Tre dagar i Pingyao

Den historiska staden Pingyao i Shanxiprovinsen har en tämligen unik stadskärna med en mycket stor mängd hus, gator och tempel från Ming- och Qingdynastin bevarade. Därtill har Pingyao en nära på helt intakt stadsmur som omsluter hela staden. (Utöver Pingyao är det bara Xi'an, Jingzhou och Xingcheng som har komplett bevarade stadsmurar i Kina.) Pingyao blev på grund av sitt centrala och strategiska läge Kinas finansiella centrum under Qingdynastin, och där öppnades bland mycket annat Kinas första bank. Tack vare Pingyao's historiskt autentiska utseende har en hel del historiska filmer spelats in där.

Som alltid vid turistattraktioner förstörs en del av den autentiska upplevelsen av kommersen, och så även i Pingyao. Huvudgatorna innanför stadsmuren är fyllda av turistanpassade affärer som säljer krafs, men det får man se igenom, och då är gatorna med dess historiska bebyggelse otroligt vackra.

En egenhet i Shanxi, och definitivt i området runt Pingyao, är att det finns många människor som bor i hus byggda genom att gräva en valvformad grotta in i en bergssida av sandsten. Ingången till grottan förses med en dörr och fönster i varierande kvalité. Många som bor på detta vis är naturligtvis tragiskt fattiga, men det hindrade inte att flera av dem lät oss komma in och titta i deras enkla hem. Mycket intressant, men det är med blandade känslor man hälsar på.

Även i bergssidorna i Pingyaos närområden finns det sevärdheter i form av tempel och historiska byggnadskomplex. Utöver detta besökte i vi även en försvarsanläggning i en bergssida som är uppbygd kring ett nätverk av tunnlar utgrävda i berget. (Zhangbi Ancient Fortress) Anläggningen uppfördes ursprungligen på 400-talet.

En av huvudgatorna i Pingyao.

Miljöbild inifrån någon av alla gårdar som angränsar till Pingyaos huvudgator.

Utsidan av Pingyaos stadsmur.

Hus utgrävda som grottor i en bergssida.

Inifrån ett ”grotthus”. Notera den stora teglade sängen i Shanxi-stilsom är integrerad i spisen för att värmas upp.

En av tunnlarna i försvarssystemet Zhangbi Ancient Fortress.

Fyra dagar i Sichuan

Jag har tidigare bara besökt Sichuan på arbetsresa, utan någon bra möjlighet till turism. Nu har jag just spenderat fyra intensiva dygn i Sichuan och äntligen hunnit med en hel del.

Jag tycker att Sichuan är intressant på flera plan. Dels är det en mycket vacker provins (där typ halva ytan är berg) men dess historia är också värd att nämna. Parallellt med de ”klassiska” tidiga kinesiska kulturerna kring Gula floden (Xia/Shang/Zhou) blomstrade även en annan samtida avancerad högkultur i Sichuan som är oförtjänt okänd, men har fått ett litet uppsving i historieintresserade kretsar i och med de relativt nya utgrävningarna i Sanxingdui. Där har man bland mycket annat grävt fram spektakulära bronsmasker som har ett utseende som jag tror av de flesta inte uppfattas som kinesiskt. (Jag skrev 2015 hela artikeln på Svenska Wikipedia om Sanxingdui.) Det var så sent som på 300-talet f.Kr. som kulturen i Sichuan på allvar förenades med den traditionella kinesiska historiebeskrivningen.

Utöver att jag besökt Sanxingdui så har jag även klättrat runt i berget kring den 71 meter höga Jättebuddhan i Leshan som är uthuggen i en bergssida. Även två heliga berg (E-Mei och Qingcheng) med tillhörande tempel har besökts, och naturligtvis även forskningscentret för Panda-uppfödning. En annan kanske märklig sevärdhet som intresserar mig som ingenjör ganska mycket är Dujiangyan's bevattningssystem som byggdes för över 2 200 år sedan. Det mest omtalade i detta projekt var att man sprängde sig genom ett berg genom att växelvis elda och hälla vatten på berget för att skapa en kanal, men anläggningen innehåller även många andra tekniska egenheter kring vattenflöden etc. som naturligtvis blir intressantare med tanke på dess ålder  Systemet är fortfarande i drift drygt två millennium senare. Jag lyckades naturligtvis även klämma in ett besök vid en kejsargrav; Liu Bei som år 221 grundade Shu Han-dynastin.

 Jag framför den 71 meter höga Jättebuddhan i Leshan som är uthuggen i en bergssida. Notera storleken på tåspetsarna bakom mina axlar.

 En av alla pandorna på Chengdus forskningscenter för pandauppfödning.

 Denna gigantiska bronsmask från Sanxingdui är 132 cm bred. Den är en av väldigt många liknande masker som hittades 1986 utanför Chengdu tillsammans med en stor mängd andra artefakter.

Hotpot av Sichuan-typ, dvs kryddig!

När förlorarna skriver historien.

"Segrarna skriver historien" är en sanning vi alla fått lära oss vad det gäller historiska skildringar. Dock finns det ett gigantiskt undantag från denna regel, och det gäller en av världshistoriens absolut största militära segrare, nämligen Djingis khan. Han och hans mongoler kunde nämligen inte skriva och Mongoliet hade på 1200-talet inget skriftspråk. Detta innebär att nästan allt vi vet om mongolernas krigsframgångar är beskrivet av "förlorarna", dvs de erövrade staterna.

Mongolerna gjorde tre större kampanjer väster ut. Den första gjordes 1219–1223 av Djingis khan själv till Centralasien och resulterade i en muslimsk förintelse av nästan "Hitliska" mått. Den andra kampanjen gjordes 1236 till 1241 på uppdrag av Djingis khans son Ögedei som nu var khan. Ryssland besegrades över vintern 1238/39 vilket andra kända fältherrar misslyckades med. Efter Ryssland och Ukraina följde erövring av Polen och Ungern. Efter att Budapest fallit 1241 fortsatte mongolerna väster ut, men Europa blev "saved by the bell", för när beskedet om Ögedeis död nådde styrkorna avslutades kampanjen  Den tredje kampanjen väster ut genomfördes på slutet av 1250-talet på uppdrag av khanen Möngke för att säkra territorierna i Persien och västra Asien.

Att erövra Kina visade sig mycket svårare än de mer eller mindre problemfria kampanjerna väster ut. Det tog över 70 år att bit för bit, med flera försök, erövra Kina. År 1279 drunknade den kinesiska barnkejsaren utanför Macao i ett av de absolut största sjöslagen i världshistorien, och därmed hade Songdynastin definitivt fallit och Kina var erövrat. Redan 1271 hade Khubilai khan grundat Yuandynastin, och styrde nu Kina från dagens Beijing.

Efter Möngkes död 1259 delades mongolväldet upp i fyra "khanat" som i praktiken var självstyrande, även om Khubilai khan var ledare över dem alla. När Khubilai khan sedan avled 1294 blev de fyra khanaten helt fristående stater, varav Yuandynastin i Kina var ett av dem.

Det är inte helt sant att mongolerna inte lämnade någon skriftlig dokumentation efter sig. Det som skrevs ner på uppdrag av mongolerna själva gällande dess erövringar gjordes sannolikt år 1228 efter Djingis khans död. Lyckligtvis hade Djingis khans just erövrat Naimanerna, och de hade ett skriftspråk från Uigurerna, som de fick använda för att teckna ner historien. Resultatet blev boken Mongolernas hemliga historia, som förvånande nog bara innehåller några få verser om de stora erövringskampanjerna. Skriften fokuserar huvudsakligen på Djingis khans uppväxt och familj. Mongolernas hemliga historia finns idag bara bevarad som en kinesisk avskrift efter att Khubilai khan tog med sig det idag förlorade originalet till Kina.

Om Marco Polos reseskildringar

"Alla" känner nog till en del om Marco Polo, men jag misstänker att det inte är så många som verkligen har läst hans reseskildringar. Det var en stor slump att Marco Polos resor längs Sidenvägen till Kina (1271-1295) blev till en bok. Hade inte Marco Polo råkat hamna i samma fängelsecell som författaren Rustichello efter att blivit krigsfånge i Genua 1298 så hade boken aldrig skrivits, och historien hade varit okänd för världen. Rustichello stod för skrivandet baserat på Marco Polos berättelser och anteckningar.

Marco Polo var inte unik som västerlänning att ha besökt Khubilai Khan, som styrde Kina vid denna tiden. Det som är unikt med Marco Polo är att som västerlänning spenderat så lång tid i Kina, och den relation han hade med Khubilai Khan och detta i kombination att hans historia skrevs ner och publicerades.

I slutet av 1200-talet hade ännu inte boktryckarkonsten nått Europa, så Marco Polos reseberättelse skrevs för hand. Rustichellos originaltext finns inte kvar idag, med det existerar fortfarande ungefär 150 olika handskrivna kopior. Sannolikt  är ingen av de idag existerade exemplaren någon direkt avskrift av originaltexten, utan de har alla kopierats och översatts i flera led. Resultatet av detta är att nästan alla är mer eller mindre olika. Skillnaderna kan vara allt från små detaljer till att hela avsnitt kan saknas i vissa exemplar. Ett av de äldsta existerande exemplaren finns på Kungliga biblioteket i Stockholm. Detta exemplar, som är på franska, är daterat till 1350. År 1477 kom den första tryckta upplagan ut, och den var på tyska.

Marco Polos reseskildringar är ingen typisk reseberättelse, utan mer en samling av till största delen fristående berättelser om olika platser. Platserna är inte alltid beskrivna i kronologisk ordning vilket försvårar förståelsen för hur Marco Polo egentligen reste. Ortsnamn är ofta skrivna på mongolisk eller persisk språkform, vilket gör att det krävs en del "googlande" för att förstå vilka platser som omnämns. De platser som beskrivs mest detaljrikt är Beijing och Hangzhou. (som i boken namnges Kambalu och Quinsai) I de olika existerande varianterna av boken så varierar även dess ortsnamn. Marco Polo beskriver även platser som han inte besökt själv, och i bland är det inte tydligt om han skriver om självupplevda platser, eller om han bara hört talas om dem. I bland beskrivs väldigt mycket detaljer om något oväsentligt(?) och ibland skyndas till synes viktiga företeelser snabbt förbi.

