SOLANA Lifestyle Shopping Park

I nordvästra kanten av Chaoyang Park ligger "SOLANA Lifestyle Shopping Park". SOLANA är ett gigantiskt shoppingområde som mäter ungefär 500 x 200 meter. Alla byggnader är byggda helt i västlig stil och har tre fulla plan med shopping. Arkitekturen är mycket luftig och behaglig. Det är komfortabelt att vandra runt och titta på allt utan att det käns stressigt och intensivt. Dock kan det kännas lite konstgjort - ungefär som att gå på Disneyland. Överlag brukar det vara ganska glest med kunder i de nya västerländska shoppingcenterna i Beijing men kunderna tycks ha börjat hitta till SOLANA nu, så det känns inte så öde som det annars kan göra.

Utöver alla tänkbara affärer så finns det även biograf, en mängd kaféer, restauranger och även en bargata på östsidan. Restaurangerna är fina och varierande. De längst norrsidan känns dock en aning "Charter" med för många olika färger i kvällsbelysningen. En hel del restauranger finns även längs "Lucky Street" som ligger precis norr om SOLANA. Även Lucky Street ser ut som en konstgjord kulisstad. Bargatan är även den mycket fin med mysiga uteserveringar och vackert inredda barer. Dock tycks inte den stora massan kunder hittat till barerna ännu.

SOLANA är så stort, och har så mycket, att man med lätthet kan spendera en hel dag här utan att ha sett allt - och så kan man ju avsluta dagen på bar-gatan.

Miljöbild från SOLANA

Birdview över den stora SOLANA Lifestyle Shopping Park

So far, So good...

Första veckan på min nya språkskola, Easyou, är avklarad. Hittills är jag mycket nöjd. Inget att klaga på än. Jag har fått några viktiga kunskapsluckor tilltäppta som min tidigare skola uppenbarligen missat (för det lär ju inte varit jag som missat något). Lite irriterande när jag tänker på att jag missat några "självklarheter". Min nya lärare, Jerry Jia, är en kul prick som tycks vara mycket tålmodig och bra på att förklara saker.

Skolan ligger vid Dongsìshítiáo-bron, 东四十条桥, vilket är på östra 2:a ringvägen. Diagonalt mitt emot ligger Swissotel där jag bodde någon månad 2006 innan jag flyttade till min dåvarande lägenhet i CBD. Detta området är där jag hällts vill bo eftersom det är acceptabelt avstånd både till centrum och till Sanlitun-regionen där de flesta västrestaurangerna finns. Jag bor fortfarande kvar i centrum vilket betyder att jag nu har 45 minuter att gå till skolan. Lite för långt nu när det fortfarande är tok-varm så det har blivit taxi eller tunnelbana ibland. Jag kikar lite smått runt i området efter tänkbara framtida boplatser.

Jag har mina lektioner på våning 22 i ett 25-våningshus. Det är ett hus i den stora massan som man inte lägger speciellt märke till, men det finns bara sex hus i hela Sverige som är i motsvarande höjd. (Ungefär lika högt som DN-skrapan). Det känns komiskt att läsa om debatten i Stockholm varje gång någon "galen" arkitekt förslår en gigantisk 20-våningsskyskrapa som kommer att "förstöra" stadsbilden.

Min nya tålmodiga lärare - Jerry Jia

Utsikten från mitt klassrum över Dongsìshítiáo-bron. Det stora huset mitt emot är Swissotel där jag bodde 2006

"Tvingad" till Hooters

Amerikanska Hooters har fyra restauranger i Kina. Två i Shanghai, en i Chengdu och för två år sedan öppnades Hooters i Beijing. (Hooters är huvudsakligen känt för sina lättklädda servitriser med väl tilltagna former.) Kina har kanske inte de optimal genetiska förutsättningarna för bemanna en Hooters-restaurang men jag tycker de har gjort det bästa av situationen.

I går gjorde jag en helkväll på stan med Anna, och kan ni tänka er att jag blev "intvingad" på Hooters. Kanske inte helt mot min vilja, och sanningen var väl ungefär att Anna var extremt sugen på västmat och vi råkade befinna oss precis utanför - men det var definitivt hon som drog in oss.

Har man ätit Kinesmat några dagar i rad så blir man extremt sugen på västmat ibland. Två oxfilé-stekar senare, och efter att ha "genomlidit" de dansande servitriserna drog vi vidare och avslutade kvällen med Beijing's bästa Mojito på Purple Haze.

De dansande servitriserna på Hooters Beijing

Jag och Anna på Hooters. Notera min Kinesiska frisyr och vem som ser gladast ut

"Noll Pengar" är eftertraktat

På mitt tidigare jobb brukade jag luncha med en av företagets riktiga gamla rävar, och han hade varje dag något intressant visdomsord att komma med. Många var baserade på hur man sparar pengar. När jag nu bor i Beijing så kommer jag att tänka på ett av spartipsen, som byggde på att man ska använda växelpengar och inte röra de stora sedlarna:

"Det är onödigt att spräcka en hundring bara för att köpa en glass"

Detta fungerar mycket dåligt i Beijing. Här vill alla ha växelpengar och ingen vill ge bort dem. Ger du taxichauffören en hundring för en kortkörning blir han riktigt sur, och har du prutat hårt och jobbat ner någon vara till 80 RMB så är det inte så lätt att få säljaren att ge tillbaka en 20:a på hundralappen. De enda ställena där det inte gnölas för att ge tillbaka växel är större kedjor typ McDonald's och 7-Eleven.

Kontentan av detta är att man mycket gärna "spräcker" stora sedlar för att få de "dyrbara" växlingspengarna tillbaka. Stora sedlar är inte så stort som det låter Det finns nämligen inte större valör än 100 RMB vilket är ungefär 100 SEK.

Växelpengar har ett ganska intressant namn i på Kinesiska:

língqián, 零钱

Översatt betyder det Noll Pengar.

Taxi var som helst - när som helst

Har man varit i New York så kan man häpna över den abnorma mängden taxi-bilar som finns där. Det lär finnas ca 12 000 gula-taxi bilar i New York och det känns som de är överallt.

Det finns olika uppgifter på hur många taxi-bilar det finns i Beijing, men dem lägsta siffran jag sett är 60 000, dvs minst fem gånger så många som i New York. Framtidsplanen är att få ner antalet till 40 000 när tunnelbanesystemet är fullt utbyggt.

I princip kan man stiga ut på vilken gata som helst i Beijing, när som helst, och det kommer strax en taxi. Naturligtvis finns det irriterande undantag. Om det helt plötsligt börjar regna - och det gör det ju ibland - tenderar alla taxi-bilar att vara upptagna. Om man då vår vänta i 10 minuter på en ledig bil så känns det som en katastrof.

Prissättningen är ganska human. En startavgift på 10 RMB gäller för de första 3 kilometrarna. Därefter kostar det 2 RMB/km. Man kan röra sig i en stor del av innerstaden för under 20 RMB. Startavgiften ökar till 11 RMB och kilometerpriset till 2,40 RMB efter klockan 22. (Nattaxa)

En lite originell variant av mängdrabatt är att efter 15 km så ÖKAR priset till 3 RMB/km. Den logiska förklaringen till detta är att om man åker så långt så får troligen chauffören köra tillbaka med tom bil. Det perfekta körningen är alltså till flygplatsen som är så lågt att det ger långkörningstaxa plus att chauffören garanterat får en körning tillbaka - även den till den högre taxan.

Innan OS gjordes en insats att försöka lära taxichaufförerna prata engelska, men trotts det är det mycket sällsynt att någon förstår så mycket utöver kinesiskan. Se till att alltid ha en lapp på kinesiska med ditt resmål om du inte kan prata kinesiska. Kan chauffören prata bra engelska så brukar det sammanfalla med att taxametern är sönder och de föreslår ett betydligt högre pris än vad som är rimligt. Detta händer huvudsakligen kring Silkstreet och liknande turistplatser.

En inte helt ovanlig syn i Beijing. En stor del av alla bilarna är taxi

Jag blir så trött....

Det känns som historien upprepar sig.

I går måndag när jag dök upp på mitt hotell i Beijing efter min sommarsemester såg personalen lite nervösa ut.

"Vi har ett mindre rum du kan få lite billigare om du vill", inledde damen i receptionen.

