Tre dagar i Pingyao

Den historiska staden Pingyao i Shanxiprovinsen har en tämligen unik stadskärna med en mycket stor mängd hus, gator och tempel från Ming- och Qingdynastin bevarade. Därtill har Pingyao en nära på helt intakt stadsmur som omsluter hela staden. (Utöver Pingyao är det bara Xi'an, Jingzhou och Xingcheng som har komplett bevarade stadsmurar i Kina.) Pingyao blev på grund av sitt centrala och strategiska läge Kinas finansiella centrum under Qingdynastin, och där öppnades bland mycket annat Kinas första bank. Tack vare Pingyao's historiskt autentiska utseende har en hel del historiska filmer spelats in där.

Som alltid vid turistattraktioner förstörs en del av den autentiska upplevelsen av kommersen, och så även i Pingyao. Huvudgatorna innanför stadsmuren är fyllda av turistanpassade affärer som säljer krafs, men det får man se igenom, och då är gatorna med dess historiska bebyggelse otroligt vackra.

En egenhet i Shanxi, och definitivt i området runt Pingyao, är att det finns många människor som bor i hus byggda genom att gräva en valvformad grotta in i en bergssida av sandsten. Ingången till grottan förses med en dörr och fönster i varierande kvalité. Många som bor på detta vis är naturligtvis tragiskt fattiga, men det hindrade inte att flera av dem lät oss komma in och titta i deras enkla hem. Mycket intressant, men det är med blandade känslor man hälsar på.

Även i bergssidorna i Pingyaos närområden finns det sevärdheter i form av tempel och historiska byggnadskomplex. Utöver detta besökte i vi även en försvarsanläggning i en bergssida som är uppbygd kring ett nätverk av tunnlar utgrävda i berget. (Zhangbi Ancient Fortress) Anläggningen uppfördes ursprungligen på 400-talet.

En av huvudgatorna i Pingyao.

Miljöbild inifrån någon av alla gårdar som angränsar till Pingyaos huvudgator.

Utsidan av Pingyaos stadsmur.

Hus utgrävda som grottor i en bergssida.

Inifrån ett ”grotthus”. Notera den stora teglade sängen i Shanxi-stilsom är integrerad i spisen för att värmas upp.

En av tunnlarna i försvarssystemet Zhangbi Ancient Fortress.

En varning för Jiankou

Jiankou är en relativt lång och helt orenoverad sektion av Kinesiska muren (ca 20 km). Jag har efter mitt tidigare besök där 2006 vid flera tillfällen rekommenderat och hyllat denna sektion eftersom den är mer eller mindre helt orenoverad och fri från turistshopping. Kanske den genuinaste sektionen i Pekings närområde.

I dag skulle jag utöka mina erfarenheter av Jiankou genom att tillsammans med några vänner gå en ”hiking” på muren från Jiankou till den betydligt mer exploaterade Mutianyu som ligger några timmars vandring öster ut. Vi fullföljde inte, utan vände tillbaka efter några torn och en knapp timme. Med rimlig risknivå för sitt liv är det helt enkelt allt för farligt att fullfölja denna vandring. Muren, som på många ställen har rasat, stiger extremt brant – nära på lodrätt upp för bergssidorna och de en gång existerande trapporna finns inte längre. Vid flera tillfällen under vår relativt korta vandring passerade vi passager där ett minimalt felsteg skulle medföra att man störtar ner längs bergssidan till en sannolik död. Varje år dör en handfull turister vid Jiankou, och många blir strandsatta på någon klipphylla och lyckas inte komma tillbaka. Hittills i år har (enligt lokalbefolkningen) två turister dödats vid Jiankou.

Tidigare har jag gjort hikingen mellan Jinshanling och Simatai och det är en ”Walk in the Park” jämfört med Jiankou till Mutianyu. 

Kontentan av ovanstående är att om man inte verkligen är ute efter ”bergsklättring” och är helt medveten om riskerna så ska man inte ge sig på att klättra på muren vid Jiankou. Själv bedömer jag mig ta betydligt högre risker än den stora massan, men jag tycker att detta är på fel sida om sundhetsgränsen. Bilderna nedan från vårt äventyr ger en indikation av hur brant och svårklättrat det är.

Fyra dagar i Sichuan

Jag har tidigare bara besökt Sichuan på arbetsresa, utan någon bra möjlighet till turism. Nu har jag just spenderat fyra intensiva dygn i Sichuan och äntligen hunnit med en hel del.

