En sevärdhet tyngre än Förbjudna staden

I går hämtade jag min Mamma, Pappa och dotter (Ammie) på Beijings flygplats, och de ska nu spendera en knapp vecka i stan. Kul med besök!

Som första aktivitet tog vi en promenad kring Tiananmen, och här är det naturligtvis packat med Kinesiska turister eftersom det är lördag. Många av dem kommer från vischan och gör sin livs resa till huvudstaden och är därför ganska ovana att se västerlänningar. Normal brukar en del snegla lite intresserat på mig, men utan någon större dramatik.

När nu min blonda lilla dotter kommer trippande mot Mao Zedong's porträtt så drogs en stor del av de Kinesiska ögonen till henne i stället för mot Mao. Så länge vi var i rörelse fungerade det OK, men när vi stannade för att gör standardfotot framför Tiananmen så drog cirkusen igång. Det utbröt en värre hysteri bland Kineserna om att få bli fotograferade tillsammans med Ammie. Hon blev mer eller mindre tvångsfotograferad (och nära på adopterad) av den fascinerade publiken. Alla ville vara på bild tillsammans med henne. I början var det ganska roligt, men när Ammie började tycka det blev pinsamt 500 tagningar senare var det inte lätt att få stopp på Kineserna. "Bara ett kort till", "Bara jag också".

Vi lyckades slita oss loss, och gick genom porten mot Förbjudna staden. Framför porten in till Kejsarpalatset gjorde vi igen "misstaget" att stanna, och då blev det fart på Kineserna på nytt, och samma procedur upprepades.

I Beijing är det vanligt med västerlänningar, men det är ovanligt med västerländska barn synliga på gatan. Därför var det nog för några Kineser i dag första gången i livet de såg ett ljushårigt barn. Framför allt för de som kommer utifrån landet eller från någon inte så turistbesökt stad.

Ett mycket begränsat urval av alla de Kineser som blev fotograferade tillsammans med Ammie. (Klicka för större)

De vilt fotograferande Kineserna byttes hela tiden ut mot nya som ville plåtas med den blonda "dockan".