Lammsoppa och BiangBiang-nudlar

Det finns många maträtter att nämna som är lite typiska för Xian och Shaanxiprovinsen, men jag har inte kompetens att ge någon översiktlig beskrivning. Däremot kan jag nämna två rätter i den enklare delen av skalan, och det är Lammsoppa och BiangBiang-nudlar. Båda äts vanligen på enklare snabbmatsliknande restauranger.

Framförallt i de muslimska kvarteren så finns det Lammsoppa (羊肉汤) på stor del av restaurangerna. Visuellt så kan dessa soppor se ut som "Prison Food" från någon film, men de är förvånande goda. De är ganska flottiga med har en mycket kraftfull och mustig smak.

BiangBiang-nudlar är breda, kraftiga och riktigt Al dente. Lite som lasange-plattor. Man kan få dem med en hel massa olika tillbehör. Oftast är de handgjorda och görs lokalt på de små "haken" där de serveras. Jag vill nog sträcka mig så långt som att detta är möjligen de bästa nudlar som jag har ätit.

En rolig kuriosa med BiangBiang-nudlar är det det kinesiska tecknet för "Biang". Detta är ett av de mest komplicerade tecknen som finns i kinesiskan och det kräver 58 penndrag. Många ordlistor har inte detta tecken, och "Biang" finns inte i Pinyin. Jag kan därför inte skriva ut tecknet här i texten, men det finns på bilden nedan. Om man ska skriva BiangBiang-nudlar på kinesiska i löpande text så skriver man i stället t ex "油泼扯面" som betyder samma sak.

.

Lammsoppa, som är godare än den ser ut.

Två olika varianter av BiangBiang-nudlar. Till denna rätt tycks Xian-borna föredra den sötsliskiga Fanta-liknande drycken "Ice Peak", 冰峰,

Det mycket speciella kinesiska tecknet för "Biang". Kanske inte det första tecknet man ska lära sig när man pluggar kinesiska.

Tillverkning at BiangBiang-nudlar öppet på gatan i Xian.

TRB - Västerländsk mat i kinesisk historik miljö

Sannolikt är det fler än jag som efter typ en vecka med endast kinesisk mat längtar efter något västerländskt. Efter en stark rekommendation så begav vi oss igår till  TRB - Temple Restaurant Beijing som påstås vara ett mycket intressant alternativ för finsmakaren både vad det gäller mat och miljö.

TRB finns precis nordost om den Förbjudna staden i en gammal "courtyard" med ett tempel i centrum. Under uppförandet av den Förbjudna Staden inhyste gården konstnärer och andra lärda som arbetade med palatset under tidigt 1400-tal. Templet är till synes nära på i originalutförande och alltså nästan 600 år gammalt. Även baren till restaurangen har takbalkar med samma ålder även om restaurangen i övrigt är i modernt utförande. TRB ligger mycket oansenligt och nära på omöjligt att hitta om man inte vet vad man letar efter. I slutet på en tämligen stökig och trång hutong kan man finna den diskreta entrén som leder in till den betydligt finare innegården.

TRB's meny är att jämställa med exklusiva finkrogar i Europa, och det är tydligt att de har höga ambitioner. Maten är "fransk-europeisk" och deras avsmakningspaket (Chef Tasting Menu) inklusive vinpaket, vatten och kaffe går loss på ungefär 1 800 RMB/person (ca 2 200 SEK) så vi hade riktigt höga förväntningar.

Miljön och servicenivån är definitivt på topp. Däremot var jag dock en aning besviken på maten och på vissa detaljer. Rätterna var bra, men hade inga extrema smakupplevelser och gav inte den där "wow"-känslan som jag tycker man har rätt till med denna prissättning. Även saker som att vi fick åtta olika sorters vin serverade i exakt samma typ av vinglas och att brödet inte var nybakat av är detaljer som drar ner intryckt en aning. TRB gör sig nog bäst om man beställer mer anspråkslöst så att man kan koncentrera sig mer på miljön och servicen vilket är restaurangens staka kort.

Till restaurangen hör även ett litet galleri och mindre hotell med rummen placerad runt gården mot templet. Rumspriser från 2 000 RMB/natt.

No.23 SongZhuSi, Shatan Beijie, Dongcheng District.100009
北京市东城区沙滩北街嵩祝寺23号.100009
http://www.trb-cn.com
+86 10 8400 2232

Baren (till höger) och en del av restaurangen (till vänster).