Jag tycker att Sichuan är intressant på flera plan. Dels är det en mycket vacker provins (där typ halva ytan är berg) men dess historia är också värd att nämna. Parallellt med de ”klassiska” tidiga kinesiska kulturerna kring Gula floden (Xia/Shang/Zhou) blomstrade även en annan samtida avancerad högkultur i Sichuan som är oförtjänt okänd, men har fått ett litet uppsving i historieintresserade kretsar i och med de relativt nya utgrävningarna i Sanxingdui. Där har man bland mycket annat grävt fram spektakulära bronsmasker som har ett utseende som jag tror av de flesta inte uppfattas som kinesiskt. (Jag skrev 2015 hela artikeln på Svenska Wikipedia om Sanxingdui.) Det var så sent som på 300-talet f.Kr. som kulturen i Sichuan på allvar förenades med den traditionella kinesiska historiebeskrivningen.

Utöver att jag besökt Sanxingdui så har jag även klättrat runt i berget kring den 71 meter höga Jättebuddhan i Leshan som är uthuggen i en bergssida. Även två heliga berg (E-Mei och Qingcheng) med tillhörande tempel har besökts, och naturligtvis även forskningscentret för Panda-uppfödning. En annan kanske märklig sevärdhet som intresserar mig som ingenjör ganska mycket är Dujiangyan's bevattningssystem som byggdes för över 2 200 år sedan. Det mest omtalade i detta projekt var att man sprängde sig genom ett berg genom att växelvis elda och hälla vatten på berget för att skapa en kanal, men anläggningen innehåller även många andra tekniska egenheter kring vattenflöden etc. som naturligtvis blir intressantare med tanke på dess ålder  Systemet är fortfarande i drift drygt två millennium senare. Jag lyckades naturligtvis även klämma in ett besök vid en kejsargrav; Liu Bei som år 221 grundade Shu Han-dynastin.

 Jag framför den 71 meter höga Jättebuddhan i Leshan som är uthuggen i en bergssida. Notera storleken på tåspetsarna bakom mina axlar.

 En av alla pandorna på Chengdus forskningscenter för pandauppfödning.

 Denna gigantiska bronsmask från Sanxingdui är 132 cm bred. Den är en av väldigt många liknande masker som hittades 1986 utanför Chengdu tillsammans med en stor mängd andra artefakter.

Hotpot av Sichuan-typ, dvs kryddig!

Nu även möjligt med E-visum till Kina

Från och med i år är det möjligt ett söka 30-dagars "E-visum" till Kina. Det innebär att man ansöker helt elektroniskt och bifogar alla bilagor (inklusive pass) som pdf- eller jpg-bilder (som man skapar med t ex kameramobil eller skanner). Passet behöver alltså aldrig skickas iväg. E-visumet gäller "kollektivt" för minst två personer som måste resa in och ut från Kina vid samma tidpunkt. Visumet får man över post som ett dokument som man använder tillsammans med sitt pass vid in- och utresekontrollen i Kina. Man kan söka visumet upp till tre månader innan man åker, och man får sedan visumet hemskickat ca en vecka innan avresa. De 30 dagarna som visumet gäller börjar räknas från tiden för utfärdandet, vilket är en dryg vecka eller så innan avresan. I praktiken betyder det att man får upp mot tre veckors vistelsetid i Kina.

Det som ska bifogas till ansökan som pdf-fil eller jpg-bild är:

* Pass

* Flygbiljett

* Hotellbekräftelse (för första natten eller första hotellet)

* Personfoto

Som jag ser det är fördelarna mot det klassiska alternativet att man slipper skicka iväg sitt pass, vilket jag aldrig tycker om. Det är dessutom ett betydligt enklare ansökningsförfarande för E-visum som inte tar många minuter att klicka sig genom.
Slutligen är det billigare. Priset för ett E-visum är idag 1 200 kr per person inklusive leveransporto vilket ska jämföras med 1 580 kr (+ returfrakt) som ett traditionellt visum med posthantering kostar idag.

Nackdelarna är vistelsetiden om man har för avsikt att stanna mer än två veckor. Ska man stanna i tre veckor så börjar man nog närma sig gränsen. En annan (lite märklig) nackdel är att det inte fungerar för ensamresenären.

E-visum hanteras av Visum till Kina som är officiell partner för Bureau of Exit and Entry Administration Ministry of Public Security P.R.C i Norden.

Exemple på hur ett E-visum ser ut

Den KOMPLETTA guiden till turism i Beijing

Jag tycker mig ha belägg för att lite kaxigt påstå att denna blogg är den mest kompletta samlingen av svensk turistinformation om Beijing på nätet. Det betyder att om du ska vara maximalt förberedd inför att turista i Beijing så ska du naturligtvis läsa HELA bloggen. Om man upplever detta som tidsödande (man kanske har ett liv vid sidan om datorn) så kommer här ett inlägg som i kompaktformat länkar till allt väsentligt du behöver veta inför din resa.

En tidig fundering inför en resa till Beijing är nog ofta NÄR det är lämpligt att åka. VAR man ska bo är också ett vanligt "problem". Ska man bo på "vanligt" hotell eller kanske på Courtyard i klassisk Beijing-miljö? Heter staden förresten Beijing eller Peking?
Åker man på sommaren kan man tänka på att följa det lokala modet när man planerar klädsel.

