Så nära men ändå oåtkomligt

Som jag berättat i ett tidigare inlägg så har Kina sitt eget "Area 51" i öknen utanför Dunhuang där man från satellitfoto kan se mycket märkliga och svårförklarliga formationer på marken.
För att detta inlägg ska bli intressant bör du först läsa mitt tidigare inlägg i ämnet:
Se: Kina's version av Area 51

Ca 18 mil från Dunhung på andra sidan om detta speciella området ligger naturparken Yardang (雅丹). På något vis måste man alltså passera "Area 51" för att ta sig dit. Det var inte utan en viss spänning som vi satte oss på bussen mot naturparken.

En liten bit efter att vi passerat den Kinesiska Muren och alltså började närma oss så dök det upp ett taggtrådsbeklätt stängsel på vänster sida av vägen. Stängslet följde vägens i uppskattningsvis 50 km innan vi kom fram till naturparken. Med någon mils mellanrum så var det stora skyltar som förklarade att det var "Naturskyddsområde" bakom staketet. På en skylt stod det till och med "Skyddsområde för kameler"! Verkligheten är med en sannolikhet gränsande till visshet att det är ett militärt område,

När jag sedan kom hem och följde upp på Google Earth vilken väg vi hade åkt så konstaterar jag att vi befunnit oss på bara typ två kilometer från några av de intressantare formationerna. Dock såg man mycket lite från vägen. Bara någon enstaka mast och några militärfordon.

Dessa, på internet omdiskuterade, formationerna har hittills bara kunnat förklarats med halvsvaga teorier, så det känns tämligen retfullt att varit så nära men ändå inte kunnat ta en titt. Jag gissar att om jag skulle försökt klättra över staketet så skulle det vara försvårande för framtida visum om jag blev infångad.

 Detta staket följe vägen förbi det speciella området i ungefär fem mil.

 I bland kunde man se vissa tecken på aktiviteter på andra sidan. Här någon form av mast.

Satellitfoto över en del av det intressanta området. Vi åkte längs den gul-märkta vägen.  De flygplatsliknande formationerna ligger bara dryg två km från vägen, men man kunde inte se något som speciellt från bussen.

Ett konstgjort Daming Palace

Daming Palace (大明宮) i Xian var från år 663 och 224 år framåt residens för Tangdynastins kejsare. Palatset var gigantiskt och upptog en yta av 3,2 km2 (vilket är 4,5 gånger större än den Förbjudna staden i Beijing, som i dag är världens största palats). Dessvärre förstördes palatset år 886, och efter det föll området "i träda" under drygt 1 000 år.

Under 1990-talet började man gräva ut palatset och ett program för att rädda kulturskatten inleddes. Dock "räddar" man palatset på ett mycket märkligt vis enligt min uppfattning. År 2010 öppnade "Daming Palace National Heritage Park" och det man gjort är att man har påbörjat en återuppbyggnad av det ursprungliga palatset ovanpå den historiska grunden, fast med helt nytt byggnadsmaterial. Jag blev seriöst chockad när jag såg vad som gjorts.

T ex södra porten (vilket typ motsvarar Beijing's Tiananmen) är helt återuppbyggd, men i mina ögon ser det ut som någon form av konstgjort sagopaltas. Även grunden till de flesta av byggnaderna inne i palatset är uppmurade med moderna stenar, dock med ett försök att få det att se lite äldre ut. Det som chockar mig är att denna nybyggnation har gjorts rakt på den historiska utgrävningen. I hela den gigantiska parken finns det bara ett fåtal detaljer som är i ursprungsskick från Tangdynastin och dessa är inglasade.

Dessbättre så finns det ett underjordiskt museum mitt i parken där en del originaldetaljer från utgrävningen är utställda och det visas foton på hur området såg ut när utgrävningarna pågick.

Som framgått är jag inget supporter av att återuppbygga historiska objekt. Jag tycker dock att det kan vara acceptabelt, eller till och med bra att återuppbygga och restaurera fallna byggnader med till största delen originalmaterial, men att återuppbygga med bara nytt material är för mig nära på helt ointressant.

Trots att jag är tydligt kritisk till vad som gjort med Daming Palace så ger ändå ett besök på Daming Palace National Heritage Park en bild av hur stort palatset verkligen var, vilket i sig har ett viss värde.

Daming Palace National Heritage Park ligger norr om Xians stadsmur och precis norr om den centrala tågstationen 西安站.

 Jag utanför den helt uppbyggda södra porten (Danfeng Gate, 丹风门) till Daming Palace.

Grunden till "The Hanyuan Palace Hall" (含元殿), vilket var den största salen i Daming Palace. Denna stengrund är nygjord ovanpå de historiska resterna från Tangdynastin.

Ett torn som är under uppbyggnad. Den beväxta delen som sticker upp i mitten av tornet är de ursprungliga resterna från Tangdynastin som nu håller på att kläs in.