Det 600 år gamla templet som ligger precis bakom baren. Hotellrummen ligger i de gårdsbyggnader som omsluter templet med egna ingångar mot gården.

Ett ett kollage av de rätter som igår i Chef Tasting Menu. Utöver detta serverades även några smakretare.

Att göra rödkokt sidfläsk, 红烧肉

Alla undrar vi nog lite till mans hur man gör Mao Zedongs favoriträtt 红烧肉, eller fritt översatt till svenska "Rödkokt Sidfläsk".  Här kommer den kompletta guiden!

Följande prylar behövs:

❏A - Sidfläsk

❏B - Soja

❏C - Sprit eller Vin (gärna kinesisk matlagningssprit)

❏D - Socker

❏E - Salt

❏F - Lagerblad

❏G - Vitlök

❏H - Ingefära

Utöver ovanstående behövs även vatten och ett stänk olja

Gör enligt följande:

❏1 - Choppa upp sidfläsket i ganska stora bitar. ca 2 cm breda
❏2 - Cutta vitlöken och ingefäran i tunna skivor.
(Den uppmärksamme har sannolikt noterat att jag bara använder Wangmazi-knivar vilket gör hela upplevelsen en aning mer kinesisk)

❏3 - Fräs vitlöken och ingefäran i lite olja

❏4 - Skicka i sidfläsket och stek på så det blir lite yta på köttet

❏5 - Tillsätt socker, salt och soja och stek vidare en lite stund

❏6 - Tillsätt vatten, lagerblad och spriten och låt koka under lock i någon timme eller två

(För den som inte har tillgång till wook och pinnar går det lika bra att använda mer västerländska köksredskap.)

Plocka upp köttbitarna ur såsen och servera på ett fyrkantigt fat.

OBS: Tomaten på bilden är ett extra tillägg som inte ingår i receptet.

Notera att i kinesiska recept är man försiktig med att ange hur mycket man ska ha av varje ingrediens. Förmågan att välja rätt mängd visar hur duktig kock du är.

Detta är en riktigt traditionell kinesisk rätt som du troligen inte hittar på kinakrogarna i Sverige.

Smaklig Måltid!

Matkavalkad

När man bara är på kortare besök i Kina så vill man ju försöka hinna med så många olika rätter som möjligt och mitt restaurangbeteende denna resan blev huvudsakligen att göra repris-besök på mina nostalgi-restauranger, även om det också blev lite nytt.

Nedan följer en dos av foton över ett urval av den maten jag vräkt i mig under detta korta besök i Beijing:

(som framgår med länkarna under bilderna så har jag skrivit om det mesta redan tidigare. Klicka om ni vill läsa mer)

"Hotpot", vilket är en nordkinesisk specialité som kan liknas vid fondeu. "Tornet" i mitten innehåller som synes eldstaden och man tillagar i buljongen runt om.

Lite blandat från västra Kina, närmare bestämt från Xinjiang.

Japansk teppanyaki där man sitter och äter runt stekbordet och betraktar kockens stek-show.

Koreansk Barbeque där man själv får grilla.

Helsted fårben. Även här får man göra jobbet själv, eller kalla in en servitris som sköter kniven. Inte förstahandsvalet för vegetarianer.

Kryddstart från Yunnan. Ser kanske inte mycket ut för världen, men är ganska gott.

Lammgrillspett med tillbehör, vilket i detta fallet är grillade potatis och bröd.

och så naturligtvis...."Pekinganka". Jag fick i mig tre stycken på nio dagar.

På plats i stan

Jag har nu anlänt i Beijing, och på grund av ombyggnad av det svenska tågnätet tog den annars relativt snabba resan totalt 30 timmar. Jag "tvingades" sova en natt i Malmö på vägen vilket inte hör till vanligheterna. (jag flög från Köpenhamn)

Första dygnet i Kina har till största delen bara handlat om att äta. Jag har tryckt i mig bisarra mängder av Mango 芒果, och även om det kan låta som en överdrift så hävdar jag ändå att skillnaden mellan de importerade Mango som man kan köpa i Sverige och de som köps på gatan här är så dramatisk att det känns som olika frukter. Jag föredrar minst sagt den Kinesiska varianten.

