fredag 29 november 2013

När Qing erövrade Ming


Den tidigare så starka och storslagna Ming-dynastin är under början av 1644 kraftigt försvagat. Ekonomi var en katastrof och en finansiell kollaps var nära. Vid sidan om det så hade rebelledaren Li Zicheng 李自成 sedan några år skapat sig ett starkt fäste i Xian med omnejd, och var nu på väg mot Beijing med en stor arme för att försöka ta kontroll över hela riket och etablera Shun-dynastin 顺朝 som han själv just skapat i Xian.

Om inte detta var nog så var det krig med Manchuriet som tagit kontroll över stora delar av området norr om den Kinesiska Muren, och de vill inget annat än att erövra Beijing och KinaManchuriet är enkelt uttryckt det som i dag är nord-östra Kina. 1616 så skapade här kejsare Nuhaci "Later Jin"-dynastin som hans son gav namnet Qing 清. Nuhaci hatade verkligen Ming (Kina), inte minst för att han ansåg att de mördat hans far och  farfar utan anledning.
Nuhaci erövrade 1625 den kinesiska staden Shenyang 沈阳 (nära Korea) och gjorde den till sin huvudstad och skapade där bland annat en "light-version" av Den Förbjudna Staden. Nästa steg var att ta Beijing och nu (1644) väntar de på det rätta tillfället att slå till.

Ming-kejsaren Chongzhen 崇祯 var alltså jagad av två dynastier (Shun och Qing) som samtidigt ville erövra Beijing vars militära försvar var svårt försvagat som en följd av den katastrofala ekonomin. Kejsare Chongzheng kunde hålla sig för skratt.

I slutet av april 1644 intar Li Zicheng Beijing och kejsare Chengzheng tar självmord genom att hänga sig på den idag populära utsiktskullen Coal Hill i Jingshan-parken precis norr om Förbjudna staden.

Det fanns dock en ljuspunkt i Ming's militära styrka, och det var den arme som under ledning av general Wu Sangui 吳三桂 höll ställningarna i försvarsanläggningen Shanhaiguan 山海关 (där den Kinesiska Muren slutar i öster mot havet). Li Zicheng inser problemet med Wu Sangui och hans starka arme och börjar med att försöka övertala Wu Sangui att byta sida genom gåvor och garantier om höga positioner i den nya dynastin. Han fick aldrig något svar och sände då styrkor för att attackera Wu Sangui, men misslyckades.

I början av maj nådde nyheten om att Beijing fallit Qing-huvudstaden Shenyang, och de sände genast en stor styrka mot den kinesiska muren, och närmare bestämt mot Shanhaiguan där Wu Sangui fortfarande höll ställningarna.

Ovetande om vad Qing håller på med beslutar nu Li Zicheng att själv leda en stor arme för att lösa problemet med Wu Sangui. Li Zicheng vet inte heller att general Wu Sangui nu förhandlar med Qing om att de tillsammans ska besegra Li Zicheng.

Den 27 maj öppnar Wu Sangui portarna genom Kinesiska muren vid Shanhaiguan och låter Qing-armen komma in och enade med Wu Sangui  besegrar de Li Zichengs arme, och Li Zicheng flyr och lämnar Beijing.

Det finns ett flertal mer eller mindre romantiska versioner om vad det var som fick Wu Sangui att slå sig ihop med Qing. Berättelserna handlar vanligen om att Wu Sangui inledningsvis bestämde sig för att underkasta sig Li Zicheng men sedan ångrar sig av olika skäl. Kanske ville han hämnas för att att Li Zicheng hade tillfångatagit Wu Sangui's konkubin Chen Yuanyuan och hans far. Dock tror jag att det var så enkelt att Wu Sangui helt enkelt kalkylerade om vilken sida som var starkast, och därför slutligen valde att förena sig med Qing.

Qing hade nu säkrat området kring huvudstaden Beijing och inledde maktövertagandet över hela Kina och tillsatte sin sexåriga kejsare Shunzhi på tronen. Qing-dynastin varade i 267 år, och avslutades med Kinas sista Kejsare 1911.


Karta som visar situationen på våren 1644. Li ZiCheng är på väg med sin arme från Xian där hans Shun-dynasti har fast mark mot Beijing för att ta hela Kina. Samtidigt väntar Qing-armen utanför Shanhaiguan. Qing har vid denna tiden erövrat "allt" norr om Den Kinesiska Muren.

Det var genom denna porten genom Kinesiska Muren, vid Shanhaiguan 山海关, som general Wu Sangui 27 maj 1644 släppte in Qing-soldatera till Kina för att sedan ta över riket och starta Qing-dynastin som varade till 1911. På skylten över porten står det (skrivet från höger till vänster) 天下第一关 dvs "Första Porten Under Himlen".

lördag 23 november 2013

Var finns de Kinesiska Kejsarnas Gravar?


