The Legend of Kungfu

Jag är dålig på att gå på teater i Beijing, och senast vill jag tro var 2011 när jag såg Mamma Mia. Igår bröt jag trenden när vi gick på The Legend of Kungfu. Scenföreställningen har framförts mer än 8 000 gånger på Red Theatre i Beijing sedan premiären 2004, och kommer jag igår rätt såg vi föreställning nummer 8 140. The Legend of Kungfu har även framförts i en rad andra länders och vunnit en hel del utmärkelser.

Utan några större förhoppningar, och inledningsvis lite irriterad på den höga "turist-faktorn", blev jag väldigt positivt överraskad när föreställningen kom igång. Allt var riktigt vackert och välarbetat. I allt väsentligt var det mer en akrobatikshow på Kungfu-tema än teater. Den triviala handlingen kretsade kring en fattig pojke och hans dröm om att bli Kungfu-mästare. Konversationen i föreställningen var mycket begränsad och vissa repliker framfördes på engelska och det var även engelsk textning rullande över scenen. Man behöver därmed inte vara orolig att inte hänga med i den underordnade handlingen även utan kinesiska språkkunskaper.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera att spendera en kväll med Legend of Kungfu. Framförandet varade i 75 minuter och biljetter kostar från 200 RMB och uppåt. Red Theatre ligger en liten bit öster om Himmelens tempel i södra delen av centrala Beijing.

No.44, Xingfu dajie, Dongcheng
东城区幸福大街44号

http://www.redtheatre.cn/index.html

The Legend of Kungfu

Red Theatre på Xingfu dajie i Peking

Banpo - Mysteriet om Människan med Fiskkropp

Ungefär en mil öster om Xi'ans centrum hittades år 1953 resterna efter en stenåldersby som i dag är känd under namnet Banpo 半坡. Banpokulturen blomstrade för drygt 6 000 år sedan, och stora mängder föremål och rester efter samhället och dess byggnader finns i dag att beskåda på Xi'an Banpo Museum 西安半坡博物馆 som är ett av de lite bortglömda attraktionerna i Xi'an. På museet kan man se ganska mycket av de utgrävda ytorna och naturligtvis även de upphittade föremålen.

På flera av föremålen finns en ganska skarp och tydlig symbol som arkeologerna tolkat som en människa med fiskkropp.

Massor av olika teorier har figurerat om vad denna symbolen står för men arkeologerna har inte kunnat enas. Dock är det tydligt att den har ett speciellt symbolvärde eftersom den finns i flera varianter och avbildas på många föremål. Arkeologerna kallar problematiken "人面鱼纹之谜" vilket jag översätter till "Mysteriet om Människan med Fiskkropp".

Några olika teorier om symbolens betydelse :
❏ En gudasymbol. Kanske representerar kulturens förfäder eller en oberoende gud.
❏ Spåmannens mask
❏ En bild på en utomgjording
❏ En symbol för kraft

Själv tycker jag att symbolen inte alls liknar något som i min föreställning passar in i en stenåldersmiljö. Jag tycker faktiskt att den har något japanskt över sig.

De flesta turisthotell i Xi'an ordnar bussresor till Banpo, och ofta ingår de i ett paket när man ändå besöker Terrakottaarmén som ligger åt samma hål. Det går även bra att åka tunnelbana till Banpo.

 En del av de utgrävningen av Banpo där man ser resterna efter dess hus.

 Människan med Fiskkropp på insidan av en skål.

En annan variant av  Människan med Fiskkropp på insidan av en skål.

En annan variant av Människan med Fiskkropp på utsidan av en skål.

Att komma in på Shaanxi History Museum

Shaanxi History Museum 陕西历史博物馆 är det stora historiska museet i Xian, och har man ett historiskt intresse av de äldre kinesiska dynastierna så är det nära på ett måste med ett besök.

Shaanxi History Museum är liksom många andra museum av liknande dignitet i Kina gratis vid uppvisande av ID handling. Dock är inte salarna i Shaanxi History Museum stora nog att svälja det gigantiska intresse som finns för museet. Man har därför begränsat antal biljetter till 2 500 st på förmiddagen och 1 500 st på eftermiddagen.

Vi kom till museet en förmiddag och möttes ev en rejäl kö utanför. Detta i kombination med informationen att förmiddagens alla biljetter var slut. Inget att göra åt det, så vi spenderade några timmar vid Giant Wild Goose Pagoda 大雁塔 som finns på promenadavstånd sydost från museet. När vi kom tillbaka på eftermiddagen möttes vi igen av beskedet att nu var alla dagens biljetter redan slut!

