söndag 31 oktober 2010

Avskaffa Sommartiden


I dag är Sommartiden slut för detta året, och om jag fick bestämma så skulle den aldrig komma tillbaka. Jag tycket nämligen att Sommartid är ett riktigt trams.

Tanken med sommartiden är, som alla nog vet, att optimera solljuset mot den tid på dygnet då vi vill ha sol, och därför har en dryg fjärdedel av världens länder bestämt att ställa klockan fram och tillbaka två gånger per år.

Nackdelarna är massor.

Olika länder ställer om vid olika datum och olika länder ställer även om vid olika klockslag, och om inte det skulle vara nog så ändrar en del länder då och då omställningstiderna.
Detta är ett elände om man jobbar i en internationell miljö, och det blir en hel del missförstånd med bokningar av telefonkonferenser och liknade jippon kring omställningsdatumen. (T ex USA ställer om två veckor tidigare på våren och en vecka senare på hösten jämfört med EU)

Sedan har vi alla de problem som gäller händelser som sammanfaller med omställningsögonblicken. Hur gör man t ex med en nattbuss som går varje söndag kl 02:30 när denna tidpunkt helt enkelt inte existerar? Eller ett halvår senare när klockslaget inträffar två gånger på samma natt? Det finns även en rad exempel med arbetstidsberäkning för nattarbetande branscher som strular två gånger om året.

Vi har även den tekniska tidberäkningsproblematiken som ska byggas in i alla maskiner som hanterar klockslag - vilket är riktigt många. Och dessa apparater måste även modifieras när man ibland bestämmer sig att ändra omställningstiderna. T ex förlängdes sommartiden med en månad 1996 i Sverige.

Till detta ska man även lägga de vardagliga bekymren för alla dem så har svårt att komma ihåg vilket håll man ska ställa klockan, och att komma ihåg att ställa om den stora mängd klockor som finns i varje hushåll, och en del till och med glömmer att man ska ställa om i huvud taget. Det är många missöden som sker denna förvirrade söndag två gånger om året.

Allt detta strul, och mycket mer därtill, är för att optimera solen EN timme i vissa delar av världen.
För att få perspektiv på vad vi vinner med att flytta solens nergång med EN timme så kan man tänka på att solens upp och nergång i t ex södra Sverige skiljer mer än 5 timmar mellan sommar och vinter. (och än mer norr)

Vi har även fenomen som att t ex stora delar av hela Europa har enats om att tidsmässigt ligga i samma tidzon trots att dessa länder geografiskt sträcker sig över 3 tidzoner, och den sträckan motsvarar alltså tre timmars skillnad i soluppgång. Vi har även en del länder, t ex Kina som geaografiskt sträcker sig över 5 tidzoner och ändå har en gemensam tid - och det fungerar.

Dvs hela detta spektakel för att optimera EN timma när vi i så många andra sammanhang kan acceptera mycket fler timmars variationer utan att ens reflektera eller påverkas så mycket över det.

Dvs Sommartiden är TRAMS! - Avskaffa!

Ps.
Nu (på vintern) skiljer det 7 timmar mellan Svensk och Kinesisk tid, och på sommaren är det 6 timmar.

Världens tidzoner.
Kina sträcker sig geografiskt över fem tidzoner, men har samma tid (GMT+8) i hela landet och bryr sig klokt nog inte om Sommartid. Den Europeiska tiden, CET, sträcker sig geografiskt över tre tidzoner, men vill ändå strula med att flytta en timmer över sommaren, när man i övrig har en frivillig "missanpassning" som ger större påverkan.

lördag 30 oktober 2010

Vad kostar en Hästens säng?


En sanning vad det gäller shopping i Kina är att västerländska märkesvaror är fånigt dyra här. Jag har tidigare skrivit att dessa varor är ca 20-50% dyrare än i Europa, och ibland även upp mot dubbla priset. Prisläget brukar motiveras med höga importskatter, men det är absolut inte hela sanningen. Att det finns en stor mängt troll-rika Kineser som till och med är glada att hitta höga prislappar är en annan förklaring.

Kan det bli ännu dyrare? Ja absolut!
Ett Svenskt exempel:

I bottenplanet på nya Sanlitun The Village North har nyligen Svenska Hästens öppnat en butik där de säljer deras fina Svenska sängar. Jag är inte spekulant på någon säng, men har ändå tagit mig en titt. Även om jag var beredd på att det skulle vara dyrt så blev jag ändå förvånad.

