Om pinnar

Kanske den roligaste frågan jag fått om Kina är:

"Jag har hört att det bara är en myt att man äter med pinna i Kina, hur är det med det?"

Första gången vi "Svensson's" provar att äta med pinna brukar vara en ganska fnittrig tillställning, med massor av små skämt t ex om det omöjliga att lyckas bli mätt. Det avdramatiseras ganska fort, och det tar inte så lång tid innan det känns helt naturligt.

Ät-pinnar heter 筷子, kuàizi, på Kinesiska, vilket är samma uttal som för 快子, som betyder "snabbt barn". På grund av detta så får en del bröllopspar speciella ät-pinnar i bröllopspresent vilket då möjligen(?) skyndar på graviditeten.

I souveniraffärerna i Beijing hittar man mängder med pråligt målade ätpinnar i en massa olika färger i fina presentaskar. Dessa målade pinnar ser man dock aldrig "på riktigt" i Kina. Det som räknas som eleganta pinnar här är vanligen helt svarta med något litet metallinlägg längst upp.

Pinnarnas utseende varierar lite över den "pinn-ätande" världen, och här är ett urval av typer:

Kinesiska pinnar

De kinesiska pinnarna är relativt långa och ganska jämntjocka, med trubbig ände. Ofta lite kvadratiska i den änden man håller i. Vanligen av trä, bambu eller plast.

Koreanska pinnar

Ganska korta och har ovalt tvärsnitt. Alltid av metall. Normalt ingår även en sked i den koreanska dukningen, då vissa Koreanska rätter lämpar sig att ätas med sked.

Japanska pinna

Även dessa är ganska korta. Vanligen runt tvärsnitt och tillverkade i trä. Den mest karakteristiska draget är att de är spetsiga. Anledningen till det är att i den Japanska kulturen är det vanligt att man "spetsar" maten med pinnen, vilket för övrigt är totalt förbjudet i det Kinesiska bordsskicket.

Vänster: Kinesiska pinnar

Mitten: Koreanska pinnar

Höger: Japanska pinnar