Bekvämt?

Kineser har en unik egenskap att de kan sitta på huk - och tycka att det är avkopplande. De sitter på huk när de äter, röker, vilar och ibland kan det till och med se ut som de sover. Men hittar dem överallt på gatorna i denna ställning.

Jag har inte de riktigt djupa kunskaperna om människans antonomi, men jag kan med säkerhet säga att kinesernas knän inte är konstruerade på samma sätt som mina.

En mycket vanlig, och för Kineserna, avkopplande ställning.

Restauranggatan Guijie 簋街

Det finns många restauranger i Beijing.

Jag har sett siffror som varierar mellan 40 000 och 60 000 st. Troligen vet ingen hur många det egentligen är - men det är garanterat många. Jag får då och då mailfrågor om rekomendationer på Kinesiska restauranger, vilket är mycket svårt att ge då utbudet är oändligt, och variationen på det som är "Kinesisk mat" är även det extremt stort. Jag rekommenderar sällan någon enskild restaurang.

Mitt vanligaste svar är att åka till gatan "Dongzhimennei Dajie", 东直门 内大街, (dōngzhíménnèidàjiē) som brukar kallas Guijie 簋街. Gatan ligger rakt väster ut från tunnelbanestationen "Dongzhimen", 东直门, dvs parallellt med norra 2:a ringvägen på söder sidan.

På Dongzhimennei Dajie finns det nästan bara restauranger, och alla är helt Kinesiska. Ingen McDonald's eller Starbucks finns att skåda. Här kan du troligen hitta det du söker inom Kinesisk mat om du inte har allt för extrema önskemål.

De flesta restaurangerna har dekorerat trottoaren utanför med de traditionella kinesiska lyktorna som ser ut som lysande ljusröda ballonger. Miljön ute är Kinesiskt stökig, och inne på restaurangerna är det vanligen lika stökigt och skränigt, men så är det ju här - Välkommen till Kina! Det är även förvånande lite turister här. Du blir nästan ensam västerlänning om du kommer hit.

De Kinesiskt lamp-dekorerade trottoarerna på Dongzhimennei Dajie

Nytt boende

Efter fyra månader på New Dragon Hotel så flyttade jag igår. Nu har jag lämnat hutongerna och bor idag utmed 朝内北小街, (cháonèiběixiǎojiē), parallellt med östra 2:a ringvägen på Fu Run Hotel. Flytten var med visst vemod eftersom jag nu blivit ganska bra bekant med stora delar av personalen på New Dragon.

Största fördelen med det nya hotellet är att jag nu bara har en dryg kilometer till skolan. Dessvärre har jag även en kilometer till närmaste tunnelbanestation också. Standarden är ett steg högre än det tidigare, men detta hotellet har helt Kinesisk inriktning vilket betyder ingen västerlands frukost. Även priset är något högre, 4 800 RMB/månad, men den skillnaden är marginell.

Även detta hotellet tillämpar "Kinesisk rumsnumrering", vilket här betyder att alla rumsnummer börjar på 8:a och det existerar inga 4:or i något rumsnummer.

Då är det bara att vänta och se vilka "komiska" problem som enligt Kinesisk standard antagligen snart dyker upp även på detta stället....

Mitt nya hem: Fu Run Hotel, 富润酒店 (fùrùnjiǔdiàn)

Acceptabel standard för ett acceptabelt pris.

Blockerad?

Min VPN-tjänst tycks ha blivit blockerat nu i Kina, så jag har ett tag varit utan "sociala medier" (typ bloggen). För att komma runt det har jag nu i stället skaffat "SSL (Secure Sockets Layer)" som påstås vara bättre, och inte så lätt att blockera. Hittills tycks det fungera.

Min tidigare VPN-tjänst tycks nu vara blockerad i Kina

En alltför kort vecka

Med en tår i ögat lämnade jag idag av min dotter och mina föräldrar på flygplatsen för transport hem igen efter en vecka här i Beijing, som gick alldeles för fort.