Sommartid öppnar musset kl 08:30, så dagen efter var vi där redan 07:45 för att vara i riktigt god tid, men när vi anlände så var det redan en hiskelig kö utanför. Efter någon timme började kön långsamt röra sig. Biljetterna såldes inte kontinuerligt, utan med jämna mellanrum stängde biljettluckorna i kanske 10 minuter, för att sedan fortsätta. Kl 10:40 klev vi in på museet. Trots att vi var på plats 45 minuter innan öppning fick vi vänta i nära på 3 timmar innan vi fått vår biljett.

Väl inne i museet fick man förståelse för att de portionerade ut biljetterna lite stötvis. Första våningen var nära på helt full av folk. Det var en kamp att tränga sig fram till glasmontrarna och få en glimt av vad som ställdes ut. Ett komiskt fenomen med kinesiska turister på museeum är att de måste fotografera nära på varje objekt, och vid varje lite större objekt ska de fotograferas stående jämte objektet.

Museet är bra uppbyggt och startar från stenåldern och arbetar sig sedan kronologiskt genom dynastierna genom historien. Fokus är naturligtvis på de dynastier som var tunga runt Xian, dvs det är mest från Zhou, Qin, Han och Tang.

På denna typ av museeum blir det lätt en stor övervikt av olika typer av skålar, kokkärl och vaser, men det är en grundlag på historiska museum som inte går att ändra. Själv uppskattade jag mest att se vapnen från Terrakottaarmén, och även prydnadssaker från Tangdynastin som är väldigt speciella.

http://e.sxhm.com
Shaanxi History Museum ligger ca 4 km söder om det centrala Bell Tower i Xian centrum.

Den långa kön som mötte oss utanför  Shaanxi History Museum 45 minuter innan museet öppnar.

Vapen från Terrakottaarmén som är i ett utmärk skick trots 2 200 år under jord.

Dessa vapnen har an fantastisk historia. Först användes de när Qin erövrade och enade Kina. Därefter bevakade de kejsarens grav i händerna på Terrakottaarmén. Slutligen blev de stulna av rebellen Xiang Yu när Terrakottaarmén förstördes och Qindynastin störtades. De fysiska vapnen på fotot ovan var dock bara med om de två första episoderna eftersom de blev kvar vid Terrakottaarmén.

 Var det möjligen denna lergåsen från Handynastin som inspererade Jonas Jonasson till boken Analfabeten som kunde räkna. (De tre kinesiska flickorna producerade lergäss från Handynastin och sålde som äkta)

Mycket vackra vaser från Tangdynastin (år 618-907).

Tanken slår mig ibland om vilket värde denna typ av objekt, som "bara" är en i mängden på ett museeum, skulle få om de kom ut på den öppna marknaden. Förra året hittades  en Mingvas (från 1400-talet) i Borås, och den värderades till ca 25 millioner. Vaserna på bilden ovan skulle betinga ett betydligt högre värde.

Lammsoppa och BiangBiang-nudlar

Det finns många maträtter att nämna som är lite typiska för Xian och Shaanxiprovinsen, men jag har inte kompetens att ge någon översiktlig beskrivning. Däremot kan jag nämna två rätter i den enklare delen av skalan, och det är Lammsoppa och BiangBiang-nudlar. Båda äts vanligen på enklare snabbmatsliknande restauranger.

Framförallt i de muslimska kvarteren så finns det Lammsoppa (羊肉汤) på stor del av restaurangerna. Visuellt så kan dessa soppor se ut som "Prison Food" från någon film, men de är förvånande goda. De är ganska flottiga med har en mycket kraftfull och mustig smak.

BiangBiang-nudlar är breda, kraftiga och riktigt Al dente. Lite som lasange-plattor. Man kan få dem med en hel massa olika tillbehör. Oftast är de handgjorda och görs lokalt på de små "haken" där de serveras. Jag vill nog sträcka mig så långt som att detta är möjligen de bästa nudlar som jag har ätit.

En rolig kuriosa med BiangBiang-nudlar är det det kinesiska tecknet för "Biang". Detta är ett av de mest komplicerade tecknen som finns i kinesiskan och det kräver 58 penndrag. Många ordlistor har inte detta tecken, och "Biang" finns inte i Pinyin. Jag kan därför inte skriva ut tecknet här i texten, men det finns på bilden nedan. Om man ska skriva BiangBiang-nudlar på kinesiska i löpande text så skriver man i stället t ex "油泼扯面" som betyder samma sak.

.

Lammsoppa, som är godare än den ser ut.

Två olika varianter av BiangBiang-nudlar. Till denna rätt tycks Xian-borna föredra den sötsliskiga Fanta-liknande drycken "Ice Peak", 冰峰,

Det mycket speciella kinesiska tecknet för "Biang". Kanske inte det första tecknet man ska lära sig när man pluggar kinesiska.

Tillverkning at BiangBiang-nudlar öppet på gatan i Xian.

Var Qing Kina?

