Onödig, eller Intressant statistik

Har nu bockat av ännu ett etappmål på mitt studieäventyr. Under veckan passerade jag 300-vallen var det gäller antal Kinesiska ord som jag kan skriva. Jag satte en gång ett delmål att jag ska lära mig 1 000 skrivtecken under min studietid. Här gäller det nu att hålla isär begreppen. 1 000 skrivtecken är INTE samma sak som 1 000 ord. Ord kan bestå av ett skrivtecken men ofta två, och ibland fler. Totalt sett finns det långt mycket fler ord än skrivtecken. Nu har det visat sig att i ett tidigt inlärningsskede så brukar antal skrivtecken ungefär motsvara antal ord, och i mitt fall är det mycket nära. Det vill säga jag kan både skriva 300 skrivtecken och 300 ord. Längre fram så kommer många nya ord bestå av redan inlärda tecken.

Vad betyder det då att kunna 300 skrivtecken?

Enligt statistik så ska man kunna läsa 64% av normal text med 300 skrivtecken förutsatt att man lärt sig de vanligaste. En tungt vetenskaplig undersökning av min dagsprestanda visar att jag kan lite drygt 50% av skrivtecknena i en tidning. Ur listan på de statistiskt sett 100 vanligaste förekommande skrivtecknen kan jag 68. Att jag inte kan alla de 100 vanligaste när jag kan 300 totalt beror på att jag huvudsakligen lärt mig talad Kinesiska och dessutom är ordvalen i inledningsskedet lite anpassat mot skolvärlden. Dvs jag kan ord som Utländsk student, Studentlägenhet, Klassrum, Matsal - och dessa orden väger inte så tungt i statistiken.

Förstår jag vad det står i en tidning?

Inte ett smack! (nästan) Det är ungefär som att kunna 14 av våra 28 bokstäver och försöka förstå hälften av en svensk tidning. Kanske inte helt korrekt parallell, men många av de skrivtecken jag kan är en del i ett ord jag inte kan. Ibland kan jag förstå någon enstaka mening, men det är långt kvar till riktig läsförståelse. Däremot är det lättare att läsa skyltar och instruktioner.

"Nu-Jag-Kan-Skriva-300-Skivtecken"