Den allra "billigaste" enklaste ramsängen kostar 180 000 RMB (=SEK)
En OK kontinentalsäng i stil med de som kostar runt 100 000 i Sverige kostar ca 350 000 RMB.
Toppmodellen kostar 870 000 RMB, dvs vi är uppe och närmar oss en million för en säng!

Nu är min "undersökning" inte helt professionell eftersom jag bara tittade översiktligt och inte bemödade mig med att skriva upp modellnamn etc, så jag hoppas jag inte missbedömt någon modell allt för mycket, men det är i vilket fall ingen tvekan om att det handlar om en rejäl prisskillnad - och det finns massor med andra exempel.

Hästens toppmodell i Kina. Pris 870 000 RMB (=SEK)

fredag 29 oktober 2010

Ölglas och ölkultur


Ölkulturen i Kina och Väst är ganska olika. Kineser dricker massor med öl, men är inte intresserade av öl på samma sätt som vi i väst. "Öl är Öl", och man dricker den sort som råkar vara lokal där man befinner sig. Nästan alltid är den Kinesiska ölen ljus och lättdrucken, och inget för en finsmakare från väst. Bra som törstsläckare, och jag tillhör den grupp som faktiskt även tycker att den är ganska god.

I Västvärlden är som bekant utförandet av ölglaset en inte obetydlig del i öldrickandet, och visst finns det vackra ölglas som verkligen förhöjer smakupplevelsen. Vänta er inget av detta i Kina (om ni inte går till de Västerländska restaurangerna).

I Kina serveras öl vanligen i mycket små fåniga tjockväggiga glas som rymmer ungefär en rejäl klunk. Ibland kan det vara så illa att man får en kaffe-mugg, eller till och med en plastmygg. (Är man på riktigt fina ställen så är det vanligt att få öl i små vinglas.)

De små glasen har jag lyckats vänja mig vid, och de känns faktiskt naturliga nu. Dock kan jag inte vänja mig vid muggarna. Det känns bara för fel. Här går nog min gräns i anpassningen mot det Kinesiska livet.

Vänster: Öl i kaffemugg - obehagligt.
Höger: Öl i "äggkopp" - Detta är den vanliga typen av ölglas i Kina.

Öl på MiMiShan CoffeeBar. Jag försöker hålla något sånär Västerländsk klass på mina glas.

onsdag 27 oktober 2010

Stora tunnelbanor


Ganska många större städer har numera tunnelbanor, men det är inte så många som har riktigt stora system. Det finns bara ett tiotal i världen som har över 20 mil banor, och bara 6 st som har mer än 5 000 000 resenärer per dag. Världens längsta tunnelbana finns idag i Shanghai, och världens mest trafikerade tunnelbana är i Tokyo.

De längsta tunnelbanorna idag:
#1 - Shanghai, 42 mil
#2 - London, 40 mil
#3 - New York, 37 mil
#4 - Tokyo, 33 mil
(#8 - Beijing, 23 mil)

De mest trafikerade tunnelbanorna idag:
#1 - Tokyo, 8 700 000 passagerare/dag
#2 - Shanghai, 7 000 000 passagerare/dag
#3 - Moskva, 6 500 000 passagerare/dag
#4 - Beijing, 5 600 000 passagerare/dag

Av de stora tunnelbanorna i världen är det bara två som på allvar fortfarande utvecklas, och det med besked. Nämligen Shanghai och Beijing (och i viss mån även Seoul men inte särskilt fort).

I slutet av detta året kommer Shanghai ha nått 50 mil tunnelbana, och om planen följs så har man 2020 nått hissnande 88 mil och då är man störst med stor marginal.
Beijing's nät utvecklas även det i hög fart, och 2012 kommer nätet att vara 42 mil och 2015 hamnar man på 56 mil som en god 2:a.

Dvs strax rycker Shanghai och Beijing från "klungan" och drar iväg mot en kanske ointaglig ledning i listan över världens största tunnelbanenät, och det är rimligt att tro att passagerarmängden följer utbyggnaden av näten. Övriga "tävlande" står i jämförelse ganska still i utvecklingen.

En av dagens 147 tunnelbanestationer i Beijing, nämligen 北京南站, Beijing South Railway Station. Strax finns det betydligt fler.

tisdag 26 oktober 2010

Menyn på MiMiShan CoffeeBar


Vad finns det på menyn i ett västerländskt Kafé i Beijing?