Kanske kan det bli lite fart i bloggen snart...

Kina's version av Area 51

I utkanten av Gobiöknen slutar den Kinesiska muren i väster, och här finns Kina's två västra portar; Yumenguan 玉门关 och Yangguan 阳关, där resenärerna på Sidenvägen gjorde entre i Kina när det begav sig. Precis norr om detta historiska område finns ett mycket speciellt militärt område som man skulle kunna kalla Kina's version av USA's Area 51.

På satellitbilder över området kan man se märkliga och svårförklarade strukturer. Dessvärre kan vi bara spekulera i vad det är vi ser, men att strukturerna har någon militär koppling är nog uppenbart. Sannolikt finns det även kopplingar till det pågående (och dagsaktuella) rymdprogrammet. Jiuquan Satellite Launch Center ligger bara ca 50 mil öster om området. (Den farkost som just landat på månen sköts dock från Xichang Satellite Launch Center i Sichuan 150 mil sydost)
En del av strukturerna är lite äldre, men det pågår en hel del nybyggnationer i området, och mycket strukturer och byggnader har kommit upp bara under 2013, så vi lär nog få ser fler märkliga satellitbilder i en nära framtid. (Eftersom att Google Earth även kan visa äldre bilder så kan man följa historiken)

Stort tack till Robert Stridh som inspirerade mig till detta inlägg.

Detta märkliga mönster blev färdigställt 2005, och konturen ger intryck av att vara "målad" på marken. Högst sannolikt är detta någon form av kalibreringspunkt för satelliter och dess utformning är gjord för att skapa en punkt med hög kontrast till bakgrunden.

Länk till platsen i Google Maps

Ett liknande mönster som är några år äldre finns 3 mil västerut; Länk till Googl Maps.

I centrum av denna formation står det några flygplan och fordon, och dessa har mer eller minera stått på samma plats genom åren vilket tyder på att det är attrapper. Man kan gissa att det förekommit sprängningar i området då det blivit en del oordning i det cirkulära mönstret på senare år. (fotot ovan är från 2005). Om syftet är provsprängningar så kan objekten som skapar det cirkulära mönstret vara sensorer för att mäta sprängkraftens utbredning. Det finns även teorier om att det skulle kunna vara struktur för radar-forskning.

Länk till platsen i Google Maps

Den vänstra av dess förbryllande "flygplatsers" konturer är sannolikt "målad" på marken likt kontrastmönstret i den översta bilden. Den högra konturen ser ut att vara skapad av byggelement då man kan se skarvar i "körbanan" om man zoomar in. I delförstoringen (markerat i rött) kan man se ett flygplan i den vita kvadraten.

Det finns flera hus och ytor i detta område som tydligt har blivit sprängda. T ex norra delen av den högra flygplatesen. Sannolikt är det ett provskjutningsområde. Här pågår det nu (2013) mycket nybyggnation t ex nere till höger i bilden.

Länk till platsen i Google Maps

Här är det tydligt att det sprängs. De 16 "husen" var byggda 2005, och sedan sprängs det några hus då och då. Bilden är från 2010 och i dag är nästan alla husen sprängda. Det står även ganska många fordon i området.

Tittar man noga så ser man mindre objekt i ett tydligt rutmönster mellan "husen". Detta är sannolikt sensorer som mäter sprängkraften. 

Länk till platsen i Google Maps

En översiktskarta över det aktuella området. I den röda ovalen finns de objekt som visas på satellitbilderna ovan. Det här spektakulära området finns att hitta bara några timmars promenad från turistattraktionen Yumenguan och den Kinesiska muren som i det här området ser mycket olik ut mot hur vi är vana att se den.
Till höger på kartan ligger den mycket gamla staden Dunhuang som bland mycket annat var ett viktigt stop längs Sidenvägen.

Förberedelse för fortsatt gränskonflikt?

Det har sedan länge varit spänningar mellan Kina och Indien gällande Aksai Chin 阿克赛钦 som ligger i Himalaya på gränsen mellan Kina, Indien och Pakistan. 1962 utbröt ett kortvarig krig om området där Kina segrade, men det har sedan dess då och då hettat till om den omstridda gränsen. I oktober i år (2013) skrevs ett nytt gränsavtal mellan Kina och Indien så just för dagen är det något så när lugn.

Kina har dock sannolikt förberett sig mycket grundligt för en eventuell strid då de utanför staden Yinchuan (250 mil från Aksai Chin) i Ningxia på en area av 900 x 700 meter byggt en extremt exakt skalenlig (1:500) modell  av konfliktområdet kring Aksai Chin. Varje vattendrag, bergstopp och allt annat är identiskt återgivet, och det utvalda området för modellen motsvarar exakt konfliktområdet.