Inte oväntat har jag även hunnit klippa en Anka, och en laddning kryddstarkt från Yunnan 云南 (som i många avseende har mat som liknar den från grannen Sichuan 四川.)

Nu märker jag att det här blev ett inlägg som skulle kunna passa in i en "dagboks-blogg", och jag ber om ursäkt för det, och lovar bättring.

Tre fjärdedelar av bilden upptas av Mango, och uppe till vänster är det små söta Klementiner 桔子 (júzi). En C-vitamin-bomb för min kropp som säkert behövs. För er som möjligen inte kan skära upp en mango så är det nödvändigt att läsa här.

En av dessa grillade Peking-ankorna åt jag nyss. Hur kan man på denna bilden se att det är en Bianyifang-anka och inte en från Quanjude?

Svar: Luckan till ugnen är stängd. Quanjude grillar med öppen ugn. Glöm aldrig det!

Stekt Ägg på Kinesiskt Vis

Jag får ofta frågor om vad som är "riktig" Kinesisk mat, och nu när kokböcker och tv-kockar nära på helt dominerar mediautbudet så kan det ju vara passande att även jag ger mitt bidrag. Jag tänker därför nu presentera receptet på Stekt Ägg på Kinesiskt Vis.

Dessa råvarorna behövs:

❏ 2 ägg

❏ soja

❏ svartpeppar (optional)

Gör så här:

1. Stek äggen i stekpanna och servera på tallrik

2. Dutta på lite soja.

Det går att variera måltiden med följande metoder.

❏ Man kan välja att steka äggen "sunny side up" eller "over easy"

❏ Man kan komplettera med att tillsätta mald svartpeppar.

Prova er fram vilket som passar just Er bäst.

Äggen ska med fördel ätas med pinnar, men om man känner obehag för det så smakar det faktiskt ungefär lika även om man äter med kniv och gaffel. (men det är inte rätt)

Rätten gör sig bättre till "vardag" än till "fest", och jag brukar själv tillaga den ganska ofta.

Smaklig måltid!

"Stekt Ägg på Kinesiskt Vis". Här i utförandet "sunny side up" utan svartpeppar.

Det kan se lite märkligt ut när man duttar på soja och det bildas små sjöar, men det är inget man behöver vara orolig för.

Beijing's egenheter - Maten

Vad gör Beijing till den speciella staden som den onekligen är?

I en "mini-serie" beskriver jag Beijing's egenheter från olika aspekter, och detta är den tredje delen som handlar om Maten. (Även publicerat: Historiska Sevärdheter, "Känslan" och Den Moderna Arkitekturen)

Olika "skolor" delar upp det Kinesiska köket i två, fyra, åtta eller till och med tio olika "kök" och Svenskar tycks vanligen lära sig att det finns fyra Kinesiska kök, och med den indelningen räknas maten i Beijing till Shandong-köket, 山东菜 som även kallas Lu-köket, 鲁菜. Det är inte ovanligt att Shandong-köket klassas som det "bästa" i Kina - hur man nu avgör det, men även om man diskuterar med "Syd-Kineser" så brukar den nordliga maten nämnas som Kinas bästa.

Jag har inte kompetens att göra en gastronomisk djupdykning i tekniken bakom maten, utan nöjer mig med att nämna några absoluta "måsten" vad det gäller mat när man är i Beijing:

❏ "Pekinganka" 烤鸭 (Kǎoyā)

En riktigt genuin Beijing-rätt som numera är att betrakta som en "nationalrätt" för hela Kina. Att missa denna Anka vid ett besök i Beijing är att jämföra med att missa att besöka Hutongerna - du missar en viktig del av kulturen.

Vanligen kommer personalen att hålla en rolig förevisning om hur man äter ankan. Stort plus om man undviker de värsta turistfällorna med stor engelsk skylt.

❏ Lammgrillspett, 羊肉串 (yángròuchuàn)

Beijing's "street-food" number 1. "Överallt" hitter man den karakteristiska skylten som ser ut som ett lysande grillspätt "串", som visar att här grillas det grillspett. Lammgrillspetten finns även att beställa på finare restauranger, men jag tycker att de gör sig klart bäst på de riktigt små gatuhaken där man ibland bara får en pall att sitta på och ett knippe spett i ena handen och en Yanjing-öl, 燕京啤酒 i andra. Var inte rädda att prova, även om jag vet att det är en tröskel att ta sig över för att våga sätta sig i dessa "hak".

❏ Hotpot, 火锅 (huǒguō)

En nord-Kinesisk specialité där man själv tillagar sin mat i kokande buljong. Har en hel del gemensamt med det vi kallar Fondue. En mycket trevlig och social matupplevelse. Det kan vara lite svårt att beställa då det är många val man måste gå genom, men vanligen är personalen hjälpsam, så även om man inte kan språket så brukat det sluta lyckligt ändå.

Eftersom att Beijing är både "världsstad" och huvudstad är inte bara hela Kina's alla kök representerad i en salig röra utan naturligtvis även hela världens mat finns att hitta. Om man bara går runt på slump och äter i restaurangerna så kommer man högst sannolikt att äta mat från många olika kulturer, och det är inte alltid lätt att veta vad det är man äter. Många lokala restauranger inleder sitt namn med "老北京“ (Lǎo Běijīng) vilket ska visa att det är traditionell Beijing-mat de serverar.

Beijing's (och Kina's) stolthet nummer 1 - "Pekinganka"

Lammgrillspett när de grillas på gatan någon stans i Beijing.

Kinesisk Fondue, dvs Hotpot. Grytan är ofta delad i mitten så man har en extremt kryddstark sida och en för oss "hyggligt folk".

Pekinganka á la Bianyifang eller Quanjude?

Det finns två "extra tunga" restaurangkedjor som säljer Pekinganka i Beijing, och av någon anledning så är det just Quanjude 全聚德 som västerlänningar tycks känna till. För lokalbefolkningen är dock den mycket gamla och klassiska restaurangkedjan Bianyifang 便宜坊 ett lika känt alternativ. Att jämföra dessa två kedjor är ungefär som att välja mellan Mercedes och BMW. Samma skit tycker en del, och för andra är valet självklart.

Det finns principiella skillnader hur Quanjude och Bianyifang hanterar sina ankor i ugnen, men för mig känns olikheterna mest som religion. Kanske är Bianyifang lite fetare och skinnet lite krispigare än på Quanjude, men jag kan inte säga att jag är säker på den åsikten.

Dock anser jag att dessa kedjorna är både överreklamerade och överprissatta. För mig är det lika gott att käka på "no-name"-restauranger i övre medelklass och där kan det vara halva priset för en normal anka jämfört med ovan nämnda kända märkena. Faktiskt har de godaste ankorna jag ätit kostat under hundralappen.

Kockar på Bianyifang som skivar upp Pekinganka. Se här för hur det går till.

Entren till en Bianyifang-restaurang.

Grönt Te är vackert

Överlag har Svenskar en ganska begränsad relation till Kinesiskt te. Dels har de flesta ingen aning om hur man dricker det, och ganska många sätter likhetstäcken mellan "Grönt te" och "Kinesiskt te".

Det finns sex grundläggande sorters Kinesiskt te:

❏ Grönt te, 绿茶

❏ Gult te, 黄茶

❏ Vitt te, 白茶

❏ Svart te, 黑茶

❏ Rött te, 红茶 (är ungefär det "vi" kallar "Svart te")

❏ Oolong te, 乌龙茶 (eller 青茶)

För den oinvigde kan Grönt te, Vitt te och Oolong te uppfattas som “grönt te", och möjligen kan Gult te, Svart te och Rött te uppfattas som "svart te"

Det går lite i perioder vad jag dricker, men just nu (och oftast) är det Grönt te som gäller, men det svänger lite för mig. T ex i våras var det Vitt te som var favoriten. Ska man vara riktigt sofistikerad så ska man låta årstiderna och hälsostatusen styra ens val av te, men dit har jag inte nått (ännu?).

Grönt te är dock alltid det vackraste, och det är det som är temat i dagens inlägg.

Nu vet jag att de flesta "Svenssons" är nära på livrädda att det ska hamna en gnutta teblad i koppen, och det är en mycket begränsande rädsla om man ska lära sig uppskatta grönt te. Man dricker nämligen med fördel grönt te med bladen liggande i koppen, och i och med detta så kan teet bli just "vackert".