Happy Valley

Beijing är inte det typiska resmålet för barnfamiljer. Av dem som ändå kommer hit med barn gissar jag att fler än jag råkat ut för att efter några dagar med klassiska sevärdheter så vill den yngre generationen göra något mer barn-anpassat nöje.

Det finns en förvånande okänd lösning på det problemet i Beijing som heter Happy Valley, 欢乐谷.

Happy Valley är ett Disneyland-liknande nöjesfält med fokus på åkattraktioner. Utöver "åkande" så finns det även ganska mycket scenframträdande och "tema-landskap". De 40 åkattraktionerna går från något för de minsta upp till riktigt extrema saker väl i Florida-klass.

Jag "sprang på" Happy Valley av en slump och har aldrig sett det marknadsföras. Fokus är uppenbarligen inte på västerländska besökare. Under en hel dag såg jag bara en västerländsk familj där inne. En positiv sak med det är att priserna är Kines-anpassade. En läsk eller ett grillspett kostade tex bara 5 RMB vilket man inte är van vid på liknande platser. Entréavgiften, där i princip allt åkande ingår, går på 80 RMB för barn och 160 för vuxna.

Om man kan komma över att det är ganska svårt att hitta inne i parken bland alla gångar och tunnlar så har jag (och min dotter) bara positiva intryck av Happy Valley. Till sommaren 2010 kommer parken att var utbyggd med ytterligare 50 000 kvadratmeter.

Parken ligger vid östra 4:e ringvägen så det kostar inte så många tior i taxi att ta sig dit från centrum.

Bilder över Happy Valley tagna från utsiktsattraktionen

I president Clinton's fotspår

Sommaren 1998 var USA's dåvarande president Clinton några dagar i Kina. Han besökte då bland annat Terrakottaarmén i Xian, och den Kinesiska Muren i Beijing. Det finns många olika sektioner av muren som är lämpade för besök, och Clinton var vid Mutianyu, 慕田峪. Den 28:e juni 1998 tog presidenten med familj linbanan ner från muren.

I tisdags var även jag med familj vid Mutianyu och åkte linbanan ner från muren. Nu råkade det sig så att vi hamnade i samma libanekorg som Clinton använde 1998. (Korgen var tydligt uppmärkt i fönstret).

President Clinton heter 克林顿 (Kèlíndùn) på Kinesiska, vilket uttalas ungefär "Kölindon". Troligen håller Kineserna nu på att ta fram ett nytt klistermärke att sätta under det om Clinton i samma fönsterruta.

Dekal i rutan på vår korg i linbanan ner från Kinesiska muren vid Mutianyu

Från Kinesiska ambassadens hemsida

Fler kändisar på Kinesiska muren vid Mutianyu

En Förbjuden stad även idag

Den Förbjudna staden, The Palace Museum, The Forbidden City, 故宫 (gùgōng), 紫禁城 (Zǐjìnchéng) är många olika namn på världens största palats. Namnet "Förbjudna staden" kommer av att det var totalt förbjudet för en vanlig dödlig att komma in i palatset. Ytan är nära en kvadratkilometer, och ligger precis norr om Himmelska Fridens torg. Från 1400-talet var detta de olika Kinesiska Kejsarnas säte, och var så fram till 1912. Den Förbjudna staden är en av de "måsten" man ska besöka om man har några dagar i Beijing.

Det påstås finnas 9 999½ rum i palatset (för att inte överträffa himmelrikets 10 000 rum). Det figurerar olika uppgifter på hur många rum man hittar idag om man räknar, och siffrorna varierar mellan ca 6 500 och 9 000. Det senaste som jag läste i en turistbroschyr var 8707. Området är så stort, och har så många salar och pallats, att man inte hinner se allt på en dag med en normal turistinsats.

Den gamla regeln att inga hus i Beijing fick vara högre än murarna runt palatset (dvs 10 meter) gäller faktiskt, i "light"-version, fortfarande för närområdet. Det finns inga utmärkande höga hus i stadscentrum och alla skyskrapor ligger på "betryggande" distans från Förbjudna staden. När man går på marknivå innanför murarna ser man inte så mycket av staden utanför.