Området har kamouflerats med planterad skog runt om och skyltats med 农业开发区 dvs. "Jordbruksforskning". Vad man i praktiken har använt modellen av konfliktområdet till är inte lätt att veta, men det är ingen tvekan om att det har lagts riktigt stora resurser på projektet. Det är inte långsökt och tro att det har använts till avancerade krigsplaner, och det är intressant att fundera på hur denna planläggning har gått till i praktiken.

Satellitbild över konfliktområdet kring Aksai Chin i Himalaya. Den svarta rutan representerar det området som det har byggts en modell av i Ningxia vilket precis motsvarar konfliktområdet.
Länk till platsen i Google Maps.

Karta över konfliktområdet kring Aksai Chin som visare de historiska gränsdragningarna. Notera att den Kinesiska modellen (bilden nedan) exakt motsvarar konfliktområdet.

Satellitbild över den uppbyggda modellen i Ningxia av konfliktområdet kring Aksai Chin. Notera samstämmigheten mellan sjöarna och bergen jämfört med satellitbilden och kartan ovan. Notera även skalan och byggnaderna jämte. (klicka för större bild). Modellen är även korrekt orienterad mod väderstrecken. Det är även intressant att konstatera hur väl den utvalda arean överensstämmer med konfliktkartan ovan.
Länk till platsen i Google Maps.

Världens största tunnelbana

Vilket som är världens största tunnelbanesystem diskuteras då och då och jag känner min plikt att reda ut begreppen, och jag har även varit inne på ämnet tidigare i olika inlägg.
I över hundra år har västvärldens metropoler som London och New York haft stora tunnelbanenät men dess utveckling har inte varit så snabb den senaste tiden. I dag är det huvudsakligen tre asiatiska städer (Seoul, Beijing och Shanghai) som totalt dominerar expansionen av tunnelbanenäten, och de har i flera avseenden passerat västvärldens äldre system - inte minst i komfort och standard, men naturligtvis även i storlek.
Det är nog vanligast att man rankar tunnelbanor efter längden på de samlade linjerna i systemet, men man skulle likväl kunna ranka efter t ex antal resenärer eller antal stationer.
För att göra det hela lite dramatiskt och spännande så utser jag vinnaren efter tre deltävlingar.

Låt spelet börja:

Flest antal stationer
Kanske inte så vanlig parameter för att ranka tunnelbanor
Guld - New York, 468 stationer
Silver - Seoul, 411 stationer 
Brons - Paris, 303 stationer

Flest antal passagerare
Nedan listat medelvärden. Peak-värden kan ligga betydligt högre.
Guld - Tokyo, 8 700 000 passagerare/dag
Silver - Beijing, 7 600 000 passagerare/dag 
Brons - Seoul, 6 900 000 passagerare/dag

Total längd
Den mest prestigefyllda grenen 
Guld - Seoul, 537 km
Silver - Beijing, 456 km
Brons - Shanghai, 439 km

Summerar vi medaljstriden får vi följande:

Just idag kan man med hyfsat gott samvete påstå att Seoul har världens största tunnelbana. Som nämndes i inledningen så är det Seoul tillsammans med Beijing och Shanghai som minst sagt växer så det knakar, medan de övriga växer mer beskedligt. Siffrorna ovan (som är från 2012 alt. 2013) kommer definitivt att vara betydligt högre 2014 för dessa tre och eftersom de växer fort och lite ryckigt så växlar även positionerna mellan dem i olika listor.

Karta över Seoul's tunnelbana som den ser ut i skrivandets stund

(maj 2013)

Sum kuriosa kan jag nämna att jag 2005 bodde i numera världskända Gangnam ("Gangnam Style") och klev på tunnelbanan vid Gangnam Station, Linje 2, för att sedan byta två gånger till Gunpo Station, Linje 1, där jag jobbade.

Att bli "Svensson" igen

Efter att under några år i Kina sakta men säkert förvandlats till Kines håller jag nu efter snart tre månader i Sverige på att förvandlas tillbaka till en vanlig "Svensson" igen. Steg för steg håller jag på att skaffa de Svensson-attribut som jag inte har haft under mina år i Kina. Jag har börjat jobba, och har skaffat mig en fin lägenhet i centrala Kalmar som jag flyttar till om några veckor, så jag håller även på att handla inredningsdetaljer.

Naturligtvis håller jag så smått på att planera för nästa tripp till Kina, även om ingen biljett är inhandlad ännu. Då kommer det att bli bättre fart på bloggen igen ;-)

Som det är nu finns det varken tid eller inspiration för ett högfrekvent bloggande eftersom jag lite präktigt har ambitionen att innehållet i varje inlägg ska ha någon form av tyngd - vilket man dessvärre inte kan säga om detta. ;-)

Varje dag sitter jag nu 2 timmar och 30 minuter bakom ratten, och en höjdpunkt (bortsett från ljudböcker) är att varje dag bevittna solens upp och nergång, vilket just nu i tiden sammanfaller med mina resor till och från OKG.

