söndag 31 juli 2011

Priset för att få ett nummer


Som jag nämnde i mitt inlägg om att skaffa sig lokalt kinesiskt telefonabonnemang i Kina så är prissättningen på olika telefonnummer olika beroende på hur många "bra" eller "dåliga" siffror som numret innehåller. T ex är många 8:or, 9:or riktigt bra och 4:or inte lika bra. Allt enligt den uttalsbaserade Kinesiska vidskepligheten som jag nämnt t ex här och här.
När man köper telefonabonnemang så får man välja sig sitt telefonnummer. Är man i en finare telefonaffär har de en "meny" i form av en bok eller pärm full med olika nummer i olika prislägen, och ibland har de telefonnummer på tavlor i skyltfönstret om de har rea på några fina nummer.

Billigast är att köpa från en kiosk på gatan som säljer tidningar. Där kan man få ett abonnemang för några 10:or, men även de har lite lyxigare nummer. Se exempel nedan.

Världens troligen dyraste telefonnummer, (028) 8888 8888, såldes för 8 år sedan till det Kinesiska flygbolaget Sichuan Airlines 四川航空 för över 2 000 000 RMB.

Prislista för telefonnummer i en tidningskiosk. Klicka för större.
Detta är deras billigaste nummer. Priserna står i rött efter numren. Här är det typ en eller två "bra" siffror i varje nummer och en och annan 4:a och har priser mellan 38 och 68 RMB (ingår 20 RMB att ringa för)

Prislista för telefonnummer i en tidningskiosk. Klicka för större.
Detta är lite dyra nummer. Priserna står i rött efter numren. Här är det lite fler 8:or och 9:or och glesare med 4:or. Priser mellan 120 och 600 RMB (då ingår 98 RMB att ringa för)

lördag 30 juli 2011

OS-parken, 3 år senare


Det var nog fler än jag som tyckte det var extremt att Beijing inför OS 2008 byggde en tunnelbanelinje (nr 8) som BARA går under OS-parken. Vad skulle man ha den till efter att OS är avslutat?
Bortsett från att man är i full gång att expandera linjen i båda riktningarna så används linjerna förvånande frekvent även idag, så den fick definitivt ett långvarigt användningsområde.

Det är nu snart gått 3 år sedan OS-jippot avslutats och OS-parken 奥林匹克公园 är i alla högsta grad välbesökt än i dag. På dagarna är turisterna här, och på kvällarna kommer lokalbefolkningen. För den som vill gå in i arenorna så är det dagtid som gäller, men jag brukar alltid rekommendera folk att komma hit på kvällstid i stället då allt är mycket vackrare och trevligare.

Byggnaderna och parken är riktigt vackert belysta och folklivet är fascinerande. Bortsett från att titta på parken som sådan, så kommer folk hit för att umgås och inte minst för att dansa. Här och där är det temporära "dansbanor" där någon orkat bära med sig en musikanläggning.

Jag har tidigare "rankat" OS-parken till Beijing's 4:e turistattraktion och i mina ögon är det ett turist-måsten när man är här.

Blandade bilder från en dimmig sommarkväll i OS-parken 3 år efter OS. Fortfarande är det ett rikt folkliv och parken är definitivt en av Beijings's vackrare platser.


fredag 29 juli 2011

Billig minibar


Ofta, framför allt när man bor på businesshotell, så är priserna i minibaren på hotellrummen löjligt dyra i Kina. Även om man har västerländsk plånbok kan man ibland dra sig för att köpa något även om man är sugen på en öl (och inte orkar gå ner till baren) på grund av de ibland bisarra priserna i minibaren.

Skillnaden är dock stor om man bor på hotell som inte vänder sig till västerlänningar eller buinessfolk. Bor man på ett "vanligt" turisthotell i Kina så är prisbilden dramatiskt lägre. En "medelklasskines" är oftast mycket prismedveten och försäljningen skulle bli obefintlig med tramsiga priser.

En öl eller en läsk kostar i denna miljön bara några RMB (=SEK), och en flaska vatten är ofta billigare än vad man som turist lyckas köpa den på gatan utanför. Behagligt.

Ett exemple på en prislista för Minibaren från ett mellanklasshotell. Priset i högra kolumnen är ungefär som SEK. (Klicka för större). Exempel från menyn:
CocaCola, 3 RMB
Tsingtao öl, 5 RMB
Mineralvatten, 1,50 RMB

torsdag 28 juli 2011

Toaletter i Kina


Traditionella Kinesiska toaletter är av typen "hål i golvet". Tekniskt sett är det inte en sämre variant än den västerländska typen, och det tunga argumentet brukar vara att det är hygiensikt då man inte behöver vidröra några ytor. Med tanke på att Kineser överlag har mycket lätt för att sitta på huk så tror jag inte att de upplevs som obekväma heller.

Jag vet att det inte är ovanligt att Kinaresenärer inför sin resa är oroliga över standarden på toaletterna i Kina. Min dotter blev inte positivt överraskad när hon för första gången skulle besöka en allmän toalett i en hutong, och det är naturligtvis fler som har liknande känslor.

Jag försöker strukturerat reda ut statusen för toaletterna i Beijing:

På hotellen
Jag har bott på många olika hotell genom åren och alla har haft toaletter i västerländsk stil med i sämsta fall acceptabel standard. Ska dock tilläggas att jag inte bor på de extremt billiga haken utan det billigaste har nog varit för ca 100 RMB/natt.
Bor man enkelt i sovsalar för några 10:or med gemensam toalett så tror jag risken är överhängande att toaletten följer samma standard. På finare hotell kan badrummen upplevas mycket lyxiga utöver vad vi är vana vid i västvärlden.

❏ Offentliga toaletter
Det brukar inte vara svårt att hitta offentliga toaletter, och de är ofta bra skyltat.
Bortsett från de riktigt nybyggda anläggningarna (t ex kring OS-byn) så är det överlag mycket enkel standard på de offentliga toaletterna. Ha som regel att ha med dig eget papper då det sällan finns. Nästan alltid är de av "hål i golvet"-typ och det som kanske är värst för oss turister är att det inte är ovanligt att det inte går att låsa in sig. Ibland är det bara små skärmväggar mellan hålen, och ibland till och med bara en rad hål i golvet utan någon form av vägg.
Det kan även vara bra att ha med t ex våtservetter för det kan vara begränsade möjligheter att tvätta händerna efteråt.

❏ På restauranger
Enklare restauranger har ingen toalett, utan man måste gå ut och hitta en offentlig toalett utanför. Ett steg upp i klass så finns det toalett, men den är ofta väldigt enkel. Även på riktigt lyxiga Kinesiska restauranger är det inte ovanligt med "hål-i-golvet" men då i för restaurangen matchande standard. På västerländska restauranger förekommer både västerländsk och kinesisk stil på toaletterna.
Ett ganska säkert kort när man är ute och turistar är använda toaletterna på McDonalds eller KFC. De har vanligen mycket fina toaletter, och det blir ingen reaktion av att man bara lånar toaletten utan att köpa något.

❏ I lägenheter
Alla nybyggda lägenheter i Kina som jag har sett har haft västerländska toaletter. Även lite äldre lägenheter har nästan alltid västerländsk typ. Jag vill minnas att alla mina bekanta som jag besökt har haft västerländsk toalett i sitt hem.

❏ I shoppingcenter
I de stora shoppingcenterna finns det nästan alltid toaletter, och standarden går vanligen i linje med anläggningen i övrigt. Är du på ett flådigt varuhus i innerstan så är det ofta riktigt fina toaletter, och är du i de lite ruffigare marknadsvaruhusen så kan man vänta sig motsatsen.
I de finare varuhusen är det oftast inte några toaletter på första våningen, vilket jag antar är för att minska springet från dem som föredrar varuhusens toaletter framför de offentliga på gatan.