Från 221 f.Kr. (starten för Qin-dynastin) till 1911 (slutet för Qing-dynastin) var Kina ett kejsardöme, och jag har gett mig på det kanske nördiga(?) projektet att kartlägga var alla dessa kejsargravarna finns. Jag har inte hittat alla, men jag tror nog att de "väsentligaste" är lokaliserade, och jag kommer här att redovisa de mest intressanta. Under de splittrade åren 220 till 580 och under den mongoliska tiden (1271 till 1368) är det betydligt svårare att lokalisera kejsargravarna än under de enade epokerna. (länk till översikt över dynastierna).

Trots at Kejsarperioden spänner över mer än 2 100 år så är många av gravarna anmärkningsvärt lika i sin utformning. Själva gravkammaren är nära på alltid placerad under/i en kulle/pyramid/berg. Söder om graven löper vanligen en "Spirit way"/"Sacred way" 神道 vilket är en allé omgiven av statyer. Statyerna kan föreställa t ex djur eller olika krigare som utseendemässigt skulle kunna ha hämtats ur Sagan om Ringen, och det är inte ovanligt att någon har roat sig med att halshugga statyerna. Företeelsen med Sprit way började under Tang-dynastin på 600-talet.

Mycket få av gravarna är öppnade. Den mest kända som har öppnats är Dingling utanför Beijing som är en av "De Tretton Minggravarna"明十三陵". En anledning till att gravarna inte öppnas är problemet att konservera kropparna och kläderna av kejsaren när syre släppt in i graven. En annan anledning är den kinesiska respekten för sina tidigare härskare.

Inte så förvånande så finns de flesta kejsargravar att hitta utanför den stad som var huvudstad under den aktuella dynastin. Dominerande vad det gäller antal kejsargravar är Xian, Beijing och Luoyang. Ett intressant undantag från "huvudstads-regeln" är den andra Sui-kejsaren Yang 隋煬帝 vars grav precis nyligen (november 2013!) lokaliserades utanför Yangzhou där Yang's Grand Canal passerar.

Uppbyggnaden av flera av de kejserliga gravarna var mycket stora projekt som krävde många års arbete och tärde hårt på landets ekonomi. Han-kejsaren Wen 漢文帝 hittade på en kostnadseffetiv metod att i stället för att bygga extrema pyramider så valde han att gräva en grotta i berget Baling 霸陵 utanför Xian. Detta förfarande agerade förebild för en del kommande kejsare. Inte mint Tang kejsarna där 14 av dem är begravda i naturliga berg norr om Xian.


Trianglarna på kartorna nedan symboliserar kejsargravar, och färgen symboliserar från vilken dynasti graven tillhör.


En översikt över var Kinas Kejsargravar är placerade. Beijing, Xian och Luoyang dominerar med flera dynastiers gravar i närområdet och separata detaljkartor från dessa städer följer nedan. Anledningen till att vissa enskilda dynastiers gravar finns kring olika städer beror oftast på att huvudstaden flyttades.


Översikt över kejsargravarna kring Beijing som är från år 1115 till 1911. De 13 Ming-gravarna norr om staden är det nog ingen som har missat. Dock finns det också en Ming-grav precis väster om Sommarpalatset. (och den allra första Ming-kejsaren Hongwu finns begraven i Nanjing).
Qing-kejsarna är konsenterarde på två gravfält (östra och västra) en bit ifrån Beijing centrum och den sista kejsaren Pu Yi finns att hitta i det västra området dit han flyttades 1995. Innan Qing-dynastin tog över Kina efter Ming så begravdes deras kejsare i Shenyang.
När Beijing blev huvudstad för Jin-dynastin flyttades även de tidigare Jin-kejsarnas gravar till bergen väster om Beijing från Acheng (utanför Harbin), men gravarna är i dag inte så välbevarade.

Den tredje Ming-kejsaren Yong Le's grav som är den största av de 13 Minggravarna norr om Beijing. Själva gravkammaren ligger under den runda kullen uppe till höger på bilden.


Tronen i "Central Chamber" i Ming-kejsare Wanli's grav "Dingling" som är öppen och möjlig att gå ner i. Man skymtar kejsarens kista i rött genom dörrhålet till den bakre kammaren. Det är totalt fem större kammare i denna grav.


Luoyang's gravar härrör från att Han-dynastin flyttade sin huvudstad hit år 25 till att Song-dynastin flyttade från Kaifeng (som ligger strax öster om Luoyang) år 1127.
Han-dynastins gravar här är överlag bara övervuxna kullar och inte några tyngre attraktioner.
Intresantare är då Kejsare Xuanwu's grav från Northen Wei som är öppnad och finns i anslutning till Luoyang Ancient Tomb Museum.
Song-dynastins gravar har ganska många och välbevarade skulpturer längs dess Spritit Way.