MiMiShan CoffeeBar utmärker sig inte i någon speciell riktning utan är ganska representativ för de flesta ställena i detta avseendet.

Först och främst finns naturligtvis Kaffe, 咖啡 i många varianter. Jag har 14 olika sorter, och det som kan tyckas lite konstigt för oss västerlänningar är att det är många som köper is-kaffe. Kaffet kostar från 18 till 30 RMB beroende på utförande, och jag gör alla med Espresso som bas.

Min lilla specialité är Smoothies, 冰沙 och Milkshake, 奶昔. Löjligt gott om ni frågar mig. Prisläge: 28-32 RMB.

Har även en hop olika fruktjuicer och några varianter av te från öst och väst och naturligtvis läsk och Red Bull.

Det finns också en acceptabelt komplett bar-meny med öl, drinkar och starksprit. En Tsingtao-öl 青岛啤酒 kostar 15 RMB och en Cocktail ca 30 RMB där Dry Martini, 干马天尼 är min specialité. Det går även att köpa "helrör" från 188 RMB, men det har hittills ingen gjort.

Lite ätbart finns även. En handfull desserter, typ Tiramisu, 提拉米苏 för 22 RMB och även ett 15 tal riktiga maträtter. Några exempel:
Pommes, 炸薯条, 18 RMB
Potatissallad, 土豆沙拉, 24 RMB
Ost/Skinka Baguette, 法式面包火腿奶酪, 25 RMB
Spagetti med Köttfärssås, 意大利番茄意大利番茄肉面, 28 RMB

Maten är billig i jämförelse med drycken, men det är ändå ganska svårt att få gästerna att beställa mat. Även om det kan låta billigt i våra västerländska öron så är det inte svårt att hitta en Spagetti med Köttfärssås för 16 RMB på andra ställen.

Jag känner att det börjar bli dags att både utveckla och utöka menyn nu inför vintern med framförallt fler varma drycker. T ex bör jag lägga till "Hong Kong-style milk tea", 大排档奶茶.
Kanske ska jag även utveckla mitt utbud av Baguette'er eftersom det är ett område jag sticker ut lite jämfört med övriga Kaféer.

Min meny på MiMiShan CoffeeBar.

Ägg och bacon i både västerländskt och österländskt utförande. Till vänster i form av Baugette 法式面包培根鸡蛋 och till höger i form av Stekt Ris 鸡蛋培根饭. Båda varianterna kostar 28 RMB.

måndag 25 oktober 2010

Region Mitt 中区


Beijing är stort, så det kan vara lite avstånd mellan attraktionerna när man turistar. För att underlätta logisitken och göra turistmålens placeringar lite mera överskådliga så har jag startat en serie där jag i några regioner av Beijing försöker lista upp de vitalaste platserna som ur ett turistperspektiv är intressanta. Detta är del 2. (Tidigare publicerad Region NordVäst 西北区)

Nu är det dags för centrala Beijing som jag kallar "Region Mitt 中区" vilket är området innanför 2:a ringvägen.

Det är i denna region man ofta bor när man turistar, och här finns det mycket att se på gångavstånd. Det finns även ganska mycket hutonger i detta området, och jag har inte märkt ut dem som en egen attraktion (vilket de absolut är) på grund av att de är utspridda över stora delar av arean, men man kan inte undvika att se dem när man promenerar runt.

På översiktskartan nedan så symboliserar de röda rektanglarna intressanta attraktioner och är numrerade med siffror i stjärnor. De svarta tjockare linjerna är 2:ringvägen och Changan-avenyn som skär genom staden. De tunnare linjerna är tunnelbanan. I nedre vänstra hörnet visas regionens läge. (Klicka för större)