De finns de som tvivlar på sanningshalten i Marco Polos reseskildringar, och driver tesen att Marco Polos resor inte är självupplevda utan skulle bygga på andras erfarenheter, som Marco Polo sedan skulle ha sammanställt för att skapa sin bok. "Bevisen" mot Marco Polo är till största delen av typen: Eftersom Marco Polo inte skriver om den kinesiska muren så kan Marco Polo aldrig varit i Kina.

De företeelser som vanligen kommenteras i ovanstående sammanhang är att Marco Polo missat att skriva om kinesiska muren, den kinesiska skriften, krutet, boktryckarkonsten, tekulturen, ätpinnar och bundna fötter. Visst är en del av detta märkligt. Med våra värderingar från 2000-talet så är det anmärkningsvärt att dessa företeelserna inte nämnts. Dock är det allt annat än ett bevis för att Marco Polo aldrig skulle varit i Kina. Det finns nog inte många som med samma logik påstår att Sima Qian (Kinas kanske mest kända historiker) aldrig skulle varit i Chang'an (Xi'an) bara för att han av någon mycket svårförklarlig anledning missade att skrivit om Terrakottaarmén. I bland utelämnas märkligt nog det man många hundra år senare tycker är en självklarhet att ha med.

Det finns onekligen en del fel i boken. Det mest genomgående är att årtal som Marco Polo nämner allt som oftast inte stämmer utan felar några år. Ett annat exempel på sakfel är att han skriver att det finns 12 000 broar i Hangzhou vilket är en så absurd överdrift att det sannolikt är ett resultat av missuppfattning eller misstag vid den handskrivna kopieringen av boken. Hangzhou är för övrigt beskriven mycket detaljerat där allt övrigt stämmer väl med verkligheten. Troligen kan en del av felen i boken förklaras av översättningsmissar och kopieringsfel.

Något som talar mycket starkt för att Marco Polo själv rest till Kina är att många av de saker som Marco Polo berättar om aldrig tidigare har omnämnts i västvärlden. Marco Polo är t ex den första i Europa som beskriver Japan, stenkolet, skildringen av Buddhas liv, användandet av snäckor som valuta i Yunnan. Yunnans saltproduktion och även användande av salt som valuta. Marco Polo är den i västvärlden som gjort den mest detaljerade och korrekta beskrivningen av Kinas papperspengar. Utöver detta så är boken full av detaljer som var mer eller mindre okända för västvärlden, och som vid senare efterforskningar visat sig vara helt sanna.

En mycket omdiskuterad detalj i Marco Polos berättelse är att Marco Polo skulle varit ståthållare i staden Yangzhou under tre år. Att Marco Polo skulle innehaft den högsta positionen i Yangzhou är högst sannolikt fel, och troligen ännu ett exempel på missuppfattning vid någon avskrift, eller ett försök från Rustichello att spetsa historien. Dock finns det en del som tyder på att Marco Polo kan haft en lägre tjänst, eventuellt inom ekonomisk redovisning, i Yangzhou 1282 till 1284.

Det finns myter om att Marco Polo fört med sig kunskapen om glass och pasta från Kina till Italien. Marco Polos berättelse ger dessvärre inget bidrag till myten. Användandet av glass i Europa kom igång några hundra år efter att Marco Polo återvänt, så det är osannolikt att receptet skulle kommit från honom då det i så fall skulle legat "i träda" några hundra år innan det började användas. Var det gäller pastan så är det ganska troligt att informationen kom till Italien längs Sidenvägen, men det var sannolikt inte just Marco Polo som förmedlade kunskapen.

Ni som noggrant läst denna blogg vet att Kinesiska muren som den såg ut under tiden för Marco Polos besök i Kina byggdes under 1100-talet under Jindynastin, och att dessa murar finns mycket längre norr ut än alla andra dynastiers murar. Sannolikt var dessa murar i ett mycket dåligt skick i slutet av 1200-talet då de knappast underhölls av Yuandynastin. (Den mur som man idag besöker norr om Beijing byggdes huvudsakligen 300 år efter Marco Polos tid.). Khubilai Khans tidigare huvudstad Shangdu ligger 30 mil norr om Beijing och väldigt nära den innersta delen av Jindynastins mur, så det är tänkbart att Marco Polo har sett muren, men den gjorde i så fall nog inte så mycket intryck på honom. Värt att notera är att Jindynastins "murar" var till stor del vallar och diken, och inte alls lika imponerande som den senare Mingdynastins mur.

Sammantaget tillhör jag gruppen som tror att Marco Polo gjort sin resa till Kina. Dock är det tänkbart att han (eller Rustichello) överdrivit sin position och sin relation till Khubilai Khan.

Alternativet att Marco Polo inte skulle varit i Kina är för långsökt. För att kunna skriva en så detaljerad skildring av Kina (och många andra länder) när så lite av detta var känt i Europa skulle mer eller mindre kräva att Marco Polo mött någon som gjort samma resa som Marco Polo påstått sig göra -  och då har tvivlarna samma anledning och tvivla på denna alternativa resenär.

Ett urval från mitt bibliotek - Litteraturförslag för den som vill fördjupa sig i ämnet.

Barndomsnostalgi med Marco Polo

Tidigt 1983 var en av veckans veckans höjdpunkter TV-serien "Marco Polo" som jag vill minnas gick på lördagskvällarna. På den tiden hade jag inget utvecklat intresse för just Kina, men jag hade ändå någon fascination för denna typ av asiatiska historier. Jag hade även en liknande relation till TV-serien "Shogun" (om Japan) som gick några år tidigare.

Nyss sprang jag av en slump på en lösryckt episod av TV-serien Marco Polo på Youtube, och efter lite letande hittade jag hela serien uppdelat på 32 kvartslånga klipp som jag har sammanfogat till en spellista. För den som liksom jag har nostalgiska minnen av serien så finns hela spellistan länkad nedan.

Länk till "Marco Polos resor i Asien"

Khubilai Khan, gestaltad av Ying Ruocheng 英若诚, i filmatiseringen av Marco Polos resor i Asien.

Tomb Raider Tour 2014 - The Last Episode

Min månad i Kina är nu slut för denna gång, och min sista dag använder jag till att besöka kejsargravar från ännu en dynasti. Tidigare i augusti har jag besökt gravar från Qin-, Han-, Tang- och Västra Jindynastin. Som avslut på denna Tomb Raider-resa så besökte jag nu Östra Qingdynastins gravar (清東陵). Vid Östra Qindynastins gravar vilar tungviktare som t ex kejsarna Kangxi, Qianlong och kejsarinnan CiXi. Totalt 157 personer från Qingdynastins kejsarfamiljer är begravda här, varav fem är kejsare.

I många avseenden så liknar Qingdynastins gravar de från Mingdynastin som finns precis norr om Beijing som många turister besöker. Qingdynastin är lite speciell i den kinesiska historien i det avseendet att de i mångt och mycket försökte efterlikna sin föregångare. Detta är extremt tydligt vid dess kejsargravar som helt uppenbart fått sin inspiration från Minggravarna. Jag tycker dock att Qinggravarna är ett steg elegantare än Minggravrana. Det är fler byggnader runt gravkomplexen och i egenskap av att vara nyare så är de i bättre skick vilket gör att de inte är så renoverade utan mycket är i original.

Som en följd av gravplundring 1928 så är en handfull gravar öppna hela vägen ner till gravkammaren, varav en är självaste kejsare Qianlong's grav. Qinalong tillsammans med Kangxi är de två mest kända kejsarna under Qingdynastin. En kuriosa är att det möjligen var Qianlong's minst sagt arroganta bemötande mot sina brittiska besökare 1793 som triggade Opiumkrigen under 1800-talet.

Det är inte helt enkelt att ta sig till de Östra Qinggravarna då de ligger lite avsides 130 km öster om Beijing uppe i bergen. Sannolikt är det enklast att göra som vi gjorde och hyra en taxi för en heldag. Vi betalade 800 RMB för detta, och det kan nog bli både dyrare och billigare.

Det finns även Västra Qingdynastins gravar som ligger 140 km sydväst om Beijing, och där vilar t ex den sista kejsaren Pu Yi. Där har jag ännu inte varit...

 Byggnaderna kring den mäktiga kejsarinnan CiXi's grav. Även CiXi drabbades av plundringen 1928 och hennes grav är öppen hela vägen ner till kistan.

På väg ner i det underjordiska palatset till kejsare Qianlong's grav. Detta är en av mycket få kejsargravar i Kina som är öppnade. Det är en ganska speciell känsla att passera portarna där nere på väg in mot gravkammaren. 

I denna graven vilar 36 av kejsare Qianlongs konkubiner. Även denna graven är öppen ner till det underjordiska palatset.

"The Spirit Way" söder om de Östra Qinggravrna som kanstas av statyer av olika slag på väg upp mot kejsargravrana.

Beijings äldsta hutong

Beijings äldsta gata är sannolikt Sanmiaojie (三庙街) som ligger i den del av Beijing som totalförstördes år 1215 av Djingis khan, dvs innan mongolerna under slutet av 1200-talet byggde "sitt" Beijing med det vägnät som ligger till grund för vad som idag normalt kallas "hutonger". Gatan Sanmiaojie har nog en värdig ålder på runt 900 år, men jag reserverar mig mot att det är en "riktig" hutong.

Jag tror att det finns flera hutonger vars sträckning är från Yuandynastins ursprungliga Beijing och därmed är ungefär lika gamla, dvs lite dryg 730 år. Dock är det flera källor som pekar på att just hutongen "ZhuanTa" (砖塔胡同) är den äldsta.

Lika gammal som hutongen ZhuanTa är pagodan "Wansong Laoren" (万松老人塔), som ligger precis vid ZhuanTa's östra entré. Pagodan, som är 16 meter hög, är den enda teglade pagoden i centrala Beijing. Kring pagodan finns en mysig liten innegård med ett enkelt museum. All text i museet är dock på kinesiska. Högst sannolikt har hutongen ZhuanTa fått sitt namn från pagoden eftersom ZhuanTa betyder just "Teglad pagod".

ZhuanTa och dess pagod ligger nästan exakt två kilometer rakt väster från norra porten till den Förbjudna staden. Detta är ingen turistattraktion som man behöver planera sin resa efter, men om man råkar promenera i närheten kan man ta en titt i innegården runt pagoden och kanske gå en bit i hutongen.

Några fina portar i hutongen ZhuanTa. Överlag är ZhuanTa som en helt "vanlig" hutong i Beijing.

