Det sociala i att blogga

När jag startat mitt Kafé/Bar i Beijing för ett drygt år sedan var jag väldigt smickrad - men även förvånad av att så många av Er bloggläsare offrade del av Er dyrbara semestertid i Beijing för att komma och hälsa på mig - en person som Ni bara läst om på nätet. Lite förvånande tyckte jag då.

I höstas så drabbades en bloggkollega som jag enbart känner genom att jag regelbundet läst bloggen av att bli uthängd i ett av TV3's "skandalprogram". Av detta blev jag riktigt personligt berörd, och då fick jag en "Aha"-upplevelse av att man faktiskt kan få en inte obetydlig "relation" till personer som man just bara ha läst om i bloggar, och jag började förstå fenomenet att Ni, mina läsare, besökte mig på MiMiShan.

Jag har träffat flera av min bloggkollegor som skriver från Beijing och även andra platser i Kina, och några har jag blivit nära vän med. (Jag tänker inte "name-droppa" med risken att glömma någon). Ganska ofta springer jag på personer här i Beijing eller på resorna till och från Kina som känner igen mig genom min blogg. Riktigt roligt! Det skulle vara en underdrift att inte säga att mitt bloggande har lett till många personliga kontakter. Det är verkligen ett fascinerande fenomen hur många sociala kontaktsdörrar en blogg kan öppna - trots att min blogg måste räknas som "informativ" i betydligt högre grad än "personlig".

Bitvis har jag läst riktigt många bloggar, och då huvudsakligen bloggar med Kinesiskt tema. När jag var som mest aktiv kanske jag läste ett 30-tal bloggar varje dag. För att en blogg ska bli intressant för mig ska den vara informativ och/eller innehålla intressanta åsikter/händelser. Allt för många bloggar tenderar att bli dagboksbloggar, och då tröttnar i alla fall jag ganska fort och då trillar de bort från min läslista. Just nu är det faktiskt bara en handfull bloggar som jag regelbundet läser - men det går upp och ner.