Statyerna söder om Song-kejsare Zhengzong's grav öster om Luoyang. Dessa har till skillnad från många Spirit-way-statyer sitt huvud kvar.


Xian var huvudstad när den första kejsaren Qin Shi Huang enade Kina år 221 f.Kr, och det är hans grav som är den extremaste av dem alla, och den är framför allt känd för att den vaktas av Terrakottaarmén som är placerad öster om graven. Den andra Qin-kejsarens grav finns i södra Xian.
Han-kejsarna byggde (med undantag från kejsare Wen som nämndes i inledningen) mycket avancerade gravar i stora pyramider och de ligger som ett pärlband norr om centrum. Det har grävts en del kring Kejsare Jing's grav, och man har hittat en light-version av "terrakotta soldater" som går att beskåda där.
Den första Sui-kejsarens grav finns under en pyramid väster om Xian.
De flesta Tang-kejsarnas gravar (fram till år 888) är inte så mycket att se då de är insprängda i bergen norr om Xian, men det finns en del roliga halshuggna statyer utanför en del av dem. Av Tang-gravarna är det kejsaren Gaozong's grav som är mest att se (Qianling Mausoleumet i nordväst). Det var för övrigt denna grav-pyramid som sannolikt är den mytomspunnena "The Great White Pyramid" som siktades under andra världskriget.


Qianling Mausoleumet 8 mil från Xian där den tredje Tang-kejsern Gaozong vilar tillsammans med sin fru och många andra. Totalt ca 18 gravar varav 5 är öpnnade. Här finns massor av statyer och monument längs den långa Sprit Way som leder fram till kejsarens grav som är insprängd i berget.

Terrakottaarmén på 8 000 man som vaktar östra sidan av den första kejsarens grav. Det finns mycket fantasieggande historier om vad som döljer sig i den ej öppnade graven. 

lördag 2 november 2013

Zheng He och Kinesiskt Upptäcktsresande


Trots att Kina under en inte obetydlig del av världshistorien har varit ledande inom sjöfart så tror jag det är få i västvärlden som förknippar Kina med just sjöfart och upptäcktsresande. I varierande former under ca 2 500 år har Kina haft en flotta, men det är sjöfarten under Song (960–1279) och fram för allt  inledningen av Ming (1368–1644) som är mest omskriven.

Den mest kända perioden inom kinesiskt upptäcktsresande är sannolikt den som leddes av amiral Zheng He, 郑和 under åren 1405 till 1433 då han gjorde sju längre resor.
Zheng He reste väster ut och besökte t ex Indien, Mellanöstern och Afrika.

Det som kanske mest utmärker skillnaden mellan de resor som Zheng He gjorde i jämförelse med t ex Columbus och Vasco da Gama är storleken på projekten.

Var det gäller storleken på fartyg så var skillnaden enorm. 
Vasco da Gama's flaggskepp São Gabriel var ca 26 meter lång och hade en besättning på ca 40 man. Columbus Santa Marias skrov mätta bara ca 18 meter. I hela Zheng He's flotta fanns det inga skepp som var så små som de europeiska.
De största skeppen i Zheng He's expeditioner (s.k. "Chinese treasure ship", 宝船) tror man kan ha varit upp till 140 meter långa och hade nio master och en besättning på upp till ca 1 000 man(!). Detta var det största träbåtar som någonsin byggts i historien.

De största expeditionerna som Columbus och Vasca da Gama gjorde hade en flotta på 17 respektive 20 skepp, men oftast 3 till 4 skepp. Zheng He's första resa bestod av över 300 skepp, men vid vissa turer reste han med "lätt packning" och tog då bara med sig 50-60 skepp. Vid tre av hans resor var den totala besättningen ca 30 000 man.

Det var skaparan av Den Förbjudna Staden, dvs den tredje Ming-kejsaren Yong Le som gav Zheng He i uppdrag att ge sig ut och skapa handelsvägar och sprida den kinesiska kulturen. Fartygen var tungt lastade med stora mängder av t ex siden, jade och porslin. De återvände med varor, djur och även diplomatiska representanter från fjärran kulturer.

Vi kan notera att kineserna var ca 100 år före de europeiska upptäcktsresanden med att ge sig ut på längre seglatser. Det finns även de som tror att Zheng He på sin sjätte resa även korsade Atlanten och var före Européerna att hitta Amerika. En del indicier tyder på detta, men inga fullständiga bevis finns.

Dock stannade det kinesiska resandet på haven upp efter Zheng He och Yong Le's död. Detta var en dramatisk vändpunkt i den kinesiska historien. Från att ha varit totalt överlägsen på havet med en flotta som vida översteg den europeiska, till att helt sluta med sjöfart.

Samlingsbild över rutterna för Zheng He's sju olika resor

Storleksjämförelse mellan Zheng He's flaggskepp och Columbu's Santa Maria