Då har jag Visum igen. ;-)

Se där,

I veckan trillade det ner ett 1 års Business Visa (F) till Kina i brevlådan med mitt namn på. Det kan ju vara bra att ha. ;-)

Nu har jag för första gången provat på de nya rutinerna med visumhanteringen genom den nya Servicecentralen, och mina erfarenheter (bortsett från det absurda priset 1 225 kr + porto) är bara positiva. Under hanteringen av min ansökan hade vi endel korrespondens och allt sköttes mycket professionellt med ett trevligt bemötande.

Dock är det svårt att bortse från kostnaden.

Billigaste visumet (bortsett från de som har rätt att göra personinlämnad ansökan på generalkonsulatet i Göteborg) kostar 785 kr. Tillkommer även porto, och om man väljer att skicka "Rek" (som många gör) så blir totalkostnaden mer än 900 kr. Lagom kul med denna prisbild att fixa visum till en hel familj med 3 barn. Då pratar vi över 4 000 kr.

Mitt nya (svindyra) 1-års F-Visum

Vaccination inför Kinaresa

Vad krävs för vaccin när man semestrar i Kina?

..är en naturlig fundering inför sin semesterresa.

Jag har här försökt sammanställa den information jag har hittat i ämnet genom att ”Googla“ runt på olika medicinska instituts hemsidor. Med risk för att jag tar min blogg på för stort allvar vill jag ändå betona att jag är lekman inom ämnet och kan inte ta något ansvar för det medicinska. Jag har helt enkelt bara sammanställt den informationen jag har hittat. Ni får själva ta ansvar för er vaccinering, men kan nog se detta inlägg som en grundläggande vägledning:

För samtliga resenärer till Kina rekommenderas vaccination för:

❏ Hepatit A

För samtliga resenärer som INTE har genomgått det svenska barnvaccinationsprogrammet rekommenderas vaccination för:

❏ Difteri

❏ Polio

❏ Stelkramp

För samtliga resenärer som stannar långvarigt (månader eller mer) rekommenderas även vaccination för:

❏ Kolera

❏ Tuberkulos

❏ Turistdiarré (ETEC)

❏ Tyfoid feber

Utöver dessa finns en hel rad med andra namnkunniga sjukdomar i Kina, men för dessa rekommenderas bara vaccination om man tillhör en särskild riskgrupp, eller ska besöka speciellt utsatta områden. Misstänker ni att ni tillhör ni denna gruppen bör ni göra en djupare undersökning om ert behov.

På förekommen anledning kan jag nämna Rabies som jag själv tvingats vaccinera mig mot. Rabies är mycket utbrett i Kina och dödlig om man inte får snabb vård, men så länge man är i tätbebyggd miljö där man kan hitta ett sjukhus inom 24 timmar efter eventuell smitto-situation så rekommenderas ingen vaccination.

Till ovanstående kan tilläggas att om man nyligen varit i vissa länder i Afrika eller Sydamerika så kräver de Kinesiska myndigheterna att man har Gula febern-vaccination för att man ska få komma in i Kina. Gula febern förekommer dock inte i Kina.

Behövs det adapter i Kina?

När man ska ut och resa är en av det viktiga frågorna vilken nät-adapter man behöver för att kunna ladda telefonen, kameran, MP3-spelaren, datorn, rakapparaten och allt annat elektriskt som man "alltid" behöver.

Det är 220 volt och 50Hz som används i Kina, så så långt är allt frid och fröjd.

Var det gäller val av kontakt är det lite virrigare. I Kina används tre olika typer av kontakter:

Typ A, Typ G och Typ I.

Typ A och Typ I används på fastlandet, och Typ G i Hongkong och de södra delarna av fastlands-Kina nära Hongkong. Ingen av dessa standarder överensstämmer med den "Svenska" Typ C/F.

Nu är det dock så turligt att en mycket stor del av alla uttag på fastlands-Kina är av universaltyp, dvs de kan ta emot många fler typer av kontakter än vad som är standard i Kina, och mycket ofta fungerar den "Svenska" kontakten. Jag har levt tre år i Kina och alltid klarat mig utan adapter på grund av dessa universaluttag.

Det är värre i Hongkong. Där är det betydligt ovanligare med något annat än Typ G (samma som Storbritannien). Åker man dit behöver man definitivt en Typ G-adapter.

Vill man vara VERKLIGEN på den säkra sidan så kan man ta med adapter även till fastlands-Kina, men jag har inga problem att åka utan, och jag anser att det är "over-kill" då det är mycket ovanligt att det behövs.

