Så här på nyårsafton när 20% av världen firar in Drakens år 龙年 (lóngnián) så tänker jag för ovanlighetens skull INTE skriva om det Kinesiska nyårsfirandet - det har jag gjort allt för många gånger tidigare(?), t ex här och här, utan jag tänkte skriva om något helt annat.
Ni som följt min blogg genom åren vet att anledningen att bloggen existerar är att jag 2009 tog ledigt några år från mitt "vanliga" liv och reste till Kina med huvudsyfte att lära mig prata Kinesiska. Nu är jag sedan något halvår tillbaka i Sverige och håller på att "återanpassa" mig till ett 7-4 liv igen.
Men hur gick det men min språkutbildning? På vilken nivå befinner jag mig idag?
När jag pratar med de Kineser som jag är van att prata med så flyter samtalen helt ledigt. Naturligtvis har jag ett relativt smalt ordförråd men det är inget problem att hålla t.o.m. ganska avancerade diskussioner med dessa personer.
Lite värre kan det bli när man träffar folk från "provinserna", och med det menar jag i detta sammanhang folk som pratar en variant av Mandarin som är ganska skild från den jag är van vid från Beijing. Det fungerar oftast OK att prata med dem också, men det är absolut inget avslappnat samtal, och man hör hela tiden ord, uttryck och uttal man inte är van vid. Som parallell kan man tänka på att det är grovt räknat 100 gånger fler personer i världen som pratar Mandarin än som pratar Svenska, och vi vet ju vilka variationer det finns av Svenskan bara inom vårt land. (Notera att jag nu bara pratar om Mandarin - det finns även en uppsjö andra dialekter/språk i Kina.)
Jag har alltid haft lättare att skriva/läsa Kinesiska än att prata, och det har jag fortfarande - då slipper man ju allt elände med olika uttal. Jag försöker även på en mycket blygsam nivå hålla mina Kalligrafi-kunskaper levande.
Det känns som jag nått den språkliga nivån att jag inte i någon dramatisk utsträckning tappar kunskap även om jag inte pratar lika mycket Kinesiska nu som när jag bodde i Beijing. Jag pratar och "chattar" fortfarande i stort sett dagligen på Kinesiska, så jag har en förhoppning om att jag ska kunna bibehålla en acceptabel nivå även om jag inte organiserat pluggar längre.
Min "Kalligrafi-hörna" som faktiskt inte bara är en utställning. Det händer även att jag skriver lite, t ex tavlan till vänster i bilden är ett alster av 瑞龙书法.
Verkligen imponerande att kunna lära sig ett så svårt språk! Jag tycker alltid att språk är svårt, även när man ger sig på nåt lättare... men ofta krävs det ju att man verkligen bor i landet och övar kontinuerligt! Jag lärde mig isländska hyfsat när jag bodde där (8 månader), men nu har 20 år gått, och jag har förstås glömt en hel del... Nu har vi ibland försökt lära oss lite ryska, och har faktiskt anmält oss till en kvällskurs igen, men eftersom vi inte bor där är det svårt att bli tillräckligt motiverad och öva tillräckligt mycket...
SvaraRaderaOm du pratar och chattar dagligen tror jag inte att det ska vara några problem att hålla igång kinesiskan!
Intressant att få veta hur det går med dina språkstudier. Och fin tavla du har på väggen.
SvaraRadera真漂亮的汉字。跟一个书法家一样。
Vet du förresten om det finns något bra bläck att köpa i Sverige?
Freedomtravel,
SvaraRaderaLycka till med ryskan - det ska nog gå bra.
Rickard
Tack, men nu ska vi inte överdriva. ;-)
Jag har ingen aning hur det står till med utbudet av bläck i Sverige, men man kan ju gissa att det kan finnas i konsthandeln. Själv köper jag av naturliga skäl i Kina.
Mvh
Jag tycker det verkar ansträngt att prata kinesiska, alltså fysiskt. Stämmer detta? Låter på uttalet som att man måste spänna sig för att få ut rätt ljud.
RaderaAnonym,
RaderaJa det kan definitivt vara ansträngt i början, och även under ganska lång tid - men med tiden blir det mer och mer ledigt. I dag upplever jag det inte som ansträngt att prata. Däremot kan det vara ganska ansträngt att lyssna. jag tror det tar mycket lång tid innan man kan lyssna och förstå kinesiska utan att koncentrera sig.