Den 16 meter höga Pagodan Wansong Laoren bakom dess port söder om entrén till hutongen ZhuanTa. Ett litet trevligt museum om hutongen och pagodan finns på innegården.

En karta från museet som visar hutongen ZhuanTa (rödmarkerad). Pagodan är markerad vid dess östra slut (höger).

Banpo - Mysteriet om Människan med Fiskkropp

Ungefär en mil öster om Xi'ans centrum hittades år 1953 resterna efter en stenåldersby som i dag är känd under namnet Banpo 半坡. Banpokulturen blomstrade för drygt 6 000 år sedan, och stora mängder föremål och rester efter samhället och dess byggnader finns i dag att beskåda på Xi'an Banpo Museum 西安半坡博物馆 som är ett av de lite bortglömda attraktionerna i Xi'an. På museet kan man se ganska mycket av de utgrävda ytorna och naturligtvis även de upphittade föremålen.

På flera av föremålen finns en ganska skarp och tydlig symbol som arkeologerna tolkat som en människa med fiskkropp.

Massor av olika teorier har figurerat om vad denna symbolen står för men arkeologerna har inte kunnat enas. Dock är det tydligt att den har ett speciellt symbolvärde eftersom den finns i flera varianter och avbildas på många föremål. Arkeologerna kallar problematiken "人面鱼纹之谜" vilket jag översätter till "Mysteriet om Människan med Fiskkropp".

Några olika teorier om symbolens betydelse :
❏ En gudasymbol. Kanske representerar kulturens förfäder eller en oberoende gud.
❏ Spåmannens mask
❏ En bild på en utomgjording
❏ En symbol för kraft

Själv tycker jag att symbolen inte alls liknar något som i min föreställning passar in i en stenåldersmiljö. Jag tycker faktiskt att den har något japanskt över sig.

De flesta turisthotell i Xi'an ordnar bussresor till Banpo, och ofta ingår de i ett paket när man ändå besöker Terrakottaarmén som ligger åt samma hål. Det går även bra att åka tunnelbana till Banpo.

 En del av de utgrävningen av Banpo där man ser resterna efter dess hus.

 Människan med Fiskkropp på insidan av en skål.

En annan variant av  Människan med Fiskkropp på insidan av en skål.

En annan variant av Människan med Fiskkropp på utsidan av en skål.

Mogaogrottorna (sista delen i "Stein-följetongen")

En mil sydost om Dunhunag-oasen längs en bergsida finns det otroliga 735 stycken konstgjorda grottor utspridda över två kilometer av bergssidan. Alla grottorna är konstgjorda, dvs handgrävda och 487 av dem (de södra) är i riktigt gott skick. Grottorna började byggas på 300-talet och utbyggnad och ombyggnad fortsatte sedan under ca 1 000 år frammåt tills att Sidenvägen successivt övergavs.

Grottorna, som heter Mogaogrottorna (莫高窟) är inredda som buddhistiska tempel i olika storlekar. Från flera våningar höga till mycket små. De är mycket färgglatt målade på insidan och många har olika skulpturer och altare. Eftersom de byggts av en mängd olika dynastier genom historien, och även av förbipasserande på Sidenvägen så finns det ett myller av olika stilar blandat. T om kan det vara både taoism och buddhism i samma grotta.

Mogaogrottorna har genom historien blivit ett bibliotek för en extremt stor samling betydande skrifter. Som nämndes i ett tidigare inlägg så var det här som Aurel Stein för en struntsumma lyckades köpa stora delar av det som i dag kallas Dunhuang-manuskripten, och som bland annat även innehöll världens äldsta existerande tryckta bok. Som så mycket annat av världens flyttbara skatter så finns även detta nu i London.

Som turist måste man besöka Mogaogrottorna i grupp med guide, och man får inte fotografera inne i grottorna. En tråkighet är att varje grupp bara besöker åtta(!) grottor och det tycks vara slump vilka man får se beroende på vilka grottor som är "upptagna" av andra grupper. Längs med bergssidan cirkulerar det massor med olika grupper, och vi gjorde "fulingen" att hoppa mellan grupperna vilket gjorde att vi kunde se mycket fler grottor. ;-)

Mogaogrottorna är definitivt en tung turistattraktion som är ett måste att besöka om man är i Dunhuang.

Jag utanför den högsta av grottorna. Där inne finns en Buddha i Tang-stil som är sju våningar hög.

Så här kan det se ut i grottorna. Detta är en av de större.

 Det var ur denna grottan (Nr. 16/17) som Stein köpte loss Dunhuang-manuskripten. Dörrarna man ser på olika höjd längs bergssidan leder alla till olika grottor.

 Delar av Dunhuang-manuskripten som Stein köpte år 1907. Stein återkom även år 1914 och köpte ännu fler av den korkade munken. Totalt har Stein fått med sig nästan 20 000 dokument och målningar från Mogaogrottorna.

Yumenguan 玉门关

Den Kinesiska Muren var som allra längst under Handynastin (206 f.Kr. till 220 e.Kr.). Kring år 110 f.Kr. förlängde den krigiska Kejsare Wu (汉武帝) muren västerut där den passerade norr om Dunhuang, och passagen och försvarsanläggningen Yumenguan byggdes. Yumenguan inkluderar två fort, 20 vårdkasetorn och 17 segment av den Kinesiska Muren. Notera att denna del av muren alltså byggdes mer än 1 600 år före de sektioner som man normalt besöker som turist i Beijing.