Man behöver söka visum till fastlands-Kina och här ändrar sig reglerna då och då. Är man allergiker är det bra att veta hur man ska hantera det, och hur är det med vaccination? Hur mycket kostar egentligen en resa till Beijing? ...och finns det uttagsautomater eller behöver man växla hemma?. Passar kontakten till mobilladdaren i de kinesiska väggutagen, eller behövs det adapter?...och hur gör man för att komma åt Facebook och Twitter i Kina?

Innan man åker kan det vara bra att ha lite bakgrundskunskap om resmålet. Dels om Beijing's historia, och även om Kinas tid som Kungarike och Kejsaredömme. Det kan även vara bra att kunna de viktigaste fraserna på kinesiska och veta vad Mandarin betyder.

En del oroar sig för t ex hur toaletterna är i Kina eller hur man tar sig från flygplatsen till hotellet. Nej - taxichaufförerna kan inte engelska så förbered er på att skriv ut adresserna till tänkta resmål på kinesiska.

Vad ska man då göra i Beijing? Utöver "självklarheterna" som t ex den Kinesiska muren och Förbjudna staden så finns det massor med "okända" men ändå intressanta historiska sevärdheter, och naturligtvis även en del moderna sevärdheter som OS-anläggningen, CCTV byggnaden eller National Grand Theatre. Om ni köper färdiga utfärder till sevärdheter så vad medvetna om vad "Shopping" innebär. Se till att håll i reskassan, se upp i trafiken och låt er inte luras av Det Kinesiska Te-tricket eller av en byggarbetares antika fynd. En utförlig lista över turistmål finns här.

Shoppa vill många göra och de flesta vill till turistvaruhusen, men det finns även många andra lokala marknader. Wangfujing är inte lika intressant som det påstås, så lägg hellre tiden t ex på den gigantiska te-marknaden. Det är alltid bra att ha en grundkännedom om hur det fungerar att pruta.

Man "måste" äta Peking-anka när man är här. Maten är definitivt en av stadens egenheter och några restaurangtips hittar ni här, här och här. Hur lätt är det att turista i Kina om man är vegetarian? Klarar man sig även om man inte kan äta med pinnar? Det kan även vara bra att ha en ungefärlig bild av prisläget på de kinesiska krogarna.

SPA och massage är ju alltid trevligt. Prova en fotmassage, eller om du är äventyrlig så prova ett genuint kinesiska SPA.

Lite mer detaljerade kartor över "attraktioner" finns för Region Nordväst, Region Mitt, Region Ost och Region Sanlitun. Här finns även in innehållsrik lista på sevärdheter, restauranger shoppingställen, parker och mycket annat.

Gräver man djupare i bloggen finns det betydligt mer detaljerad information, och jag tror härmed man kan dra slutsatsen att det som behövts skrivas har skrivits. ;-)

Trevlig Resa!

Soluppgång över norra Kina (eller möjligen södra Mongoliet)

Ett smoggigt östra Beijing från ovan.

Dagens boktips: "Mitt Peking"

Om några veckor åker jag till Beijing igen och kommer under resan till stor del vara guide till en kompis som har nöjet att göra sin första tripp till Kina. Mycket lägligt till denna resa lanseras den pinfärska guideboken "Mitt Peking" som är skriven av Jojje Olsson, som även tidigare skrivit "Peking – förändringarnas stad". 

Mitt Peking är i grunden en klassisk reseguide med den lite speciella egenheten att den inte lägger den tyngsta fokusen på de självklara sevärdheterna som Kinesiska muren och Förbjudna staden utan går mer i djupet på de inte så kända attraktionerna - och även på en del helt okända.

I boken beskrivs Beijing i åtta kapitel genom en fördjupning i åtta utvalda regioner i staden. För varje region beskrivs de intressantaste sevärdheterna i kombination med shoppingen och mat och nöjeslivet. Kapitlen är även utspädda med lite blandad information i olika inriktningar.

Varje "regions-kapitel" avslutas med ett förslag på hur man under en heldag får ut det maximala ur respektive region. En karta med tillhörande beskrivning föreslår hur man under respektive dag ska ta sig runt och då få en lagom blandning av kultur, shopping och restaurangförslag. Min bedömning är ett dessa förslag beskriver tämligen intensiva dagar, men man får definitivt se mycket om man följer dem.

Speciellt var det gäller restauranger och barer tycker jag att Mitt Peking ger väldigt många intressanta förslag som jag kommer att prova nästa gång jag kommer till stan. En sak värd att nämna vad det gäller restaurangrekommendationer är att de ofta är en färskvara. Restauranger kommer och går, och i detta avseendet torde Mitt Peking vara den bäst uppdaterade på marknaden.

