Grattis Kina 60 år!

Den 1:a oktober 1949 utropade Mao Zedong Folkrepubliken Kina uppifrån Tiānānmén. Firandet av denna Kinesiska 60 årsdag är kanske det största festjippot i världshistorien. Som jag tidigare beskrivit har förberedelserna varit extrema, och resultatet än mer extremt.

På förmiddagen kl 10 drog allt igång. Det inleddes med en parad i kolossalformat. I två timmar var det kontinuerligt passerande marschgrupper av olika teman förbi president Hu Jintao och alla andra höjdare uppe på Tiānānmén. Det inleddes med militärer och övergick senare till mer lättsamma teman från organisationer, minoritetsgrupper och städer etc.

Efter ett lunchuppehåll fortaste festen med sång-, dans-, färg-, ljud-, ljus- och fyrverkeri-show i stil med OS-invigningen förra året. Tyckte ni att OS-invigningen var pampig? - Visst var den det, men detta var mycket värre. Allt var i mycket större skala och kvantitet. Arrangemanget slutade först sent på kvällen med fyrverkerier som kändes som åsknedslag även ganska långt från Tiānānmén.

Det som jag inte tyckte var helt lyckat med dagens fest var den militära uppvisningen. Dels ger det obehagliga associationer med stridsvagnar på Himmelska fridens torg, och dels är det ganska mycket "Kalla Kriget" eller "Nordkorea" över denna typ av militär styrkedemonstrationer.

Beijing Weather Modification Office hade gjort att strålande arbete, så vädret var helt perfekt med sol från klarblå himmel.

Ett arrangemang i denna jättelika omfattning kräver ett rejält logistik- och säkerhetsarbete runt torget. Därför var trafiken problematisk i flera delar av Beijing på grund av många avspärrningar, och det var bökigt att ta sig mellan norra och södra delen av staden. Även delar av tunnelbanesystemet var avstängt.

Har man sett storheten i arrangemanget så är det lättare att förstå att det krävs lite ytor även utanför torget. Man måste inte nödvändigtvis ge dessa effekter en negativ politisk vinkel, vilket många skribenter allt för ofta väljer att göra. Själv tycker jag dagen är ännu ett imponerande exempel på vad detta landet har förmåga ett åstadkomma.

Förmiddagens parader där nya grupper kontinuerligt passerade förbi torget under två timmar.

Översiktsbild över Himmelska fridens torg under de pågående kvällsaktiviteterna. Pampigt?

Kvällen avslutades med fyrverkerier som verkligen "kändes" i staden.

Stora porträtt av Folkrepublikens fyra de facto-ledare ingick i paraden. Här Mao Zedong.

Den militära delen av paraden, som jag tycker var för mycket "Kalla Kriget" för att vara smaklig.

Magisk Massage

I flera månader har jag, till och från, haft lite ont i mitt vänstra knä. Det har huvudsakligen märkts när jag suttit länge med benet böjt, men det har inte varit något större problem.

I tisdags morse när jag vaknade var av någon anledningen smärtan extrem. Jag kunde i princip inte böja benet. Så länge det var rakt var allt frid och fröjd, men försökte jag böja det blev det katastrof. Jag fick stappla runt som om benet var stel-opererat, och varje trappa blev en utmaning. Jag såg nog ganska rolig ut när jag linkade fram.

På kvällen gick jag till ett massage-center och tog en timmes behandling av knäet. De masserade, värmde och gned in med starka medel - men inget hjälpte. Det var kanske till och med värre efteråt. Det blev ett äventyr att ta mig hem. Att bara stiga in och ut i en taxi blev ett stort projekt.

I går onsdag var det lika illa, och jag började nu överväga tanken på att gå till en doktor. Jag har en hög tröskel i Sverige för att söka upp läkare, och den tröskeln blir inte lägre i Kina. Jag beslutade att först göra ett nytt försök med massage, men gick denna gången till ett "Medical Massage Center".

De började med att under en dryg halvtimma tok-värma mitt knä med en brännande het stenpåse. Därefter började massagen som bitvis var riktigt plågsam - men jag bet ihop. Slutligen sveptes knät in med en trasa som dränkts in i någon riktigt stark kemikalie. Det brände i huden som om det var frätande syra. Ovanpå detta hamnade sedan den varma stenpåsen igen. Det kändes bokstavligen som det brann i mitt ben!

