tisdag 19 juli 2011

Hard Sleeper mot Dalian


Har idag anlänt till Dalian 大连 som är en fin kuststad som ligger nästan uppe vid gränsen till Nordkorea. Mer om Dalian i ett annat inlägg.

Finns det möjlighet brukar jag alltid åka nattåg när jag åker lite längre sträckor i Kina eftersom jag tycker dessa tåg har ganska många fördelar mot flyget. Jag brukar alltid rekommendera folk att åka minst "Soft Sleeper"-klass 软卧 (ruǎnwò) och själv tror jag det var i alla fall 8 år sedan jag åkte någon enklare klass av förklarliga skäl.

Nu var det så eländigt att alla Soft Sleeper till Dalian var slut i närtid, så det blev att boka "Hard Sleeper" 硬卧 (yìngwò) och att sova högst upp.
I Hard Sleeper så sover man "öppet" dvs det finns inga dörrar utan sängarna är i "bås" med sex sängar i varje med tre sängar på höjden. Det innebär att det blir ganska lågt till tag - särskilt om man ligger överst. Man har ingen möjlighet att sitta upprätt i sängen utan man sitter med böjd rygg och huvudet i 90 grader åt sidan. Hur gör man när man ska dricka ur sin 1,5 liters vattenflaska när man har huvudet på snedden tryckt mot taket? Svårt att få rätt vinkel.

Nästa sak att gnälla på är storleken på sängen. Eftersom jag av säkerhetsskäl har min datorväska vid huvudkudden tvingas mina fötter sticka ut utanför sängen. Dessutom är sängen som klassen antyder mycket hård. Sist men inte minst är den smal. Ligger jag på rygg med händerna längst sidorna är jag klämd mellan väggen och skyddsräcket. Föresten - en sak till. Ligger man överst har man utblåset från luftkonditioneringen rakt på sig och ibland är det riktigt kallt och lite senare är det för varm. Jag lyckades faktiskt med mycket problem "sova" några timmar fram till 02:30 och sedan var det kört. Jag hann lystna på många Podcaster innan tåget 08:17 anlände Dalian.

Som nog har framgått är detta ingen miljö jag trivs att spendera 12 timmar i. För mig är det värt prisskillnaden att sova i betydligt skönare "Soft Sleeper" om det finns möjlighet. (min rekommendation står kvar)

Så här ser det ut från tredje våningen när man tittar ner mellan sängarna.

Vid fotändan av sängarna är det en gång där man även har bagagehyllan. Till höger ser man kanten på sängarna.

måndag 18 juli 2011

Lära sig Kung Fu i Beijing


I provinsen Henan 河南 ungefär mellan Beijing och Shanghai finns det ett tempel som heter Shaolin 少林寺. I detta templet utvecklade munkarna den mest traditionella varianten av Kungfu, nämligen Shaolin Kung Fu 少林武术 (Shàolín wǔshù). Det finns många extrema legender om vad dessa munkarna kunde åstadkomma. I dag finns det skolor över hela världens som lär ut Shaolin Kung Fu.

Eftersom jag kommer från en kampsportsfamilj så har jag ett visst intresse av Kung Fu och har därför besökt Beijing Shaolin Wushu School 北京少林武术学校. Eleverna tyckte det var mycket roligt att det dök upp en västerlänning så de ville gärna demonstrera sina färdigheter framför kameran. Se film nedan. Notera att man inte behöver vara barfota och bära pyjamas för att träna kampsport. (Det är mer Japanerna som är fixerade vid det.)

Det är inte speciellt dyrt att plugga Kung Fu här. En sommarkurs på sex veckor inklusive mat och husrum kostar bara 2 000 RMB vilket får räknas som ett klipp. Då är det utbildning från 08:30 till 19:00 varje dag. Under dessa sex veckorna tränar man ca 180 effektiva timmar, vilket jag tror är mer än vad många kampsportsutövare gör på ett år i Sverige.

Det troligen vanligaste alternativet för den som lär sig Kung Fu i Beijing är Beijing Sport University 北京体育大学 som har ett speciellt "Wushu Institute" 武术学院. Här är det ett lite lugnare tempo (typiskt 15 alt 21 timmar i veckan) och även dyrare. Jag har ingen aning om var man får bäst utbildningskvalité.

http://www.bjslwx.com (Beijing Shaolin Wushu School)
http://www.bsu.edu.cn/jgsz/htm/jxdw/wsx/wsxy/index.html (Beijing Sport University, Wushu Institute)

Uppvisning i Shaolin Kung Fu


Kung Fu-elever som visar upp sina färdigheter.

söndag 17 juli 2011

Varningsblinkers i domedagsregn


Bortsett från de artificiella regnen i Beijing (skapade av Beijing Weather Modification Office) så är det i stort sett bara i juli och augusti som det är någon nederbörd att tala om här. Regnen är ofta inte så långvariga men de kan vara desto intensivare och ofta kombinerade med ett rejält åskväder. Det kan bli tydlig domedagskänsla när det drar igång.