Värt att titta på tänkte jag och vi gick och tittade.

"Nej - vill inte ha. Alldeles för litet.", blev mitt tveklösa omdöme - det var verkligen litet.

"Tyvärr är det det enda rum vi har", fortsatte damen lite tvekande.

Nu blev jag lite irriterad. Jag hade verkligen tydligt rett ut innan jag åkte vilken dag jag skulle komma tillbaka. Jag hade även fått det konfirmerat med ett mail. Nu var det läge igen att blanda in chefen.

"I morgon kan du få ditt gamla rum - och det lilla rummet får du för 30 RMB billigare" lovade hon.

Snäll som jag är accepterade jag och genomled en natt i rummet. Det var verkligen SÅ litet.

I morse avnjöt jag min frukost som jag sedan länge förhandlat mig till ska ingå i rumspriset. När jag ätit färdigt kommer reprisen från i vårs. Den stackars servitrisen vill ha 35 RMB för frukosten. Ytterligare irriterad var det dags att söka upp chefen igen.

"Men det var ju i ditt gamla rum som frukosten ingick. I detta lilla rummet sa jag aldrig att frukosten ingår.", blir hennes intelligenta svar.

"Men jag har bott här sen i våras och vi är sedan länge överens om att frukosten ingår i mitt rumspris", replikerar jag

Hon upprepar sin ståndpunkt att det avtalet gällde det gamla rummet.

"Men jag fick det lilla rummet 30 RMB billigare, och frukosten kostade 35 RMB. Det betyder ju att det lilla rummet blev dyrare än det större", förklarar jag.

Ingen svar. Jag förklarar igen och hon är fortfarande tyst. Efter ytterligare några tysta sekunder inser hon tydligen att det ligger något i mitt resonemang och hon fixar tillbaka mina pengar.

Nästa problem. Nu vill jag ha mitt riktiga rum - men det visare sig fortfarande omöjligt. Min irritation börjar nu närma sig en farlig nivå och jag skärper tonen en aning. (Jag ska inte citera)

Min tonhöjning gjorde nytta och de gav mig till slut hotellets svit(!). Nu är inte en svit på detta hotellet så bedårande men i alla fall helt OK och betydligt större. Dock så får jag bara ha den tills de lyckas få loss mitt gamla rum. Får se hur lång tid det tar....

Min temporära "svit" i väntan på mitt riktiga rum

Gröna Beijing

För att vara en av världens största städer så är Beijing's stadscentrum väldigt "relaxed" och grönt. Det finns massor av både stora och små parker mycket centralt, och alla noggrant designade enligt feng shui - och det uttalas inte som man brukar höra det i Sverige. (pinyin: fēng shuǐ, vilket uttalas ungefär "fång shwej")

På morgnarna används parkerna flitigt för olika gymnastiska övningar av Beijing-borna. De flesta parker har någon speciell attraktion såsom ett tempel, ett litet berg eller en sjö. De större parkerna har ofta alltihop. Det är inte bara parkerna som är gröna, utan även en stor del av gatorna centralt är av allé-typ vilket förstärker den lummiga stadsbilden. OS gjorde även sitt för att öka de gröna inslagen, framförallt kring de större vägarna.

I många sammanhang jämförs Beijing och Shanghai, och Shanghai brukar (dessvärre!) oftast vara "värre" på det mesta som går att mäta, men när det gäller "relaxed" stadscentrum så ligger Shanghai betydligt efter Beijing.

Gröna miljöbilder från Beijing's centrum

Svenskt snus i Beijing

Efterfrågan styr som bekant utbudet, och det finns ganska många Svenskar i Beijing. I skyltfönstret till en av pubbarna längst Sanlitun hittade jag en skylt om att de säljer "Swedish Snus". Det är inte utan att man (på förekommen anledning) får tankar till charterresmål i Medelhavet eller Thailand. O-exotiskt, och kanske inte det man vill se, men (dessvärre?) är det ju vi själva som skapar efterfrågan.

Priset tycker jag inte var så dramatiskt med tanke på det begränsade utbudet, och avståndet till Sverige. Med dagens växlingskurs så motsvarar 50 RMB mindre än 55 SEK. Jag använder inte snus själv, men vet nu vart jag kan hänvisa desperata Svenska turister.

