Mitt liv är definitiv annorlunda efter att jag startade MiMiShan CoffeeBar. Innan hade jag enkla och lata dagar, och nu jobbar jag från morgon till sen kväll varje dag - ungefär som mitt tidigare liv.
Vad händer då en vanlig dag i ett västerländskt kafé i Beijing?
Nedan följer ett urval av dagliga"anekdoter"
Sovande gäster
Att Kineser sover på alla tänkbara platser är ju ett känt fenomen, och jag tror samtliga "Kina-bloggare" har skrivit om det någon gång. Att gäster sover på mitt kafé händer ganska ofta. Det dricker något, sedan pluggar eller läser de en stund, och sedan är det inte ovanligt att de sover någon timma. Om det är alltför sent är man lite orolig att de planerar spendera natten här, som en del tex gör på McDonalds som har 24 timmars öppet, men det har hittills inte hänt här.
Gäster som sover på mitt kafé. Det var lite obehagligt att ta denna bild. Jag gissar att de inte skulle bli glada om de kom på mig med att fota dem när de sov.
Original
Alla serveringsställen har sina "original", dvs någon lite speciell stamkund som känner sig hemma. I mitt fall är det en av fastighetsskötarna i huset. Han har nog lite skruvade arbetstider för han tycks alltid vara i tjänst. Han dyker upp ibland på kvällarna, och så sitter han och yrar i baren tills vi stänger, och då återgår han till sitt jobb - vad nu det är mitt i natten?
Min "hustomte", eller "orginal" om man så vill. En av hustet fastighetsskötare som bruka sitta och hänga i baren och prata snusk - och jag jamsar med och lär mig nya viktiga Kinesiska ord.
Dryga gäster
Jag har tidigare skrivit att jag ibland spenderar "hela dagar" på en restaurang eller kafé. Jag får nog komma med en rättelse. När jag skrev "hela dagar" så menade jag från lunch till middag, dvs kanske sex timmar. Nu har jag lärt mig ny definition på att spendera lång tid på ett serveringsställe. Mina gäster sitter oftast mycket länge. Ibland verkligen hela dagen. Det är trevligt att gästerna trivs, men det är synd att de oftast inte spenderar så mycket pengar. Det är inte ovanligt att de beställer en kopp kaffe, och sedan lever de hela dagen på vatten (som är gratis hos mig). Detta är något man måste acceptera om man ska driva denna businessen i ett universitetsområde.
Typiska gäster i mitt kafé. Den ensamma gästen som pluggar, och två som har något viktigt att reda ut över en kopp.
Spela spel
Jag har en massa olika spel som gästerna får låna. Typ schack, UNO, träningsspel, och så har jag även ett golvstående fotbollsspel. Förvånande ofta så används dessa prylar av gästerna. På de ställena jag brukade hänga innan jag flyttade till studentkvarteren så var det i princip bara biljard eller möjligen dart som gästerna ägnade sig åt, så det är en uppenbar kulturskillnad mellan universitetsfolket och "Sanlitun"-folket.
Jag som spelar fotbollsspel med några gäster. Jag brukar försöka charma de kvinnliga gästerna ;-)
Inte rökfritt?
SvaraRaderaJag får försöka slingra mig ur detta med ett politikersvar:
SvaraRaderaNja, det står inga askfat på borden i standarddukningen, så i princip så är det rökfritt.
Men...om en gäst specifikt ber om ett askfat så får han det. Man får inte glömma att vi är i Kina.
Positivt nog är det inte så många som ber om det.
Tjena Krister!
SvaraRaderaMärkeskläderna jag köper hem är ifrån en butik som heter Cenino | Donna här i Helsingborg där jag bor. Det är faktiskt en rätt så stor butik för att vara märkesbutik. Märkeskläder är ju aldrig prisvärda men jämfört med köpenhamn så är det ändå skapliga priser :)
Men har du provat att neka? Skulle kunden verkligen gå om han/hon inte fick ett askfat?
SvaraRaderaHur många kunder/gäster mister du för att de ser att det är rökigt i lokalen?
;-)
Jag har inte provat att neka någon. Kanske skulle de inte gå direkt, men möjligen inte komma tillbaka nästa gång.
SvaraRaderaDet är absolut inte rökigt i lokalen så jag tror inte jag förlorat något kund på grund av detta. Det är ganska få som har rökt här inne och jag har bra ventilation.
Jo, jag tycker att det är irriterande när någon röker vid bordet bredvid men jag måste försvar hans rätt att göra det.
SvaraRaderaEn sak som jag uppskattar när jag åker utomlands är att man slipper ifrån den uppfostrarmentalitet vi har här hemma. Nej du kan inte få en öl här, det här är ett café.
Vi har släppt fram gnälltanterna och nu öser de cykelhjälmar, pekpinnar och "6 till 8 smörgåsar om dagen" över oss.
Kul med en inblick i ditt cafe! Hoppas på fler!
SvaraRaderaRolig och intressant beskrivning av cafébesökarna! Men man kan ju inte låta bli att undra om det är möjligt att tjäna pengar på sån här business? Med tanke på alla som sover och dricker vatten, de kan inte spendera mycket pengar?
SvaraRaderaHur är det förresten att öppna en sån här business? I Sverige känns det ju som en ganska stor mur av administration att ta sig över... hur lätt eller svårt är det i Kina?
Det är möjligt att tjäna pengar, men absolut inte lätt. Du har helt rätt i av intäkten per kund inte är speciellt hög, så det gäller att ha många kunder. Jag har en bit kvar tills jag är nöjd med mitt kundantal.
SvaraRaderaJag har tidigare öppnat restaurang i Sverige med alkoholtillstånd, och det är oändligt mycket krångligare. I Kina råder ett mycket företagsvänligt klimat, och i det stora hela är det inte så svårt. Det största problemet för västerlänningar är nog språket - och alla obligatoriska kulturkrockar. ;-)