Lära sig Kung Fu i Beijing

I provinsen Henan 河南 ungefär mellan Beijing och Shanghai finns det ett tempel som heter Shaolin 少林寺. I detta templet utvecklade munkarna den mest traditionella varianten av Kungfu, nämligen Shaolin Kung Fu 少林武术 (Shàolín wǔshù). Det finns många extrema legender om vad dessa munkarna kunde åstadkomma. I dag finns det skolor över hela världens som lär ut Shaolin Kung Fu.

Eftersom jag kommer från en kampsportsfamilj så har jag ett visst intresse av Kung Fu och har därför besökt Beijing Shaolin Wushu School 北京少林武术学校. Eleverna tyckte det var mycket roligt att det dök upp en västerlänning så de ville gärna demonstrera sina färdigheter framför kameran. Se film nedan. Notera att man inte behöver vara barfota och bära pyjamas för att träna kampsport. (Det är mer Japanerna som är fixerade vid det.)

Det är inte speciellt dyrt att plugga Kung Fu här. En sommarkurs på sex veckor inklusive mat och husrum kostar bara 2 000 RMB vilket får räknas som ett klipp. Då är det utbildning från 08:30 till 19:00 varje dag. Under dessa sex veckorna tränar man ca 180 effektiva timmar, vilket jag tror är mer än vad många kampsportsutövare gör på ett år i Sverige.

Det troligen vanligaste alternativet för den som lär sig Kung Fu i Beijing är Beijing Sport University 北京体育大学 som har ett speciellt "Wushu Institute" 武术学院. Här är det ett lite lugnare tempo (typiskt 15 alt 21 timmar i veckan) och även dyrare. Jag har ingen aning om var man får bäst utbildningskvalité.

http://www.bjslwx.com (Beijing Shaolin Wushu School)

http://www.bsu.edu.cn/jgsz/htm/jxdw/wsx/wsxy/index.html (Beijing Sport University, Wushu Institute)

Uppvisning i Shaolin Kung Fu

Kung Fu-elever som visar upp sina färdigheter.

Skolavslutning

I två år har jag nu pluggat Kinesiska i Beijing. Någon gång måste allt ha ett slut, och nu bedömer jag det som lagom att avsluta denna fasen av min språkutbildning, så i onsdags hade jag "skolavslutning" och fick mitt 结业证书 (jiéyè zhèngshū) dvs "Utbildnings certifikat".

Detta avslut betyder långt ifrån att jag är färdigutbildning, men i närtiden får det bli självstudier och fortsatt praktik för att hålla min kunskapsnivå.

Dessa två åren har inte vart 100% heltidsstudier. Jag har gjort nio resor till Sverige och en hel del inrikesresor i Kina som har tagit studietid. Jag hade även min period som krögare och efter jag köpte kaféet så har studierna bara gått på halvfart. Nu ska jag inte döma mig för hårt för mina utsvävningar. Normala universitetsstudier i Kina har vanligen lite drygt 30 effektiva utbildningsveckor per år, vilket faktiskt bara är 60% av året, så jag har nästan hållit universitetsfart vilket får räknas som godkänt. Jag har även under ganska lång tid gjort nära på all daglig konversation på Kinesiska vilket är en bra träning.

Vad händer nu då? Vad blir nästa steg?

Kort uttryckt ska jag i närtid lägga mycket tid på mitt företag och se om jag kan få det att växa. Jag kommer att återkomma mer i detalj om detta strax.

Jag och min privata lärare 许丽丽 (Xu Lili) som i ett och ett halvt år har jobbat med att få ordning på min Kinesiska. Hon är en mycket kompetent lärare, så mina språkliga brister beror enbart på mig.

Hur lång tid tar det att lära sig Kinesiska?

I olika forum debatteras/diskuteras ibland hur långt tid det tar att lära sig att prata Kinesiska. Naturligtvis finns det inget enkelt svar på frågan eftersom det beror på personens språkförmåga och arbetsinsats, men framför allt vad man menar med att kunna prata Kinesiska. Trotts detta ska jag försöka ge lite grova svar på frågan.

För att krångla till frågan lite mer vill jag också nämna att man kan lära sig Kinesiska på olika sätt med olika resultat, och här är några faktorer som påverkar:

❏ Att plugga i en klass är definitivt inte samma sak som att plugga med en privatlärare.