Efter två timmar var det färdigt - och när massören vevade runt mitt ben för att kolla att det fungerade var det som magi. Smärtan var i princip helt borta i knäet. Däremot brände det i huden som om jag blivit skinnflådd. Jag kunde utan problem gå upp för trapporna och ut på gatan som en ny människa!

När jag skriver detta är det morgonen efter och benet är fortfarande ganska bra. Jag är inte övertygad om att benet är friskt för all framtid, men massagen gjorde definitivt underverk för stunden - och den stunden varar ännu!

Uppvärmning av mitt invalid-knä med glödhet sten-påse. Medan värmen "verkade" fick jag komfortabelt fotmassage.

Djupgående och smärtsam knä-massage - som fungerade!

Networking

"Networking", eller att "Nätverka", är ju ett poppisbegrepp på att skaffa yrkeskontakter. Det kan man göra på en massa sätt, och ett är att gå på speciella "Networking"-klubbar. Jag blev inbjuden till "Fortune Connection Club" som hade ett mingelparty på flådiga nybyggda Beijing Marriott Hotel Northeast.

Dricka gratis vin och mingla lät väl som något man kan acceptera en kväll när man inte har något annat för sig, så jag åkte dit.

Jag har överlag lite svårt för "konstgjorda" kontakter som det gärna blir på denna typen av tillställningar. Spridningen på intresseområdena är också så stor att det känns som minimal sannolikhet att man skulle träffa en kontakt som verkligen ger någon yrkesmässig affärsmöjlighet eftersom "partyt" inte var ämnat för någon speciell yrkesgrupp - men man vet ju aldrig!

Så - jag såg jippot som bara ett trevligt tidsfördriv och la inte någon större kraft på att leta upp framtida yrkeskontakter. Och det fungerade. Kvällen blev ganska trevlig - och jag fick även en hel hög med ointressanta(?) visitkort.

Jag fick faktiskt ett e-mail efteråt från en advokat som jag pratade lite med. Kanske blir "Monte" min framtida jurist.

Mail från "Monte" - en uppenbarligen aktiv "nätverkare"

Det blir inte speciellt intressant att fotografera "nätverkande" människor.

"Dödens" Linje 4 öppnar idag

Idag, 28:e september, med lagom marginal till nationaldagen på torsdag, öppnar Beijing's nya tunnelbana Linje 4 - dödens linje. Att 4:an förknippas med döden i Kina beror på att uttalet av siffran 4 - "sì" bara är ett tonfall ifrån uttalet av döden - "sǐ". Det är förvånande att namnet "Linje 4" används i huvudtaget, men vidskepelsen håller sakta på att avmattas, och detta är väl ännu ett tecken på det.

Linjera byggs inte i nummerordning. Vi har tex redan Linje 10 och 13. Räknar man med "Batong" och "Airport Express" så finns det nu totalt 9 tunnelbanelinjer.

Linje 4 går i nord-sydlig riktning i Beijing's västra delar. Intressanta platser som passeras är:

-Sommarpalatset

-Peking University

-Zhongguancun,中关村 (den största elektronikmarknaden)

-Beijing Zoo

-Xidan, 西单 (shoppinggata)

-Södra järnvägsstationen

Linjen är 28 km lång med 24 stationer, som trafikeras av 40 stycken tåg, som förväntas transportera upp mot en halv million(!) personer varje dag.

Ett utökat informationssystem med totalt nästan 2 600 skärmar är installerade i tågen och på plattformarna, som bland annat på sekunden informerar om när tågen förväntas nå nästa station.Linje 4 är också byggd med en ny typ a av spår, som påstås minska ljudnivån med 15dB (10dB upplevs som en halvering), och även minska vibrationerna.

Varje station är individuellt designad med ett tema baserat på närliggande attraktioner. Vid elektronikmarknaden Zhongguancun är det elektroniskt tema, vid shoppinggatan Xidan är det mynt i taket, och vid Beijing's Zoo är det djur och ballonger.