✰1 - Trumtornet o Klocktornet. Två historiska torn med småtrevlig utsikt.
✰2 - Houhai. En sjö som är helt omringad av barer och restauranger.
✰3 - Beijhai parken. En vacker park för avkoppling.
✰4 - Jingshan parken. Från Coal Hill har man utsikt över Förbjudna staden.
✰5 - Förbjudna staden. Världens största palats.
✰6 - Tiananmen. Himlens port med Mao Zedong's stora porträtt.
✰7 - Wangfujing. Beijing's paradgata för dyr shopping.
✰8 - Xidan. Stort shoppingdistrikt.
✰9 - National Grand Theatre. Det maffiga äggformade operahuset.
✰10 - Himmelska Fridens Torg. Världens största och mest kända torg.
✰11 - Dashilan. En klassisk shoppinggata för turistshopping.
✰12 - Himmelens Tempel. Stor klassisk park med känt tempel.
✰13 - Pärlmarknaden. En av de stora marknaderna för turistshopping,
✰14 - Konfuciustempel. En småtrevligt och lugnt tempel till Kunfucius ära.
✰15 - Lamatemplet. Ett av de största Tibetanska Buddhist-templen i världen.

Coal Hill (✰4) sett inifrån Den Förbjudna staden (✰5) genom norra porten. Klättra upp på kullen en dag med klart väder så får man en trevlig utsikt över den Förbjudna staden.

söndag 24 oktober 2010

Att reta sig på när man flyger


Det är ganska stor skillnad att flyga reguljärt jämfört med det spektakel som det är att flyga charter som jag tidigare gjort parodi på. Dock har det sina sidor även med reguljärt, och det finns en hel del man kan reta sig på om man inte har humöret på topp.


Några saker som INTE muntrar upp mig när jag flyger. Särskilt inte när det handlar om 9-timmars flygningar.


☂ När personen som sitter bakom sliter eller sparkar på min stol.

☂ När man hör (uppenbarligen avundsjuka) resenärer beklagar sig över hur korkade de är som slänger dyra pengar på en business-biljett.

☂ Att flygplansmaten är SÅ dålig att man alltid tvingas äta sig proppmätt på flygplatsen innan man kliver ombord.

☂ När man "boardar" planet och folk som ska lägga upp sitt bagage på hyllan inte kan kliva in mellan sätena och släppa förbi dem bakom utan att det ska bildas en lång kö i väntan på att de i lugn takt ska få ordning på sina prylar.

☂ Samma som ovan, fast när man ska av i stället.

☂ Att Air China inte kan "synka" maten med drycken. Man har normalt ätit färdigt när man blir erbjuden dryck.

☂ När den som sitter jämte hela tiden har sin armbåge på mig.

☂ När de som går i gången mellan sätena inte kan låta bli att stöta till mig när de passerar. Mycket irriterande när man försöker sova.

☂ När de som tidigare bara flugit charter börjar klappa händerna vid landningen.

☂ När det finns småbarn i kabinen som konstant skriker.


Är jag gnällig? Inte alls. Alla klagomål är högst befogade.


Andraklasskabinen på Air Chinas's Bowing 777 mellan Beijing till Stockholm. Här finns det mycket att reta sig på.

lördag 23 oktober 2010

Två av mina tre bloggar blev fiasko


I februari i år fick jag iden att jag skulle göra en parallell blogg som denna på Engelska, och drog igång ett stort översättningsarbete med mina äldre inlägg plus att jag skrev allt nytt från denna Svenska blogg även på Engelska.
Kul i en vecka, och efter två veckor tröttnade jag på allt dubbelarbete och bloggen dog utan att nånsin haft några egentliga läsare.

I juni var det dags igen, och då höjde jag ribban ett steg och skapade en blogg på Kinesiska. Denna bloggan hade en annorlunda inriktning då jag siktade mot Kinesiska läsare och därför beskrev de Kinesiska egenheterna ur en annan vinkel. Den kinesiska bloggen fick snabbt ganska hyggligt med läsare, men med tiden så dalade läsarunderlaget och jag började igen tröttna - så två månade senare begravdes även den Kinesiska bloggen.

Två fiasko! Kul och enkelt att starta nya bloggar, men mycket jobb att hålla dem levande.

Att inte kalla denna Svenska bloggen "Krister i Beijing" framgångsrik vore att vara fånigt ödmjuk. Jag har idag över 10 000 läsare i månaden, så jag är minst sagt nöjd och glad för det stora intresset för det jag skriver. Jag får massor av mail, hyggligt med kommentarer och många besöker mig på plats i Beijing på grund av bloggen.
Jag känner verkligen att det jag skriver uppskattas och kommer till nytta och då är det riktigt roligt att fortsätta.

Senaste uppmuntrande nyheten är att jag nyligen blev utnämnd till Sveriges 11:e bästa reseblogg av rese-siten minTur.se.