Skal man dricka fint te med lite stil anser jag även att man ska dricka i glas i stället för kopp så man kan se de vackra bladen. Själv föredrar jag ett whiskyglas när jag dricker grön te.

Med risk att förenkla för mycket, men man kan faktiskt ganska ofta genom att bara titta på bladen i ett glas te avgöra om det är ett fint (dyrt!) te eller inte. Om bladen är jämnstora och oskadda och med fin färg så är det med hög sannolikhet ett finare te, och med samma resonemang så om bladen är i trasor och olika stora så är det troligen någon billigare kvalité.

Några olika exempel på hur elegant och vackert ett glas grönt te kan vara.

Prisvärt vid Houhai

Som tidigare nämnt så är Houhai 后海 både en av de finare men även en av de dyrare bar och restaurangdistrikten i Beijing. Läs mer detaljer om Houhai här.

Även om man har råd att betala är det ju alltid irriterande att betala för mycket, och nästan alla restauranger och barer kring Houhai (Qianhai) är just fånigt dyra. Vill man hitta prisvärda ställen gäller det att spana efter de restauranger dit de "vanliga" Kineserna går. Lite här och där bland alla dyra ställen finns det faktiskt prisvärda alternativ.

Nedan följer tre bra, klassiska och prisvärda restauranger som alla ligger kring sjön och är genuint Kinesiska, fast med olika inriktning. Sitter man kvar på dessa restaurangerna och dricker öl efter maten blir det klart billigare än på de närliggande barerna, men kanske inte den rätta barkänslan.

❏ Hongyuan South Gate Meat In Hotpot 宏源南门涮羊肉 ("NanMen Hotpot")

Detta är en klassik Hotpot-restaurang (fondeu) och har man inte ätit Kinesisk Hotpot innan kan detta var en bra premiär-restaurnag.

❏ Kaorouji 烤肉季

En Muslimsk (Kinesisk) barbeque-restaurang som naturligt vis är specialiserad på just grillat kött.

Ja, de har även alkohol.

❏ Kejia 客家酒楼

En klassisk etnisk Hakka-restaurang som har ett stort urval av blandande rätter. Min favorit här är marinerad anka.

Översiktsbild över Houhai (egentligen Qianhai) där tre prisvärda klassiska restauranger är utmärkta.

Hotpot-restaurangen Hongyuan South Gate Meat In Hotpot 宏源南门涮羊肉 ("NanMen Hotpot")

Den muslimska barbeque-restaurangen Kaorouji 烤肉季

Restaurangen Kejia 客家酒楼, med många klassiska Kinesiska rätter.

Pasta - Från Italien?

Det är ju många som känner Pasta som något Italienskt, och Italienarna har ätit pasta i ca 700 år. Många Italienare vill tro att pasta är en Italiensk uppfinning, men de har mer och mer tvingas backa och hävdar numera att Italien uppfann pastan "i denna del av världen"

I Kina har man hittat bevis på att pasta har ätits här i minst 4 000 år och utanför Italien är nog alla överens om att pastan är ett Kinesiskt påfund. Ett högst besvärande faktum för Italienarna är att tiden för när pastan "uppfanns" i Italien sammanfaller ganska väl med tiden då Marco Polo kom hem från Kina (1295) och han hade som bekant med sig en hel del Kinesiska varor. Italienarna hävdar med bestämdhet att deras lands paradrätt inte kommer från Kina, men det finns många utanför Italien som tror på Marco Polo-teorin.

Kinesisk pasta kallas vanligen Nudlar. Det finns en uppsjö varianter av nudlar, och jag har inte kompetens att korrekt reda ut skillnaderna. Den variant som jag tycker bäst om brukar kallas 面条 (miàntiáo) och är vete-baserad och liknar ganska mycket den spaghetti vi äter i Europa.

En skål med nudlar i buljong, 面条 (miàntiáo). En perfekt frukost.

Öl i Beijing

När det är löjligt varm som det är på sommaren i Beijing så är det nära på tvunget att dricka öl.

Vad är det då för öl-kultur som gäller här?