Världens största rike

Världens största land genom världshistorien existerade på slutet av 1200-talet, och styrdes från Beijing - men vilket land var det? Det råder nämligen delade uppfattningar om det.

I början av 1200-talet tog den stora Djingis Khan 成吉思汗 (Chéngjísīhán) (eller "Genghis Khan") makten över Mongoliet och påbörjar sin stora världserövring. Vid denna tiden vad det Songdynastin 宋朝 som reagerade ett splittrat Kina från Hangzhou 杭州 i söder. År 1210 tar sig Djingis Khan över den Kinesiska Muren och fem år senare var Beijing erövrad. Djingis Khan dog 1227, och vid denna tiden var det Mongoliska riket stort, men bara norra delarna av Kina var erövrat.

Efter ca 30 år av stökig mellanperiod tog Djingis Khan's son-son Khubilai Khan 忽必烈 (Hūbìliè) makten och fortsatte världserövringen. I slutet av 1260-talet gjordes en stor uppbyggnad av Beijing, och 1271 flyttade Khubilai Khan in och gjorde Beijing till huvudstad, vilket också blev startskottet för Yuandynastin 元朝. Expansionen av riket fortsatte och i slutet av 1270-talet var detta väldiga imperium det största riket som existerat genom världshistorien och nådde en bra bit in i Europa. Dock förlorade Mongolerna stegvis sin kraft efter att Khubilai Khan dog år 1294.

Det var vid denna perioden som Tibet för första gången kontrollerades av Kina(?) och många Kineser anser att det Mongoliska riket i många avseenden är att räkna som Kinesiskt - Inte minst på grund av att det styrdes från Beijing.

Karta över det Mongoliska imperiet när det var som störst. Världens genom tiderna största land. Dock bara marginellt större än 1900-talets Sovjetunionen.

Mitt jobb - och Kärnkraft i Kina

Det har gått en dryg månad sedan jag startade mitt nya bolag Bairuilong AB, och nu har jag äntligen kommit igång för fullt. Jag jobbar numera inom något så spännande som Kärnkraftsindustrin, och närmare bestämt på OKG i Oskarshamn. Detta uppdrag har (dessvärre) ingen direkt koppling till Kina, men det är intressant ändå.

På tal om Kärnkraft i denna bloggen så kommer man osökt in på att i Kina är man definitivt på frammarsch inom området vilket säkert inte förvånar någon. Kina är numera världens största energikonsument, och behovet ökar enormt. I dag är Kinas kärnkraftsproduktion i sammanhanget blygsam, men en stor expansion är i full gång och för dagen pågår byggnation av 28 nya Kärnkraftverk.

Nyhetsbulletinen InBeijing berättade tidigare att om Kina fullföljer sina planer, så är år 2050 Kinas Kärnkraftskapacitet större än hela världens samlade kärnkraftsreaktorer i dag.

Ett lite äldre foto över de tre kärnreaktorerna OKG på Simpevarpshalvön utanför Oskarshamn där jag numera arbetar.

Världens värsta parkeringsstad

Som tidigare nämnts är bilproblemet gigantiskt i Beijing, och antal bilar närmar sig 5 000 000 i staden.

IBM har av någon anledning valt att analysera parkeringssituationen i 20 av världens städer, och två av de analyserade städerna är Kinesiska (Beijing och Shenzhen).

IBM har dels tagit fram "Global parking index" som väger in de mesta kring parkeringsproblematik i stil med tid att hitta en plats, hur ofta man får parkeringsböter och även hur meningsskiljaktigheter på parkeringsplatserna.

Med denna mätmetod är Chicago bäst och New Dehil värst. Beijing fick den mindre smickrande platsen som 3:e värsta, och Shenzhen 5:e värsta.

IBM har även tagit fram ett annat index som de kallar "Commuter Pain Index", som ska visa i vilken stad som det är mest "smärtsamt" att pendla, och där vägs konstanserna och irritationen som parkeringsproblematiken orsakar högre.

Här går det mycket bra för västvärlden med Montreal som minst smärtsam och Mexico City blir klassad som den mest smärtsamma staden att pendla i. Även i denna listan går det riktigt dåligt för Kina då Beijing och Shenzhen blir rankade som 2:a och 3:e smärtsammaste städerna att pendla i.

Något som jag tycker är lite extra intressant i sammanhanget är undersökningar som visar att 30% av trafiken i centrum av storstäder är folk som letar parkeringsplats. Den statistiken kan tyckas vara en morot för stadsplanerare att prioritera parkeringsproblemet.

GLOBAL PARKING INDEX ger an samlad bedömning över alla faktorer som påverkar parkeringssituationen i resp. stad.