Tack @ElleElisabeth för inspirationen till detta inlägg.

De tre standarderna av vägguttag som används i Kina. Dock ser vägguttagen sällan ut så här eftersom de nästan alltid är universella. Se nedan.

Så här ser typiska vägguttag ut på fastlands-Kina. Dvs universella där många olika kontakter passar, och nästan alltid de svenska kontakterna. Dock inte i Hongkong.

Yttrandefrihet?

I Sverige har vi ju yttrandefrihet, och i Kina har man ju inte yttrandefrihet. Så är det ju, det "vet" vi ju alla.

Dock har jag stora pedagogiska svårigheter att förklara detta för mina Kinesiska vänner.

I Sverige döms man till fängelse (16 kap 8 § brottsbalken) om man “uttrycker missaktning" mot specifika folkgrupper, t ex mot homosexuella eller etniska grupper. Populärt kallat "Hets mot folkgrupp". Denna lag praktiseras huvudsakligen mot nynazister som t ex skrikit "sieg heil" eller burit kläder med nazistiska symboler.

Mest omtalade fallet av lagens tillämpning är nog pingstpastorn Åke Green som i tingsrätten dömdes till fängelse för hans predikan som uttryckte missaktning mot homosexuella. (han friades senare i högsta domstolen)

Det som de flesta förknippar med den Kinesiska motsvarigheten är begränsningarna att uttrycka sig kritiskt mot landet eller styrelseformen. Populärt kallat: Att uttrycka sig "regimkritiskt". Ett av de mest kända fallen är den dömda fredsprisvinnaren Liu Xiaobo 刘晓波.

Den principiella skillnad mellan den Svenska och Kinesiska "yttrandefriheten" är att den Svenska varianten huvudsakligen begränsas för att skydda utsatta grupper i samhället och den Kinesiska begränsningen skyddar rikets stabilitet. Omvänt är det i Sverige i stort sett helt fritt att prata skit om "regimen", och i Kina är det i stort sett fritt att prata skit om "utsatta grupper". Man kan säga mycket om dessa skillnader, men det är inte lätt att med sunda argument hävda att något av länderna är yttrandefria även om båda länderna anser sig ha goda argument att begränsa den.

Av någon anledning har vi i Sverige så väldigt lätt att acceptera vår egen begränsade yttrandefrihet och internetcensur så till den grad att vi förtränger att den faktiskt finns där. Min bild av "den stora massan" är att många faktiskt tror att vi har yttrandefrihet i Sverige. Min poäng i detta inlägg är inte att argumentera för eller mot någon av dessa begränsningar, utan min poäng är att betona att Sverige INTE är yttrandefritt även om vi påstår det i grundlagen.

För att återgå till min inledning, så är det inte lätt att utan att få förvånade reaktioner berätta för mina Kinesiska vänner:

"I Sverige har vi yttrandefrihet, men vi kan dömas till fängelse om vi uttrycker missaktning mot t ex homosexuella eller mot en etnisk grupp"

Doggybag - ingen skam

Att ta hem ej uppäten mat från en restaurang i Sverige, dvs att be om sk "Doggybag" är ett ovanligt fenomen, och oftast kopplat till en viss skam. Jag har endel erfarenhet av krögarlivet i Sverige, och det är mycket sällan som någon ber om att få sin överblivna mat packad, och de gångerna det sker är det uppenbart att den som ber om det skäms, och måste komma med ursäktande förklaringar:

"Ja, men det är ju synd att så god mat ska slängas"

...eller någon annan "ursäkt".

I Kina är det absolut ingen skam, utan ett helt vardagligt fenomen som man ser i varje restaurang, varje dag. Här är det helt enkelt en naturlig sak att man tar med sig det som blivit över, och det finns definitivt ingen skam inblandat.

Man kan naturligtvis tro att det har med fattigdom att göra, men jag har många gånger sett fruktansvärt rika människor be att få matresterna packade här i Kina.

Jag upplever det som en djupt rotad kulturell Kinesisk egenhet att man inte slösar med naturresurserna, och detta sitter i själen oavsett hur rik man blir. Jag har sett många exempel på rika Kinesiska personer som gärna slösar med sina pengar till absurdum, men som reagerar kraftigt om man slösar med någon naturresurs, t ex att starta diskmaskinen innan den är full eller att slänga mat.

