Har man, som jag, en relation till staden så är igenkänningsfaktorn stor och Jojje har lyckats sätta ord på och beskriva en väldans massa företeelser som gör Beijing så intressant som staden verkligen är. Man hittar även en massa roliga och intressanta fakta och kuriositeter.

Stor del av beskrivningen görs med hjälp av intervjuer av olika profiler från Beijings minst sagt blandade befolkning. En viktig poäng som framgår tydligt är hur otroligt olika invånarna i Beijing kan vara. Folk har så stora skillnader i bakgrund, ursprung och förutsättningar vilket är en viktig komponent i att Beijing är så otroligt mångfacetterad.

Som titeln på boken antyder så är de ständiga förändringarna av staden ett centralt tema, och jag tror att alla som besökt Beijing mer än en gång har fascinerats av hur mycket som har förändrats sedan sist. De av Beijings invånare som är äldre har sett förändringar som är så stora att det nog inte riktigt går att förstå för oss utifrån.

För den som har ett intresse av Beijing i synnerhet och Kina i allmänhet så är min rekommendation att läsa boken riktigt stark. Även för turisten som aldrig varit i staden men som vill förstå Beijing på en djupare nivå än att bara hitta till den Kinesiska Muren eller till Sidenmarknaden så har boken mycket att ge.

Själv beställde jag mitt exemplar här på Adlibris.

Peking - förändringarnas stad av Jojje Olsson