Boken, som är på 216 sidor, ger ett perspektiv på hur otroligt mycket det finns att se i Beijing. Som jag skrev i inledningen så fokuserar inte Mitt Peking på de självklara och tyngsta attraktionerna vilket jag tycker gör den lite annorlunda. Jag kan tycka att det är anmärkningsvärt t ex att Minggravarna inte nämns och att Kinesiska muren bara fått en sida, men dessa attraktioner finns å andra sidan utanför de fördjupade regionerna. Det man får i stället är djupare information om de mer okända guldkornen vilket jag tror att många uppskattar. Jag som historieintresserad tycker även om att boken ganska frekvent beskriver historien bakom de olika platserna.

Jag konstaterar när jag tänker efter att jag själv läst väldigt få guideböcker om Beijing, så jag har inte så mycket att jämföra med. Dock vill jag tro att Mitt Peking utmärker sig genom att lägga mycket krut på "svårtillgängliga" pittoreska guldkorn som jag kan tänka mig missas i andra guide-böcker. Jag vet av egen erfarenhet att det ofta kan vara dessa guldkorn som ger de bästa minnena efter en resa.

Mitt Peking - av Jojje Olsson

Följer Steins fotspår i Dunhuang

Den ungersk-brittiska arkeologen Aurel Stein följde 1907 Sidenvägen västerifrån mot Kina för att leta efter historiska lämningar längs vägen. Vid denna tiden, några år innan Qingdynastin föll, visade Kina ingen större intresse för detta västliga ökenområde, så det fanns ingen tyngre bevakning av gränsen.

När Stein kom till den östra delen av Taklamakanöknen stötte han plötslig på rester av ett gammalt torn mitt i öknen som visade sig vara del av en förfallen mur.

Stein följde muren och hittade även ett mycket gammal fort i anslutning till muren. Efter detta nådda Stein oas-staden Dunhuang (敦煌). Söder om staden bland en massa grottor hittade Stein äldre skrifter som han köpte billigt från en munk.

Det som Stein först stött på vad resterna av den västligaste punkten av den över 2 100 år gamla Kinesiska Muren från Handynastin och fortet Yumenguan ("Jade Gate"), vilket är en av Kinas två västra portar som man måste passera när man följer Sidenvägen in till Kina. Staden Dunhuang har historiskt varit Kinas sista utpost mot väster innan man lämnar den civiliserade värden. Grottorna var Mogaogrottorna, och bland de skrifter som Stein köpte fanns en kinesisk variant av Diamond Sutra från år 868, och det är världens äldsta tryckta bok som existerar i dag.

Från att jag läst om historien ovan har jag alltid velat besöka Dunhuang. När jag senare fördjupade mig i den äldre historien kring den Kinesiska muren så bestämde jag mig att nästa gång jag åker till Kina så jag definitivt besöka Dunhuang. Nu har jag äntligen landat här i öknen, och jag kommer naturligtvis att återkomma med recensioner efter att jag nu 107 år senare gör om Aurel Steins resa - fast jag kommer från öster i stället för väster.

Jag, som idag äntligen har anlänt till Dunhuangs ökensand.

Crescent Spring (月牙泉), fotograferades 1907 av ovan nämnda Stein.

Precis söder om Dunhuang finns denna märkliga mån-formade sjön inbäddad bland sanddynorna. 

 Crescent Spring, fotograferad av mig 2014.
Nu är det en turistattraktion att kliva omkring här i sanden. Man kan även rida kamel runt sanddynorna om man vill lägga på ännu ett lager av "öken-känsla".

Karta som visar Dunhuangs betydelsefulla läge (gul pil) längs Sidenvägen.

Xian - tillbaka igen

Jag tror det har gått elva eller möjligen tolv år sedan jag var i Xian, och nu är jag äntligen tillbaka i denna extremt historiska stad. Xian har så mycket mer tunga historiska attraktioner än vad man normalt ser som förstagångsturist, så det finns goda anledningar att återvända. 

Jag kommer nu att dels återbesöka en del av "klassikerna", men även försöka se en hel del som jag missade vid mitt första besök.

Klocktornet precis mitt i Xian 西安钟楼 är stadens centrala landmärke.

Ett av de hysteriska turiststråken genom de muslimska kvarten i Xian. För trångt och stimmigt för min smak.

Kanske kan det bli lite fart i bloggen snart...

Intervjuad på MotKina.se

En artikel där jag är intervjuad om att Bo, Leva, Arbeta och Göra Affärer i Kina finns att hitta här på MotKina.se.

Dagens boktips: "Peking – förändringarnas stad"

Jag känner Jojje Olsson huvudsakligen som en bloggkollega och genom kommunikation i diverse kommentarsfält, men jag har även haft nöjet att äta en middag med honom på ett tak till en hutong för några år sedan. Nu är Jojje aktuell med sin bok "Peking - förändringarnas stad" och där spelar just hutongerna en central roll, och Jojje är även engagerad i att bevara de hutonger som finns kvar.