❏ Att plugga i Sverige är definitivt inte samma sak som att plugga i Kina.

❏ Att umgås med Västerlänningar och prata Engelska/Svenska är definitivt inte samma sak som att umgås med Kineser och prata Kinesiska.

Själv är jag ingen språkbegåvning. Jag är en formstöpt tekniker och har alltid haft svårt för språk. Att jag lyckats att ta mig genom mitt Kinesiska språkprojekt acceptabelt har berott på min ganska stora motivation att lära mig.

Med stor reservation för all variationer på grund av personers olika förutsättningar följer nedan en ungefärlig bild av vilken nivå man når efter olika nerlagda tider av heltidsstudier:

efter en månad

Man kan ca 150-250 ord. Man kan uttryck enkla meningar. Man kan läsa enklare skyltar. Hörförståelsen är mycket låg.

efter fyra månader (en termin)

Man kan ca 500-700 ord. Man kan klara enklare konversation - dock på barnnivå. Man klara enklare social kommunikation över SMS och mail. Man förstår mycket lite om man hör två Kineser samtala.

efter ett år

Man kan 1000-1500 ord. Man kan klara daglig konversation, dock utan så mycket nyanser. Svårt att följa en normal konversation mellan två Kineser.

efter två år

Man börjar få ett hyfsat ordförråd. Man kan tillräckligt för att klara ett arbete i Kinesisk miljö (dock utan facktermer). Man har börjat använda lite mer elegant grammatik. Man kan hyfsat följa ett samtal mellan två Kineser.

Jag bedömer mig själv inte ha nått "efter två år"-nivån ännu. Jag har snart "pluggat" i två år, men på grund av mina resor och andra aktiviteter så motsvara det nog effektiv tid ca 1,5 år.

Jag, efter en av alla mina 听写 (tīngxiě) dvs diktamen, som är min starkaste sida.

Kinesisk Universitetstempo

Att vara student på ett universitet i Kina är lite tuffare än i västvärlden. Studietempot är extremt mycket hårdare än vad vi är vana vid i t ex Sverige, där vi kanske pluggar någon timme om dagen utanför lektionstid, och sedan kanske lite extra inför tentorna.

Som Hans Rosling sa: "In Sweden we read the book once, and then went to party"

Det är vanligt att en Kinesisk student pluggar först en timme på morgonen innan skolan börjar, och sedan HELA kvällen till läggdags efter skolan slutar, och utöver det en högst betydande del av helgen. Och så gör man varje dag under i stort sätt hela skoltiden i många år. Tiden för fritidsnöjen är minimal. Att ta ledigt några timmar för att t ex gå på bio eller träffa kompisar är en ovanlig lyx. Ungdomarna har även stor press från sina föräldrar som har enorma förväntningar på sitt enda barn, som ska försörja dem på äldre dagar.

Det kan låta som en överdrift och väldigt extremt, men det är faktiskt sant. Jag känner ganska många högutbildade Kineser, och de har alla samma historia. Inte den optimala barndomen enligt min åsikt.

När jag numera håller till i universitetsområdet på grund av mitt Kafé så träffar jag även en del Svenskar som den hårda vägen fått ett smakprov på var det innebär att plugga på Kinesiskt Universitet. Det blir att plugga många timmar varje dag, och ofta även på helgerna. För många blev det en liten chock att skolan suger upp all tillgänglig tid, och det blev inte så mycket tid över för nöjen som man kanske hade planerat innan man kom hit.

Själv började jag mina Kinesiska studier i "klass" med Kinesiskt tempo enligt ovan, men valde efter några månader att övergå till min egen privatlärare och själv bestämmer mitt studietempo, med alla de fördelar som det medför.

Fungerar bättre för mig, och kanske för andra också, men vi är ju alla olika och jag vet att en del även trivs på universiteten. ;-)

Min kompis Niklas som studerar på 北京大学 (Běijīng Dàxué) (Peking Universitet). Han är en energisk student som pluggar många timmar varje kväll i Kinesisk anda. Bra jobbat!