En av flera anledningar till att förlänga muren så långt västerut var att säkra handelsvägen mot väst, och denna rutt öppnade på allvar runt 119 f.Kr. och fick långt senare namnet Sidenvägen. Det var här som Marco Polo passerade nästen 1 400 år efter att handelsvägens öppnade. Yumenguan var den huvudsakliga passagen för Sidenvägen in till Kina, och man kan kalla den för Kinas västra port.

Att besöka Yumenguan och den Kinesiska Muren från Handynastin är kanske inte otroligt intressant om man inte har ett specialintresse i ämnet. Dock tror jag att om man tar sig mödan att besöka Dunhuang så har man säkerligen det intresse som krävs för att liksom jag verkligen uppskatta de drygt 2 000 år gamla lämningarna.

Ca 100 km bilväg är det mellan centrala Dunhunag och Yumenguan.

Small Fanpan Castle är det mest kända landmärket för Yumenguan, och i flera sammanhang så kallas just det här fortet lite felaktigt för Yumenguan. Detta fort var en militär ledningscentral för försvaret av Yumenguan under Handynastin.

Jag inne i Small Fanpan Castle. Norra porten syns i bakgrunden.

Kinesiska muren från Handynastin fotad av Aurel Stein 1907.

Kinesiska muren från Handynastin fotad av mig 2014.

Ett vårdkasetorn syns längst bort till vänster i bilden.

Notera att denna del av muren är byggd på ett helt annat vis än den mur man normalt ser utanför Beijing. Handynastins mur i öknen är byggd av packad jord armerad med gräs. Det kan låta som en tveksam metod, men metoden var mycket vanlig och strukturen står kvar än i dag.

Karta som visar Hexi-korridoren, vilket är den smala landremsa mellan den Kinesiska muren och den Tibetanska höplatån där Sidenvägen passerade. Längs upp till vänster visas Yumenguan.

Jag har skrivit Wikipedias artikel om Hexikorridoren för den som vill läsa lite mer.

Qianling Mausoleum

Jag tycker mig se en intressant parallell i trenden för gravbyggande mellan Kina och Egypten, även om det är en tidsföskjutning på ca 2000 år:

❏ Under Kinas Qin- och Handynasti (221 f.Kr. till 220 e.Kr.) byggdes stora och mycket dyra gravar i form av artificiell handbyggda pyramider av packad jord. Under Egyptens tredje och fjärde dynasti (ca 2600 f.Kr. till 2500 f.Kr) byggdes de stora och kända pyramiderna.

❏  Under Kinas Tangdynasti (618–907 e.Kr.) byggdes kejsarna sina gravar som tunnlar och schakt i redan befintliga berg norr om dagens Xian. Under Egyptens 18:e, 19:e och 20:e dynasti (1540 f.Kr. till 1060 f.Kr) begravdes faraonerna i tunnlar och schakt i Konungarnas dal utanför Luxor.

För både det kinesiska och egyptiska rikena var de stora gravpyramiderna en ekonomisk och resurskrävande börda. Båda rikena kom fram till samma lösning att i stället gräva tunnlar i ett befintligt berg, vilket var dramatiskt mycket billigare.

Min "Tomb Raider"-resa går vidare genom dynastierna (Qin- och Han- är redan avklarade). Nu är det dags att besöka en Tang-grav, och den mest spektakulära är dessvärre den som ligger längst från Xian, nämligen Qianling Mausoleum 乾陵 som är graven till den tredje Tang-kejsaren Gaozong 唐高宗 som regerade år 649 till 683.

Som nämndes i min inledande spaning ovan så är stor del av Tang-kejsarnas begravda inuti verkliga berg, och Qianling är inget undantag. Själva graven är i vanlig ordning inte öppnad, och detta är en av de gravar man tror minst sannolikt har drabbats av gravplundring. Det finns några "satellitgravar" för kejsarens prinsessor söder om kejsargraven som är öppnade för besök, och det är lite effektfullt att gå ner i de kalla tunnlarna.

Det som dominerar Qianlinggraven bortsett från berget är dess "Spirit way" 神道 som kantas av en hel del skulpturer. Det finns även en del andra monument som t ex de 61 statyerna av "Utländska tjänstemän" som alla dessvärre har blivit halshuggna.

För många kineser är det av flera skäl mycket olämpligt att klättra upp på en grav till en kejsare, och det är många gravar där det inte är tillåtet. (Första kejsarens grav vid Terrakottaarmén stängdes för klättrare år 2010 till min stora förtvivlan då jag inte var uppe där under mitt förra besök.) 
Glädjande nog för mig är det tillåtet att klättra upp på berget vid Qianling. Man bör ha bra fysik för att klättra upp då det är högt, brant och i mitt fall även varmt. Dock har jag själv bevisat att bra fysik kan ersättas med stark vilja när man klättrar. Uppifrån berget kan man fundera på att rakt under en finns det en sannolikt fantastisk oöppnad gravkammare, och man kan även njuta av utsikten. Dock är det en katastrofal plats att befinna sig på enligt kinesisk Feng Shui.

Qianling finns att beskåda 75 km nordväst om Xian centrum.