Jag är inte själv ofta i Beijing's västra kvarter, så jag kommer inte nämnvärt att påverkas av den nya linjen. Jag saknar mer den framtida Linje 6, som kommer att gå i öst-västlig riktning några stationer norr om Linje 1, men som dessvärre öppnas först 2012.

De nya stationerna har individuella teman. Stationen vid Beijing's Zoo är designad med ballonger i taket och djur på väggarna.

Beijing tunnelbanesystem 090928. Nya Linje 4 syns i cyan färg till vänster (klicka för större)

Farligt - Om man inte följer reglerna

Efter att gått en hård skola hos min fru, så har jag vid det här laget lärt mig konsten att kunna shoppa en hel dag, även om jag inte gör det så ofta. Är man i Hongkong så är man tvungen. Jag spenderade nästan hela lördagen på Hongkong Island's olika shoppingcenter som finns i princip varje nyare skyskrapa.

En lite rolig sak med Hongkong Island är att väldigt många av skyskraporna är sammankopplade med gångbroar över vägarna, så man kan trippa runt ganska långt utan att "röra mark". Det är många fördelar med detta, varav en är att man slipper den tok-farliga trafiken.

Här i Hongkong är det nämligen INTE som i "riktiga" Kina att alla fotgängare helt struntar i trafikljusen och går rakt ut i vägen, och bilisterna har anpassat sig efter det. I Hongkong väntar nämligen folket snällt vid "Röd Gubbe", och bilisterna förutsätter att gatan är fri - och kör rejält fort även på mycket trånga gator.

Jag, som nu har vant mig i Beijing vid att det är ofarligt(!) att kliva rakt ut på gatan oavsett färg på gubben, har haft flera nära-döden-upplevelser här i Hongkong. Saken blir ju inte enklare av att vänstertrafiken lever kvar sedan den Brittiska tiden, så det är lätt hänt att man tittar åt fel håll när man spanar efter bilar.

Och hur gick det då med shoppingen? För att hålla distans till mode-bloggarna "Blondinbella" och "Kissie" så tänker jag inte visa upp vad jag har köpt.

Härlig vy mot "Bank of China Tower" från en gångbro mellan två skyskrapor.

Gångbroar likt denna förbinder många skyskrapor på Hongkong-ön, så man slipper kliva ner på gatan.

Man känner igen sig från London. Vänstertrafiken lever kvar i Hongkong.

Weekend i Hongkong

Denna helgen har jag lyxat till det lite och tagit en sväng till Hongkong, 香港 (Xiānggǎng). Som skyskrapsentusiast så går det inta att hålla sig borta för länge från Hongkong då detta är världens skyskrapetätaste plats - så jag har naturligtvis varit här många gånger. Ute på Hongkong-ön (Hong Kong Island, 香港岛, Xiānggǎngdǎo) står skraporna så tätt, att man bokstavligen inte ser "husen för husen", och många av världens högsta hus finns just här.

Hongkong är en riktig "macho" stad. Dock något för kaotisk för att jag skulle vilka bo här. Det är en villd blandning mellan extremt, modernt och ruffigt Kinesiskt. Det gör staden väldigt tuff och"cool", men samtidigt uttröttande i längden för att allt är så intensivt och trångt. Några få dagar åt gången är lagom.

Det är lätt att vara här som västerlänning eftersom alla med "turistkontakt" kan Engelska.

Hongkong är definitivt ett shoppingparadis i alla avseende. Gillar man västerländska märkesvaror så blir man inte besviken. Det finns mer än dubbelt så många Gucci- och Louis Vuitton-butiker bara i Hongkong än i hela Skandinavien. Och priserna är OK - till skillnad från "fastlands-Kina". Elektronik påstås vara billigt, men det köper jag sällan, så jag har ingen egen erfarenhet.

Marknader (likt Sidenmarknaden) finns det även gott om - både inomhus och i gränderna överallt.