"Swedish Snus" - Finns att inhandla på bargatan Sanlitun

Mycket viktig info om Skyskrapor

I ungefär 100 år har USA hållit nästa hela 10-i-topp-listan på världens högsta skyskrapor. Epoken varade fram till mitten på 90-talet då Kina började få fart på byggandet. På några få år knep Kina 6 platser på topplistan och idag finns fortfarande 6 av världens 10 högsta skyskrapor i Kina.

Beijing's högsta skyskrapa, World Trade Center Tower 3, med sina 330 meter, hamnar först på 12:e plats på Kina's topplista, men det finns ingen skyskrapa i hela Europa som är lika hög!

I Shanghai står Kina's två högsta byggnader jämte varandra på Pudong-halvön. Den nyligen färdigställda Shanghai World Financial Center som är 492 meter hög och JinMao är 421 meter.

Skulle man räkna takhöjd så är idag Shanghai World Financial Center världens högsta färdigställda skyskrapa, men spiran på Taipei 101 i Taiwan når förbi, även om dess tak "bara" ligger på 448 meter. Detta resonemanget blir strax överflödigt eftersom Burj Dubai (Dubai/Förenade Arabemiraten) snart är färdigställt med sina smått ointagliga 818 meter. Kina har märkligt nog aldrig officiellt haft världens högsta skyskrapa.

Jin Mao och Shanghai World Financial Center - Kinas högsta skyskrapor.

Beijings högsta skyskrapa, World Trade Center Tower 3, fotograferad inifrån Ritan Park

Visum till Kina

För oss Svenskar är det mycket lätt att få Visum till Kina. Har aldrig hör talas om någon som har haft problem. Det värsta jag varit med om är att det kan ta någon dag för lång tid på ambassaden. Det är betydligt värre för Kineser att få Visum till Sverige - kräver betydligt mer pappersarbete.

Det finns många olika kategorier av Visum till Kina. Varianterna namnges L, F, X, Z, J, C och G.

"L" är det som vanligen kallas "turist-visum". Kräver egentligen inget mer än att du inte har allt för tung brottslig karriär i Kina. Ger normalt 30 dagars vistelse, och en eller två inträden i landet. (Man brukar välja två om man även ska besöka Hongkong, vilket räknas som ett nytt inträde i landet när man kommer tillbaka)

"F" brukar kallas "business-visum". Kräver en inbjudan från din affärspartner i Kina. Ger lite längre vistelsetid (vanligt med 60 eller 90 dagar) och gäller får obegränsat antal inträden under en lägre tid. (6 till 12 månader)

"X" är långtids student-visum. Kräver en massa papper med stämplar och läkarintyg. Ger lång vistelsetid - typ ett år eller mer.

"Z" är långtids arbets-visum. Kraven liknar "X", dvs kräver även mycket papper men ger lång vistelsetid.

"J" är journallist-visum och kräver massor med papper.

"C" är för personal på flyg, tåg, båtar etc.

"G" är för transit-resande genom Kina.

Jag borde kanske ha X-, eller möjligen Z-visum men jag tycker det kräver för mycket pappersarbete och administration. Eftersom jag har en del business-kontakter i Kina är det lätt för mig att få F-visum, och det är acceptabelt för mig med bara 60 dagars vistelse i taget eftersom jag åker till Sverige då och då. Om jag vill stanna längre så löser man det genom att åka och vända i tex Hongkong - då börjar man räkna dagarna från noll igen eftersom man gör en ny entre på "fastlandet".

Fick igår mitt nya 1-års F-visum för mitt andra pass vilket känns bra. Det som kunde varit bättre är om jag sökt 90 dagars vistelse i stället för 60. Troligen kommer det inte spela någon roll.

Mer detaljer om Visum till Kina (Kinesiska Ambassaden)

Mitt nya 1 års F-visum med 60 dagars vistelse

Fula fasader

Det är mycket vanligt i Kina att man förser sin balkong och sina fönster med galler. I alla fall de nedre våningarna. Den huvudsakliga anledningen till gallren är stöldrisken (inbrott). Märkligt nog kan gallerna ibland finnas väldigt många våningar upp. Högre än var det är sannolikt att någon klättrar in. Lite överdrivet paranoida tycker jag - men de har väl sina skäl.