Mvh
Hej!
SvaraRaderaPratar inte du och Cindy kinesiska,eller det är hon som ska lära sig svenska nu?
Mvh Jonas i Skåne
Jonas,
SvaraRaderaJag och Cindy pratar i stort sett bara kinesiska med varandra, även om hennes svenska gör framsteg. Dock har hennes svenska inte nått nivån för en innehållsrik konversation ännu. ;-)
Mvh
Är cindy återigen tillbaka i Sverige? igen? Mor och far ska besöka mig i några veckor, tanken är att vi ska åka först till Xian sedan neråt Kunming, Lijiang och Shangri La, Lite senare kommer syrran som blir kvar i en hel månad och mitt upp i allt det här så ska det hinnas med att göras prov och pluggas kinesiska också.... suck..:)
SvaraRaderaStefan,
SvaraRaderaNej, Cindy befinner sig nu i Beijing igen.
Låter trevligt med alla dina släktbesök och spännande resor.
Snart kanske även jag dyker upp så vi kan göra en helkväll med "du vet vad." ;-)
Mvh
Du vet att både nationaliteter och språk INTE skrivs med versal i början? Alltså heter det "kinesiska" och "svenskar", inte "Svenska" och "Kineser".
SvaraRaderaReyRey
SvaraRaderaDet var några drygingar som tjatade om detta för tre år sedan när jag startade bloggen, sedan insåg de efter ett tag att jag gjort det lite som "en grej" att skriva vissa "temaord" kusivt och med inledande versal.
Mvh
Irriterande är det ialla fall, vilket är synd på en i övrigt underhållande blogg.
SvaraRaderaHahaha!! Du "Anonym", du är fan inte lite sorglig du som hakar upp dig på en sådan liten bagatell:p
SvaraRaderaKunde inte sagt det bättre själv:)
SvaraRaderaVacker kalligrafi, Krister. Du måste vara en lite annorlunda fågel - en ingenjör som samtidigt är estetiskt begåvad. ;-) Jag minns hur alla KTH:are hoppade av en efter en redan under första terminen med kinesiska (kan visserligen bero på pluggbördan på KTH som är svår att förena med halvtidsstudier i kinesiska).
SvaraRaderaSjälv hann jag nog aldrig nå en tillräckligt hög nivå (pluggade halvtid i två år) för att den skulle bibehållas även utan kontinuerlig repetition nu när jag inte pluggar längre. Nu håller sambon dessutom på att lära sig svenska, vilket gör att vi ska prata alltmer svenska hemma, inte kinesiska. Hörförståelsen är nästan intakt, men teckenförståelsen har rasat snabbt... :-(
Hans,
SvaraRaderaTack för komplimangen. Dock håller jag inte med om att jag är estetiskt begåvad. Det jag har lärt mig inom kinesiskan (både skriftligt och muntligt) har jag pressat in i hjärnan av ren vilja och motivation. Inte på grund av att jag har haft fallenhet för det.
Jag har i och för sig haft lätt för att lära mig läsa och skriva kinesiska, men jag har fått traggla en hel del för att få tecknen att se något så när acceptabla ut. ;-)
Jag tror det gäller att nå en så hög språklig nivå att man kan föra dagliga samtal för att man ska kunna bibehålla språket. Om man inte nått dit så är det naturligtvis inte så lätt att få någon kontinuitet i den dagliga träningen. Så som jag förstår dig så är du kanske i denna situationen.
Det är aldrig för sent att ge upp ;-)
(som någon sa till mig i helgen)
Mvh
Jodå, dagliga samtal är inga problem, även om de förstås främst förs med min sambo numera. Dock glömmer jag lätt hur tecknen skrivs när jag inte har skrivit dem på länge (jag skriver dem på dator dagligen, men det är lätt att tappa känslan i handen hur de ska skrivas när man mest sitter framför ett tangentbord). Resor till Kina är ett bra botemedel.
SvaraRaderaVad kalligrafin beträffar kan jag nog direkt säga att jag skulle få slita rejält för att få det snyggt, men det sägs ju att "alla kan lära sig sjunga", så vem vet... :-)