1644 tog som bekant den Machuriska Qing-dynastin tillfället i akt och erövrade den förfallande Ming-dynastin. Härifrån brukar man säga att Kina gick från Ming- till Qing-dynastin, men alla håller inte riktigt med om det resonemanget. Det jag syftar på är att vissa driver tesen att Kina (dvs Ming?) under 267 år var ockuperat av Qing för att sedan 1911 äntligen gjort sig fria från en otroligt lång ockupationstid.
Jag tror att huvudsyftet med detta resonemang är att skapa argument mot Kinas anspråk på t ex Tibet och de andra områdena som Qing erövrade under Qing-dynastin.

Erövrade områden och länder tror jag oftast upplevs som ockuperade i början, för att sedan med tiden smälta samman med det erövrande landet om det får gå nog lång tid. I fallet Kina/Qing så tycker jag det finns många belägg för att Qing-dynastin relativt snabbt blev att jämställa med Kina. Det blev till och med så att Qing blev mer Kina än var Kina blev Qing. 

Några exempel:
❏ Beijing var Qing-dynastins huvudstad.
❏ Manchurerna övergick succesivt till det kinesiska språket både i tal och skrift.
❏ Lagboken, brottsbalken och det politiska systemet från Ming-dynastin togs över utan större förändringar.
❏ Han-kineser fick ledande positioner i "regeringen" och i militären.
❏ Manchurena anpassade sig till den kinesiska kulturen.

Att erövra Ming-dynastin tog totalt ca 15 år, men erövrade områden blev förvånande snabbt lojala mot Qing. Flera tidigare Ming-generaler stred mot de kvarvarande Ming-trogna ("Södra Ming")
Efter att det tidigare Ming-området var vunnet 1659 så fortsatte Qing att växa genom att erövra Taiwan, Mongoliet, Tibet och dagens Xinjiang längst ut till väster. I slutet av 1700-taler var Qing-riket ett av världshistoriens genom tiderna största imperium och innefattade mer än en tredjedel av världens befolkning.

När kejsardömet föll 1911 så splittrades Kina upp i massor av "småriken" som styrda av olika krigsherrar. Man kallar denna tiden för The Worlord Era, 軍閥時代. När Kina blev en enad nation 1949 återtog Mao Zedong i stort sett vad som tidigare var Qing-riket. (bortsett från Mongoliet).

Det är här åsikterna går isär huruvida Kina i dag har rätt till de områden som erövrades under Qing-dynastin, eller om dessa bör bli självständiga stater.

Översiktskarta som grovt visar hur Qing-imperiet växte.

Det är från att Qing passerade Den Kinesiska Muren 1644 och Beijing intogs (röd area på kartan) som man räknar att den Kina övergår i Qing-dynastin. Dock tog det 15 år till 1659 innan hela Ming-riket var erövrat (orange area).

Det gula områdena erövrades senare (se årtal på kartan).

Den Kinesiska Murens historia

Den Kinesiska kulturen har alltid varit svag för att bygga murar. Redan flera hundra år innan Kina blev ett kejsardöme och innan Den Kinesiska Muren hade skapats så byggdes det en hel del olika försvarsmurar under den krigiska tiden som kallas "De stridande staterna". Vissa av murarna byggdes även så tidigt som på 600-talet f.Kr. Dessa murarna var mer eller mindre helt fristående och var för sig imponerande långa

Karta över Kina som visar de olika försvarsmurarna som var byggda under tiden för "De Stridande Staterna" och innan Qin tagit makten och skulle påbörja "den riktiga" Kinesiska Muren. De olika färgade områdena symboliserar de olika rikena under kriget. Röd symboliserar riket Qin.

Efter nästan ett kvarts millennium av krig så står Riket Qin som segrare i striden och Qin Shi Huang blir Kinas första kejsare och han påbörjar nu arbetet med att pussla samman och förbättra de befintliga murarna och skapar därmed Den Kinesiska Muren och vi befinner oss nu för ungefär ca 2 200 år sedan. Vid denna tiden så ser inte muren ut som vi ser den idag, utan den består huvudsakligen av packade jordvallar armerade med gräs vilket var en mycket effektiv byggnadsteknik, och vissa delar av denna muren finns kvar än idag.

Karta över Den Kinesiska Muren i det utförande som Qin skapade den. Många av de tidigare existerande murarna demonterades.

Den Kinesiska Muren i Ningxia från Qin-dynastin som den ser ut idag. Det finns inte så mycket av den ursprungliga muren som har överlevt de drygt 2 000 åren som förflutit.

Efter Qin-dynastin följde den mycket långa Han-dynastin och Den Kinesiska Muren utökas kontinuerligt och då huvudsakligen väster ut och blev nu betydligt längre. Några hundra år senare kompletterades muren även en del i Shanxi-provinsen under Norra Wei-dynastin och även en del kring Gula floden under Sui-dynastin. Under 1100-talet fyllde Jin-dynastin på med an ansenlig mängd murar norrut öster om dagens Mongoliet.

Karta över de delar av Den Kinesiska Muren som kompletterades under de 1 000 år som följde efter Qin's ursprungliga mur.

Rester av Den Kinesiska Muren från Han-dynastin nära Jade Gate, Yumen Pass där muren slutar längst väster ut och var en viktig passage för Sidenvägen. På bilden syns tydligt hur muren är konstruerad med varvade lager av packad jord och gräs.

Det var först under Ming-dynastin på 1400-talet och framåt som Den Kinesiska Muren började får det utseendet som vi är vana att se den idag, dvs byggd av tegel med försvarstorn liket en typisk borgmur. Med färskt minne av vad Mongolerna gjorde under Yuan-dynastin så utfördes ett gigantisk arbete med att renovera och komplettera muren till det som numera är ett av Världens sju nya underverk.

Karta över Den Kinesiska Muren som de såg ut under Ming-dynastin. De gul-prickade sträckningarna finns kvar idag, medan de röd-prickade delarna dessvärre inte finns längre. Muren besöks i dag enklast från Beijing där muren passerar mycket när.

 Den Kinesiska Muren vid Jinshanling straxt nordost om Beijing som byggts under Ming-dynastin.

Det skulle varit ett "gästinlägg"

För några månader sedan fick jag förfrågan att "gästblogga" på en reseblogg, men av någon anledning så publicerades aldrig mitt inlägg, så nu publicerar jag mitt verk här i stället.

Texten är som nämndes ovan anpassad för att passa in i en "allmän" reseblogg, så ha det i åtanke när ni konstaterar att delar av innehållet redan skrivits här i bloggen tidigare.

Here we go:

"Kina?…men varför åker du inte till Thailand i stället?"

Jag har sedan ca 10 år tillbaka haft ett stort intresse för Kina. Intresset uppkom lite av en slump, och sedan dess har gjort otaliga resor till Kina och i två perioder i totalt över tre år varit bosatt i Beijing.

På grund av mitt stora Kina-intresse så händer det ibland att jag hamnar i en försvarssituation angående valet av Kina som turistmål.
"Har du varit flera gånger i Kina? Men varför åker du inte till Thailand i stället?",
är en fråga som jag förvånande många gånger fått.

Nu skulle det vara öppet mål att här raljera över den sannolikt smala reseerfarenhet som de som ställer denna typ av fråga troligen har, men jag försöker i stället ge ett seriöst svar. Jag tänker dock inte ställa Kina mot Thailand eftersom min allt för korta reseerfarenhet i Thailand är långt ifrån tillräcklig för att göra en seriös jämförelse. Så jag omformulerar frågan:
"Varför ska man som turist åka till Kina?"

Det tyngsta argumentet måste vara kulturen.
Den kinesiska kulturen är extremt gammal. Det existerade andra samtida civilisationer i världen i tiden för när Kina föddes, men undantaget den kinesiska, så har de andra gått under genom årtusendena. Den kinesiska kulturen och civilisationen har en kontinuerlig (om än brokig) historia som startade flera tusen år innan Romariket.
Denna långa och rika historia har satt sina spår i en gigantisk mängd historiska turistattraktioner som är nog många för att inte ens med flera år av boende i Kina med mycket turistande har jag sett en bråkdel. Jag har naturligtvis hunnit se både de självklara (t ex Muren, Terrakottaarmen etc) och även otroligt mycket mer som man normalt i västvärlden inte känner till. Det finns inget spår av möjlighet att som turist se alla Kinas historiska sevärdheter även om vi lägger ribban högt av vad som är sevärt.
Man märker inte bara av den långa kulturella historien i form av fysiska sevärdheter utan även i den moderna kinesens levnadssätt och tanke. Detta är nog den största förklaringen till att vårt västerländska tankesätt inte alltid är så lätt att implementera i Kina.

Många förknippar även turism i Kina med shopping, och de flesta blir minst sagt som galna när de för första gången upplever en kinesiska turistmarknad. Det finns de som lägger flera heldagar av sin ibland korta vistelse i Kina på att handla, även om jag personligen tycker det är en felprioritering av den dyrbara turist-tiden.
Men visst är det billigt i Kina och utbudet är hissnande. En mycket stor del av världens konsumentprodukter tillverkas ju här så naturligtvis är utbudet av varor till låga priser gigantiskt.

Det finns även massor av vacker natur i Kina såsom fantastiska berg och exotiska djur, men även om detta är fint på många sätt så skulle jag inte vilja påstå att naturen skulle vara en huvudanledning att turista i Kina.

Kina är kontrasternas land. Man kan hitta allt från extremt modern arkitektur och tunnelbanor i glas och marmor i städerna till rena stenåldern om man ger sig ut på landet. Det är en attraktion i sig att se hur dessa båda världar ibland möts på ett påtagligt vis även centralt i städerna där extrema skyskrapor i bland står granne med slum eller historiska tempel. Jag tycket att "Kontrasternas land" är en beskrivning som passar bra på Kina.

Troligen inte förvånande så kan jag med gott samvete rekommendera en resa till Kina. Högst sannolikt kommer du hem helt proppfull med upplevelser och en helt annan bild av Kina än du hade innan.

Jag, som här turistar i Hangzhou

Lite tidigt att börja julpynta?

Att kineserna är dåliga på att plocka bort sitt julpynt när julen är över är ju något jag raljerat övar både här och där tidigare, men sällan om det "motsatta" fenomenet, dvs att börja julpynta för tidigt.

I går var jag på en klassiskt kinesisk restaurang (紫光园) och över alla dörrarna inne i restaurangen hade de målat "Merry Christmas 2012". Det är inte utan att man kan tycka att det är väl tidigt att börja julpynta för årets jul redan i april!

(Nu inser jag att detta bara är ännu ett av alla exempel på kvarglömt julpynt och att meningen med texten egentligen är "Merry Christmas [and a happy] 2012", men man får onekligen upplevelsen av att texten gäller julen 2012)

"Merry Christmas 2012"

Är inte april lite väl tidigt för årets julpynt?

En helg att jobba

Denna helgen jobbar nästan alla i Kina som normalt jobbar "kontorstider" (dvs måndag till fredag). Anledningen till övertiden lördag och söndag är att i stället vara ledig måndag och tisdag så att ledigheten sammanfaller med en av de "nya" allmänna helgdagarna som är nu på onsdag. (dvs totalt tre lediga dagar på rad)

På onsdag så är det 清明节 (Qīngmíngjié) som på engelska brukar heta "Tomb Sweeping Day" eller något liknande. Man kan ungefär jämföra det vid vår "Alla helgons dag". Folk besöker sina anhörigas gravar och går till något tempel, men det är även en dag att ta det lugnt och gå till någon park för att koppla av och kanske flyga drake.

Det jag menar ovan med "nya" allmänna helgdagar är att från år 2008 fick Kina tre nya allmänna helgdagar. Innan dess var det bara nyår, första maj och nationaldagen (första oktober) som de var lediga.

清明节 som ljudöversatt till svenska heter "Qingming Festivalen" kan härledas över 2 500 år bakåt i tiden och har sitt urspring i Zhou-dynastin 周朝.

Robert Wells & Sofia Källgren på kinesiska

Robert Wells har gjort sig ett stort namn i Kina, och hans största merit (ur Kinesisk synvinkel) är sannolikt att han av Chinese Ministry of Culture and Sport blev utvald att göra den officiella TV musiken för de Olympiska Spelen i Beijing 2008. Robert Wells har också som första icke kines, tilldelats titeln Turistambassadör för staden Beijing. Han är även den första som någonsin fått ta upp en flygel på Kinesiska Muren.

Naturligtvis har han även begåvats med ett, om än tråkigt, Kinesiskt namn: 罗伯特威尔斯, vilket uttalas "Luóbótè Wēiěrsī". (Notera att namnet börjar med "L" och inte "R"). Egentligen är det bara ett försök att uttala hans namn på Kinesiska.

Med den meritlistan som Robert Wells har kan han välja och vraka mellan "giggen", och då kan man förstå att han väljer att tillsammans med Sofia Källgren göra en julkonsert i Förlösa Kyrka utanför Kalmar inför drygt 300 åskådare.

I lördags såg jag konserten, och han berättade en hel del anekdoter om sina upplevelser i Kina. De framförde även en folkvisa från Sichuan 四川 på Kinesiska som de brukar köra i Kina. Sången heter 康定情歌 vilket är något så ovanligt (ironi) som en kärleks-sång. Se film nedan.

Robert Wells som spelar flygel uppe på Den Kinesiska Muren

Sofia Källgren och Robert Wells som framför en folkvisa på Kinesiska i Förlösa Kyrka utanför Kalmar. Själv har jag svårt att hänga med i texten, men Cindy (Kines) har bekräftat att uttalet är acceptabelt.

Världens första Civilisationer

Frågan om vad som är Världens äldsta Civilisation förväxlas ibland med att diskutera ålder på olika Kulturer vilket absolut inte är samma sak. Vi hade kulturer på Svensk mark för 14 000 år sedan, men inget som kan räknas som en Civilisation.

Man kan hitta olika detaljerade definitioner på vad som är en Civilisation och det flesta tycks vara överens om att en Civilisation har:

❏ Skriftsystem

❏ Handel och ekonomi

❏ Klasskillnader och hierarki

❏ Städer/byar

❏ Jordbruk

❏ Militärt försvarssystem

På fyra olika platser vid fyra olika floder växte fyra olika mer eller mindre oberoende Civilisationer fram som brukar räknas som "Världens första Civilisationer", och dessa kallas De fyra Flodkulturerna:

❏ Nilen ➨ Egypten

❏ Eufrat och Tigris ➨ Irak/Mesopotamien

❏ Indus ➨ Pakistan

❏ Gula floden ➨ Kina

Det är av naturliga skäl svårt att fastställa vilka årtal dessa kulturer blev att betrakta som Civilisationer, men Egypten och Mesopotamien är sannolikt äldst med att ha varit civiliserade redan för 5 000 år sedan.

Utöver flodkulturerna har det även existerat andra tidiga civilisationer i t ex Grekland (Kreta), Peru (Caral) och Mexico/Guatemala (Maya) men de kan inte mäta sig med de stora flodkulturerna i vare sig livstid eller utveckling.

Alla tidiga civilisationer gick under i god tid innan vår tideräkning började - med ett enda undantag, nämligen Kina, vars "civiliserade historia" har varit obruten i drygt 4 000 år.

Karta som visar ungefärlig utbredning av De Fyra Flodkulturerna, vilka brukar räknas som världens fyra första civilisationer.

Tidslinje som visar ungefär när i tiden de olika flodkulturerna existerade. Kina utmärker sig med att dess tidiga civilisation aldrig gick under utan lever än idag.

Det är stora osäkerheter i uppgifterna om mellan vilka årtal som civilisationerna existerade.

Hela världens historia

Jag är som synes mitt upp i projektet att i olika inlägg beskriva Kinas Historia ur olika aspekter. Kina är idag den äldsta fortfarande levande kulturen, och är med olika definitioner mellan 3 000 och 5 000 år gammal.

För att få lite perspektiv på hur länge 5 000 år "i det stora hela" så ska jag här sätta in det i ett större sammanhang.

❏ Om man ritar en tidslinje som har med hela världens historia, dvs från "Big Bang" till nutid så blir tiden från att Dinosaurierna kom till jorden bara en tunn strimma på tidsskalan närmast nutid. (översta tidslinjen i bilden nedan)

❏ Om man i stället ritar tidslinjen från Dinosauriernas entre på jorden så blir tiden från när Apans och Människans utveckling separerades den smala sektionen närmast nutid, och det finns fortfarande ingen möjlighet att se den Kinesiska historien med denna skalan. (andra tidslinjen nedan)

❏ Ritar man en tidslinje som startar där Människan avviker från Apan, så blir det tiden från skapandet av Homo Sapiens (dagens människa) som representerar den tunna strimman närmast nutid, och fortfarande inget spår av Kina. (tredje tidslinjen nedan)

❏ Slutligen så ritar vi en tidslinje från tiden när Homo Sapiens bildades, och då kan man faktiskt ana de 5 000 åren av Kinesisk kultur som en "kort" tidsepok närmas nutid. (nedersta tidslinjen)

Jag kommer i fortsättningen i bloggen att hålla mig inom denna korta tidsperiod som detta röda fältet representerar.

Om vi symboliskt tänker oss att den tiden Jorden har funnits motsvarar ett dygn och skapades kl 00:00 då sker följande:

➥kl 05:30 skapas det första Livet (bakterier)

➥kl 22:47 skapas Dinosaurierna (och dör ut igen kl 23:39)

➥kl 23:43 skapas Aporna

➥kl 23:59:56 skapas Homo Sapiens (dagens människa)

när det bara är 0,1 sekund kvar på dygnet skapas den Kinesiska kulturen

(jag hoppas jag har räknat rätt)

Översta tidslinjen: Från "Big Bang", dvs 13 700 000 000 år f.Kr.

Andra tidslinjen: Från Dinasauriernas tid, dvs 230 000 000 år f.Kr.

Tredje tidslinjen: Från Mänskligheten avvek från Apan, dvs 5 000 000 år f.Kr.

Fjärde tidslinjen: Från att Homo Sapiens bildas, dvs 200 000 år f.Kr.

I slutet av den fjärde tidslinjen kan man ana den Kinesiska kulturens utveckling

(klicka för större)

Beijing's Murar och Portar

Har man åkt tunnelbana i centrala Beijing så konstaterar man att många stationer, framförallt på linje 2, har namn som slutar på "men". Ex XIZHIMEN och CHAOYANGMEN. Detta "men" är det kinesiska ordet för port: 门 (mén).

Dessa stationsnamn kommer från alla portarna från Beijing's stadsmur som byggdes under 1400 och 1500-talet. (stadsmuren såg lite annorlunda ut 100 år tidigare)

Stadsmurarna delade in Beijing i fyra olika "städer"

❏ Yttre staden

❏ Inre staden

❏ Kejserliga staden

❏ Förbjudna staden

I inledningsskedet av Kulturrevolutionen revs i stort sett hela ringmuren för att ge plats för vägar. I dag går 2:a ringvägen nära på exakt där stadsmuren stod fram till slutet av 60-talet. Man kan på flera ställen längs 2:a ringvägen fortfarande se den vattenfyllda vallgraven som låg precis utanför muren.