"Du måste till Universitetet"

Normalt brukar Kineser vara mycket uppmuntrande om en Västerlänning kan prata Kinesiska. Det brukar räcka att man kan säga "Hej" och "Tack" så brukar man få kommentarer i stil med att "Oj, Din Kinesiska är riktigt bra". Mycket sällan stöter man på motsatsen, men nyligen gjorde jag ändå det.

Jag stod i den vanliga frukostkön på gatan och av någon anledning började jag prata med den äldre damen som stod framför mig. Efter några meningar stannade hon upp och gav mig en sträng blick och sa:

"你的中文真的不行。你需要去大学。"

"Din Kinesiska är verkligen inte OK. Du måste till Universitetet."

Ett typ-exempel på den Kinesiska, ibland brutala, rättframheten.

Liknande uttalanden har jag stött på när jag berättar för endel Kineser att jag läser på en liten privat språkskola. Då kommer det ibland kommentarer som:

"Det är inte bra med små skolor. Du måste till Universitetet"

Många Kineser har (med rätta) mycket hög tilltro till Universiteten och har inte lätt att tänka tanken att de privata språkskolorna kanske har högre löner än Universiteten, och därför faktiskt även de kan locka till dig en och annan bra lärare.

Mitt uttal kan definitivt bli betydligt bättre, men problemet ligger helt i att jag inte är någon språkbegåvning. Inget som ska lastats min lärare.

"Du måste till Universitetet" utbrister damen när hon konstaterat att mitt uttal inte är speciellt bra. I bakgrunden kan man se tillagning av 煎饼 (jiānbing) vilket är en sorts Kinesisk pannkaka som jag ofta äter till frukost.

Äntligen tillbaka i stan, 进城了

Sedan jag startade MiMiShan CoffeeBar har jag i stort sett befunnit mig varje vaken timme på mitt Kafé. Jag har till och med tagit mina språklektioner här.

Man har inte behövt läsa speciellt mycket mellan raderna i denna bloggen för att förstå att jag saknar "down town" på östra sidan ganska mycket. Nu har jag bestämt mig för att "komma ut" lite mer så jag har återgått till att ta mina lektioner i Kinesiska i skolan vid 东四十条 (Dōngsìshítiáo) vilket är på promenadavstånd från mitt saknade Sanlitun, 三里屯. och då passar jag naturligtvis på att "känna på trycket" när jag ändå är här.

När jag är på väg mot centrum brukar jag säga att jag ska 进城 (jìnchéng) vilket retar lokalbefolkningen uppe i Beijings utkanter. 进城 är ett gammalt uttryck som användes förr av de som bodde utanför stadsmurarna när de skulle in och besöka staden. Det betyder ungefär att "göra entre i staden".

Jag ska definitivt fortsätta att 进城 ofta.

Jag har precis satt 100% rätt på min 听写 (skrivtest) och vad passar då bättre än "V-tecknet". Eller är det för att jag bara glad att vara tillbaka i centrum?

(Det känns som jag har publicerat liknande bilder förut)

Härligt att äntligen ha fått tillbaka utsikten över östra andra ringvägen och 东四十条 (Dōngsìshítiáo) från mitt klassrum. Här känner jag mig mer hemma än uppe i universitetskvarteren.

Och hur går det med mina Kinesiska studier?

Sedan jag startade MiMiShan CoffeeBar så har jag tvingats lägg om mina lektioner en aning. Det blir för långt, och för tidskrävande att varje dag åka till skolan vid Dongsishitiao, 东四十条 på östra sidan som jag tidigare har gjort.

Faktiskt så är min utbildning i det Kinesiska språket viktigare för mig är mitt Kafé. Viss är Kaféet viktigt, men det är ändå bara ett relativt kortsiktigt projekt. Språkutbildningen är en livstidsinvestering.

För att göra en acceptabel kompromiss så har jag gått ner på halvfart med mina studier plus att min lärare kommer hit och håller lektionerna här på MiMiShan. Jag var lite orolig i börja att jag inte skulle kunna koncentrera mig när jag har min pågående verksamhet runt om mig, men hittills har det fungerat bra.

Att driva företag i en Kinesspråklig miljö är naturligtvis en mycket bra träning det också. Det är enbart med utländska gäster jag pratar Engelska, annars är all min konversation på Kinesiska. Jag har ju även lärt mig en del ord som jag inte skulle sprungit på annars. Nu kan jag tex säga 蓝莓奶昔 (lánméinǎixī) = "Blåbärsmilkshake" och 拿铁 (nátiě) = "Latte"

Jag och min språklärare under pågående lektion på MiMiShan CoffeeBar.

