När förlorarna skriver historien.

"Segrarna skriver historien" är en sanning vi alla fått lära oss vad det gäller historiska skildringar. Dock finns det ett gigantiskt undantag från denna regel, och det gäller en av världshistoriens absolut största militära segrare, nämligen Djingis khan. Han och hans mongoler kunde nämligen inte skriva och Mongoliet hade på 1200-talet inget skriftspråk. Detta innebär att nästan allt vi vet om mongolernas krigsframgångar är beskrivet av "förlorarna", dvs de erövrade staterna.

Mongolerna gjorde tre större kampanjer väster ut. Den första gjordes 1219–1223 av Djingis khan själv till Centralasien och resulterade i en muslimsk förintelse av nästan "Hitliska" mått. Den andra kampanjen gjordes 1236 till 1241 på uppdrag av Djingis khans son Ögedei som nu var khan. Ryssland besegrades över vintern 1238/39 vilket andra kända fältherrar misslyckades med. Efter Ryssland och Ukraina följde erövring av Polen och Ungern. Efter att Budapest fallit 1241 fortsatte mongolerna väster ut, men Europa blev "saved by the bell", för när beskedet om Ögedeis död nådde styrkorna avslutades kampanjen  Den tredje kampanjen väster ut genomfördes på slutet av 1250-talet på uppdrag av khanen Möngke för att säkra territorierna i Persien och västra Asien.

Att erövra Kina visade sig mycket svårare än de mer eller mindre problemfria kampanjerna väster ut. Det tog över 70 år att bit för bit, med flera försök, erövra Kina. År 1279 drunknade den kinesiska barnkejsaren utanför Macao i ett av de absolut största sjöslagen i världshistorien, och därmed hade Songdynastin definitivt fallit och Kina var erövrat. Redan 1271 hade Khubilai khan grundat Yuandynastin, och styrde nu Kina från dagens Beijing.

Efter Möngkes död 1259 delades mongolväldet upp i fyra "khanat" som i praktiken var självstyrande, även om Khubilai khan var ledare över dem alla. När Khubilai khan sedan avled 1294 blev de fyra khanaten helt fristående stater, varav Yuandynastin i Kina var ett av dem.

Det är inte helt sant att mongolerna inte lämnade någon skriftlig dokumentation efter sig. Det som skrevs ner på uppdrag av mongolerna själva gällande dess erövringar gjordes sannolikt år 1228 efter Djingis khans död. Lyckligtvis hade Djingis khans just erövrat Naimanerna, och de hade ett skriftspråk från Uigurerna, som de fick använda för att teckna ner historien. Resultatet blev boken Mongolernas hemliga historia, som förvånande nog bara innehåller några få verser om de stora erövringskampanjerna. Skriften fokuserar huvudsakligen på Djingis khans uppväxt och familj. Mongolernas hemliga historia finns idag bara bevarad som en kinesisk avskrift efter att Khubilai khan tog med sig det idag förlorade originalet till Kina.