Om man lyckas med det omöjliga, dvs att att få tag på en taxi när dessa oväder exploderar så konstaterar man ett intressant fenomen i trafiken. En mycket stor del av alla bilarna slår på varningsblinkersen. Min uppfattning är att det handlar om 70-80% av alla bilarna ute på ringvägarna som kör med varningsblinkersen på när det är domedagsregn.

Nyttan med detta ställer jag mig lite tveksam till då jag tycker det bara ser ut som man är mitt i en trafikolycka, men de har väl sina skäl.

När regnet är över efter någon timme eller så bildas det rejäla sjöar på de gator som är lite lägre än sin omgivning. Inte bra om man tvingas stiga ur sin taxi just på en sådan gata. Dock brukar vattnet försvinna ganska fort.

Bilder tagna inifrån en taxi i går kväll där man med lite god vilja kan se att det är riktig sjö på gatorna efter gårdagskvällens domedagsregn.

lördag 16 juli 2011

Lyxigt Supermarket


För ett drygt år sedan hade jag en ide om att i Beijing öppna ett 贵极了的超市, vilket betyder "Extremt Dyrt Snabbköp". Iden var att de rika skulle ha ett snabbköp där det är riktig status att handla. Nu blev det inget med den iden, men nyss hittade jag en motsvarighet - nästan.

I ambassadområdet i norra Sanlitun har nyligen nya Frendship Supermarket 友谊超级商场 öppnat. På långt håll ser man att det är något extra. Det ser ut som ett extremt diskotek eller KTV-bar. När man kommer nära och läser skylten ser man att det bara är ett "Supermarket".

Nästan en hel våning är för vin, och det finns en stor provsmakningsavdelning. De håller även på att bygga en motsvarande avdelning för te.
På våning 2 är det mat, och utbudet är ungefär som på ett vanligt snabbköp fast det är förpackat betydligt tjusigare. Varorna står alla i mycket prydliga rader på trähyllor eller i glashyllor och det är behagligt luftigt. Här kan man bli stammis!

Vad är det då som gör att detta snabbköp bara nästan är som min ide?
Jo, det högst förvånande faktumet att priserna inte är höga! Det är nära på vanliga priser på varorna. Detta var ju ytterst förvånande, men svaret på gåtan kom när jag insåg att butiken är statlig. Det är helt enkelt en lyxförpackad service till ambassaderna.

Frendship Supermarket, Sanlitun Rd. 7, Chaoyang District
友谊超级商场,朝阳区三里屯路7号

Den ganska hårt designade fasaden till Frendship Supermarket.

Luftigt med ordning och reda och varorna på trä eller glashyllor.

En liten del av den riktigt stora vinavdelningen som nästan tar upp hela första våningen.

Provsmakningsavdelingen för vin omringad av de finare sorterna. Ganska trevligt snabbköp.



fredag 15 juli 2011

Heldag på SPA


Jag och min goda vän Stefan har en trevlig tradition att vi då och då gör "heldag på SPA", och vi har hunnit "pricka av" några olika SPA-anläggningar. Nu i veckan besökte vi det lite dyrare Lang Tao Sha Businessclub 浪淘沙商务会馆 som ligger i norra Wodaokou som jag har sneglat på ett tag.

Begreppet SPA används flitigt i många sammanhang och det finns en del olika varianter. Vi brukar gå till det som i mina ögon är klassiska Kinesiska SPA och i den miljön är det lätt att få tiden att gå. Inga problem att stanna typ 8 till 10 timmar.

Lang Tao Sha Businessclub är lite dyrare än normalt (entrebiljett: 188 RMB=SEK) så jag hade höga förväntningar. Det som utmärkte detta SPA var framför allt att det var hög klass på middagsbuffén som nog de flesta kommer att vara nöjd med. Själv åt jag mest grillat lam och Stefan fokuserade på sushi. De hade till och med ett lite halvtaffligt liveband som underhöll i matsalen. (maten ingår i entrebiljetten. Tydligen även öl, för det kostade oss inget extra vilket det annars brukar göra)

Det som jag tycker gjorde detta stället lite extra bortsett från maten var att de inne i bastun hade en pol med relativt kallt vatten. Kombinerad "is-vak" och bastu. Riktigt behagligt att sitta i det kalla vattnet med den varma luften runt sig. I övrigt var deras andra poler överlag för varma för våran smak.

I övriga avseende var detta stället i klass med de "vanliga" SPA-anläggningarna som brukar kosta under hundralappen.

Lang Tao Sha Businessclub, Xueqing Rd. Xueyuan Rd. 6, Haidian District
浪淘沙商务会馆, 海淀区学院路6号
Tel: 82396988
39°59'50.50"N 116°20'50.38"O

Lang Tao Sha Businessclub 浪淘沙商务会馆 är ett SPA i det övre prisläget, dock ej svindyrt.

torsdag 14 juli 2011

Arbetade tak


En del i den klassiska Kinesiska inredningsarkitekturen är att alla ytor ska användas till något. Det är mycket sällan man ser oanvända öppna fält. Vad det gäller golv och väggar tänkte jag lämna därhän idag och i stället beskriva taken och då menar jag nu insidan, innertaket.

Väldigt ofta är nämligen taken i både privat och offentlig miljö ombonad på något sätt. Inte sällan är det nivåskillnader, "diken", lister och olika lamparrangemang . I bland sitter lampor dolda i nivåskillnaderna så att man bara ser det reflekterade ljuset.

Om det är snyggt eller inte kan man ju ha en massa olika åsikter om. Själv tycker jag att man ser alla ytterligheter från riktigt eleganta lösningar till alldeles för överarbetade och plottriga arrangemang.

Tre exempel på innertak. Alla foton tagna i olika privatpersoners hem.

onsdag 13 juli 2011

Dyrt att leva - som Expat


Finanskonsulten MERCER har rankat 214 av världens städer med avseende på var det är dyrast att leva som Expat, dvs som temporärt boende främling. Undersökningen påstås ta hänsyn till över 200 olika aspekter som t ex boende, transport, mat och kläder.

När man läser resultatet av undersökningar som denna är det svårt att inte höja en aning på ögonbrynen åt att städer från Afrika håller två av de tre översta positionerna med Luanda och N'Djamena tillsammans med inte lika otippade Tokyo. Den kloka Hans Rosling har i sina intressanta föreläsningar bland mycket annat försökt lära oss att inte generalisera Afrika, och detta är ännu ett exempel på hans poäng.

Om vi fokuserar på denna blogs tema så ser man att Beijing ligger på 20:e plats (på väg ner) precis före Shanghai (på uppgång) och båda ligger före t ex Paris och New York och aningen efter London. Jag har en acceptabel erfarenhet av kostnadsläget för dessa städer, och det är svårt att förstå de Kinesiska städernas position. Vi kan även konstatera att Guangzhou ligger precis före Stockholm.

Hur kan det var så här?

De Kinesiska städerna KAN vara vansinnigt dyra om man vill söka lyx. Jag gissar att det som huvudsakligen spelat in i denna undersökning är priset på de lägenheter som många företag hyr till sina anställda när de blir utlandsplacerade. Det är inte alls ovanligt att dessa kostar 40 eller 50 tusen RMB (=SEK) per månad. Någon annan rimlig förklaring kan jag inte se.

Har man för avsikt att vara iallafall lite kostnadsmedveten tror jag inte listan är representativ. I allt väsentligt är Stockholm betydligt dyrare än Guangzhou.

Världens dyraste städer att bo i för Expat's enligt MERCER. De fösta 10 positionerna plus ett urval under.

tisdag 12 juli 2011

Öl i Beijing


När det är löjligt varm som det är på sommaren i Beijing så är det nära på tvunget att dricka öl.
Vad är det då för öl-kultur som gäller här?

Enkelt uttryckt är all öl på de Kinesiska restauranger mycket lättdruckna och ljusa, och här är några vanliga varianter:

❏ Tsingtao, 青岛啤酒
Ölmärket som jag tror alla känner till som varit i Kina är Tsingtao. På de vanliga Kinesiska mellanklassrestaurangerna brukar Tsingdao ofta vara den dyraste sorten. Går man däremot på väst-restaurnagena är vanligen Tsingtao den billigast ölen på menyn. Typiskt pris 6-10 RMB. (=SEK). Enkel och neutral smak

❏ Yanjing Beer, 燕京啤酒
Beijings lokala bryggeri som är totaldominerande i stan. Nära på alla lokala restauranger har den. Liksom Tsingtao enkel och lättdrucken, men enligt mig aningen godare. Typiskt pris 3-6 RMB.