IBM Commuter Pain Index fokuserar på att bedöma de mest "smärtsamma" parametrarna kring pendlande i olika städer.

Beijing's Murar och Portar

Har man åkt tunnelbana i centrala Beijing så konstaterar man att många stationer, framförallt på linje 2, har namn som slutar på "men". Ex XIZHIMEN och CHAOYANGMEN. Detta "men" är det kinesiska ordet för port: 门 (mén).

Dessa stationsnamn kommer från alla portarna från Beijing's stadsmur som byggdes under 1400 och 1500-talet. (stadsmuren såg lite annorlunda ut 100 år tidigare)

Stadsmurarna delade in Beijing i fyra olika "städer"

❏ Yttre staden

❏ Inre staden

❏ Kejserliga staden

❏ Förbjudna staden

I inledningsskedet av Kulturrevolutionen revs i stort sett hela ringmuren för att ge plats för vägar. I dag går 2:a ringvägen nära på exakt där stadsmuren stod fram till slutet av 60-talet. Man kan på flera ställen längs 2:a ringvägen fortfarande se den vattenfyllda vallgraven som låg precis utanför muren.

Det går att förstå det logistiskt fördelaktiga att ersätta muren med vägar, men jag ser det som en stor kulturförstörelse. Beijing's stadsmur var större (högre/bredare/längre) än den kända ringmuren kring Xi'an, och där kan man se hur mycket positivt en ringmur kan göra för den kulturhistoriska miljön i en stad. Dock är portarna fruktansvärda flaskhalsar ur ett trafikperspektiv, så det är tänkbart att det inte hade fungerat så bra i en stad av Beijing's storlek där det trots extremt många filer på vägarna ändå är stora trafikproblem.

Lite här och där längs de forna stadsmurarna finns det fortfarande mer eller mindre välbevarade delar kvar av portarna även om muren är i stort sett borta. Bortsett från Tiananmen så är det kanske Deshengmen i norra intre stadsmuren som är bäst bevarad.

Schematisk karta som visar Beijings forna murar och portar och indelningen i "de fyra städerna" som den såg ut under Ming- och Qing-dynastin. Dagens 2:a ringväg följer nära på exakt de yttersta av dessa murarna. Många av namnen på dessa portar finns idag att hitta i namn på tunnelbanestationer och stadsdelar.

(klicka för större)

Deshengmen 德胜门 som är en av de bäst bevarade portarna från Beijing's stadsmur.

Sidenvägen

Sidenvägen 丝绸之路 (sīchóuzhīlù) är enkelt uttryckt handelsvägen från Europa till Kina, och den började brukas av handelsresande för drygt 2 000 år sedan. I mer än 1 000 år användes vägen inte bara för att handla med Siden, utan även för en rad andra produkter. Att kalla vägen för just "Sidenvägen" är dock ett tämligen nytt påfund.

Vid en snabb tanke kan man tro att det måste finnas många vägar dit, men berg och öken gör att det faktiskt inte finns så många alternativa vägar. Grovt beskrivet går Sidenvägen från Damaskus i Syrien till den antika Kinesiska huvudstaden Xi'an. Det är en resa på ca 700 mil, och på den tiden vägen användes kunde det ta flera år att nå målet.

När man reser på Sidenvägen från Europa och kommer in i det som idag är Kina över bergen så springer man rakt på den stora Takla Makan-öknen. Denna sandöken är helt inklämd mellan bergen, så de realistiska alternativen är att följa norra eller södra kanten av öknen och gå runt den. Brukligt var att man följde norra kanten på sommaren, och den södra på vintern.

När man passerat öknen fortsätter man innanför den Kinesiska Muren, och då måste man passera Jade Gate 玉门关 (Yùmén Guān) eller Yangguan 阳关 (Yángguān). Dessa finns fortfarande kvar nära Dunhuang och kallas ibland för Kinas västra portar.

När Marco Polo på 1200-talet reste Sidenvägen till Kina så hade vägen nästan förlorat sin funktion eftersom Kompassen nu var uppfunnen och vi hade lärt oss att ta den snabbare sjö-vägen till Kina, och det finns även sjö-rutter som senare kallades "Sidenvägen"

Schematisk karta över den klassiska sträckningen av Sidenvägen.

Klicka för större

Den norra av Kinas båda västra portar, "Jade Gate", Yumen Guan, 玉门关, som de som reste Sidenvägen passerade på väg in i Kina.

Pu Yi - Den siste Kejsaren

För faktiskt bara 44 år sedan dog den sista mannen som innehaft den tämligen tunga titeln Kinas Kejsare - nämligen Pu Yi 溥仪 . Jag tror stora delar av västvärlden lärde känna honom genom den mycket sevärda filmen The Last Emperor som 1988 vann 9 Oscar.