Enkelt uttryckt är all öl på de Kinesiska restauranger mycket lättdruckna och ljusa, och här är några vanliga varianter:

❏ Tsingtao, 青岛啤酒

Ölmärket som jag tror alla känner till som varit i Kina är Tsingtao. På de vanliga Kinesiska mellanklassrestaurangerna brukar Tsingdao ofta vara den dyraste sorten. Går man däremot på väst-restaurnagena är vanligen Tsingtao den billigast ölen på menyn. Typiskt pris 6-10 RMB. (=SEK). Enkel och neutral smak

❏ Yanjing Beer, 燕京啤酒

Beijings lokala bryggeri som är totaldominerande i stan. Nära på alla lokala restauranger har den. Liksom Tsingtao enkel och lättdrucken, men enligt mig aningen godare. Typiskt pris 3-6 RMB.

❏ Harbin Beer 哈尔滨啤酒

Inte väldigt vanlig, men dyker upp någon gång ibland på menyerna. Smak i stil med de båda ovanstående men kanske ett steg bättre ändå. Kanske tycker jag det för att den är ovanligare. Typiskt pris 8-15 RMB

❏ Västerländska öl

Ganska ovanligt på de Kinesiska restautngerna bortsett från de aldra dyraste. På de västerländska restaurangerna finns det naturligtvis nästan alltid västerländska ölmärken. De som jag uppfattar som vanligast är Heineken, Carlsberg, Corona, Budweiser och en offsider i form av belgiska Hoegaarden som på senare tid råkat bli min favorit. Troligtvis har Hoegaarden gjort en rejäl marknadsoffensiv här, för det är ganska vanlig att de lite finare pubarna har den som sin parrad-öl. Typiskt pris 30-70 RMB.

En Tsingtao-öl serverad på min tidigare bar MiMiShan 米迷山.

En Yanjing-öl på ett skabbigt plastbord på en uteservering i väntan på ett knippe LammGrillspett.

En Harbin-öl på en Hotpot-restaurang.

En Hoegaarden-öl på en pizzeria. Denna öl kostar mer än 20 gånger så mycket som endel lokala alternativ. (70 RMB)

Utställningsmeny

Jag skrev för några år sedan om att fina restauranger i Kina till skillnad från fina restauranger i västvärlden har mycket stora menyer med väldigt många rätter.

Ett alternativ till meny som man framförallt hittar på riktigt stora restauranger i Kina är att det inte finns någon klassiks meny utan "menyn" är i form av en utställning. Då finns det ett speciellt rum, som ibland är riktigt stort, där alla rätterna finns uppställda så man kan gå runt och titta hur de ser ut.

När man beställer gå man runt i "utställningen" med restaurangens personal och pekar på det man vill ha. Dock kan det trots översiktligheten vara svårt att veta vad rätterna innehåller, och förvänta er inte att personalen på denna typ av restauranger kan förklara på engelska.

En "utställningsmeny" i en stor seafood restaurang i Xiamen 厦门. Här är mycket av maten levande fram till beställning.

En utställningsmatsal i Beijing i "klassisk" stil

South Luogu Lane, 南锣鼓巷

South Luogu Lane, 南锣鼓巷 är en av Beijing's riktigt klassika gator och byggdes redan 1267, så den är en gata full med historia. Gatan är en gågata i nyrenoverad hutongmiljö och här huserar massor med små affärer, restauranger och pubar. Stilen är definitivt "turistfälla" men på ett mycket smakfullt sätt. Man blir riktigt sugen på att gå in i alla små mysiga pubar och restauranger. En del har även små uteserveringar på taken, där man kan sitta och kika ut över hutong-taken vilket är mycket vacker.

Hutongerna (Beijing's klassiska byggnadsstil) är fler än många vill tro och när man befinner sig mitt ibland dem så är det svårt tro att man befinner sig i centrum av en av världens största städer. Området innanför 2:a ringvägen norr om Förbjudan staden har massor av små snuttiga mysgator med hutonger, och just South Luogu Lane är en förvånande okänd gata. Bor du i närheten ska du definitivt göra en kväll här. Gatan är ca 800 meter lång.

För vägbeskrivning, se karta nedan.

Miljöbild från South Luogu Lane. En an Beijings äldsta gator.

Utsikten från en takterass på South Luogu Lane. Klassiska Beijing när den är som bäst. Inte lätt att tro att man bara är 3 kilometer från Himmelska Fridens Torg. Det finns många mysiga "smultronställen" att hitta om man letar lite.

Karta som visar var ni hittar South Luogu Lane, 南锣鼓巷. Promenadavstånd från Förbjudan staden.