Jag pluggar Kinesiska på en ganska liten privat språkskola (EasYou). Det finns massor av liknande språkskolor i Beijing som alla försöker utmärka sig på sina sätt, men baskonceptet är ungefär det samma. På dessa typer av skolor så finns det vanligen två alternativ av undervisning. "klass" eller "1 to 1".
"klass" betyder en grupp av elever och en lärare. Det är inte så stora klasser som i "traditionella" skolor. Vanligen finns det ett tak på max 6 eller 8 elever i varje klass. (Läser man på universiteten så är det vanligen mins 15 elever i varje klass)
"1 to 1" betyder en lärare och en elev, vilket man ibland kallar "privatlektion". Prissättningen på dessa lektionerna är ungefär det dubbla mot "klass"
Jag har provat "klass" alternativet i flera olika konstellationer, och det är inte min grej.
För det första så är det inte effektivt. Det är riktigt drygt att sitta och lystna på de andra eleverna när var och en ska göra var sin mening med den nyinlärda grammatiken, eller när samma stycke ska läsas sex gånger efter varandra av alla i klassen. Visst finns det fördelar med att man får höra andras misstag, och framför allt att man träffar kompisar, men nackdelarna överväger med besked.
För det andra så är det så fantastiskt flexibelt att ha privatlärare. Eftersom jag då och då reser någon vecka, så fortsätter helt enkelt kursen där vi slutade när jag kommer tillbaka. Om jag vill öva på något speciellt, eller har en massa dryga frågor, så är det upp till mig att avgöra hur vi ska fördela tiden.
Jag har nu ett tag bara tagit "1 to 1" lektioner, och kommer definitivt att fortsätta med det i framtiden.
Min "privatlärare" 许丽丽, Xǔ Lìlì, som strax blir förbannad när hon ser att jag fotograferat henne...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar