Sällskapsresan - en dokumentär

Detta inlägg har mycket lite med Kina och Beijing att göra, men jag kostar på mig att göra ett undantag.

Ibland gör jag badresor med min dotter och då är den välförpackade charterresan ett enkelt alternativ. Detta är just vad jag avslutar min semester med innan jag återvänder till Beijing nästa vecka. Om man normalt flyger reguljärt så är det en mycket intressant upplevelse att resa charter. Jag tänker då på både typen av resenärer och resebolagens koncept. Det är en hel rad detaljer som var för sig inte är så speciella, men lägger man ihop dem blir det en komisk helhet:

När vi står i den långa incheckningskön så börjar paniken sprida sig bland mina "medresenärer". Det visar sig att adresslapparna till resväskorna med Ving-loggan har tagit slut.

"Det var ju en djävla början på semestern - hur fan ska det här sluta", är någons kommentar på katastrofen.

Någon annan springer och frågar personalen, och får det fantastiska svaret att det även går bra att använda Apollo-resors namnlappar. Mycket förvånande börjar de skriva Apollo-lappar och gör för säkerhets skull även lappar till handbagaget. Man överträffar varandra med att kommentera hur dåligt det är att Ving-lapparna kunde ta slut, men det var tur att det löste sig med Apollo's lappar!

Väl inne i terminalen ska alla köpa stor starköl, men möjligt undantag för någon dam som tar ett glas rött. Gatens spritaffär blir välbesökt. Vi bordar aningen sent och spekulationerna drar igång om vad som har gått fel. Några "erfarna" resenärer kommer med någon klok förklaring.

I samma sekund som "säkerhetsbältes-lampan" släcks så knäpps kabinens samtliga bälten upp och alla stolsryggar fälls bak maximalt.

"Kommer inte dryckesvagen snart så man kan beställa en GT?"

På charter lyckas flygbolaget ta extra betalt för allt, och resenärerna tycks tycka det är helt naturligt.

Det kostar att välja vilken stol man ska sitta på - extra dyrt vid nödutgången.

Det kostar om man vill ha lurar för att kunna få ljud till filmen som visas på 10"-skärmen i taket fyra stolsrader framför.

All dryck, till och med kaffe och vatten, kostar.

Det finns mycket att köpa - till och med skraplotter.

Man kan "för-beställa" extra mycket bagagevikt till hemresan, vilket ger halva priset för eventuella extra kilon.

I högtalarna blir vi flera gånger upplysta om hur viktigt det är att alla köper vatten eftersom luften är så torr i kabinen. Vattnet kostar 20 SEK, och flygresan är ju faktiskt på över tre timmar!

Försäljningen av taxfre är intensiv och från flygstolen kan man beställa sprit både till utresan och hemresan. Mannen jämte mig fyller nästan hela beställningslistan. Ett fantastiskt "happy hour" erbjudande gäller "köp 4, betala för 3" för utvalda spritsorter.

"Djävligt schysta priser här", "djävligt schysta priser" mumlar han och fyller på mer i listan.

När det är dags för landning och "säkerhetsbältes-lampan" tänds igen är förståelsen mycket liten för att man inte får använda toaletten längre. Flygvärdinnorna får lite jobb med att få alla att gå att sätta sig.

Äntligen landning, och applåderna och jublet för pilotens fantastiska bragd utbryter! En högtalarröst upplyser om temperaturen på resmålet och det blir nya applåder.

Det har gjorts en dokumentärfilm i ämnet: Sällskapsresan av Lasse Åberg.

Min dotter Ammie och jag på väg till solen

Från DOKUMENTÄREN Sällskapsresan