"Skylinen" som man kan beskåda från Kowloon över vattnet mot Hongkong-ön är kanske världens vackraste. (eller är det Shanghai?) Vill man ha en lyxig utsiktspunkt är restaurang "aqua", där jag avslutade fredagskvällen, att rekommendera. "aqua" ligger på 29:e och 30:e våningen i en av skyskraporna på Kowloon-sidan och har panoramafönster mot ön, vilket naturligtvis ger en svårslagen vy - men det är dyrt! Man har även en fin vy från 2-kronors-färjorna (Star Ferry) som pendlar över vattnet - eller från utsiktsplattormen längs kajen öster om färjeterminalen på Kowloon-sidan. Försök vara där klockan 8 för då körs varje kväll en ljud- och ljus-show där många av skyskraporna blinkar, likt en ljusorgel, i takt med musik - mycket tjusigt.

Den fantastiska nattvyn av Hongkong-öns skyline

Ingen annan stans i världen finns en sådan koncentration av skyskrapor som i Hongkong.

Den "ruffiga" delen av Hongkong, som finns i markplanet mellan skyskraporna.

Kinesiska valutan 1-1 mot den Svenska

Många benämningar och symboler figurerar för de Kinesiska pengarna. RMB (人民币, rénmínbì) brukar jag skriva i bloggen för att det är enkelt att skriva, men man använder ganska sällan RMB-begreppet i Kina. Vanligare namn på valutan är Yuan, (元, yuán). För att göra det än mer krångligare så brukar man, när man pratar pris på gatan, använda ordet 块, kuài, som tekniskt sett betyder ungefär "stycken" när man parar om pengar (钱, qián). Sista krånglet är att på prislappar ser man inte alltid "元" utan symbolen "¥", som fungerar som valutasymbolerna $ eller €, och är inger riktigt Kinesiskt skrivtecken.

För första gången på nästan exakt ett år, har under några dagar den Svenska Riksbanken's valutaskurs för en Kinesisk Yuan tangerat den Svenska kronan. Dagspriset är 1,000 SEK. Detta är stor skillnad mot i våras då vi var över 1,3! Kortsiktigt är detta bra för mig eftersom jag för dagen har mer Svenska pengar än Kinesiska, men jag är inte ekonom nog att bedöma vad som är en bra kurs i ett större perspektiv.

Den Svenska 100-lappen har nu nästan exakt samma värde som den Kinesiska hundringen.

Läge för ambassad?

I Beijing ligger nästan alla ambassader i de "fina" kvarteren kring Ritan-parken eller kring bargatan Sanlitun. Med USA i spetsen har det även börjat byggas ambassader utanför nordöstra 3:e ringvägen nära Lady's Street. Ambassaderna är normalt ganska fina men rejält skyddade av höga staket, taggtråd och vakter.

Ett lite pinsamt undantag från ovanstående är Luxemburg. Luxemburg's ambassad ligger inklämd i en ruffig hutong (内务部, nèiwùbù) innanför 2:a ringvägen. Detta är ingen gata som känns passande för stora svarta Audi's med tonade rutor. Jag gissar att personalen på Luxemburg's ambassad skäms lite varje gång de ska ta emot finare besök.

Luxemburg's ambassad i en tafflig hutong. Inte den flådigaste ambassadentrén i Beijing.

Tycker du om vapen?

Om du gillar vapen i alla dess former så är China People's Revolution Military Museum, 中国人民革命军事博物馆, stället för dig.

Här finns det stridsvagnar, stridsplan, kanoner, alla former av hand-eldvapen och alla andra typer av vapen från stenåldern fram till idag. Det finns till och med några Terrakottasoldater från Xian. Även den mest krigstokiga kommer nog att bli mätt efter några timmar i Beijing's militärmuseum.

Det finns även en ovanligt stor shoppingavdelning där det går att köpa riktigt roliga modeller av en väldans massa olika krigsmateriel - jag köpte en kompass.

Det är mycket lätt att hitta hit då museet har gett namn till den närliggande tunnelbanestation, Military Museum, 军事博物馆, på linje 1 väster om centrum. Utställningen är på fyra fulla våningsplan, så det tar några timmar att arbeta sig genom allt.

Som vanligt med Kinesiska museum så är det en "tung" byggnad som gäller

Stridsvagnar, flygplan mm mm

Även klassiska vapen - här japanska svärd a la Hattori Hanzo (Kill Bill)

Flytande ordklasser - och uttal

I det Kinesiska språket flyter orden mellan ordklasserna på ett sätt som är ganska annorlunda mot tex Svenskan där orden är tämligen fast i sin klass.

