Pekinganka ...med skorpion

"Pekinganka" kallas i Beijing kort och gott Grillad Anka, 烤鸭, (kǎoyā). Detta är Beijing's mest kända maträtt och har en mycket lång tradition. Som det mesta med tradition i Kina så blir det lite av en religion runt alla detaljer, typ att ankan ska vara exakt 65 dagar gammal vid slakt, och ska matas med väldigt speciella grönsaker. Prepareringen innan servering tar flera dagar och har lika mycket ritualer som Whiskytillverkning i Skottland.

Ankan grillas hel, och skärs sen vanligen upp framför dig vid bordet. Delikatessen är det feta och krispiga skinnet, så ankan ska trancheras "snett" i tunna skivor med ungefär hälften kött och hälften skinn. Om man är den som normalt skär bort fettet från köttet så är detta inte rätten för dig.

Till ankan serveras tunna små pannkakor, lök och en tjock söt bönsås. I pannkakorna ska man plocka i köttet och tillbehören till små "minitacos" som sedan viks ihop till ett litet knyte. Är du västerlänning brukar personalen visa hur man gör.

Det finns en hel rad med stora och kända restauranger som är specialiserade på anka, och den största och mest kända är The Quanjude Restaurant, 全聚德 (Quánjùdé), som har nio restauranger i Beijing.

En viss 阮彬兵 (Ruǎn BīnBīng) tenderar att dyka upp då och då i mitt liv var jag än befinner mig i Kina. I går ringde han och bjöd han ut mig och Anna till just The Quanjude Restaurant. Det blev en storslagen måltid med anka och alla tänkbara tillbehör. Det mest speciella var skorpioner, som jag nu kan pricka av på listan av konstiga djur som jag ätit.

Efter en lång middag med många gān bēi = Kinesisk "skål", som ofta betyder att hela glaset ska tömmas - även om det är fullt med rödvin, så drog vi vidare till ett lokalt karaoke-hak där Anna och jag, med kraft från hěn duō (många) gān bēi, gjorde ett sång-framträdande inför de imponerade Kineserna.

Tranchering av våra ankor

BīnBīng, Anna, Catherine (tidigare Fanerdun), jag och två från BīnBīng's stab på The Quanjude Restaurant

Som extra krydda till ankan serverade skorpioner, som inte smakade så dramatiskt som psykologin lätt får en att tro

Anna och jag gör en imponerande karaoke-duett av "My Way" (Paul Anka/Frank Sinatra)