"The Sprit Way" mot berget där kejsarens oöppnade grav finns gömd någonstans.

Närbild på statyerna som kantar "Spitit Way" mot berget. Här sett mot söder, dvs från berget.

Hälften av de halshuggna 61 statyerna av "Utländska tjänstemän" som finns på vägen mot graven.

Jag, efter att ha klättrat upp på gravberget. Som ni ser är jag inte andfådd det minsta. Rakt under mig vilar sannolikt kejsare Gaozong. I bakgrunden syns monumenten som kantar vägen mot berget.

Nere i princessan Yongtais grav som ligger söder om kejsarens grav. Själva gravkammaren kan man skymta bakom gallret inne i porten.

Att komma in på Shaanxi History Museum

Shaanxi History Museum 陕西历史博物馆 är det stora historiska museet i Xian, och har man ett historiskt intresse av de äldre kinesiska dynastierna så är det nära på ett måste med ett besök.

Shaanxi History Museum är liksom många andra museum av liknande dignitet i Kina gratis vid uppvisande av ID handling. Dock är inte salarna i Shaanxi History Museum stora nog att svälja det gigantiska intresse som finns för museet. Man har därför begränsat antal biljetter till 2 500 st på förmiddagen och 1 500 st på eftermiddagen.

Vi kom till museet en förmiddag och möttes ev en rejäl kö utanför. Detta i kombination med informationen att förmiddagens alla biljetter var slut. Inget att göra åt det, så vi spenderade några timmar vid Giant Wild Goose Pagoda 大雁塔 som finns på promenadavstånd sydost från museet. När vi kom tillbaka på eftermiddagen möttes vi igen av beskedet att nu var alla dagens biljetter redan slut!

Sommartid öppnar musset kl 08:30, så dagen efter var vi där redan 07:45 för att vara i riktigt god tid, men när vi anlände så var det redan en hiskelig kö utanför. Efter någon timme började kön långsamt röra sig. Biljetterna såldes inte kontinuerligt, utan med jämna mellanrum stängde biljettluckorna i kanske 10 minuter, för att sedan fortsätta. Kl 10:40 klev vi in på museet. Trots att vi var på plats 45 minuter innan öppning fick vi vänta i nära på 3 timmar innan vi fått vår biljett.

Väl inne i museet fick man förståelse för att de portionerade ut biljetterna lite stötvis. Första våningen var nära på helt full av folk. Det var en kamp att tränga sig fram till glasmontrarna och få en glimt av vad som ställdes ut. Ett komiskt fenomen med kinesiska turister på museeum är att de måste fotografera nära på varje objekt, och vid varje lite större objekt ska de fotograferas stående jämte objektet.

Museet är bra uppbyggt och startar från stenåldern och arbetar sig sedan kronologiskt genom dynastierna genom historien. Fokus är naturligtvis på de dynastier som var tunga runt Xian, dvs det är mest från Zhou, Qin, Han och Tang.

På denna typ av museeum blir det lätt en stor övervikt av olika typer av skålar, kokkärl och vaser, men det är en grundlag på historiska museum som inte går att ändra. Själv uppskattade jag mest att se vapnen från Terrakottaarmén, och även prydnadssaker från Tangdynastin som är väldigt speciella.

http://e.sxhm.com
Shaanxi History Museum ligger ca 4 km söder om det centrala Bell Tower i Xian centrum.

Den långa kön som mötte oss utanför  Shaanxi History Museum 45 minuter innan museet öppnar.

Vapen från Terrakottaarmén som är i ett utmärk skick trots 2 200 år under jord.

Dessa vapnen har an fantastisk historia. Först användes de när Qin erövrade och enade Kina. Därefter bevakade de kejsarens grav i händerna på Terrakottaarmén. Slutligen blev de stulna av rebellen Xiang Yu när Terrakottaarmén förstördes och Qindynastin störtades. De fysiska vapnen på fotot ovan var dock bara med om de två första episoderna eftersom de blev kvar vid Terrakottaarmén.

 Var det möjligen denna lergåsen från Handynastin som inspererade Jonas Jonasson till boken Analfabeten som kunde räkna. (De tre kinesiska flickorna producerade lergäss från Handynastin och sålde som äkta)

Mycket vackra vaser från Tangdynastin (år 618-907).

Tanken slår mig ibland om vilket värde denna typ av objekt, som "bara" är en i mängden på ett museeum, skulle få om de kom ut på den öppna marknaden. Förra året hittades  en Mingvas (från 1400-talet) i Borås, och den värderades till ca 25 millioner. Vaserna på bilden ovan skulle betinga ett betydligt högre värde.

Han Yang Ling - En underskattad turistattraktion

Västra Handynastins kejsare Jing regerade Kina från år 157 f.Kr. fram till sin död 141 f.Kr. då han begravdes strax norr om dagens Xian. Graven är, som många andra kejsargravar från denna tiden, i form av en pyramid av packad jord med platt topp, och kejsare Jings pyramid har en bottenyta av ca 160 gånger 160 meter.