Överbliven mat packad för hemtransport. En mycket vanlig företeelse i Kina som inte på något sätt är kopplad till skam.

Att peka på sig själv, Var?

När jag tog mina första stapplande lektioner i Kinesiska i Kina för drygt två år sedan så lade jag märke till ett intressant fenomen.

Vi gjorde övningen att läraren pekade på något och vi elever skull säga vad det var, ungefär som när man lär småbarn prata. T ex pekade läraren på "Lampa", "Bok", "Hand", och allt var frid och fröjd med ett tydligt undantag:

När läraren pekade på sin näsa så svarade vi västerländska elever alltid fel. Vi svarade nämligen "Näsa" 鼻子 (bízi)...och vad var det för fel med det?

Grejen var att läraren inte menade "Näsa" utan menade "Lärare" (dvs sig själv).

När jag pekar på mig själv så pekar jag oftast på bröstet, magen eller mot hjärtat. När en Kines pekar på sig själv pekar han/hon oftast på sin näsa.

Det som gjorde att jag kom och tänka på denna historien just idag är att jag läser om hur de Kinesiska skrivtecknen har utvecklats genom årtusendena, och idag läste jag om tecknet för "Själv" 自 (zì) och det visar sig att detta tecknet efterliknar just en näsa, vilket uppenbarligen enligt den uråldriga Kinesiska uppfattningen symboliserar sig själv - och fortfarande gör.

Att lära sig historiken kring de Kinesiska skrivtecknen gör att det är mycket lättare att lära sig dem. Då får man ett bildminne och en historia kopplat till tecknet. Här kan ni läsa mer om den Kinesiska skriftens historia, och här kan ni läsa mer om hur skrivtecknen är uppbyggda.

Den historiska utvecklingen av tecknet för "Själv"自 som avbildar en näsa. Äldst till vänster och nyast till höger.

Från vänster: Orakelbenskrift 甲骨文, Bronsskrift 金文, Stor Stämpelskrift 大篆 och slutligen längst till höger dagens utförande som det sett ut i ca 2 000 år.

Jag har börjat Twittra ;-)

Under massor med år så var e-mail det enda "sociala media" som jag kände till, och det är väl knappt att e-mail räknas till den kategorin idag. Inför min flytt till Kina för drygt två år sedan så bestämde jag mig för att lära mig hur en blogg fungerar, och lite senare följde Skype, och andra chatt-portaler för att underlätta kommunikationen mot Sverige, men jag började snart även ett dagligt "nöjes-chatt".

I våras "tvingades" jag till Facebook eftersom man var tvungen att ha ett konto för att kunna annonsera där, och nu tittar jag dagligen in.

Nyligen gjorde jag nästa kliv i den sociala medians värld. Jag har skaffat ett Twitter-konto! Detta är helt nytt för mig, så jag har inte lärt mig formatets jargong ännu, men det kommer kanske med tiden.

Om ni av någon anledning(?) vill, så följ mig på Twitter här.

Jag har märkligt nog inte skaffat Tencent QQ som är världens största sociala media ännu, men det får väl bli nästa steg. För de som möjligen inte har hört talas om QQ så kan jag nämna att det är den dagliga kommunikationsportalen för nära på alla Kineser som har access till internet, vilket förklarar den extrema mängden användare. Ja, QQ är större än Facebook.

Vad ska jag göra?

Jag har problem!

Jag känner att jag har hamnat i en återvändsgränd med min blogg. Som ni som har följt mig vet har jag nu flyttat tillbaka till Sverige igen efter några år i Beijing. Jag tycker jag har haft en ganska tydlig och rak linje var det gäller innehållet i denna blogg, och jag känner stora problem att bibehålla den nivån nu när jag är på "fel sida" av jorden. Den senaste tiden har ju som bekant frekvensen av mina inlägg dalat dramatiskt.

En hel del tid har jag lagt på att försöka komma på hur jag på ett seriöst sätt kan få bloggen att leva vidare, men jag har ingen riktigt bra ide. Att sitta på distans och berätta om vad som händer i Kina är svårt att göra på ett trovärdigt sätt. Det går helt enkelt inte att fortsätta på den tidigare linjen.

Så vad ska jag göra?

Låta bloggen dö, eller fortsätta med några få halftaffliga inlägg någon gång ibland? Eller göra en förändring av inriktningen?