❏ Harbin Beer 哈尔滨啤酒
Inte väldigt vanlig, men dyker upp någon gång ibland på menyerna. Smak i stil med de båda ovanstående men kanske ett steg bättre ändå. Kanske tycker jag det för att den är ovanligare. Typiskt pris 8-15 RMB

❏ Västerländska öl
Ganska ovanligt på de Kinesiska restautngerna bortsett från de aldra dyraste. På de västerländska restaurangerna finns det naturligtvis nästan alltid västerländska ölmärken. De som jag uppfattar som vanligast är Heineken, Carlsberg, Corona, Budweiser och en offsider i form av belgiska Hoegaarden som på senare tid råkat bli min favorit. Troligtvis har Hoegaarden gjort en rejäl marknadsoffensiv här, för det är ganska vanlig att de lite finare pubarna har den som sin parrad-öl. Typiskt pris 30-70 RMB.

En Tsingtao-öl serverad på min tidigare bar MiMiShan 米迷山.

En Yanjing-öl på ett skabbigt plastbord på en uteservering i väntan på ett knippe LammGrillspett.

En Harbin-öl på en Hotpot-restaurang.

En Hoegaarden-öl på en pizzeria. Denna öl kostar mer än 20 gånger så mycket som endel lokala alternativ. (70 RMB)

måndag 11 juli 2011

Pyjamas på stan


Det är inte på något sätt ovanligt att man i Kina ser personer gå omkring på gatan i pyjamas. Bortsett från småbarn så är det nästan uteslutande den äldre generationen, och de är oftast klädda i en ganska fin mönstrad pyjamas.

Varför?, kan man ju undra.

Historien bakom är faktiskt att det är(var) status. "Förr" i tiden var det bara de rika som hade råd att ha speciella kläder bara för att sova i. Att då ta en runda på gatan iklädd pyjamas visar då att man tillhör det finare skiktet som har råd med denna lyx-produkt. I viss mån lever denna tradition kvar än i dag bland de äldre. Kanske några av dem inte hade pyjamas som ung, och nu gärna vill promenera i pyjamas som äldre.

Dock kan jag tänka mig att endel turister missförstår betydelsen.


En äldre dam som är ute och promenerar i pyjamas. Status?

söndag 10 juli 2011

Prisvärda Converse


Jag har mer än en gång predikat om att västerländska märkesvaror (äkta) är mycket dyra på fastland-Kina. Importerade märkesvaror brukar vara minst 20% dyrare än i Sverige, men ibland betydligt dyrare. Det är inte ovanligt att hitta saker som kostar det dubbla i Kina jämfört med Europa. En delförklaring är Kinas importskatt, och en annan är marknadsprissättning. Den grupp Kineser som kan köpa dessa produkterna är inte priskänslig.

Den amerikanska skon Converse vars popularitet i Sverige tycks gå upp och ner i cykler har ju som bekant en uppgång just nu. Under mina månader i Sverige såg jag att de vanliga All-Star modellerna kostar typ 800 kr. Därför blev jag förvånad när jag igår tittade in i en Converse-butik i Beijing och konstaterade att motsvarande modell här bara kostar 329 RMB (=SEK). Inte ens modellerna i skinn kostade mer är 500 RMB. Uppenbarligen ett tydligt undantag från "grundregeln".

I sammanhanget bör jag naturligtvis nämna att man kan köpa kopior på turistmarknaderna för under 50 RMB, men då är det bara utseendet som är samma.

En "vanlig" Converse-butik på ett nyligen öppnat shoppingcenter i norra Beijing.

En hög modell av Converse All-Star för 329 RMB.

lördag 9 juli 2011

Tränings-bloggning


Jag har en förmåga att då och då anlägga en vacker och charmig s.k. "öl-mage". Nu är det dessvärre så att detta inte bara har fördelar, utan lär ju även förkorta livet. Därför så händer det att jag ger mig in i perioder av träning och hälsosammare kost för att förlänga livet igen.

Kostförändringen består huvudsakligen i att jag försöker minska intaget av den fantastiska drycken CocaCola, (och öka intaget av Gojibär).

"Träning" i klassisk mening är inte min grej. Det har förekommit att en kompis lurat med mig på gym, men jag har svårt att få det att bli regelbundet. Den för mig lämpligaste träningsformen är att gå promenader, eller möjligen cykla, och denna sommaren i Sverige har jag varit riktigt duktig på detta. Jag har gjort rutin av att ganska ofta innan frukost gå eller cykla minst en timma. Då känner jag mig hälsosam.