Pu Yi föddes 1906, och blev redan som 2-åring (1908) Qing-dynasin's 清朝 sista Kejsare. Dock blev det inget långvarigt maktutövande (hans pappa regerade i praktiken) för redan 4 år senare (1912) var den långa epoken av Kejsardöme slut för Kina och "Landsfadern" Sun Zhongshan 孙中山 tog över rodret som President över nyskapade Republiken Kina 民国 och landet gick in i en mycket tumultartad tid av revolutioner och krig.

Pu Yi fick stanna kvar i Den Förbjudna Staden och leva som någon form av isolerad fantom-Kejsare fram tills han blev utslängd 1924.

Därefter gick hans redan extrema liv vidare genom många märkliga perioder. Först bodde han under Japanskt beskydd i Tianjin 天津, och senare under Japans ockupation blev han Kejsare över Manchukuo 满洲国, och efter krigsslutet blev han tillfångatagen av Ryssarna. 1949 blev han dock återförd till Kina men hamnade då i fängelse som krigsförbrukare på grund av hans samröre med Japan.

Först 1959 frigavs han och kunde återvända till Beijing igen och levde där något som kan liknas vid ett liv som en "normal" människa, och avslutade faktiskt sin karriär som trädgårdsmästare. När Kulturrevolutionen startade 1966 levde han farligt på grund av sin Kejserliga historia, men klarade sig, men han avled sedan året efter i cancer 1967.

Efter sin död kremerades och begravdes Pu Yi i Beijing, men 1995 flyttades hans aska till de andra Qing-kejsarnas gravar i Western Qing Tombs 清西陵 sydväst om Beijing vars gravar är betydligt mindre omtalade än de mycket kända Ming-gravarna 明十三陵 som ligger norr om Beijing. Jag har själv aldrig besökt Qing-gravarna, men har dem på min långa lista på sevärdheter kring Beijing jag ännu inte hunnit med att se.

Jag tycker på något sätt att det är en fascinerande känsla att för bara några årtionden tillbaka så levde en man som faktiskt regerat som "riktig" kejsare i Den Förbjudna Staden. En intervju med honom skulle kunnat bli ett intressant blogginlägg.

Den sista kejsaren ,末代皇帝, Pu Yi

Här i "Western Qing Tombs" vilar askan efter Pu Yi jämte de andra kejsarna från Qing-dynastin som dock har betydligt maffigare gravar.

Flottbasen Lüshun

Nu i veckan så seglade Kinas första Hangarfartyg ut från varvet i Dalian. En tänkbar hemmahamn för detta skepp är flottbasen Lüshun.

En timme med buss förbi Dalian, så långt man kan komma ut på den stors halvön Liaodong 辽东半岛 ligger Lüshun 旅顺口. Lüshun har bara lite drygt 200 000 invånare och är med Kinesiska mått ingen stad utan räknas bara som ett förortsdistrikt till Dalian. (Hade Lüshun legat i Sverige hade det varit vår fjärde största stad)

På grund av sitt geografiskt "perfekta" läge i kombination med en stor naturhamn har Lüshun varit ett attraktivt mål för de ockuperande staterna under krigen, och Lüshun har i flera avseende varit i krigshistoriens centrum. Liksom i Dalian finns det mycket Japanska och Ryska spår kvar.

I dag är Lüshun en mycket viktig militär flottbas för Kina och stora områden, framför allt kring hamnen, är avspärrade militära zoner. Uppifrån utsiktsplatsen Baiyu Scentic Spot 白玉山景区 på ett berg har man utsikt över i stort sett hela Lüshun, och man kan därifrån se en hel del intressanta örlogsfartyg i hamnen som kommer och går. Dock ligger de flesta (och hemligaste) fartygen i mer dolda hamnar utmed kusten.

Det är mycket turister i Lüshun, men det verkar som att de flesta bara är på dagsbesök från Dalian då det var ganska svårt att hitta hotell - även för taxi chaufförerna, i kombination med massor av turistbussar.

Är du "historia-turist" eller "örlogs-turist" kan Lüshun vara något för dig, och det är en småtrevlig och enkel utflykt från Dalian.

Flygfoto (Google Earth) från oktober 2010 som visar Kinas första hangarfartyg under pågående uppbyggnad på varvet i Dalian.

Utsiktspunkten Baiyu Scentic Spot 白玉山景区 som får räknas som ett måste när man besöker Lüshun.

Utsiktsvyer över naturhamnen i Lüshun. Stora delar av kustremsan är militära områden där man dessvärre inte kan gå. Fotona inte så bra, men i verkligheten kan man se en hel del roliga fartyg som ubåtar och kamouflerade fartyg. Dock på distans.

National Museum of China - med oväntat innehåll

Utmed med östra sidan av Himmelska Fridens Torg ligger National Museum of China 中国国家博物馆. Museet har varit stängt i fyra år för renovering och öppnades åter nu i våras.

I vanlig ordning så har västvärldens journalister negativ kritik, och i det här fallet gäller det att museet inte beskriver det hemska som skett i Kina under 1900-talet som exempel Kulturrevolutionen eller Massakern på Himmelska Fridens Torg.

Om man besöker museet så är det dock lätt att få känslan av att kritiken skjuter vid sidan om målet. Museet ställer nämligen ut antika konst- och kulturföremål i stil med vaser och terrakottasoldater och här är inte rätt forum att visa "Tank Man"-videon. För övrigt är det ganska naivt att tro att Kina (eller något annat land) skulle visa upp en tragisk sida av sig själv på sitt Nationalmuseum.

Museet är stort, men det är fortfarande många hallar som ännu inte har öppnats. Klart mest finns att se på den nedersta våningen, och sedan blir det glesare uppåt. Kokkärl och vaser är klart dominerande bland föremålen, men det finns naturligtvis även mycket annat. Själv tyckte jag det var extra fascinerande att se Orakelben 甲骨文 vilka gett mycket av grunderna till den Kinesiska skriftens historia.

I stark kontrast till de antika vaserna finns här något av den mest osannolika gästutställning jag kan tänka mig, nämligen i form av "Louis Vuitton, Voyages"!

Ja ni läste rätt. Franska lyxproduktsföretaget Louis Vuitton har i fyra fulla hallar en utställning som visar deras väskor och koffertar. Visserligen är fokus på deras tidiga klassiker redan från 1854, men i det stora hela ser jag det som inget annat än en gigantisk reklamkupp vilket jag finner högst märkligt på ett museum av denna karaktär.

Västra fasaden till det gigantiska National Museum of China som ligger kant i kant med Himmelska Fridens Torg.

En av alla antika matkärl som utgör en stor det av föremålen på museet.

"Orakelben" som utgör grunden av fynd för den Kinesiska skriftens historia. Prova att göra en Google-bildsökning på "oracle bone" eller "甲骨文" så är det bilder på just dessa föremålen som hittas.

Den högst osannolika utställningen av koffertar från Louis Vuitton.

På Kinas Nationalmuseum!

The Valley of Death 死亡谷

För drygt 10 år sedan färdigställdes motorvägen Badaling Expressway 八达岭高速公路. Vägens syfte är huvudsakligen att transportera turister från Beijing till en av världens mest besökta turistattraktioner, dvs Den Kinesiska Muren vid Badaling.

Från Badaling ner mot Beijing är det en sträckning av ca 5 km ganska krokig väg med kontinuerlig nedförsbacke som är att betrakta som felkonstruerad. Många överlastade lastbilar kör denna vägen, och det är mycket vanligt att bromsarna överhettas och med kollapsade bromsar skenar lastbilarna. Detta har lett till en vansinnig massa dödsfall!

Denna sektionen av vägen har fått namnet 死亡谷 (sǐwánggǔ) eller på engelska: "The Valley of Death" / "Death Valley"

En rad åtgärder har vidtagits för att minska olyckorna.

Vid sidan om minst sagt tydliga skyltar och automatiska hastighetsövervakning så finns det "vattengravar" där lastbilarna kan köra ner och kyla sina hjul och bromasar. Det kör även kontinuerligt bilar längs vägen med en stor vattentank och slang som kyler lastbilar som stannat i tid. När man färdas på denna vägen så ser man hela tiden lastbilar som står längst kanterna med rykande hjul och väntar på att få hjälp med kylning.

Flera "nöd-broms-zoner" har bygds. Det är en vägstump med grovt grus och rejäla "gupp" som får stopp på en skenande lastbil.

Trots dessa åtgärder är det fortfarande ca 40 skenande lastbilar per månad som tvingas använda nöd-broms-zonerna. Dvs mer än en varje dag!

Välkommen till Den Kinesiska Muren vid Badaling. ;-)

En nöd-broms-zon för skenande lastbilar som används obehagligt ofta.

Vattenfyllda filer där lastbilar kan köra ner för att kyla sina bromsar.

1984 idag?

I den i hög grad datoriserade världen vi lever i lagras det kontinuerligt en fruktansvärd massa information om oss och vårt beteende som man kanske inte alltid reflekterar över.

Ett URVAL av datalagring som pågår idag

❏ Dagligvaruhandlare som Ica och Coop har detaljerade data på vårt köpbeteende genom användandet av deras medlemskort. Var du handlar, När du handlar, och framför allt detaljerat Vad du handlar. Vill man analysera en person skulle denna databas kunna ge mycket information om ens beteende och levnadsätt.

❏ Teleoperatörerna, t ex Telenor och Telia, har detaljerade data om vårt telefonibeteende. Vem du ringer till. När du ringer, men kanske allra intressantast: Var din telefon befinner sig. Att kartlägga hur din telefon förflyttar sig ger en mycket tydlig bild av ditt rörelsemönster.