Boken hör till den kanske lite ovanliga gruppen "skönlitterär reselitteratur", och den skiljer sig tydligt mot "vanliga" reseböcker. Jojje beskriver Beijing's (och Kina's) egenheter och känsla i stället för att publicera turistkartor och lista restaurangtips.

Jag tycker definitivt att boken är bra, och bitvis till och med mycket bra. Har man, som jag, en relation till staden så är igenkänningsfaktorn stor och Jojje har lyckats sätta ord på och beskriva en väldans massa företeelser som gör Beijing så intressant som staden verkligen är. Man hittar även en massa roliga och intressanta fakta och kuriositeter.

Stor del av beskrivningen görs med hjälp av intervjuer av olika profiler från Beijings minst sagt blandade befolkning. En viktig poäng som framgår tydligt är hur otroligt olika invånarna i Beijing kan vara. Folk har så stora skillnader i bakgrund, ursprung och förutsättningar vilket är en viktig komponent i att Beijing är så otroligt mångfacetterad.

Som titeln på boken antyder så är de ständiga förändringarna av staden ett centralt tema, och jag tror att alla som besökt Beijing mer än en gång har fascinerats av hur mycket som har förändrats sedan sist. De av Beijings invånare som är äldre har sett förändringar som är så stora att det nog inte riktigt går att förstå för oss utifrån.

För den som har ett intresse av Beijing i synnerhet och Kina i allmänhet så är min rekommendation att läsa boken riktigt stark. Även för turisten som aldrig varit i staden men som vill förstå Beijing på en djupare nivå än att bara hitta till den Kinesiska Muren eller till Sidenmarknaden så har boken mycket att ge.

Själv beställde jag mitt exemplar här på Adlibris.

Peking - förändringarnas stad av Jojje Olsson

Världens största tunnelbana

Vilket som är världens största tunnelbanesystem diskuteras då och då och jag känner min plikt att reda ut begreppen, och jag har även varit inne på ämnet tidigare i olika inlägg.
I över hundra år har västvärldens metropoler som London och New York haft stora tunnelbanenät men dess utveckling har inte varit så snabb den senaste tiden. I dag är det huvudsakligen tre asiatiska städer (Seoul, Beijing och Shanghai) som totalt dominerar expansionen av tunnelbanenäten, och de har i flera avseenden passerat västvärldens äldre system - inte minst i komfort och standard, men naturligtvis även i storlek.
Det är nog vanligast att man rankar tunnelbanor efter längden på de samlade linjerna i systemet, men man skulle likväl kunna ranka efter t ex antal resenärer eller antal stationer.
För att göra det hela lite dramatiskt och spännande så utser jag vinnaren efter tre deltävlingar.

Låt spelet börja:

Flest antal stationer
Kanske inte så vanlig parameter för att ranka tunnelbanor
Guld - New York, 468 stationer
Silver - Seoul, 411 stationer 
Brons - Paris, 303 stationer

Flest antal passagerare
Nedan listat medelvärden. Peak-värden kan ligga betydligt högre.
Guld - Tokyo, 8 700 000 passagerare/dag
Silver - Beijing, 7 600 000 passagerare/dag 
Brons - Seoul, 6 900 000 passagerare/dag

Total längd
Den mest prestigefyllda grenen 
Guld - Seoul, 537 km
Silver - Beijing, 456 km
Brons - Shanghai, 439 km

Summerar vi medaljstriden får vi följande:

Just idag kan man med hyfsat gott samvete påstå att Seoul har världens största tunnelbana. Som nämndes i inledningen så är det Seoul tillsammans med Beijing och Shanghai som minst sagt växer så det knakar, medan de övriga växer mer beskedligt. Siffrorna ovan (som är från 2012 alt. 2013) kommer definitivt att vara betydligt högre 2014 för dessa tre och eftersom de växer fort och lite ryckigt så växlar även positionerna mellan dem i olika listor.

Karta över Seoul's tunnelbana som den ser ut i skrivandets stund

(maj 2013)

Sum kuriosa kan jag nämna att jag 2005 bodde i numera världskända Gangnam ("Gangnam Style") och klev på tunnelbanan vid Gangnam Station, Linje 2, för att sedan byta två gånger till Gunpo Station, Linje 1, där jag jobbade.

72 timmar i Beijing UTAN Visum

Det har flitigt i olika forum och även här i bloggen diskuterats möjligheten att komma in i Kina utan visum vid mellanlandning, och nu äntligen har det kommit klara besked;

Från och med 1:a januari 2013 är det numera tillåtet att vid en mellanlandning i Beijing tillbringa 72 timmar i landet UTAN visum.