Det finns faktiskt en "Förbjuden stad" även idag i Beijing och den ligger precis väster om den klassiska Förbjudna staden, och heter Zhongnanhai, 中南海. Zhongnanhai är "partiets" högkvater och innefattar även tjänstebostäder för Kinas höjdare inklusive presidenten. Att ta sig in här är ungefär lika omöjligt som det var förr att komma in i Kejsarpalatset, så Zhongnanhai kan med god relevans kallas dagens Förbjudna stad.

Ammie, framför den stora "Hall of Supreme Harmony", 太和殿 (Tàihédiàn)

Jag och Ammie. Bakom syns salarna: Zhonghe, 中和殿 och Baohe, 保和殿

Mina föräldrar och Ammie framför Taihe-porten, 太和门 (Tàihémén)

Ett steg närmare en lösning

Det tunga mysteriet om Kalmar slott på Annie's har kommit ett steg närmare klarhet - men är fortfarande en öppen gåta.

Jag går då och då till det Annie's som ligger precis norr om Ritan Park, mitt i det "Ryska Beijing", som håller på att bli min favoritrestaurang när det gäller västmat. Annie's serverar bra Italiensk mat i fin miljö utan att bli så fånigt dyra som liknande restauranger har en tendens att bli här.

Även här hittar jag samma bild på Kalmar slott bland de Italienska motiven som borta vid Chaoyang Park. Min tolkning av existerande bevismaterial är att bilden tillhör Annie's standard dekoration, och finns sannolikt även på de fyra andra restaurangerna. Troligen hamnat i paketet av Italienska motiven av rent misstag.

Också på denna restaurangen "vet" personalen att slottet ligger i Italien, och blir mycket förvånade över mitt lustiga påstående om att det skulle ligga i en småstad i Sverige.

Ännu en Kalmarslott-tavla funnen på Annie's

En sevärdhet tyngre än Förbjudna staden

I går hämtade jag min Mamma, Pappa och dotter (Ammie) på Beijings flygplats, och de ska nu spendera en knapp vecka i stan. Kul med besök!

Som första aktivitet tog vi en promenad kring Tiananmen, och här är det naturligtvis packat med Kinesiska turister eftersom det är lördag. Många av dem kommer från vischan och gör sin livs resa till huvudstaden och är därför ganska ovana att se västerlänningar. Normal brukar en del snegla lite intresserat på mig, men utan någon större dramatik.

När nu min blonda lilla dotter kommer trippande mot Mao Zedong's porträtt så drogs en stor del av de Kinesiska ögonen till henne i stället för mot Mao. Så länge vi var i rörelse fungerade det OK, men när vi stannade för att gör standardfotot framför Tiananmen så drog cirkusen igång. Det utbröt en värre hysteri bland Kineserna om att få bli fotograferade tillsammans med Ammie. Hon blev mer eller mindre tvångsfotograferad (och nära på adopterad) av den fascinerade publiken. Alla ville vara på bild tillsammans med henne. I början var det ganska roligt, men när Ammie började tycka det blev pinsamt 500 tagningar senare var det inte lätt att få stopp på Kineserna. "Bara ett kort till", "Bara jag också".

Vi lyckades slita oss loss, och gick genom porten mot Förbjudna staden. Framför porten in till Kejsarpalatset gjorde vi igen "misstaget" att stanna, och då blev det fart på Kineserna på nytt, och samma procedur upprepades.

I Beijing är det vanligt med västerlänningar, men det är ovanligt med västerländska barn synliga på gatan. Därför var det nog för några Kineser i dag första gången i livet de såg ett ljushårigt barn. Framför allt för de som kommer utifrån landet eller från någon inte så turistbesökt stad.

Ett mycket begränsat urval av alla de Kineser som blev fotograferade tillsammans med Ammie. (Klicka för större)

De vilt fotograferande Kineserna byttes hela tiden ut mot nya som ville plåtas med den blonda "dockan".