För några veckor sedan blev jag tipsad om en trevlig "App" till iPhone som heter RunKeeper. Applikationen använder telefonens GPS och skapar med den en massa rolig statistik av ens aktiviteter. Informationen skickas efter avslutat träningspass till en databas där man kan överblicka sina bedrifter med kartor och kurvor. Om någon av någon märklig anledning skulle tycka det är intressant att se vad jag åstadkommit så kan man följa mitt rörelsemönster här, där man t ex ser att jag i går kväll gick 6,8 km på den beskedliga tiden 1:28 plus en hel del mer information. Man kan även på denna web-plats i framtiden se om jag lyckas försätta med mina promenader på regelbunden basis även i stekheta Beijing.

Skärmdump från resultatsidan som skapas av iPhone-appen "RunKeeper". Rekommenderas för den som gillar statistik.

torsdag 7 juli 2011

Realtids-bloggning


Det förekommer att jag säger att jag "industri-bloggar", dvs ibland sitter jag t ex på något kafé i många timmar och skriver flera dagars blogginlägg, och sedan pytsar jag ut dem (publicerar) med lagom intervall, och förhoppningsvis med lite lagom mix av innehållet. Nästan alltid så är "dagens" inlägg skrivet redan tidigare. Ibland långt tidigare. En ganska liten del av det jag skriver är ju av karaktär "dagboks-blogg" så jag tycker metoden fungerar bra.

Idag gör jag ett undantag. Detta blogginlägg skriver jag i "realtid". Dvs det jag skriver om händer just nu. ;-)

Jag sitter på tåget från Kalmar mot Köpenhamn, för att därifrån i kväll flyga vidare mot Beijing med SK 995 kl 21:00. Drygt 4 timmar på Kastrup betyder att det kommer att gå åt mycket pengar. Är Kastrup världens dyraste flygplats? Jag tror det (bara baserat på mina empiriska erfarenheter)

"Nästa station - Alvesta."
Oj, har jag inte kommit längre!
Nåja, jag har just inhandlade ljudboken "Livet Deluxe" (av Jens Lapidus), och så fort jag skrivit färdigt detta blogginlägg ska jag avnjuta verket, som jag hoppas räcker hela vägen till Beijing. Om Mr. Lapidus senaste håller samma klass som sina tidigare alster så kommer tiden att gå acceptabelt fort.

Nästa inlägg kommer från Beijing.

POV-foto (Point Of View) där jag sitter just nu och bloggar i tåget mot Köpenhamn.

onsdag 6 juli 2011

The Hong Kong Jockey Club 香港賽馬會


Att Kineser är spelgalna har nog gått få förbi, och det tycks sitta i deras gener. Även på Casino'na i västvärlden upplever jag att det är en Kinesisk dominans bland spelarna, iallafall vid de borden som har de högsta insatsgränserna.

På fastlands-Kina är dock spelandet nära på helt förbjudet. De stora undantagen är Hongkong och framförallt Macao (som numera är världens spelcentrum).

I Hongkong finns The Hong Kong Jockey Club 香港賽馬會 som huvudsakligen driver de två stora hästkapplöpningsbanorna Sha Tin Racecourse 沙田馬場 och Happy Valley Racecourse 快活谷馬場, och utöver detta även footbolls-gambling, men det är hästkapplöpningen som är den största rörelsen.

Det som gör The Hong Kong Jockey Club värd att nämna extra är den helt bisarra omsättningen. För bara spelet på hästarna på dess två banor är omsättningen 65 000 000 000 SEK. Alltså 65 miljarder SEK. Lägger man därtill fotbollsintäkterna så hamnar man på 100 miljarder SEK. Bara intäkterna från de båda hästkapplöpningsbanorna motsvara nära på 10% av hela den Svenska statsbudgeten.
Det är svårt att ta till sig hur två hästkapplöpningsbanor kan omsätta sådan extrema belopp, men förklaringen är att det finns så många speltokiga multimijionärer i Kina.

Man kan också tillägga att dessa två hästkapplöpningsbanor genererar 12% av hela Hongkongs skatteintäkter.

I Beijing har The Hong Kong Jockey Club en "filial"-klubblokal där man kan bli medlem för ynka 150 000 RMB för den billigaste medlemsnivån.

Happy Valley Racecourse 快活谷馬場 i Hongkong som omsätter ungefär lika mycket som hela Svenska hälso och sjukvårdsbudgeten.

Sha Tin Racecourse 沙田馬場 i Hongkong som omsätter ungefär lika mycket som hela den Svenska försvarsbudgeten.