Grundförutsättningen är att man är medborgare i något av 45 nedanstående länder vilket som tur är även inkluderar Sverige:
USA, Kanada, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Spanien, Sverige, Ryssland, Grekland, Brasilien, Australien, Sydkorea, Japan, Singapore, Förenade Arabemiraten, Österrike, Belgien, Tjeckien, Danmark, Estland , Finland, Ungern, Island, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Schweiz, Irland, Cypern, Bulgarien, Rumänien, Ukraina, Mexiko, Argentina , Chile, Nya Zeeland, Brunei och Qatar.

Man måste även ha resehandlingar som styrker att man inom 72 timmar ska åka vidare till tredje nation. "Tredje nation" som nämns i regelverket betyder att landet man kommer från på väg mot Beijing, och landet man ska åka till från Beijing, ska vara olika.

Detta 72-timmarserbjudande gäller just för Beijing, men t ex Shanghai har ett liknande system som är begränsat till 48 timmar.

Beijing Tourist Administration lovar att hålla en hög service på flygplatsen för att göra det enkelt för de som vill utnyttja denna möjligheten, och detta är naturligtvis inte bara för att vara snälla utan därför att detta 72-timmarserbjudnandet förväntas ge Beijing 400 miljoner RMB i ökade turistintäkter varje år. (man estimerar att 640 000 resenärer kommer att utnyttja denna möjlighet)

Jag vill rikta ett stort tack till Jim Beckmann som hjälpt mig med denna information.

Det skulle varit ett "gästinlägg"

För några månader sedan fick jag förfrågan att "gästblogga" på en reseblogg, men av någon anledning så publicerades aldrig mitt inlägg, så nu publicerar jag mitt verk här i stället.

Texten är som nämndes ovan anpassad för att passa in i en "allmän" reseblogg, så ha det i åtanke när ni konstaterar att delar av innehållet redan skrivits här i bloggen tidigare.

Here we go:

"Kina?…men varför åker du inte till Thailand i stället?"

Jag har sedan ca 10 år tillbaka haft ett stort intresse för Kina. Intresset uppkom lite av en slump, och sedan dess har gjort otaliga resor till Kina och i två perioder i totalt över tre år varit bosatt i Beijing.

På grund av mitt stora Kina-intresse så händer det ibland att jag hamnar i en försvarssituation angående valet av Kina som turistmål.
"Har du varit flera gånger i Kina? Men varför åker du inte till Thailand i stället?",
är en fråga som jag förvånande många gånger fått.

Nu skulle det vara öppet mål att här raljera över den sannolikt smala reseerfarenhet som de som ställer denna typ av fråga troligen har, men jag försöker i stället ge ett seriöst svar. Jag tänker dock inte ställa Kina mot Thailand eftersom min allt för korta reseerfarenhet i Thailand är långt ifrån tillräcklig för att göra en seriös jämförelse. Så jag omformulerar frågan:
"Varför ska man som turist åka till Kina?"

Det tyngsta argumentet måste vara kulturen.
Den kinesiska kulturen är extremt gammal. Det existerade andra samtida civilisationer i världen i tiden för när Kina föddes, men undantaget den kinesiska, så har de andra gått under genom årtusendena. Den kinesiska kulturen och civilisationen har en kontinuerlig (om än brokig) historia som startade flera tusen år innan Romariket.
Denna långa och rika historia har satt sina spår i en gigantisk mängd historiska turistattraktioner som är nog många för att inte ens med flera år av boende i Kina med mycket turistande har jag sett en bråkdel. Jag har naturligtvis hunnit se både de självklara (t ex Muren, Terrakottaarmen etc) och även otroligt mycket mer som man normalt i västvärlden inte känner till. Det finns inget spår av möjlighet att som turist se alla Kinas historiska sevärdheter även om vi lägger ribban högt av vad som är sevärt.
Man märker inte bara av den långa kulturella historien i form av fysiska sevärdheter utan även i den moderna kinesens levnadssätt och tanke. Detta är nog den största förklaringen till att vårt västerländska tankesätt inte alltid är så lätt att implementera i Kina.

Många förknippar även turism i Kina med shopping, och de flesta blir minst sagt som galna när de för första gången upplever en kinesiska turistmarknad. Det finns de som lägger flera heldagar av sin ibland korta vistelse i Kina på att handla, även om jag personligen tycker det är en felprioritering av den dyrbara turist-tiden.
Men visst är det billigt i Kina och utbudet är hissnande. En mycket stor del av världens konsumentprodukter tillverkas ju här så naturligtvis är utbudet av varor till låga priser gigantiskt.

Det finns även massor av vacker natur i Kina såsom fantastiska berg och exotiska djur, men även om detta är fint på många sätt så skulle jag inte vilja påstå att naturen skulle vara en huvudanledning att turista i Kina.

Kina är kontrasternas land. Man kan hitta allt från extremt modern arkitektur och tunnelbanor i glas och marmor i städerna till rena stenåldern om man ger sig ut på landet. Det är en attraktion i sig att se hur dessa båda världar ibland möts på ett påtagligt vis även centralt i städerna där extrema skyskrapor i bland står granne med slum eller historiska tempel. Jag tycket att "Kontrasternas land" är en beskrivning som passar bra på Kina.