I de största städerna är det idag sällan något problem att hitta toaletter som även den kräsna kan acceptera. Det kan vara värre om man reser i de mindre städerna. Då kommer man att tvingas acceptera enklare lösningar då och då om man inte är riktigt planerande. Den viktigaste grundregeln är att man alltid bör ha ett paket pappersservetter när man lämnar hotellet.

En offentlig toalett i Beijing av det enklare slaget. Här är det dock lyxigt nog små väggar som avdelar hålen, vilket inte alltid är fallet.

onsdag 27 juli 2011

Att köra mot rött ljus


I de större städerna i Kina är trafiken relativt civiliserad med avseende att följa trafikreglerna även om det kan upplevas som kaos ibland. I mindre städer är det betydligt stökigare och det kan kännas som om ingen bryr sig alls om trafikreglerna, vilket är sant ibland.

En regel som man bör lära sig även fast man bara är fotgängare är att bilar alltid får svänga till höger från högerfilen även när det är rött ljus. Ett resultat av detta är att det alltid kan komma en bil runt "hörnet" oavsett hur mycket röda ljus det än är vilket kan vara riktigt vanskligt när man korsar en väg. Jag har tidigare påstått att trafiken är det farligaste i Beijing, och denna företeelse ger ett betydande bidrag till det.

Det finns ett sätt att utnyttja den fria högersvängen som bilist om man har bråttom rakt fram och det är rött ljus. Om man ska kortsa en väg där det inte är mitträcken men rött ljus kan man helt enkelt göra en högersväng + U-sväng + höger igen så har man tagit sig förbi rödljuset utan att göra någon grövre trafikföreteelse.

Är det trafikstockning (vilket det vanligen är) så fungerar det inte så bra, men nattetid är det förekommande att taxi-chaufförerna utnyttjar detta knepet.

Både de två röda bilarna och den blå har rött ljus. Det båda röda måste stå still, men den blå har alltid rätt att köra till höger, så den kan ta sig över vägen genom att göra två högersvängar och en U-sväng emellan enligt de gula pilarna ovan.

tisdag 26 juli 2011

Louis Vuitton i offentlig miljö


"Världens mest kopierade märke", franska Louis Vuitton har troligen väldigt kluvna känslor mot Kina. Dels så säljer deras mycket dyra lyx-produkter fantastiskt bra här och Louis Vuitton är i dag i topp bland de mest eftertraktade lyx-märket i Kina. Inom några få år beräknas också Kina vara världens största marknad för High End-lyx.

Den mindre populära sidan av Louis Vuitton's förhållande med Kina är naturligtvis den abnorma mängden piratkopierade produkter som figurerar här. Dels de mer eller mindre välgjorda kopiorna på huvudsakligen handväskor som säljs överallt på turistmarknaderna och även att dess mycket karakteristiska mönster trycks upp på i stort sett vad som helst. Det kan vara allt från papperskorgar till gardiner i miljöer där Louis Vuittons mycket sällan hittar sina betalande kunder.

I en statlig buss mellan Lüshun och Daliang noterade jag nyligen att hela klädseln på alla stolarna var bepryda med det speciella Louise Vuitton-mönstret. Lika märkligt är att jag ibland även hittat loggan på golvmattorna i taxibilarna. Jag har känslan av att mönstret är så över-kopierat att många inte ens reflekterar över det längre i Kina.

En gummimatta på golvet i en taxi. Yttest märklig produkt att dekorera med Louis Vuitton-loggan. Original eller kopia? En hutongmiddag till den som gissar rätt. ;-)

Klädseln i en statlig buss i norra Kina. Hela stolarna var klädda med Louise Vuitton's mönster.

Louise Vuitton's speciella mönster som det ser ut i original med den vanligaste färgkombinationen.

måndag 25 juli 2011

Prisvärt vid Houhai


Som tidigare nämnt så är Houhai 后海 både en av de finare men även en av de dyrare bar och restaurangdistrikten i Beijing. Läs mer detaljer om Houhai här.