Helt beroende på hur du placerar ett ord i en mening kan det inta en annan ordklass. Ett vanligt exempel är ordet 冰 (bīng), "Is", som beroende på sammanhang blir både substantiv, verb eller adjektiv.

Exempel:

冰块 betyder iskub, dvs substantiv, "IS" + "BIT"

冰一下... betyder kyla ner något, dvs verb, "IS" + "ATT BLI"

...很冰 betyder att något är mycket kallt, dvs adjektiv, "....."+"MYCKET" + "IS"

"Is",(bīng) - Ett ord som "halkar" mellan ordklasserna

Ett annat intressant fenomen i Kinesiskan är att det finns mycket få olika uttal på de olika skrivtecknena (och orden). Bara några hundra olika ljud, som sedan kan varieras med fyra olika toner.

På grund av detta så går det med lite trixande att skapa meningar där alla ord har samma ljud och till och med exakt samma uttal (ton). Dessa meningar blir därför helt omöjliga att förstå i pratat språk, men fortfarande fullt läsbara.

Ett gammalt skolexempel är:

史师嗜食狮 som uttalas: shǐ shī shì shí shī

Betyder ungefär: "Mästare Shi gillar att äta lejon"

Annat exempel som jag själv har konstruerat är:

昌娼常常尝尝长肠 som uttalas: chāng chāng chángcháng chángcháng cháng cháng

Betydelsen blir lite vulgär, så jag låter bli att översätta

Äntligen!

Jag har genom åren besökt sex olika platser, "sektioner", av den Kinesiska muren. Ett besök på muren är alltid något speciellt, och framför allt den första gången. Jag har dock alltid saknat något som jag nu äntligen gjorde i går:

Jag marscherade de 12 kilometrarna på muren från Jinshangling, 金山岭 till Simatai, 司马台.

Denna marschen är något helt annat än att "bara" besöka en sektion och promenera några torn och tillbaka. Känslan att under flera timmar följa den ringlande muren över bergstopparna ligger riktigt högt på min topplista av fantastiska upplevelser. Här kan man tala om exotiska vyer!

Men - det är inte en helt enkel uppgift. Muren är bitvis riktigt brant, och inte nyrenoverad som på de flesta "turistsektionerna". Det är rejäla höjdskillnader, så det känns i benen dagen efter. Många platser är riktigt farliga med rejäla stup utan några skyddsräcken. För mig tog det totalt fyra timmar vilket jag tror är ganska normal takt.

Ett förvånande trevligt inslag är att lokalbefolkningen från Jinshangling promenerar med på marschen och blir ett roligt sällskap som förser en med vatten eller vad man nu behöver. Avsikten är naturligtvis att sälja souvenirer, typ "I Climbed The Great Wall"-tröjor, men de gör det på ett snyggt sätt så det störde inte upplevelsen. Vi fick en följeslagare som heter 常风霞, Cháng, Fēng Xiá, som var en rolig liten dam. Hon gör denna marschen varje dag!

Har du fysik nog, (för det är lite krävande), så rekommenderar jag skarpt att skippa Badaling och gör denna marsch i stället.

Fantastiska vyer med muren som slingrar sig över bergstopparna.

Mercedes, jag och 常风霞

Som Gert Fylking skulle sagt: "Äntligen!"

Rutten från Jinshanling till Simatai. Notera att muren hela tiden följer bergets högsta punkt.

Dagen D närmar sig

Med mindre än två veckor kvar till den stora dagen (Kina's 60-års dag) så känns verkligen nedräkningen i luften. Paraden som kommer, påstås bli den största i världshistorien! Ständiga övningar med stora avstängningar av gator hindrar oss "hyggligt folk" att åka taxi som vi vill. Det har även börjar dyka upp militärer vid i stort sätt varje större bro, och då och då syns till och med stridsvagnar på gatorna.

På den stora dagen så lär det i princip vara helt omöjligt att se parraden om man inte tillhör landets högre skikt som har speciell inbjudan. Jag kanske får ge upp min plan på att lyckas fotografera president Hu Jintao. Pratade idag med en som bor utmed paradgatan, och för honom var det tveksamt om han får access till sitt eget hem den 1:a oktober!

Militärer står nu vid i stort sätt vid varje större bro. Oklart vad de egentligen vaktar.

Dessa killarna gillade inte att bli fotograferade, så eftersom de både var beväpnade och tre stycken så beslutade jag att inte bråka för mycket med dem, utan jag nöjde mig med bara en bild.

Objuden på smygpremiär

China Science and Technology Museum, 中国科学技术馆, har figurerat en del i medierna i Beijing på sista tiden eftersom att det öppnar i helt ny tappning i flashiga lokaler precis öster om den Olympiska parken nu i september.

Som ingenjör är man ju tvungen att ta sig en titt, så jag och en klasskompis begav oss igår mot OS parken för att besöka museet. Milt sagt irriterade blev vi när vi möttes av vakter och en skylt som säger att museet öppnar först på söndag. Vi gav oss på en liten "fräckis" och lyckades, med vår numera "perfekta" Kinesiska, förklara för vakterna att vi var ute på lunch och hade glömt våra passerkort inne i byggnaden, och lyckade faktiskt bli insläppta!!!

Inne på museet var det febril aktivitet överallt för att färdigställa hallarna inför söndagens öppnande. Det satt många Kinesiska "Lisbeth Salander" och hackade vid en massa datorer för att få alla attraktioner att fungera. Min känsla var att de kommer att få det tufft att få allt färdigt, men Kineser brukar ju lyckas på mållinjen. "Mei wenti" (Inga problem)

Större delen av museet består av olika "stationer" där man själv genom att trycka på någon knapp eller röra någon spak får uppleva något tekniskt fenomen. Roligare än museum där man bara tittar. Borde rimligen även vara intressant ganska långt ner i åldrarna.

Utställningarna är fördelade på olika "teman", som fordon, rymden eller kroppen och ganska mycket var med fokus på framtiden - typ nya energikällor.

Själva byggnaden i sig var även den (naturligtvis) en attraktion och byggd i mycket luftig minimalistisk stil som sig bör på nybyggda museum. Även några "balkongytor" utomhus där man har en fin utsikt över OS-parken. Utställningsytan är på fyra våningsplan.

China Science and Technology Museum är definitivt att rekommendera för den teknikintresserade. Men vänta till på söndag - Det är inte säkert att vakterna går på tricket en gång till.

I morgon, söndag, öppnar museet för de som inte har specialaccess.

De lättlurade vakterna utanför China Science and Technology Museum

En massa olika "aktiva" labb-stationer uppdelade på olika teman

Jag framför ett dinosaurieskelett (som egentligen inte har så mycket med museet att göra)

Kinesiska restauranger - inte för ensamätare

På restauranger i Kina beställer man vanligen inte individuell mat till varje person som vi gör i väst. Man beställer ett antal rätter till hela sällskapet som alla gemensamt äter från (med sina egna pinnar). Är man inte van vid det, kan det vara lite obehagligt att alla sitter och plockar från samma fat - men man vänjer sig snabbt.

Varje enskild rätt är inte en komplett komponerad måltid utan innehåller ex. bara kött eller bara någon speciell grönsak. Det betyder att om man vill äta exempelvis kött, grönsaker och nudlar så måste man beställa tre rätter. Var och en av dessa rätter är så stora så beställningen kommer att räcka till två eller tre personer.

Detta fenomen är lite trist om man ofta äter ensam som jag vanligen gör. Antingen blir det en ganska ensidig måltid med bara några få rätter, eller så kommer det att bli mycket mat över och relativt dyrt. Det är lätt hänt att det blir det sistnämnda eftersom "systemet" är konstruerat för att kombinera många olika rätter.

(Det finns även "kompletta" måltider att köpa på vissa ställen, men då handlar det ofta om snabbmat eller frukostrestauranger med lite enklare mat.)

I Kina är det extremt vanlig med "DoggyBag" eftersom det oftast blir mat över. Även på mycket fina restauranger är det vanligt att man ber att få den överblivna maten med hem. Det händer att jag ber att få det som blivit över förpackat, men då tar jag inte hem det, utan brukar då ge det till någon behövande på gatan utanför.

Typiska luncher för mig. Två eller tre rätter. På kvällen blir det vanligen lite fler rätter. Notera att jag inte beställer något ris.