Troligen inte förvånande så kan jag med gott samvete rekommendera en resa till Kina. Högst sannolikt kommer du hem helt proppfull med upplevelser och en helt annan bild av Kina än du hade innan.

Jag, som här turistar i Hangzhou

Att flyga till Beijing

Det är konstaterat både genom den mängd frågor jag får skickat till mig och de trådar som ständigt dyker upp i  olika reseforum att det är många som är fundersamma på hur man hittar kostnadseffektiva flygbiljetter till Beijing. Jag vet, inte minst efter att själv gjort ca 25 ToR-resor till Beijing, att priserna är minst sagt varierande mellan olika tider och olika flygbolag.

Jag tror man hittar de billigaste resorna genom att använda prisjämförelsesajter på nätet, och en sida som jag upplever både bra och tydlig är Skyscanner där man enkelt kan jämföra olika tillgängliga alternativ.

Från Sverige är det bara Air China som flyger direkt till Beijing utan mellanlandningar vilket oftast är skönast. Hos andra flygbolag måste man byta flyg under resans gång, exempelvis i Helsingfors eller London vilket kan kännas jobbigare och tar längre tid. Resa tar cirka 8 – 9 timmar (utresan är vanligen ca en timma kortare än hemresan). Air China (中国国际航空公司) är ett flygbolag som specialiserat sig just på resor till och från Kina och flyger till närmare 190 olika destinationer runt om i världen, däribland Stockholm. 

Bor man i södra Sverige så är det inte ovanligt att den smidigaste vägen till Kina är från Köpenhamn. Själv flyger jag oftast därifrån. Söker man riktigt billigar resor kan ibland vägar över t ex Amsterdam eller Moskva vara fördelaktiga.

När man flyger från Arlanda till Beijing så landar man på flygplatsen Beijing Capital. Det är Beijings internationella flygplats och den ligger ca 30 kilometer nordöst om stadskärnan. Det är enklast att ta taxi från flygplatsen, men det går också bussar och ett expresståg. Beijing Capital (Terminal 3) är idag världens näst största flygplats med 78 miljoner passagerare per år (2011). 
Förutom Beijing Capital finns det flera andra flygplatser i Beijing som huvudsakligen är militärflyplatser, exempelvis Beijing Nanyuan Airport (南苑机场) som numera flyger civil inrikestrafik. Det har också precis börjat byggas en ny flygplats i Beijing som är planerad att vara klar 2017 som troligen kommer att få namnet Beijing Daxing International Airport (大兴国际机场). Den byggs ca fem mil från staden (i riktning mot Tianjin), och kommer med sina nio landningsbanor att ha en kapacitet som betydligt överskrider världens största flygplats idag. Det nämns hissnande passagerarsiffror på uppemot 200 millioner per år.

Att planera sin resa själv

Troligen så köper en stor del av förstagångsresenärerna till Kina en färdig paketresa där "allt" ingår. Man blir på dessa resor omhändertagen en stor del av resans alla vakna timmar, och man behöver i stort sett inte tänka eller planera något själv. Dessa resor har definitivt sina fördelar då det annars kräver en hel del av den som inte känner Kina att planera och administrera en resa med ett bra resultat. Man får ofta även en bra guide vilket man inte ska förringa.

Naturligtvis finns det även nackdelar med dessa färdigpaketerade resor. Den mest uppenbara är nog prislappen då det kostar betydligt mer än om man skulle planera motsvarande resa själv. Själv gillar jag vanligen inte "paketresor" och då huvudsakligen för att jag värdesätter friheten att själv bestämma vad jag ska göra på min resa, och inte minst vilken restaurang jag ska äta på.

Dock är det ganska tidsödande och i bland riktigt svårt att planera en resa till Kina om man inte är väldigt påläst och/eller erfaren Kina-resenär. Jag vill tro att denna blogg kan ge ett betydande bidrag om man tar sig tid att läsa.

Nyligen har det dykt upp ett trevligt alternativ/komplement för den som vill planera sin resa själv. Bolaget Kinaupplevelser som finns på sidan http://www.kinaupplevelser.nu/ håller på att bygga upp en utförlig gratis turistinformations-site med avsikt att göra Kina mer tillgänglig för den som vill resa på egen hand. Utöver allt som är gratis så kan de även förvånande kostnadseffektivt sätta ihop helt eller delvis kompletta reseprogram till den som vill resa på egen hand men ändå få hjälp att planera sin resa. Reseprogrammet inkluderar personligt anpassade utflyktsplaner med lämpliga restaurangrekommendationer, hotellrekommendationer och bokningshjälp, transportplaner, besöksmål på kinesiska, och mycket annan praktisk information. Se här för detaljerad information.
Det är för övrigt en kinesisk bekant till mig som driver sidan, så jag vet att det finns gedigen kunskap i ämnet och att tanken är att fler ska hitta till "Det riktiga Kina"  med avseende på t ex val av utflyktsmål och restauranger som man kanske inte har så lätt att hitta på egen hand.

