Så här på nyårsafton när 20% av världen firar in Drakens år 龙年 (lóngnián) så tänker jag för ovanlighetens skull INTE skriva om det Kinesiska nyårsfirandet - det har jag gjort allt för många gånger tidigare(?), t ex här och här, utan jag tänkte skriva om något helt annat.
Ni som följt min blogg genom åren vet att anledningen att bloggen existerar är att jag 2009 tog ledigt några år från mitt "vanliga" liv och reste till Kina med huvudsyfte att lära mig prata Kinesiska. Nu är jag sedan något halvår tillbaka i Sverige och håller på att "återanpassa" mig till ett 7-4 liv igen.
Men hur gick det men min språkutbildning? På vilken nivå befinner jag mig idag?
När jag pratar med de Kineser som jag är van att prata med så flyter samtalen helt ledigt. Naturligtvis har jag ett relativt smalt ordförråd men det är inget problem att hålla t.o.m. ganska avancerade diskussioner med dessa personer.
Lite värre kan det bli när man träffar folk från "provinserna", och med det menar jag i detta sammanhang folk som pratar en variant av Mandarin som är ganska skild från den jag är van vid från Beijing. Det fungerar oftast OK att prata med dem också, men det är absolut inget avslappnat samtal, och man hör hela tiden ord, uttryck och uttal man inte är van vid. Som parallell kan man tänka på att det är grovt räknat 100 gånger fler personer i världen som pratar Mandarin än som pratar Svenska, och vi vet ju vilka variationer det finns av Svenskan bara inom vårt land. (Notera att jag nu bara pratar om Mandarin - det finns även en uppsjö andra dialekter/språk i Kina.)
Jag har alltid haft lättare att skriva/läsa Kinesiska än att prata, och det har jag fortfarande - då slipper man ju allt elände med olika uttal. Jag försöker även på en mycket blygsam nivå hålla mina Kalligrafi-kunskaper levande.
Det känns som jag nått den språkliga nivån att jag inte i någon dramatisk utsträckning tappar kunskap även om jag inte pratar lika mycket Kinesiska nu som när jag bodde i Beijing. Jag pratar och "chattar" fortfarande i stort sett dagligen på Kinesiska, så jag har en förhoppning om att jag ska kunna bibehålla en acceptabel nivå även om jag inte organiserat pluggar längre.
Min "Kalligrafi-hörna" som faktiskt inte bara är en utställning. Det händer även att jag skriver lite, t ex tavlan till vänster i bilden är ett alster av 瑞龙书法.