Mycket Hedrande!
Tack!

Jag fick även nyss utnämningen Beautiful Blogger Award av Elisabeth som driver bloggen Husbilen Dettan - Tack! Denna utmärkelses värde lär dock snart känna av inflationen då den förväntas i varje led delas ut till 7 nya bloggare så antal pristagare växer explosivt. (1, 8, 57, 392, 2 793, 19 208..)

Min "Beautiful Blogger Award" som jag nyligen erhöll

Jag bloggar på den Franska restaurangen Le Petit Gourmand vid Sanlitun i Beijing

fredag 22 oktober 2010

Rapid Guide Beijing


Det är alltid trevligt när ni bloggläsare kommer och hälsar på mig på mitt Kafé. Dessvärre är jag inte alltid på plats så för säkerhetsskull så skicka mig ett mail innan ni kommer så kan vi växla telefonnummer och boka en tid.

Nyligen dök Ulf J och Lars L från Stockholm in, och vi hade en riktigt trevlig pratsund över några Dry Martini, och beslutade framåt eftermiddagen att jag skulle försöka göra en snabbvisning av några inte så klassiska "sevärdheter", dvs mitt kära Sanlitun. Vi hade bara några timmar, så det fick bli "Rapid Guide Beijing"

Vi började dock rundan på OS-området som ligger behagligt nära mitt Kafé. Tyvärr fanns det inte tid att vänta på mörkret (då parken blir som vackrast), men i stället tog vi en närmare till inuti Fågelboet (Nationella Olympiska Arenan. 国家体育场) som stänger kl 18:00. Jag har varit där inne tidigare, men denna gången så var även de översta läktarna öppna, så vi kämpade oss upp allra högst upp. Där uppifrån får man verkligen känslan av hur stor arenan är. Den tar ca 90 000 åskådare och är i storleksordningen världens 10:e största arena.

Därefter taxi till Sanlitun och brände av några "standardplaster":
Snabbtitt på shoppingstaden The Village,
lite shopping på turistmarknaden Yashow,
Pizza och öl på den kända The Tree, (som man omöjligt hittar utan guide)
Snabbtitt på klassiska puben The Den,
en dryckesrunda på Hooters med dansande servitriser i bakgrunden.
Kvällen avslutades på Drei Kronen 1308 Brauhaus som har sitt eget lilla mikrobryggeri och det känns som man sitter i en ölhall München och dricker. Dock ser det lite komist ut med Kineser i "Lederhosen".

Man kan tycka att jag kanske inte valde de mest typiska Kinesiska attraktionerna, men mina gäster hade redan prickat av klassikerna, och var ganska sugna på västerländsk öl.

Ulf, Lars och jag på den allra högsta läktarplatsen i den Olympiska Arean. Jag hade kunnat hugga av mig mitt vänstra ringfinger för att få ha varit här 2008-08-08 kl 8 PM. (OS invigningen)


En litet filmklipp från två av dagen aktiviteter.

onsdag 20 oktober 2010

Hur skriver man SMS på Kinesiska?


En ganska vanlig fundering är hur man kan hantera alla 1 000-tals Kinesiska Skrivtecken på en dator, eller ännu värre på en mobiltelefon med det begränsade antal knappar som båda dessa maskiner har. Naturligtvis finns det etablerade lösningar på detta roliga problem. Faktiskt väldigt många olika och jag ska här försöka beskriva de vanligaste.

Wubihua-metoden (五笔画)
Ett i detta sammanhanget tacksamt fenomen är att varje tecken har en given streckordning när de skrivs (och en given riktning som strecken dras). Med hjälp av detta så kan man med hjälp av 5 siffertangenter "rita" tecknen.
1: Horisontella streck (一)
2: Vertikala streck (丨)
3: Snett neråt vänster (丿)
4: Prickar och snett neråt höger (丶)
5: Övriga (乙)
I takt med att "ritar" tecknet så föreslår datorn/telefonen det mest troliga alternativen.
Det är denna metoden som inledningsvis (och fortfarande) användes på många mobiltelefoner för att skriva SMS.

Wubizixing-metoden (五笔字型)
I denna metoden utnyttjas att tecknen består av ingående beståndsdelar (radikaler) och dessa radikaler grupperas efter hur första strecket i radikalen dras på ett liknande sätt som Wubihua-metoden. Detta är en sofistikerad metod, och inget tecken kräver mer än 4 "klick". Lite bökigt att kortfattat begripligt förklara i detalj hur det fungerar. Inte så vanlig metod.