Skärmdump från http://www.kinaupplevelser.nu/ där man kan få hjälp att planera sin "på egen hand"-resa till Kina.

Bensinprisets effekt (igen)

Eftersom jag både har en tämligen bensinslukande bil och har 20 mils resväg t.o.r. jobbet så har jag varje dag alla möjligheter att "njuta" av det höjda Svenska bensinpriset som nu nosar på 16 kr/liter. Även i Kina har naturligtvis bensinpriset stigit och hittills är höjningen ca 10% i år, men konsumentpriset ligger i kraft av en helt annan skattepolitik på mer beskedliga 8,33 RMB/liter (ca 9,50 SEK)

Som turist i Beijing märker man höjningen av bensinpriset huvudsakligen när man åker taxi, och då genom ett mycket märkligt system att man vid resor över 3 km måste betala mer än vad taxametern visar. Systemet infördes 2009 med 1 RMB extra, och utökades för ett år sedan till 2 RMB och nu från sista mars i år så måste man betala 3 RMB mer än vad taxametern visar.

Värt att notera är att prisökningen administreras genom att alla taxibilar får ett stort klistermärke som upplyser om att man behöver betala extra. Det tycks vara ett oöverstigligt administrativt eller tekniskt hinder att faktiskt programmera om taxametern så den visar rätt pris direkt.

Klistermärket som nu från 2012-03-31 pryder alla taxibilar i Beijing och upplyser att man måste betala 3 RMB extra om man åker mer än 3 km.

Vardagsdramatik i Beijing-trafiken fångad från en taxibil. Jag tror absolut att trafiken är det farligaste man utsätts för i Beijing, men dessbättre är det inte så vanligt att man ser olyckor av den här kalibern. Oftast är det "bara" påkörda mopeder.

På plats i stan

Jag har nu anlänt i Beijing, och på grund av ombyggnad av det svenska tågnätet tog den annars relativt snabba resan totalt 30 timmar. Jag "tvingades" sova en natt i Malmö på vägen vilket inte hör till vanligheterna. (jag flög från Köpenhamn)

Första dygnet i Kina har till största delen bara handlat om att äta. Jag har tryckt i mig bisarra mängder av Mango 芒果, och även om det kan låta som en överdrift så hävdar jag ändå att skillnaden mellan de importerade Mango som man kan köpa i Sverige och de som köps på gatan här är så dramatisk att det känns som olika frukter. Jag föredrar minst sagt den Kinesiska varianten.

Inte oväntat har jag även hunnit klippa en Anka, och en laddning kryddstarkt från Yunnan 云南 (som i många avseende har mat som liknar den från grannen Sichuan 四川.)

Nu märker jag att det här blev ett inlägg som skulle kunna passa in i en "dagboks-blogg", och jag ber om ursäkt för det, och lovar bättring.

Tre fjärdedelar av bilden upptas av Mango, och uppe till vänster är det små söta Klementiner 桔子 (júzi). En C-vitamin-bomb för min kropp som säkert behövs. För er som möjligen inte kan skära upp en mango så är det nödvändigt att läsa här.

En av dessa grillade Peking-ankorna åt jag nyss. Hur kan man på denna bilden se att det är en Bianyifang-anka och inte en från Quanjude?

Svar: Luckan till ugnen är stängd. Quanjude grillar med öppen ugn. Glöm aldrig det!

Nytt år, och nya krav för turistvisum till Kina

Gott Nytt År!

1:a januari är en typisk dag för införande av nya lagar och rutiner, och inför detta årsskifte har den Kinesiska Ambassaden i Stockholm meddelat att från och med idag (120101) så gäller utökade krav för att få L-visum, populärt kallat "turistvisum".

Enkelt uttryckt är de tidigare reglerna kompletterade med att man även måste bifoga en inbjudan från Kina. Inbjudan ska vara ställd antingen från en närstående i Kina som man har för avsikt att besöka, eller från ett företag (Resebolag).

Om man INTE har någon inbjudan så måste man i stället bifoga följande:

❏ Personbevis

och

❏ Resplan

och

❏ Flygbokningsbekräftelse (tur och retur)

och

❏ Hotellbokningsbekräftelse

Här kan ni läsa om rutinerna i sin helhet på Servicecentralens hemsida.

Lite bökigt kan man tycka, men jag gissar att de flesta resebolag som säljer resor till Kina kommer att vara behjälpliga med de nödvändiga dokumenten.

Personbevis kan man beställa här.

Tack Gunnar L Årneby för inspirationen till inlägget.