Kalligrafin har vaknat igen

För ungefär ett år sedan startade jag lite trevande att utbilda mig i Kalligrafi. Dessvärre slutade jag ungefär lika snabbt som jag började. Dock har min skrivkvalitet sakta men säkert förbättrats ändå, men man kan absolut inte kalla det för riktig Kalligrafi. (Kalligrafi är läran om att skriva snyggt)

För ett tag sedan väckte jag igen upp min Kalligrafi genom att åter ta nya Kalligrafilektioner. Eftersom min nivå inte är så hög så började jag från början igen, vilket betyder att man börjar lära sig rita/skriva punkter och streck. Har man inte provat är det inte så lätt att förstå hur svårt det kan vara att skriva en punkt, och man skriver den på olika sätt beroende på vilken "sorts" punkt det är.

Har man tagit sig genom äventyret att skriva en punkt så kommer nästa utmaning att dra ett streck, och det är betydligt svårare. Det är inget man lär sig på bara några få lektioner. Ett streck är allt annat en bara en linje. Det finns en massa olika grundstreck, som man sedan anpassar för olika situationer. "Strecket" ser helt olika ut beroende på tillämpning.

När man efter en oändlig tid acceptabelt kan grund-byggstenarna så kan man börja skriva tecken. Här är en av grundproblemen att få tecknen lika stora. Mitt "hat-ord" är 餐厅, (cāntīng)(=restaurang) där första tecknet innehåller 16 "streck" och det andra bara 4, vilket gör det ganska svårt att få "balans" mellan skrivtecknen i ordet.

Ett vanligt skolexempel inom den Kinesiska Kalligrafin är att skriva tecknet 永, (yǒng) ="evighet" som innehåller många olika grundläggande byggstenar.

Vy från en Kalligrafistudents ögon under en lektion. Notera till höger i bild hur man håller i penseln, 毛笔, (máobǐ)

Många studenter - snart

När jag gjorde en "marknadsundersökning" av kundunderlaget för min Kaffe-bar, så undersökte jag lite grovt hur många universitetsstudenter det finns precis i närområdet runt min bar. Wudaokou, 五道口, är Beijing's största universitetsområde, och inom en radie på 2 km (ca 20 minuter promenad) från baren så har jag hittat 10(!) universitet (och en handfull "mindre" skolor). Av dessa 10 har jag hittat uppgifter om antal studenter för 6 stycken.

Studentantalet är imponerande. I dessa sex universitet finns det inte mindre än 140 000 studenter och 16 000 lärare. Notera att detta bara gäller ett urval universitet på promenadavstånd från min bar. Hela Beijing's 92 universitet har total ca 750 000(!) studenter. (Hur var det man sa? Skulle Sverige konkurrera med kunskap?)

Nu ska man inte inbilla sig att det är så lätt att få dessa studenter till en bar där det nära på är västerländska priser, så det gäller att sikta noga med min marknadsföring. Jag ska inledningsvis inrikta mig på Beijing Language and Culture University, 北京语言大学, (lila färg på kartan nedan) som har ca 10 000 utländska studenter - som jag gissar är relativt penningstarka.

En kortfattad slutsats av min "marknadsundersökning" är att det definitivt finns potential i området, men man ska inte underskatta svårigheterna att "fånga" kunderna. En detalj i sammanhanget är att kanske 80% av Beijing's universitetsverksamhet ligger i träda nu på sommaren, och startar igen i september.

De färgade fälten markerar de universitet som ligger allra närmast min bar. Det stora gula fältet är det högt aktade Tsinghua University, 清华大学, som i flera år blivit rankat som Kinas bästa, och det svarta fältet är självaste Peking University, 北京大学, som krigar med

Tsinghua om Kinas prestigefyllda förstaplats.

Hur är Kinesiska tecken byggda?

När jag började lära mig de Kinesiska skrivtecknen så hade jag en riktigt kass lärare som bara lärde ut tecknens utseende som lösryckta streck utan att beskriva närmare hur tecknen är uppbyggdan. När jag senare bytte skola, och fick Xu Lili som lärare blev det helt annorlunda. Hon lärde mig från grunden hur tecknen är uppbyggda, och då blev plötsligt allt mycket lättare.