❏ Sociala medier som Facebook, LinkedIn innehåller ofta mycket kompletta register över våra sociala närverk, dvs vilka är våra vänner och kollegor. Ditt sociala beteendemönster är även i text beskrivet på t ex Facebook och i bloggar. Idag pågår utveckling av mjukvara som skapa personlighetsprofiler baserat på det som en individ skrivit på de sociala medierna.

❏ Banker har detaljerade data om vår inkomst, transaktioner, besparingar etc som berättar en hel del om vårt ekonomiska beteende. För var och en av alla transaktioner på dina konton lagras När och även Var transaktionen görs. I takt med att vi går mot det kontantlösa samhället registreras snart all vår konsumption.

❏ Myndigheterna som hanterar vägavgifter t ex för Öresundsbron och trängselavgifterna i Stockholm har information på vårt körmönster. När, och Var din bil passerar betalpunkterna. Det är inte långsökt att snart alla bilar har RFID-taggar som standard för t ex automatiska parkeringsavgifter etc. Sammantaget ger detta en mer och mer detaljerad bild över våra bilars rörelsemönster.

❏ Fotografier innehåller en hel rad information utöver det grafiska motivet. T ex. När bilden togs, och det börjar bli vanligare att även lagra Var bilden är tagen ("GeoTagging"). Vi blir allt mer benägna att ladda upp våra bilder till olika mer eller mindre offentliga databaser typ flickr, bloggar och Facebook

Beteendet att fotografera och filma ökar i takt med att man vänjer sig att alltid ha tekniken tillgänglig t ex i sin telefon, och därmed skapar detta en gigantisk sökbar informationsdatabas.

Det är högst tänkbart att vi snart kan göra en Google-sökning efter bilder som är tagna vid en viss plats vid en viss tidpunkt med allt vad det skulle innebära.

Några reflektioner om ovanstående

❏ All lagrad data i varje databas beskriver var för sig en hel del om varje enskild person inom dess inriktning, och om de olika databaserna skulle sammanföras skulle det sammantaget ge en otroligt stor mängd information om varje individ.

❏ I dag är dessa databaser separerade på olika serverar och i flera fall svåra att komma åt och långt mycket mer komplicerade att samköra. Dock administreras all data av människor så läckor förekommer naturligtvis, men steget mot enkel samkörning ligger inte i den absoluta närtiden.

❏ Var och en av dessa lagringar finns därför att de tillför något. De är på olika sätt delar i det öppna informationssamhället som brukar betraktas som positivt. Dock brukar det även gå att se negativa sidor. Ex. att telefonoperatören vet var din telefon befinner sig upplever nog endel som obehaglig övervakning medan den som ligger svårt skada mitt ute i skogen och ringer efter ambulans har nog lättare att acceptera att det går att få fram ens position.

❏ Väldigt många (inkl. mig själv) delar frivilligt ut öppen information som mycket väl kan användas negativt av den som vill. Jag upplyser t ex här i bloggen att jag nu är temporärt i Kina och indikerar att mitt hem troligen(?) är obebott och lämpligt för inbrott.

Jag själv har en massa åsikter om ovanstående, men detta inlägg skulle bli för långt om jag skulle utveckla dem här. (och så vill jag vara försiktig så att inte allt för mycket av mina åsikter dokumenteras)

En översiktsbild av GeoTagging av blogg-foton som jag tagit här i Beijing. De röda knappnålarna symboliserar var fotona är tagna.

Boken 1984 av George Orwell skriven 1948. Har verkligheten överträffat dikten ännu?

Rökförbud - "So What?"

Under lång tid har många restauranger i Kina haft skyltar om rökning förbjuden, och det har högt räknat "ingen" brytt sig om. Sätter man fram askfat på borden trots rökförbud så visar ju restaurangerna på hur stort allvar de tar sina egna regler.

Första maj i år infördes lagstadgad rökförbud på "allmänna platser" som t ex restauranger och barer. Dock är "arbetsplatser" undantagna förbudet vilket kan ses som ganska originellt. I dag har 3 månader har gått, och det är dags att analysera läget. Kan en lag göra nytta?

Nja. Att förbjuda Kineser att röka på restauranger är lika lönlöst som att försöka förbjuda Ryssar att dricka Vodka på restauranger. Det går inte!

Efter en tid av analyserande tycker jag dock att det går att ana en skillnad mot tidigare. Det är definitivt färre askfat på borden, och jag har en känsla av att det faktiskt är färre som röker också. Dock har rökandet på restauranger allt annat än upphört. Att ett askfat försvinner från bordet har ingen större inverkan på rökningen så länge det fortfarande finns ett bord eller ett golv att aska på.

Två män som helt obekymrat röker i en restaurang trots det lagstadgade rökförbudet. De ger uttrycket "Couldn't care less" ett ansikte.