Det Kinesiska sättet att servera mat är ju som bekant att rätterna inte serveras på individuella tallrikar, utan placeras mitt på bordet, och är gemensamma för alla. En sak som kan upplevas obehagligt för den ovana är att var och en plockar till sig maten med sina egna pinnar. I början kan man tycka det är äckligt att alla petar is samma fat med sina "personliga" pinnar. Kanske inte minst nu i Svin-influensa-tider. Detta är dock något man snabbt vänjer sig vid, och när man lär sig äta "med stil" så vidrör man huvudsakligen bara den maten man själv plockar till sig.
Fenomenet är tydligast vid turistmål där större grupper från tex buss-paket-resor, "tvingas" äta tillsammans med folk man inte känner vid ett gemensamt bord. Jag har flera gånger sett förskräckta 外国人, "främlingar" som förtvivlat försöker be om speciella uppläggningsskedar, för att hitta en lösning på den problematiska situationen. Även Kineserna själva gillar ibland inte riktigt att äta med folk man inte känner.
I Guiyang, 贵阳, på en lite finare turistresort nära de stora vattenfallet Huangguoshu såg jag en elegant lösning på problemet. De hade nämligen två uppsättningar pinnar vid varje plats. Ett par för att servera sig själv, och det andra paret för att stoppa i munnen. I praktiken glömde man dock snabbt de nya etikettreglerna, och så körde man snart på som vanligt.
Två uppsättningar pinnar. Kan detta vara lösningen för hypokondriker på besök i Kina?
Instruktionen som förklarar hur man ska använda de olika paren av ät-pinnar.
Jag känner igen mig. Första dagarna väntade man på att guiden fick tag på en servitör som kunde komma ut med skedar till serveringen. Efter några dagar jagade fortfarande guiden servitörer men vi andra åt för fullt. Man vänjer sig väldigt snabbt. Om inte annat för att man blir väldigt hungrig av att uppleva alla nya influenser.
SvaraRadera