söndag 10 oktober 2010

Gatureklam


I Beijing är det bara på särskilt avsedda ytor som det är tillåtet att sätta upp reklam, vilket kan ställa till lite förtret för oss aktiva näringsidkare. Naturligtvis är reglerna bra, för annars skulle en stad som denna vara totalt överklistrad med affischer, vilket den absolut inte är.

Åtgärderna mot reklam i Beijing liknar det som praktiseras mot klotter på vissa ställen i Sverige, dvs att den städas bort så snabbt så att det ska kännas meningslöst att sätta upp nytt. Jag kan med egen erfarenhet säga att de är effektiva. Det brukar inte ta många timmar förrän en affisch försvinner.

En reklammetod som jag inte testat (och inte kommer att testa) är helt enkelt att klistra reklamen på gatan. Låter kanske konstigt, men slitstarka klisterlappar med starkt klister klistras helt enkelt på gångbanan där man går. Ibland hittar men områden som är helt nerlusade av dessa lappar. Det ser ut ungefär som om någon tappat en ask visitkort, som sedan fastnat i gatan.

Även dessa lappar städas effektivt och ganska snabbt bort. Metoden för att ta bort dem är någon form av högtryckstvätt.

En "nackdel" om man ska göra olaglig reklam är att reklam aldrig är anonym. (Det skulle ju vara tämligen meningslöst) så om någon gör för stora övertramp så är det naturligtvis ganska enkelt att ta reda på vilket bolag som står bakom reklamen.

Reklam klistrat på gångbanan. Både dessa exempel har lite "moraliskt tveksam" business
刻章办证发票 betyder att någon vill sälja falska-kvitton, man måste betala skatt för att kunna ge "riktiga" kvitton.
收药 betyder att någon vill hämta upp (gammal) medicin som sedan naturligtvis kommer att säljas vidare

Städning av klistrad gatureklam med högtryckstvätt.

4 kommentarer:

  1. Aha..tänk vad många kutryggiga människor vi skulle få i Sverige om all reklam satt på gångbanor och vägar.Mycket har jag hört men..fästa reklam på i fotnivå..den var ny .Kul!

    SvaraRadera
  2. Ser morsomt ut i Bejjin, min far er der heele tiden !

    SvaraRadera
  3. En annan metod jag stötte på ofta var att unga glada kineser stod vid tunnelbanestationer eller andra folkrika platser och delade ut reklam, ofta i visitkortsstorlek.
    Det fanns en utstuderad taktik vem som skulle få korten också. Vissa delade bara ut till yngre människor, andra bara till kvinnor o.s.v.
    Jag passerade en gatukorsning med ett tiotal reklamutdelare och tänkte att nu får jag en massa roliga kort med mig till hotellrummet. Jag fick ett (1) enda kort. Tydligen var stora utlänningar ingen målgrupp för de övriga.

    SvaraRadera
  4. @Jan
    Jag har själv praktiserat den metoden. Se:
    http://kristeribeijing.blogspot.com/2010/07/marknadsforing-del-1.html
    Hade du passerat hade du sannolikt fått en lapp. ;-)

    SvaraRadera