Lokal telefoni

Ska du vara ett tag i Kina, eller planerar att ha kontakt med någon i Kina när du är där (här) rekommenderar jag starkt att skaffa ett Kinesiskt telefonabonnemang i forma av ett kontantkort. Principen är den samma som i Sverige.

"För i tiden" stod de alltid och sålde kontantkort på flygplatsen direkt när man kliver av planet, och det är faktiskt ett sådant abonnemang som jag fortfarande använder (troligtvis inte den bästa minuttaxan), men på nya Terminal 3 har jag inte sett några sådana försäljare längre.

Prissättningen på telefonkort är som med allt i Kina högst varierande. Det som står för den största variationen är faktiskt hur många 8:or och 9:or det är i telefonnumret beroende på att Kineserna är "vidskepligt" sifferfixerade. En del ställen har en "menybok" full med bara telefonnummer där man kan bläddra och välja i olika prislägen. Nu gissar jag att många av er, liksom jag, inte bryr er särskilt mycket om vilket nummer ni får, så fråga bara efter det billigaste som brukar kosta några 10:or.

SIM-kort går att köpa på massor av ställen, men sannolikheten att hitta en engelskspråkig försäljare är nog störst i en butik som även säljer telefoner. De kan även hjälpa er att få igång abonnemanget, vilket kan kräva lite knappande.

Vill man vara mini-lyxig kan man ju även köpa sig en lågpristelefon till sitt nya SIM-kort. Det finns telefoner från kända märken som Nokia, Motorola och LG i prisläget 100-200 RMB. Dessa fungerar även utmärkt i Sverige, bortsett från kontakten till laddaren. Se till att köpa en telefon som har engelska menyer då det definitivt är ett försvårande moment om menyerna bara är på Kinesiska.

En lågpristelefon från LG som jag vill minnas kostar lite över 100 RMB.