Pinyin-metoden (拼音)
Bygger på att man med vanliga bokstäver skriver in hur orden uttalas. Likt de ovanstående metoderna så börjar datorn föreslå det mest tänkbara tecknet. Systemet är mycket avancerat, och inlärande och skriver jag på min dator t ex "mms" så föreslås 米米山 som i MiMiShan (mitt Kafé). Lite som T9. En nackdel med denna metod är att i vissa delar av Kina så förekommer andra uttal på tecknen, och då fungerar denna variant sämre.
Detta är den idag absolut vanligaste inmatningsmetoden på datorer, och på en del telefoner.

Handskrift (手写)
På mobiltelefoner med pekskärm så kan man helt enkelt skriva tecknet med vanliga streck precis som de ser ut enligt skrivreglerna. Finns även varianter till datorer där man ritar med musen eller på digitaliseringsbord, men det är varje sig speciellt smidigt eller vanligt numera.
Likt de ovanstående metoderna så föreslås lämpliga tecken i takt med att man skriver.
Används idag huvudsakligen på telefoner med pekskärm.

Så här ser en "vanlig" dator när man skriver. Jag har just skrivit "sm" och datorn föreslår då som förstahandsaletentiv 什么 (ShénMe) eftersom dessa två teckens uttal börjar på "S" och "M" och är ett mycket vanligt ord ("Vad?")

På iPhone kan man skriva tecken precis som de ser ut på skärmen. I högerkanten föreslår telefonen olika alternativ som är vanliga och liknar det jag skrivit. I detta fallet är det det översta alternativet "忙" som jag skrivit.

tisdag 19 oktober 2010

Yashow Clothing Market, 雅秀服装市场


Av Beijing's alla turistmarknader så vill jag klassa Yashow Clothing Market 雅秀服装市场 som nummer 2 efter den gigantiska Sidenmarknaden. Upplägget är samma med "allt som turisten vill ha", och ett stort inslag av märkeskopior.Tillräckligt stor för att de flesta kommer att bli nöjda. Jämfört med "storebror" så är Yashow även lite lugnare, även om det fortfarande är en ganska stimmig miljö.

Yashow har aktiviteter på 7 våningsplan:
I "källaren" säljs det skor, väskor och läderprodukter typ bälten och plånböcker
1:a och 2:a våningen är det kläder i alla former som gäller.
3:e planet har sidenprodukter, och det är här man kan sy upp sin kostym eller balklänning.
4:e våningen är det mix av smycken, elektronik, klockor, solglasögon, massage mm mm. Den roligaste våningen enligt mig.
Hela 5:e våningen är en "food court" med en massa små restauranger i Kinesisk snabbmatsstil.
Den okända 6:e våningen har biljardhall och bar. Hit går inte de vanliga rulltrapporna så till detta plan är det få som hittar.

Yashow ligger precis jämte det stora shoppingcentret The Village vid bargatan Sanlitun, så läget är optimalt för oss Expat's, men det är kanske inte det första stället som "10-dagards-turisten" hamnar på.

Även om jag inte handlar något så går jag ibland hit bara för att gå runt och titta på alla roliga prylar som finns. Ibland har jag känslor som:
"Den vore kul att ha....", man sedan tänker jag:
"...men jag kommer aldrig att använda den", och så köper jag ingenting.
Men det är roligt att prata med försäljarna, och det finns t o m de som kan Svenska.

Prissättningen är naturligtvis värsta sorten av modell "förhandlingsbart" så att pruta rejält är ett måste, och är man duktig så kan man köpa till (med Svenska mått mätt) mycket låga priser.
Som förberedelse kan ni läsa min "prutnings-guide".

Det är lite märkligt att Yashow heter "Yashow", då det kinesiska uttalet är "Yaxiu", men det finns kanske någon historisk förklaring till det.

Yashow Clothing Market
Gongtibeilu 58 Chaoyang District
雅秀服装市场
朝阳区工体北路58号

Huvudentrén till Yashow Clothing Market, 雅秀服装市场 i spöklik skymningsbelysning.

Tygförsäljning på 3:e våningen. De kan naturligtvis även sy upp kläder i alla former och varianter.

Smyckesförsäljning på 4:e våningen i Yashow.