Projektledning på Kinesiska

När vi driver projekt i Sverige (och västvärlden) är vi hårt skolade att innan vi drar igång de egentliga aktiviteterna så ska vi planera allt i detalj och förutse alla risker. De risker vi kan förutse ska vi minimera så att genomförandet sedan kan gå helt smärtfritt. Detta gör att det tar ganska lång tid att komma igång, men sedan går det vanligen ganska bra när det väl är dags. Vi har fått lära oss att PPR-modellen (Pang På Rödbetan) är det sämsta av världar.

Jag är en stor förespråkare av att lägga mycket tid för planering i projekten innan man drar igång, men har på senare år fått ett visst intresse av den "Kinesiska" modellen:

"Dra igång alla aktiviteter på en gång - och så löser vi problemen när de dyker upp".

Detta är ett mycket mer kaotiskt sätt att driva projekt på, med många problem som dyker upp hela tiden......men man är snabbt igång..... och har man inte allt för mycket otur kan man komma i mål väldigt fort.

I Kalmars Fanerdun-projekt har vi sett ett exempel där den Kinesiska modellen inte fungerade så bra. Jag har ett dagsfärskt exempel i min närmiljö som jag hoppas går betydligt bättre: Min fru har precis startat projektet att expandera vår restaurang med en loungeavdelning, och hon kör den Kinesiska modellen fullt ut....

Ett klassiskt exempel som visar när den Kinesiska modellen fungerar som bäst är uppförandet av Mao Zedong's mausoleum. Mao Zedong dog 9 september 1976 och hans mausoleum stod färdigt mindre än nio månader efter hans dödsdag. (24 maj 1977).  Detta skulle knappast vara möjligt med den västerländska modellen. (Då hade vi för övrigt troligen inte ens lyckats få bygglovet klart på nio månader på grund av diverse överklaganden.)

Mao Zedong's mausoleum på Himmelska fridens torg

Schematisk bild av de olika projektmodellerna