Det går att förstå det logistiskt fördelaktiga att ersätta muren med vägar, men jag ser det som en stor kulturförstörelse. Beijing's stadsmur var större (högre/bredare/längre) än den kända ringmuren kring Xi'an, och där kan man se hur mycket positivt en ringmur kan göra för den kulturhistoriska miljön i en stad. Dock är portarna fruktansvärda flaskhalsar ur ett trafikperspektiv, så det är tänkbart att det inte hade fungerat så bra i en stad av Beijing's storlek där det trots extremt många filer på vägarna ändå är stora trafikproblem.

Lite här och där längs de forna stadsmurarna finns det fortfarande mer eller mindre välbevarade delar kvar av portarna även om muren är i stort sett borta. Bortsett från Tiananmen så är det kanske Deshengmen i norra intre stadsmuren som är bäst bevarad.

Schematisk karta som visar Beijings forna murar och portar och indelningen i "de fyra städerna" som den såg ut under Ming- och Qing-dynastin. Dagens 2:a ringväg följer nära på exakt de yttersta av dessa murarna. Många av namnen på dessa portar finns idag att hitta i namn på tunnelbanestationer och stadsdelar.

(klicka för större)

Deshengmen 德胜门 som är en av de bäst bevarade portarna från Beijing's stadsmur.

Sidenvägen

Sidenvägen 丝绸之路 (sīchóuzhīlù) är enkelt uttryckt handelsvägen från Europa till Kina, och den började brukas av handelsresande för drygt 2 000 år sedan. I mer än 1 000 år användes vägen inte bara för att handla med Siden, utan även för en rad andra produkter. Att kalla vägen för just "Sidenvägen" är dock ett tämligen nytt påfund.

Vid en snabb tanke kan man tro att det måste finnas många vägar dit, men berg och öken gör att det faktiskt inte finns så många alternativa vägar. Grovt beskrivet går Sidenvägen från Damaskus i Syrien till den antika Kinesiska huvudstaden Xi'an. Det är en resa på ca 700 mil, och på den tiden vägen användes kunde det ta flera år att nå målet.

När man reser på Sidenvägen från Europa och kommer in i det som idag är Kina över bergen så springer man rakt på den stora Takla Makan-öknen. Denna sandöken är helt inklämd mellan bergen, så de realistiska alternativen är att följa norra eller södra kanten av öknen och gå runt den. Brukligt var att man följde norra kanten på sommaren, och den södra på vintern.

När man passerat öknen fortsätter man innanför den Kinesiska Muren, och då måste man passera Jade Gate 玉门关 (Yùmén Guān) eller Yangguan 阳关 (Yángguān). Dessa finns fortfarande kvar nära Dunhuang och kallas ibland för Kinas västra portar.

När Marco Polo på 1200-talet reste Sidenvägen till Kina så hade vägen nästan förlorat sin funktion eftersom Kompassen nu var uppfunnen och vi hade lärt oss att ta den snabbare sjö-vägen till Kina, och det finns även sjö-rutter som senare kallades "Sidenvägen"

Schematisk karta över den klassiska sträckningen av Sidenvägen.

Klicka för större

Den norra av Kinas båda västra portar, "Jade Gate", Yumen Guan, 玉门关, som de som reste Sidenvägen passerade på väg in i Kina.

Qin Shi Huang - Den förste Kejsaren

Jag skrev nyss om Kinas sista Kejsare, men vem var den första?

Under slutet av den Krigiska Perioden (475 - 221 f.Kr) där sju krigsmakter kämpade om "den totala makten" var Ying Zheng 嬴政 kung i riket Qin 秦. Ying Zheng vann till slut kriget, och skapade Kejsardömet Kina, och blev år 221 f.Kr. Kinas första Kejsare, och är därefter känd under namnet Qin Shi Huang 秦始皇. Qin-dynastin 秦朝 var skapad.

Qin Shi Huang var mycket framgångsrik och riket Qin växte och blev mycket rikt. För den stora massan är Qin Shi Huang huvudsakligen känd för att det var han som på allvar drog igång bygget av Den Kinesiska Muren, men kanske mest för sin extremt spektakulära grav 秦始皇陵 (Qín Shǐhuánglíng):

Utanför Xi'an finns ett stort pyramidliknande berg där, och djupt därunder ligger hans väl förseglade grav. Myterna kring denna grav är minst sagt extrema, och det finns många som tror att världshistoriens största antika skatt finns i denna grav.

Det påstås att i en stor sal finns Qin-riket avbildat där vattnet består av kvicksilver och himlens stjärnor av ädelstenar. Graven påstås också vara "bevakad" i värsta "Indiana Jones"-stil med fällor som ska sätta stopp för all framtida plundring. En minst sagt intressant sak är att jorden i "berget" som täcker graven uppvisar en kraftigt förhöjd halt av kvicksilver, vilket stödjer teorin om att det finns en stor koncentration kvicksilver under berget - så sagan kanske är sann.

En del i grav-arrangemanget är den kända Terrakottaarmen 兵马俑 som bevakar kejsaren på östra sidan. Om man kan placera en arme likt denna två kilometer från sin grav så kan man ju fantisera om hur graven ser ut invändigt.

Qin Shi Huang dog 49 år gammal år 210 f.Kr. och det är inte säkerställt hur han dog, men en lite rolig teori är att han faktiskt dog av kvicksilver-förgiftning efter att ha ätit kvicksilver i hopp om att få ett evigt liv.

Flygfoto över det konstgjorda berg som täcker Qin Shi Huang's grav. I dag är pyramiden ca 400 x 400 meter, men den tros ha varit betydligt större för 2 000 år sedan. Möjligen vilar världshistoriens sörsta antika skatt under denna pyramidformade berg.

En fantasibild över hur det kan se ut inne i Qin Shi Huang's gravkammare. Omgivet av extrema skatter är en avbild av Qin-riket med floder av flytande kvicksilver. Komplexiteten att öppna graven gör att vi kanske aldrig får veta sanningen.

Den berömda Terrakottaarmen som bevakar östra sidan av graven. Kan det möjligen finnas liknande ännu ej hittade arméer i de andra vädersträcken också?

Schematisk karta som i rött visar Qin-riket under Qin-dynastin, och i brunt hur riket såg ut under krigsåren innan Kejsardömet skapades.

Kartan visar även hur dåtidens delar av Den Kinesiska Muren först byggdes efter det ursprungliga Qin-rikets norra kant och sedan fortsatte att byggas enligt de nya gränserna efter sammanslagningen.

Pu Yi - Den siste Kejsaren

För faktiskt bara 44 år sedan dog den sista mannen som innehaft den tämligen tunga titeln Kinas Kejsare - nämligen Pu Yi 溥仪 . Jag tror stora delar av västvärlden lärde känna honom genom den mycket sevärda filmen The Last Emperor som 1988 vann 9 Oscar.

Pu Yi föddes 1906, och blev redan som 2-åring (1908) Qing-dynasin's 清朝 sista Kejsare. Dock blev det inget långvarigt maktutövande (hans pappa regerade i praktiken) för redan 4 år senare (1912) var den långa epoken av Kejsardöme slut för Kina och "Landsfadern" Sun Zhongshan 孙中山 tog över rodret som President över nyskapade Republiken Kina 民国 och landet gick in i en mycket tumultartad tid av revolutioner och krig.

Pu Yi fick stanna kvar i Den Förbjudna Staden och leva som någon form av isolerad fantom-Kejsare fram tills han blev utslängd 1924.

Därefter gick hans redan extrema liv vidare genom många märkliga perioder. Först bodde han under Japanskt beskydd i Tianjin 天津, och senare under Japans ockupation blev han Kejsare över Manchukuo 满洲国, och efter krigsslutet blev han tillfångatagen av Ryssarna. 1949 blev han dock återförd till Kina men hamnade då i fängelse som krigsförbrukare på grund av hans samröre med Japan.

Först 1959 frigavs han och kunde återvända till Beijing igen och levde där något som kan liknas vid ett liv som en "normal" människa, och avslutade faktiskt sin karriär som trädgårdsmästare. När Kulturrevolutionen startade 1966 levde han farligt på grund av sin Kejserliga historia, men klarade sig, men han avled sedan året efter i cancer 1967.

Efter sin död kremerades och begravdes Pu Yi i Beijing, men 1995 flyttades hans aska till de andra Qing-kejsarnas gravar i Western Qing Tombs 清西陵 sydväst om Beijing vars gravar är betydligt mindre omtalade än de mycket kända Ming-gravarna 明十三陵 som ligger norr om Beijing. Jag har själv aldrig besökt Qing-gravarna, men har dem på min långa lista på sevärdheter kring Beijing jag ännu inte hunnit med att se.

Jag tycker på något sätt att det är en fascinerande känsla att för bara några årtionden tillbaka så levde en man som faktiskt regerat som "riktig" kejsare i Den Förbjudna Staden. En intervju med honom skulle kunnat bli ett intressant blogginlägg.

Den sista kejsaren ,末代皇帝, Pu Yi

Här i "Western Qing Tombs" vilar askan efter Pu Yi jämte de andra kejsarna från Qing-dynastin som dock har betydligt maffigare gravar.