Dagens Kinesiska skrivtecken tillhör enkelt uttryckt tre grupper, med tre olika uppbyggnad.

Den första gruppen är de tecknen som har en uråldrig historia, och utseendet i sig beskriver sin betydelse. Stor del av dessa är substantiv, och helt enkelt avbildar det som tecknet betyder. Bilden nedan visar några exempel.

Ett urval av Kinesiska skrivtecken som har en mycket lång historia, och är direkt avbildande. Från vänster betyder tecknen: Kvinna, Sol, Person, Trä/Träd. Går det att se detta?

Nästa steg i utvecklingen av skrivtecken för att utöka skriftspråket är att sätta ihop befintliga tecknen till nya tecken där kombinationen av de tidigare tecknen på ett rebus-likt sätt ger den nya betydelsen. När man gör detta så kallar man det att de ursprungliga tecknen övergår att bli radikaler - och då ibland förändras något. Radikaler är de ingående byggstenarna i tecknen. Det finns 214 olika radikaler.

Vänster: Tecknet för "bra", är sammansatt av radikalerna för "kvinna"(blå) och "barn". Har man en kvinna och ett barn så är det bra.

Höger: Tecknet för "vila" är sammanstt av radikalerna för "person"(blå) och "träd". En person som sitter under ett träd vilar.

När man slutligen skapade de mest avancerade tecknen visade det sig inte så lätt alltid pussla ihop radikaler till en begriplig betydelse, utan man löste det genom att kombinera en radikal (eller flera) som ungefär symboliserar betydelsen, med en radikal som har ett uttal som (vid den tiden) liknar ordets uttal - den fonetiska delen. Denna typen av tecken är idag den absolut vanligaste.

Vänster: Tecknet för "Springa". Den blå radikalen "fot" kategoriserar betydelsen, och den svarta radikalen är den fonetiska delen (paketera/väska) som ger uttalet.

Höger: Tecknet för "Mamma". Den blå radikalen "kvinna" kategoriserar betydelsen, och den svarta är den fonetiska delen (häst) som get uttalet.

Det har hävdats av naiva blogg-kollegor att man hjälpligt skulle kunna läsa Kinesiska genom att "gissa" uttal och betydelse baserat på ingående radikaler. Det går att provocera fram special-meningar där det fungerar, men i praktiken är det omöjligt.

I "modern tid" så skapas det i princip inga nya tecken, så nästa steg för att skapa nya ord är att kombinera befintliga tecken, dvs dessa ord består av två eller flera skrivtecken. Det finns otroligt mycket flera ord än det finns tecken så den dominerande delan av alla ord består av flera skrivtecken.

Klassfest! - Igen

Jag har faktiskt under mina 12 månader på skolbänken i Kina bara varit på en enda "klassfest" tidigare. Detta var för ett år sedan när jag precis börjat plugga. Jag uppskattar inte så mycket denna typ av "stökiga" ungdomsfester, så jag har hållit mig undan efter det. Nu i veckan hamnade jag i en situation där jag inte lyckades komma på någon hållbar anledning att tacka nej, så jag hamnade i en studentlägenhet i östra Beijing i onsdags kväll.

Eftersom det det även var Kineser där så skulle det naturligtvis drickas ris-brännvin. Nu är jag ju en väldigt mogen person(!?) - så jag tackade nej. Förhandlingen som då naturligtvis uppstod slutade med att jag övertalades till att dricka ETT "glas".

Detta "glas" visade sig bli en ris-skål, där min Kinesiska bordsgranne nog lyckades hälla i 2 dl brännvin. Trots detta klarade jag mig ganska lindrigt, och tog mig hem i tid, och var naturligtvis i topp-skick dagen efter. ;)

Här kan ni läsa om hur man gör för att överleva en fest med Kineser och risbrännvin.

Jag, mellan en student från Spanien och min skolas "administratör" som gillar risbrännvin, och gärna delar med sig.

Ett år senare

I dag var det ett år sedan jag landade i Beijing för att lära mig prata Kinesiska på allvar. Som "alltid" så har tiden gått mycket fort. Jag inbillade mig inledningsvis att jag skulle vara på en acceptabel (språklig) nivå efter ett halvår, men det insåg jag snabbt att det inte skulle räcka. Av mina 52 veckors "studietid" så har faktiskt bara 33 varit i skolbänken. De övriga 19 har vag varit ute och rest.

