Ett ganska genomgående fenomen i Kina är att alla som säljer liknande saker gör det på ett och samma ställe. Om man tex ska börja sälja mattor så söker man sig dit där det redan finns en massa matt-försäljare. Det är få som funderar på att placera sig långt från konkurrenterna. Nästan vilken speciell produkt som helst har ett eget marknadsområde. T ex finns det ett jättelikt område i flera stora byggnader där det bara säljs tyger, gardiner etc. En annan liten "stadsdel" som bara säljer kontorsmaterial likt pärmar, papper och pennor, och så här kan man fortsätta genom "alla" produkter på marknaden.
Om man bortser från de marknaderna som har turistfokus så är de övriga ofta svåra att hitta. Det brukar bli ett heldagsprojekt om man ska försöka, men när man väl hittar dit är utbudet extremt. Priserna brukar även vara riktigt låga och ganska samstämmiga. Säljarna har någon tyst överenskommelse att ingen kör några kampanjer. Det finns ju naturligtvis både för och nackdelar att sälja allt på samma ställe, och Kineserna bedömer uppenbarligen att fördelarna överväger.
Ett lite roligt exempel som jag springer på dagligen är gatuförsäljning av en sötsliskig nöt-kaka från regionen Xīnjiāng, 新疆. Säljarna har sina kakor på ett flak på cykeln, och av någon för mig märklig anledning står de nästan alltid i stora grupper, och säljer samma sak. Nog vore det bättre för försäljningen om de spred ut sig lite i stället? Men de har väl sina skäl. De borde ju kunna branschen.
På cykelflaken presenteras den söta nötkakan från. Xīnjiāng, 新疆
Notera att det är 7 stycken tappra försäljare som står precis jämte varandra och kränger samma pryl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar