1644 tog som bekant den Machuriska Qing-dynastin tillfället i akt och erövrade den förfallande Ming-dynastin. Härifrån brukar man säga att Kina gick från Ming- till Qing-dynastin, men alla håller inte riktigt med om det resonemanget. Det jag syftar på är att vissa driver tesen att Kina (dvs Ming?) under 267 år var ockuperat av Qing för att sedan 1911 äntligen gjort sig fria från en otroligt lång ockupationstid.
Jag tror att huvudsyftet med detta resonemang är att skapa argument mot Kinas anspråk på t ex Tibet och de andra områdena som Qing erövrade under Qing-dynastin.
Erövrade områden och länder tror jag oftast upplevs som ockuperade i början, för att sedan med tiden smälta samman med det erövrande landet om det får gå nog lång tid. I fallet Kina/Qing så tycker jag det finns många belägg för att Qing-dynastin relativt snabbt blev att jämställa med Kina. Det blev till och med så att Qing blev mer Kina än var Kina blev Qing.
Några exempel:
❏ Beijing var Qing-dynastins huvudstad.
❏ Manchurerna övergick succesivt till det kinesiska språket både i tal och skrift.
❏ Lagboken, brottsbalken och det politiska systemet från Ming-dynastin togs över utan större förändringar.
❏ Han-kineser fick ledande positioner i "regeringen" och i militären.
❏ Manchurena anpassade sig till den kinesiska kulturen.
Att erövra Ming-dynastin tog totalt ca 15 år, men erövrade områden blev förvånande snabbt lojala mot Qing. Flera tidigare Ming-generaler stred mot de kvarvarande Ming-trogna ("Södra Ming")
Efter att det tidigare Ming-området var vunnet 1659 så fortsatte Qing att växa genom att erövra Taiwan, Mongoliet, Tibet och dagens Xinjiang längst ut till väster. I slutet av 1700-taler var Qing-riket ett av världshistoriens genom tiderna största imperium och innefattade mer än en tredjedel av världens befolkning.
När kejsardömet föll 1911 så splittrades Kina upp i massor av "småriken" som styrda av olika krigsherrar. Man kallar denna tiden för The Worlord Era, 軍閥時代. När Kina blev en enad nation 1949 återtog Mao Zedong i stort sett vad som tidigare var Qing-riket. (bortsett från Mongoliet).
Det är här åsikterna går isär huruvida Kina i dag har rätt till de områden som erövrades under Qing-dynastin, eller om dessa bör bli självständiga stater.
Översiktskarta som grovt visar hur Qing-imperiet växte.
Det är från att Qing passerade Den Kinesiska Muren 1644 och Beijing intogs (röd area på kartan) som man räknar att den Kina övergår i Qing-dynastin. Dock tog det 15 år till 1659 innan hela Ming-riket var erövrat (orange area).
Det gula områdena erövrades senare (se årtal på kartan).
Kul att du intresserat dig för Qingdynastin, en mycket intressant period. Jag tror man måste ha klart för sig att Qingdynastin var inte var en nationalstat utan ett imperium, på samma sätt som Brittiska imperiet, Österrike-Ungern eller varför inte stormaktstidens Sverige. Man hade olika administration, språk, lagar och lojaliteter på olika håll under Qingväldet på samma sätt som i andra imperier. Därför är det enligt mig ringa mening förvirrande att blanda samman Qing med det egentliga Kina. Estland eller svenska Pommern tillhörde t.ex. kungariket Sverige utan att för den skull vara en del av det svenska rättssystemet eller förvaltningen.
SvaraRadera1) Peking var mycket riktigt Mingdynastins huvudstad, men det var mongolerna som grundade det första riket som styrde hela Kina från Peking.
2) och 5) Manchuerna övergick förvisso till kinesiska, men talade ofta en särskild dialekt som skilde dem från hankineserna. Dessutom är språk inte alltid en betydelsefull markör för etnicitet. Skottar, irländare och walesare betraktar sig som egna etniska grupper trots att de delar språk med engelsmännen. Vad beträffar skriftspråk fortsatte man att använda manchuiska som skriftspråk ända fram till Qingdynastins sista dagar.
3) Ming.dynastins lagar och administration gällde bara i de delar av Qingriket som man tagit över från Ming, dvs det egentliga Kina. Andra lagar och institutioner härskade i Mongoliet, Xinjiang, Manchuriet och Tibet. Dessutom var hankineser i princip uteslutna från att inneha ämbeten utanför de kinesiska delarna av Qing.
4) Ja, hankineser dominerade den civila förvaltningen i det egentliga Kina, men ju högre upp du kom i hierarkin desto fler manchuer och mongoler. Vad beträffar militären måste du vara klara på de Åtta baneren och de Grön
Inget av detta betyder naturligtvis att Tibet måste vara självständigt eller tillhöra Kina, men vi får inte glömma bort att Tibet inte förhöll sig till Peking under Qingdynastin som det gör idag.
Hemulen
RaderaJag är inte förvånad över din inställning i frågan. Dock anser jag att du underdriver den anpassning och förändring som skedde med Qing efter att de erövrat Kina.
Det råder delade meningar om till vilken grad manchuerna blev kineser, men beträffande Tibet, Xinjiang, Mongoliet och Manchuriet är bilden tämligen entydig: dess områden administrerades _inte_ som en del av "Kina" under större delen av Qingdynastin. När man försökte integrera Tibet och Mongoliet med resten av Kina i början av 1900-talet blev motståndet våldsamt och det var bland annat därför yttre Mongoliet och Tibet förklarade sig självständiga så snart Qing föll 1911.
SvaraRadera