I början var mitt stora problem hörförståelsen. Det tog flera månader innan jag i huvudtaget kunde snappa upp vad Kinesen "på gatan" sa. Det tar också många månader att få in grundkänslan för hur språket fungerar. Det är så totalt skilt från tex Engelska och Svenska.

När hörförståelsen började trilla på plats så börjar jag inse att mitt uttal är nästa katastrof på åtgärdslistan. Detta året har jag lagt mycket stor del av min skoltid på att vässa mitt uttal i stället för att packa på mig fler ord och mer grammatik.

Min starka sida har hela tiden varit att skriva och läsa. Jag kan utan att skämmas säga att jag har en specialbegåvning för att lära mig de Kinesiska skrivtecknen, vilket har hållit mitt självförtroende uppe när det gått trögt på andra plan.

Ett sätt att utveckla min skrivförmåga är att min lärare tvingat mig att (nästan) varje dag skriva dagbok. Ovan är dagens dagboks-"inlägg", fast skrivet på datorn - jag skriver annars alltid för hand.

Kalligrafi på hög nivå

I två viktiga avseenden så är handskrivandet av de Kinesiska skrivtecknen hotade:

#1 - Mycket få unga Kineser är intresserade av att lära sig Kalligrafi,书法 (shūfǎ). Det är en helt klart utdöende konstform. Det är med mycket få undantag bara äldre men som idag sysslar med Kalligrafi på hög nivå, och "återväxten" är obefintlig.

#2 - En stor del av all text som skrivs (framför allt av unga) skrivs på dator, och då genom att skriva "ljudtext" (pīnyīn), dvs man skriver som ordet uttalas, och så föreslår datorn lämpligt tecken - lite som T9 när man skriver SMS. Det är otroligt mycket lättare att känna igen ett tecken än att skriva det, så många unga börjar långsamt tappa förmågan att skriva för hand.

Det är fascinerande att se de som är riktigt duktiga på Kalligrafi. Jag sprang nyss på en av dessa herrar. Han hade förmågan att kunna skriva med penseln, 毛笔 (máobǐ) i armvecket. Jag stod och tittade på honom ca en halvtimme, och då lyckades han sälja två kundspecifika verk, och han fick en lunta hundralappar för varje målning, så han sopar nog hem några tusen varje dag på denna färdighet.

Den här mannen kan skriva riktigt vacker Kalligrafi även när han håller penseln i armvecket.

Kalligrafi utförd av mig i somras efter jag gått nybörjare-kursen. Jag drar mitt lilla strå till stacken för att bevara Kalligrafin.

Uppmuntrande ord

Jag har nu pluggat Kinesiska i (typ) heltid i snart ett år, så min språkliga nivå är i alla fall inte helt kass. Ur vissa ögon så kan jag prata Kinesiska nu, men jag är långt ifrån nöjd själv ännu.

I bland har jag dåliga dagar i skolan, som min lärare då brutalt påpekar. I bland är Kineser mycket finkänsliga, men i andra situationer väldigt raka i sina uttalande. Nedan finns några "hårda" kommentarer jag nyligan fått av min lärare, som (ryckta ur sitt sammanhang) inte är speciellt uppmuntrande:

- "Today, not ALL of your words are bad."

- "I am glad that you at least you can say 我 ("Jag")"

- "Maybe you at lest can try to learn the 2:nd and 4:th tone?"

(Det är inte riktigt så illa som det låter)

Min brutalt raka, (men duktiga), lärare 许丽丽 (Xu Lili)

Kioskvältare - igen!

Journalist-studerande Patrik Chi har gjort en interview med mig angående varför jag pluggar Kinesiska. Artikeln är publicerad i årets första nummer av Tidskriften Folkuniversitetet, som har ett litet tema om "Kinesiska är framtidens språk". Se nedan, eller läs web-versionen.

Nu börjar det bli en vana för mig att figurera i olika tidningar angående mina studier. Senast var det ju Aftonbladet's bilaga.

"Tidskriften Folkuniversitetet" nr 1 2010 - Klicka för större