Under dessa två senaste år som jag nu har bott i Kina har jag varit hemma i Sverige och hälsat på familj och vänner 9 gånger. Varje gång jag ska resa tillbaka till Kina har det varit ett ganska odramatiskt och nästan "småtrevligt" farväl med familj och min dotter. Inte någon större sak.
Två gånger har mina föräldrar och min dotter varit här i Beijing och hälsat på mig, och båda gångerna när jag precis vinkat av dem vid flygplatsen så har jag upplevt situationen mycket sorglig. Ungefär som att jag är kvarlämnad ensam på andra sidan jorden. Under någon dag eller så efter deras avresa har jag känt mig mycket deppig och nere.
Jag tycker att det är ganska märkligt att det för mig är så mycket värre att bli lämnad än att lämna. Jag har pratat med andra bekanta som lever som jag, och de har upplevt liknande situationer. Som amatörpsykolog har jag funderat en del på fenomenet utan att hittat någon logisk förklaring. (Kanske är jag för mycket ingenjör för att kunna förstå dessa mekanismer)
På Beijings flygplats minuten innan Ammie och mina föräldrar reser hem från Beijing. Jag har svårt för dessa ögonblick.
Hej Krister!
SvaraRaderaTack för en trevlig blogg som jag tyvärr inte hittade förrän precis innan jag åkte till Beijing senaste gången i november förra året!
Det du skriver stämmer rätt väl med mina upplevelser också! För mig blir det svåraste för varje gång jag ska åka tillbaka till Sverige, det känns sällan roligt trots att jag ska träffa barn, barnbarn, släkt och vänner! Jag trivs så otroligt bra i Beijing, men i början på mars åkte jag åter till Sverige! Jag hoppas dock jag är tillbaka i underbara Beijing inom kort!
Vi var faktiskt inne på MiMiShan Coffee Bar i december, men det var nog precis i samband med att du sålde baren! Jag hade tänkt testa spagetthi bolognese, men min fru föredrog den koreanska restaurangen några våningar ned och de hade faktiskt rätt god mat!
Hej Lasse,
SvaraRaderaVälkommen tillbaka till Beijing när det nu blir. Det är lätt att fastna för staden.
Jag sålde MiMiShan på luciadagen 13 december.
Mvh