Även om man har råd att betala är det ju alltid irriterande att betala för mycket, och nästan alla restauranger och barer kring Houhai (Qianhai) är just fånigt dyra. Vill man hitta prisvärda ställen gäller det att spana efter de restauranger dit de "vanliga" Kineserna går. Lite här och där bland alla dyra ställen finns det faktiskt prisvärda alternativ.

Nedan följer tre bra, klassiska och prisvärda restauranger som alla ligger kring sjön och är genuint Kinesiska, fast med olika inriktning. Sitter man kvar på dessa restaurangerna och dricker öl efter maten blir det klart billigare än på de närliggande barerna, men kanske inte den rätta barkänslan.

❏ Hongyuan South Gate Meat In Hotpot 宏源南门涮羊肉 ("NanMen Hotpot")
Detta är en klassik Hotpot-restaurang (fondeu) och har man inte ätit Kinesisk Hotpot innan kan detta var en bra premiär-restaurnag.

❏ Kaorouji 烤肉季
En Muslimsk (Kinesisk) barbeque-restaurang som naturligt vis är specialiserad på just grillat kött.
Ja, de har även alkohol.

❏ Kejia 客家酒楼
En klassisk etnisk Hakka-restaurang som har ett stort urval av blandande rätter. Min favorit här är marinerad anka.

Översiktsbild över Houhai (egentligen Qianhai) där tre prisvärda klassiska restauranger är utmärkta.

Hotpot-restaurangen Hongyuan South Gate Meat In Hotpot 宏源南门涮羊肉 ("NanMen Hotpot")

Den muslimska barbeque-restaurangen Kaorouji 烤肉季

Restaurangen Kejia 客家酒楼, med många klassiska Kinesiska rätter.

söndag 24 juli 2011

Krister i Dalian


Staden Dalian 大连 vid kusten i nordöstra Kina brukar rankas som en av Kinas renare och trevligare städer att bo i. På grund av stadens strategiska läge och fina hamn har staden varit ockuperad flera gånger. Av Storbritannien i slutet på 1800-talet, av Japan i början på 1900-talet och slutligen av Sovjetunionen i mitten av 1900-talet. I dag ärDalian (bland mycket annat) en stor flottbas, så det lär inta vara så enkelt att ockupera staden igen.

Det som man idag som besökare mest märker av ockupationerna är det Ryska inslaget. Man ser t ex en del byggnader i Rysk stil och det finns många Ryska restauranger. En mycket stor del av de utlänningar man möter pratar också Ryska. Ser man ut som mig och är i Dalian tar alla för givet att jag är Ryss. En lite rolig, och ganska "Rysk gata", är Tuanjiejie 团结街 som ligger nordost om tågstationen. Det är en prylmarknadsgata som är omringad av hus i Rysk stil och en del kaffer och restauranger.

"Känslan" jag får av att vara i Dalian har mycket gemensamt med andra Kinesiska kuststäder som t ex Xiamen med framför allt Qingdao. Svårt att beskriva med det är kanske havsdoften i bakgrunden som gör det. Maten kretsar naturligtvis kring "seafood", men inte så påträngande som i de andra nämnda städerna där "allt" kretsar kring seafood.

Staden är lite utspridd men som turist hamnar man troligen på halvön Zhongshan 中山区 där både färjeterminalen och tågstationen ligger. Här fins det finansiella centrumet med många vackra skyskrapor, men det är även nära till de mer natursköna attraktionerna. Längst med sydkusten av halvön finns det vackra kustvägar och här finns t ex den hårt marknadsförda turistattraktion "Tiger Beach Ocean Park“/"Polar Aquarium" 老虎滩海洋公园 som faktiskt är en klass AAAAA-attraktion. Det hör även till att promenera på Xinghai-torget 星海广场 som är ligger vackert vid kusten omringad av nybyggda skyskrapor. Det finns många badständer och även båtturer man kan ta om man vill komma ut på det blå.

Efter nästan en vecka i Dalian är min kortfattade sammanfattning att Dalian en ganska vacker och lite småtrevlig stad. Kan även vara lite tumultig och stökig, men vilken Kinesisk stad är inte det?

Fin utsikt från de slingrande vägarna som går längst sydsidan av Zhongshan-halvön i Dalian.

Jag, vid utsiktspunkten uppe vid Dalian's TV-torn som finns precis söder om Labour Park 劳动公园 som syns i bakgrunden. Inte riktigt som Victoria Peak i Hongkong, men helt klart vackert.

Centrum av Xinghai-torget 星海广场. Bilden är inte riktigt rättvis då torget är vackrare än vad som framgår.

Här grillas det ostron och andra havsdjur. Gillar man "sea food" så trivs man i Dalian.

Denna läckerheten kallades för "Havssvamp" 海蘑菇. Dessvärre(?) var jag proppmätt när jag sprang på den, så jag missade upplevelsen att smaka.

lördag 23 juli 2011

Yao Ming avslutar NBA-karriären


Fredrik Hären gjorde under sin intressanta föreläsning 2008 påståendet att när den 2.29 meter långa Kinesiska basketspelaren Yao Ming 姚明 spelar basket i NBA i USA så är det fler Kineser som ser honom på TV än det finns Amerikaner. Om detta är sant eller inte har jag inte forskat i, men eventuellt är Yao Ming Kinas mest kända idrottsman. Möjligen slagen av gymnasten Li Ning 李宁. (som tände den olympiska elden 2008)

När man "blir stor" i Kina så blir man jättestor, och Yao Ming är definitivt känd långt utanför den basketintresserade gruppen. Jag vågar påstå att varje Kines med acceptabel mediakontakt känner till honom. Kanske lite som Ingmar Stenmark var på sin tid i Sverige. Ordet "jättestor" passar in med två betydelser för 2,29 meter Yao Ming.

Yao Ming har varit en framstående spelare i NBA i 10 år. Nu i veckan meddelade Yao Ming att han slutar sin basketkarriär för att ta det lugnt och för att kurera sin kropp som dragits med ganska mycket skador. Detta har uppmärksammats stort i Kinesisk media, och det har inte gått att missa honom vilken kanal man än har igång på TV'n dessa dagar.

Yao Ming som under öppningsceremonin till de olympiska spelen 2008 i Beijing bar den Kinesiska fanan.

Till vänster: Frankensteins monster
Till höger: Yao Ming från presskonferensen i veckan där han meddelade sitt avhopp från NBA.
Yao Ming har en betydligt mjukare personlighet än hans utseende kanske ger sken av.

fredag 22 juli 2011

Pasta - Från Italien?


Det är ju många som känner Pasta som något Italienskt, och Italienarna har ätit pasta i ca 700 år. Många Italienare vill tro att pasta är en Italiensk uppfinning, men de har mer och mer tvingas backa och hävdar numera att Italien uppfann pastan "i denna del av världen"

I Kina har man hittat bevis på att pasta har ätits här i minst 4 000 år och utanför Italien är nog alla överens om att pastan är ett Kinesiskt påfund. Ett högst besvärande faktum för Italienarna är att tiden för när pastan "uppfanns" i Italien sammanfaller ganska väl med tiden då Marco Polo kom hem från Kina (1295) och han hade som bekant med sig en hel del Kinesiska varor. Italienarna hävdar med bestämdhet att deras lands paradrätt inte kommer från Kina, men det finns många utanför Italien som tror på Marco Polo-teorin.

Kinesisk pasta kallas vanligen Nudlar. Det finns en uppsjö varianter av nudlar, och jag har inte kompetens att korrekt reda ut skillnaderna. Den variant som jag tycker bäst om brukar kallas 面条 (miàntiáo) och är vete-baserad och liknar ganska mycket den spaghetti vi äter i Europa.