Graven heter Han Yang Ling (汉阳陵) och själva gravkammaren är som de flesta kejsargravar i Kina inte utgrävd. Däremot är graven omringad av 81 långsmala "gravar" i varierande längd där en stor mängd olika terrakotta-figurer är begravda, och dessa är till viss del utgrävda. Något som är mycket effektfullt är att det finns ett underjordiskt museum som omsluter tio av dessa långsmala gravar där man kan kliva ner och beskåda innehållet i dessa 2 155 år gamla lämningarna. Han Yang Ling är den best bevarade av Handynastins alla kejsargravar. (dynastin varade 206 f.Kr. till 200 e.Kr., dvs ungefär parallellt med Romarriket)

Det som dominerar dessa yttre gravar är en otrolig mängd små terrakottafigurer, men till skillnad från den kända Terrakottaarmén så är figurerna i Han Yang Ling i miniatyr, och de flesta är inte soldater utan servicepersonal till kejsaren. Det finns både manliga och kvinnliga figurer och de hade ursprungligen armar av trä, men de har förmultnat under årtusenden under jord. Det finns även en hel del vapen, dagliga förnödenheter och olika djur inklusive hästar och vagnar i terrakottautförande begravda här.
Utgrävningar pågår av södra och östra porten in till granområdet, och en fullskalig modell av södra porten agerar även museum runt utgrävningen.

500 meter öster om kejsare Jins grav har även hans kejsarinna sin gravpyramid som är lite mindre och inte lika exploaterad  Till skillnad från kejsarens grav så är det tillåtet att klättra upp på kejsarinnans gravpyramid varifrån man har bra utsikt över området.
Det finns även ett ytterligare museum i anslutning till gravområdet där mycket av det som grävts ut finns utställt. 

Jag tycker att Han Yang Ling är en mycket intressant och underskattad turistattraktion, och det är mycket få turister som hittar hit. Terrakottaarmén totaldominerar bland Xians attraktioner så att mycket annat hamnar i skuggan och missas. Själv vill jag verkligen rekommendera ett besök på Han Yang Ling som man skulle kunna kalla "Terrakottaarmén Light". Kanske Xians näst bästa turistattraktion?

Han Yang Ling finns 20 km rakt norr ut från Xians centrum

http://www.hylae.com/en/main.asp

Gravpyramiden till Han Yan Ling sedd från den södra porten.

 Olika typer av terrakottafigurer i en av de tio långsmala gravarna som man kan se från i det underjordiska museet .

Fler terrakottafigurer. Här sett från ovan genom ett glasgolv.

Närbild på några av figurerna som är utställda på det närliggande museet. Figurerna var ursprungligenklädda i sidenkläder som hovfolk till kejsaren.

En modell över kejsargraven. De 81 olika avlånga dikena som stålar ut från pyramidens bas i alla riktningar är de ovan nämnda gravarna med terrakottafigurer.

Ett konstgjort Daming Palace

Daming Palace (大明宮) i Xian var från år 663 och 224 år framåt residens för Tangdynastins kejsare. Palatset var gigantiskt och upptog en yta av 3,2 km2 (vilket är 4,5 gånger större än den Förbjudna staden i Beijing, som i dag är världens största palats). Dessvärre förstördes palatset år 886, och efter det föll området "i träda" under drygt 1 000 år.

Under 1990-talet började man gräva ut palatset och ett program för att rädda kulturskatten inleddes. Dock "räddar" man palatset på ett mycket märkligt vis enligt min uppfattning. År 2010 öppnade "Daming Palace National Heritage Park" och det man gjort är att man har påbörjat en återuppbyggnad av det ursprungliga palatset ovanpå den historiska grunden, fast med helt nytt byggnadsmaterial. Jag blev seriöst chockad när jag såg vad som gjorts.

T ex södra porten (vilket typ motsvarar Beijing's Tiananmen) är helt återuppbyggd, men i mina ögon ser det ut som någon form av konstgjort sagopaltas. Även grunden till de flesta av byggnaderna inne i palatset är uppmurade med moderna stenar, dock med ett försök att få det att se lite äldre ut. Det som chockar mig är att denna nybyggnation har gjorts rakt på den historiska utgrävningen. I hela den gigantiska parken finns det bara ett fåtal detaljer som är i ursprungsskick från Tangdynastin och dessa är inglasade.

Dessbättre så finns det ett underjordiskt museum mitt i parken där en del originaldetaljer från utgrävningen är utställda och det visas foton på hur området såg ut när utgrävningarna pågick.

Som framgått är jag inget supporter av att återuppbygga historiska objekt. Jag tycker dock att det kan vara acceptabelt, eller till och med bra att återuppbygga och restaurera fallna byggnader med till största delen originalmaterial, men att återuppbygga med bara nytt material är för mig nära på helt ointressant.

Trots att jag är tydligt kritisk till vad som gjort med Daming Palace så ger ändå ett besök på Daming Palace National Heritage Park en bild av hur stort palatset verkligen var, vilket i sig har ett viss värde.

Daming Palace National Heritage Park ligger norr om Xians stadsmur och precis norr om den centrala tågstationen 西安站.

 Jag utanför den helt uppbyggda södra porten (Danfeng Gate, 丹风门) till Daming Palace.

Grunden till "The Hanyuan Palace Hall" (含元殿), vilket var den största salen i Daming Palace. Denna stengrund är nygjord ovanpå de historiska resterna från Tangdynastin.

Ett torn som är under uppbyggnad. Den beväxta delen som sticker upp i mitten av tornet är de ursprungliga resterna från Tangdynastin som nu håller på att kläs in.