I princip alla lägenheter har även ett luftkonditionerings aggregat hängande på utsidan av fasaden. Balkongerna är ofta mer förvaringsplats och tvätt-torkningsyta än komfortutrymme.

Ovanstående gör att en del bostadshus blir otroligt fula att titta på. Fasade på balkongsidan får ett skräpigt fängelseutseende.

Den form av ägandelägenhetsystem som finns i Kina (och i många andra länder) innebär att var och en bokstavligen äger sin egen lägenhet och det finns därför ingen som har ett helhetsansvar för hela byggnaden. Lyckligtvis byggs de nyare husen ofta med snyggt integrerad luftkonditionering och säkra fönster och balkonger vilket gör dem otroligt mycket vackrare. Det finns framtidshopp om förbättring.

Exempel på mycket ful "galler"-fasad

Från Torr bastu till Fuktig bastu

"Sällskapsresan" är slut, och vi lämnar idag den torra bastun (Medelhavet) för att bege mig mot den fuktiga bastun (Beijing). Ska först vända i Sverige för att lämna av min dotter, och härja lite med visum och höstens flygbiljetter. Sommarsemestern är avklarad och på måndag börjar jag (äntligen) på min nya språkskola EasYou i Beijing.

Är ovanlig på det sättet att jag INTE gillar solen och värmen. Därför är det lite komiskt att jag under ganska lång tid bara befunnit mig i bastu-klimatet på olika ställen. Jag tror jag uppskattar den torra värmen vid Medelhavet bättre än den klibbiga fuktiga värmen i Beijing. I Beijing är man alltid blöt - antingen av svett eller av regn på sommaren.

Har varit en duktig student på "sommarlov" och repeterat in alla ord jag lärt mig under våren. Kan nu med gott samvete säga att jag kan skriva 400 Kinesiska ord. Känns bra inför starten på den nya skolan.

Jag, på vår lilla balkong, där jag varje morgon satt och nötte in Kinesiska ord innan min dotter vaknade

Tvättinstruktion på Lotteria

Jag har hittat ett nytt favoritställe dit jag ibland går på lunchen när jag vill få i mig någon med västlig smak. Det är LOTTE 's egen snabbmatskedja Lotteria (McDonald's stil) som inte i på något sätt är västlig eftersom Lotteria är ur-Koreanskt och bara finns i Asien. Restaurangen finns i Intime LOTTE-varuhusets food court på Wangfujing i Beijing.

Jag försöker vara hygienisk och är noga att tvätta mina händerna innan jag "äter med händerna" som man gör på denna typ av restaurang. När jag skulle göra just det lade jag märke till den tvättinstruktion som satt vid handfatet på varuhustets toalett. Instruktionen är utgiven av Beijing Health Education Institute, och beskriver mycket detaljerat i sex steg hur man tvättar händerna.

Man kan tycka att det är lite komiskt med instruktion som denna, men jag tror att många av alla epidemier i världen skulle kunna bromsas om folk blev bättre på en så enkel sak som att tvätta händerna. Instruktionen är uppsatt på förekommen anledning gissar jag. Jag ska naturligtvis i detalj följa instruktionen i fortsättningen. ;-)

Detaljerad tvättinstruktion från Beijing Health Education Institute

Kinesiska - Språket utan Ja och Nej

Kinesiska är ett mycket stort språk. Då och då blir man deppig när man lärt sig ordet för en viss sak och sedan konstaterar hur otroligt många fler varianter det finns för att säga samma sak. Eller om man ska slå upp ett speciellt ord i någon ordlista och får 25 förslag. Vilket ska man välja? Och vilket är relevant att lära sig?

Lite paradoxalt så finns det ingen tydlig översättning för "ja" och "nej" i Kinesiskan som annars är så självklara ord i så många språk. Överlag är Kinesiskan så annorlunda att den inte riktigt går att direkt översätta våra västerländska uttryck. Många Kinesiska meningar kan få flera olika översättningar och måste ha sitt sammanhang för att vara begriplig. Det är roligt att titta i olika snabbguider till Kinesiska som naturligtvis måste ha översättningar av ja och nej - här finns många varianter just därför att det inte finns någon exakt översättning.

Hur gör man då för att uttrycka Ja eller Nej?

Det finns en väldig massa jakande och nekande fraser som i praktiken uttrycker det vi menar med ja och nej. Exempel på positiva, jakande uttryck, som liknar "ja":

好, hăo - OK (bra)

行, xíng - OK

是, shì - Att vara

对, duì - Korrekt

可以, kěyǐ - Möjligt,Tillåtet

有, yǒu - Finns, Har

För att göra motsvarande nekande "nej"-fras så sätter man ofta 不, bù eller 没, méi framför de jakande uttrycket.

不是, bùshì - Är inte

没有, méiyǒu - Finns inte

Min fru är kines men pratar svenska. Dock men Kinesisk brytning. Många av hennes charmiga "varianter" av svenskan har jag numera börjat få bättre förståelse för när jag ser likheten med kinesisk meningsbyggnad.

Vad kostar en öl i Beijing?

Jag får ofta frågor om vad olika saker kostar i Beijing. Detta är en svår fråga eftersom att Beijing verkligen är kontrasternas stad. Här finns ytterligheter vad det gäller kvalitet och priser på allt. Dvs en vara kan kosta nästan vad som hällts beroende på i vilken miljö du köper den.

Några exempel: (1 RMB är idag aningen mer än 1 SEK)

En öl, som rubriken nämner, kostar 2-5 RMB på ett lokalt "hak" och 30-70 RMB på de fina västerländska ställena.

Ett hotellrum kostar 100-300 RMB för enkel, men acceptabel, standard och 1 000-3 000 RMB på lyxhotellen.

Fotmassage kostar 20-30 RMB på en enkel frisörsalong och 100-300 RMB på de fina ställena.

En maträtt kostar 10-40 RMB på en "normal" kinesisk restaurang och 70-300 RMB på västrestaurangerna.

Ett paket cigaretter kostar 2-5 RMB för enkla kinesiska märken och 20-200 RMB för de kinesiska fin-märkena.

En tröja kostar 20-50 RMB för en lokalt producerad "noname" eller kopia och en västerländsk märkeströja kostar betydligt mer än i Paris eller London.

Det går att hitta både billigare och dyrare varianter på ovanstående, men se det som ungefärliga riktpriser. Överlag kan man säga att det som är lokalt kinesiskt är i våra ögon mycket billigt, och importerat dyrt.

En vara där priset inte varierar inom Beijing/Kina, och som har blivit en global måttstock för prisnivåer i olika länder är priset på en BigMac på McDonald's. Här ligger Kina nästan på världens lägsta nivå, bara aningen över billigaste Malaysia.

Även att det går att hitta mycket billiga saker i Beijing läste jag nyligen en artikel om att en "normal" expat (en person som temporärt lever i en annan kultur/land) lever dyrare i Beijing än i många stora väststäder. Jag har förståelse för att det blir så eftersom det är lätt hänt att man kostar på sig lite av den lyx som finns tillgänglig i överflöd - och då kostar det!

BigMac-Index 2009 i USD för ett urval av länder enligt Economist.com

Min tvätt

Eftersom det på sommaren är fånigt varmt, och lika fånigt hög luftfuktighet i Beijing så är man alltid svettig. Det betyder även att jag hela tiden måste tvätta mina kläder. I "min" hutong där jag bor finns det två "klädvårdsfirmor", och jag anlitar den närmaste.

En full plastpåse, typ ICA-kasse, brukar kosta ungefär 30 RMB så jag tycke inte det är värt besväret att ge mig på projektet att tvätta själv. Lämnar man in kassen på morgonen är det klart på kvällen. Öppettiderna är typ "alltid", och ägarparet är alltid muntra och glada när jag kommer. Jag tror de bor i samma holk som de har butiken. Går man förbi sent på kvällen ser man dem titta på TV samtidigt som de sitter och syr på någonting. Går man förbi under dagen så kan man hitta sina kläder hängande utanför. Det är en gåta hur kläderna torkar när det är så fuktigt i luften, men de är alltid torra när jag hämtar dem.

Min tvättleverantör.

Här hänger mina kläder på tork i den drypande fuktiga luften.