En skål med nudlar i buljong, 面条 (miàntiáo). En perfekt frukost.

torsdag 21 juli 2011

Köpa Kontaktlinser i Kina


Att det är riktigt billigt och enkelt att köpa glasögon i Kina är det många turister som utnyttjar, och köper man några par så betalar besparingen en betydande del av vad en resa hit kostar.

Jag gissar ett det inte är lika vanligt att man köper kontaktlinser i Kina. Linser är ju en mer "medicinsk" produkt, och det kan ju naturligtvis vara farligt att stoppa in olämpliga saker i ögonen. På grund av detta gissar jag att många kan vara oroliga att köpa dessa produkter utomlands.

Själv har jag i flera år köpt alla mina linser i Kina. Jag har köpt märken som jag känner igen, och jag tror inte att det är något lurt med dessa produkterna. Handlar man på en "vanlig" optiker så tror jag att riskerna är mycket små.

Jag använder månadslinser. Här i Kina köper jag ett paket med sex stycken Bausch & Lomb Soflens månadslinser för 90 RMB (=SEK). Linsvätska Alcon OptiFree Express 355ml kostar 40 RMB. Detta ger mig en årskostnad på ca 500kr. Skulle jag köpa något lokalt och för mig okänt märke så blir det ett steg billigare. Vad kostar ett års linsanvändande i Sverige? Jag kommer faktiskt inte ihåg, men jag vet att det är flera tusen, så även för en linsbärare kan dessa inköp i Kina betala en inte obetydlig del av en flygbiljett hit.

Bedöm själva om ni vågar köpa dessa produkter. För mig är det inget problem. (hittills?)

Kontaktlinser och Linsvätska av samma märke som man köper hos sin optiker hemma, men till ett betydligt behagligare pris.

onsdag 20 juli 2011

Hemma hos Soong Ching-lin


Vid norra stranden av "den riktiga" Houhai ligger "Former Residence of Soong Ching-ling" 宋庆龄故居 som från början var bostad åt Kinas sista kejsares pappa, men som namnet antyder även var platsen där Soong Ching-ling 宋庆龄 levde stor del av sitt liv.

När Soong Ching-ling dog 1981 hade hon överlevt sin man med hela 56 år, och han var ingen mindre än "Landets fader" Sun Zhongshan 孙中山, dvs Kinas första president. Hennes systrar hade även de politiskt mäktiga män, men det får bli en annan historia. Soong Ching-ling har tillhört Kinas absoluta politiska topp under lång tid och har haft titlar som både President (1968-72) och vise-President (1959-72).

Former Residence of Soong Ching-ling är idag att betrakta som ett museum över Soong Ching-ling's liv. Det finns mycket historisk information i en museum-byggnad i norra delen, och man får se hennes hem från insidan i bostadsbyggnaden. Utöver det är husen omgivna en ganska vacker och trevlig park på 20 000 m².

Om man inte har specialintresse av Kinesisk 1900-tals historia så är Former Residence of Soong Ching-ling inget tungt turistmål. Promenerar man kring sjöarna i Houhai-trakten och vill ha lite lugn och ro en stund i en park kan det vara värt 20 RMB i entre även om man saknar historiaintresse.

Former Residence of Soong Ching-ling, No.46, Houhaibeiyan, XiCheng District;
宋庆龄故居,西城区后海北沿46号
39°56'38.19"N 116°22'36.63"O

Staty av Soong Ching-ling i det tillhörande museet.

Parken som omgärdar bostadshuset.

Innegården till bostadshuset.

tisdag 19 juli 2011

Hard Sleeper mot Dalian


Har idag anlänt till Dalian 大连 som är en fin kuststad som ligger nästan uppe vid gränsen till Nordkorea. Mer om Dalian i ett annat inlägg.

Finns det möjlighet brukar jag alltid åka nattåg när jag åker lite längre sträckor i Kina eftersom jag tycker dessa tåg har ganska många fördelar mot flyget. Jag brukar alltid rekommendera folk att åka minst "Soft Sleeper"-klass 软卧 (ruǎnwò) och själv tror jag det var i alla fall 8 år sedan jag åkte någon enklare klass av förklarliga skäl.

Nu var det så eländigt att alla Soft Sleeper till Dalian var slut i närtid, så det blev att boka "Hard Sleeper" 硬卧 (yìngwò) och att sova högst upp.
I Hard Sleeper så sover man "öppet" dvs det finns inga dörrar utan sängarna är i "bås" med sex sängar i varje med tre sängar på höjden. Det innebär att det blir ganska lågt till tag - särskilt om man ligger överst. Man har ingen möjlighet att sitta upprätt i sängen utan man sitter med böjd rygg och huvudet i 90 grader åt sidan. Hur gör man när man ska dricka ur sin 1,5 liters vattenflaska när man har huvudet på snedden tryckt mot taket? Svårt att få rätt vinkel.

Nästa sak att gnälla på är storleken på sängen. Eftersom jag av säkerhetsskäl har min datorväska vid huvudkudden tvingas mina fötter sticka ut utanför sängen. Dessutom är sängen som klassen antyder mycket hård. Sist men inte minst är den smal. Ligger jag på rygg med händerna längst sidorna är jag klämd mellan väggen och skyddsräcket. Föresten - en sak till. Ligger man överst har man utblåset från luftkonditioneringen rakt på sig och ibland är det riktigt kallt och lite senare är det för varm. Jag lyckades faktiskt med mycket problem "sova" några timmar fram till 02:30 och sedan var det kört. Jag hann lystna på många Podcaster innan tåget 08:17 anlände Dalian.

Som nog har framgått är detta ingen miljö jag trivs att spendera 12 timmar i. För mig är det värt prisskillnaden att sova i betydligt skönare "Soft Sleeper" om det finns möjlighet. (min rekommendation står kvar)

Så här ser det ut från tredje våningen när man tittar ner mellan sängarna.

Vid fotändan av sängarna är det en gång där man även har bagagehyllan. Till höger ser man kanten på sängarna.

måndag 18 juli 2011

Lära sig Kung Fu i Beijing


I provinsen Henan 河南 ungefär mellan Beijing och Shanghai finns det ett tempel som heter Shaolin 少林寺. I detta templet utvecklade munkarna den mest traditionella varianten av Kungfu, nämligen Shaolin Kung Fu 少林武术 (Shàolín wǔshù). Det finns många extrema legender om vad dessa munkarna kunde åstadkomma. I dag finns det skolor över hela världens som lär ut Shaolin Kung Fu.

Eftersom jag kommer från en kampsportsfamilj så har jag ett visst intresse av Kung Fu och har därför besökt Beijing Shaolin Wushu School 北京少林武术学校. Eleverna tyckte det var mycket roligt att det dök upp en västerlänning så de ville gärna demonstrera sina färdigheter framför kameran. Se film nedan. Notera att man inte behöver vara barfota och bära pyjamas för att träna kampsport. (Det är mer Japanerna som är fixerade vid det.)

Det är inte speciellt dyrt att plugga Kung Fu här. En sommarkurs på sex veckor inklusive mat och husrum kostar bara 2 000 RMB vilket får räknas som ett klipp. Då är det utbildning från 08:30 till 19:00 varje dag. Under dessa sex veckorna tränar man ca 180 effektiva timmar, vilket jag tror är mer än vad många kampsportsutövare gör på ett år i Sverige.

Det troligen vanligaste alternativet för den som lär sig Kung Fu i Beijing är Beijing Sport University 北京体育大学 som har ett speciellt "Wushu Institute" 武术学院. Här är det ett lite lugnare tempo (typiskt 15 alt 21 timmar i veckan) och även dyrare. Jag har ingen aning om var man får bäst utbildningskvalité.

http://www.bjslwx.com (Beijing Shaolin Wushu School)
http://www.bsu.edu.cn/jgsz/htm/jxdw/wsx/wsxy/index.html (Beijing Sport University, Wushu Institute)

Uppvisning i Shaolin Kung Fu


Kung Fu-elever som visar upp sina färdigheter.