Kanske har du som läser detta någon form av verksamhet där denna blogg skulle kunna bli en bidragande del. Jag har en hel del läsare, och en ganska betydande del av de som gör Google-sökningar angående Kina hamnar här, så jag tror nog det skulle gå att göra en bra nystart av bloggen med någon lämplig samarbetspartner.

Kina i mitt hem

Jag har snart bott sju veckor i Sverige och börjar så smått att forma någon form av liv här. Ett steg i den processen är att inreda ett hem, vilket är lättare att ha åsikter om om än att göra själv i praktiken.

Nyligen damp en låda ner i Sverige från Kina med de ovanligt få prylarna som jag köpt under mina år i Kina. Jag handlar nästan inga grejor alls i Kina. I det avseendet är jag sannolikt lite unik. De flesta tok-handlar i den fantastiska shoppingmilö som det verkligen är där borta.

Nu har jag dock försökt använda de få prylarna jag har och satt en liten Kinesisk touch på mitt hem, som jag här i sann heminrednings-blogg-anda presenterar.

Övre hyllan: 胖胖的＝"Den feta" (en budda) och ”Den Tursamma Draken" (dvs Jag = 瑞龙)

Nedre hyllan: Min 风水-bibel ("Feng Shui") som jag naturligtvis följt slaviskt när jag inrett mitt hem.

Min Budda i bärnsten.

Öl-tunnan som den hänger på är inte Kinesisk utan ett hantverk av min Morfar som jag lyckades roffa åt mig efter en hård arvs-tvist då halva släkten hade suktat efter den i ca 30 år, men den hamnade tillslut hos mig. ;-)

Mitt teskåp med lite olika sorters Kinesiskt te. Några av dessa sorter kan ni beställa här.

Man kalligrafiutrustning när den står på sin "utställningsplats"

Min dotter som sover i soffan jämte mig när jag tränar kalligrafi. Ja, 龙 är nog mitt favorittecken.

Världens största...

I denna blogg är det ett då och då återkommande tema att skriva om "Världens största/högsta/snabbaste...etc". Ganska roligt att skriva om tycker jag. Speciellt att reda upp ämnen där det är lite oklara definitioner.

I vissa inlägga har jag gjort ganska djupa analyser med listor etc, och ibland nämner jag bara "Vinnaren" utan någon djupare analys.

Nedan listar jag upp de inlägga jag skrivit på temat.

Har ni önskemål på flera "Världens...."-utredningar som skulle passa in i denna blogg så tar jag tacksamt emot förslag.

Inlägg på temat "Världens..." där jag gjort en lite djupare analys med listor.

❏ Världens högsta struktur

❏ Värdens största hamn

❏ Världens största stad

❏ Världens största flygplats

❏ Världens snabbaste tåg

❏ Var finns mest Skyskrapor?

❏ Världens största tunnelbanor

❏ Världens största Shoppingcenter

❏ Världens största byggnad

❏ Världens längsta bro

❏ Världens mest besökta turistmål

❏ Världens mest lutande torn

Inlägg på temat "Världens..." utan någon djupare analys.
❏ Världens längsta/äldsta kanal

❏ Världens mäktigaste person

❏ Världens högsta punkt

❏ Världens största ljud/ljus-show

❏ Världens största torg

❏ Världens största Casino-centrum

❏ Världens bästa städer

❏ Världens största marknad

❏ Världens snabbaste basäng

❏ Världens största palats

❏ Världens största sociala nätverk

❏ Världens största TV

Ammie graderar i Jiu-Jitsu 柔術

Till mina Kinesiska bekantas förtret och irritation så är min dotter Ammie mer intresserad av Japan än av Kina. (Kineser har överlag ett obotligt hat mot Japanerna efter massakern i Nanjing 南京 1937)

Vid sidan om popidoler så visar sig hennes Japan-intresse i att hon sedan sju år tillbaka tränar den lite halvfjolliga Japanska kampsporten JiuJitsu 柔術 (i stället för, som jag föreslog, den betydligt tuffare Kinesiska 武术 Wǔshù - känd i västvärlden som "Kung Fu")

Sju år, och ännu inte lärt sig att döda(!). ;-)

Hur som helst så graderade hon igår, vilket innebär att hon nu nått den högsta grad man kan nå som barn, nämligen 1:a Mon och brunt bälte. Grattis!

Om ett år får hon får hon börja klättra i vuxensystemet.

Min dotter Ammie i hennes nyligen förtjänta 1:a Mon-bälte.

Video som visar min dotters väg till det bruna bältet. Jag vill varna känsliga tittare för brutala bilder.