Mer kloka översättningar

Efter tips från min läsare Chen - Tack!, så kan jag inte låta bli att publicera flera, inte så lyckade översättningar, av Kinesiska skyltar.

Troligen skrivna av någon som säger "My English very little"

Alla bilderna är "lånade" från Engrish.com

Se även Chen's intressanta blogg

Alla bilder "lånade" från Engrish.com

Pekinganka ...med skorpion

"Pekinganka" kallas i Beijing kort och gott Grillad Anka, 烤鸭, (kǎoyā). Detta är Beijing's mest kända maträtt och har en mycket lång tradition. Som det mesta med tradition i Kina så blir det lite av en religion runt alla detaljer, typ att ankan ska vara exakt 65 dagar gammal vid slakt, och ska matas med väldigt speciella grönsaker. Prepareringen innan servering tar flera dagar och har lika mycket ritualer som Whiskytillverkning i Skottland.

Ankan grillas hel, och skärs sen vanligen upp framför dig vid bordet. Delikatessen är det feta och krispiga skinnet, så ankan ska trancheras "snett" i tunna skivor med ungefär hälften kött och hälften skinn. Om man är den som normalt skär bort fettet från köttet så är detta inte rätten för dig.

Till ankan serveras tunna små pannkakor, lök och en tjock söt bönsås. I pannkakorna ska man plocka i köttet och tillbehören till små "minitacos" som sedan viks ihop till ett litet knyte. Är du västerlänning brukar personalen visa hur man gör.

Det finns en hel rad med stora och kända restauranger som är specialiserade på anka, och den största och mest kända är The Quanjude Restaurant, 全聚德 (Quánjùdé), som har nio restauranger i Beijing.

En viss 阮彬兵 (Ruǎn BīnBīng) tenderar att dyka upp då och då i mitt liv var jag än befinner mig i Kina. I går ringde han och bjöd han ut mig och Anna till just The Quanjude Restaurant. Det blev en storslagen måltid med anka och alla tänkbara tillbehör. Det mest speciella var skorpioner, som jag nu kan pricka av på listan av konstiga djur som jag ätit.

Efter en lång middag med många gān bēi = Kinesisk "skål", som ofta betyder att hela glaset ska tömmas - även om det är fullt med rödvin, så drog vi vidare till ett lokalt karaoke-hak där Anna och jag, med kraft från hěn duō (många) gān bēi, gjorde ett sång-framträdande inför de imponerade Kineserna.

Tranchering av våra ankor

BīnBīng, Anna, Catherine (tidigare Fanerdun), jag och två från BīnBīng's stab på The Quanjude Restaurant

Som extra krydda till ankan serverade skorpioner, som inte smakade så dramatiskt som psykologin lätt får en att tro

Anna och jag gör en imponerande karaoke-duett av "My Way" (Paul Anka/Frank Sinatra)

Projekt 听力

Det som är svårast för mig med Kinesiskan är 听力 (tīnglì) vilket betyder hörförståelse. Kineserna pratar ju så jä..la fort. (Tycks vara omöjligt att få dem att ändra sig även på den punkten). Det vanligaste problemet för oss västerlänningar brukar annars vara att skriva och läsa, men det har jag lyckligtvis inga svårigheter med. Jag diskuterade min 听力-situation med skolans chef, och hon hade en lösning för att arbeta upp hörförståelsen.

Vi har nu startat "Projekt 听力". Det går ut på att para ihop mig med en Kines som har en nivå på sin Engelska som ungefär motsvarar min Kinesiska nivå, dvs en "språkkompis", populärt kallt 语伴, (yǔbàn). Hon "råkade" ha en kandidat på lager.

Vi träffas då och då och pratar Kinesiska och Engelska med varandra och förhoppningsvis blir vi bättre båda två. Detta är ett beprövat koncept inom språkutbildning. Utöver "språkkompisen" ska jag alltid ha TV'n på när jag är hemma. Och då INTE CCTV-9 som är engelskspråkig, utan någon av alla Kinesiska kanaler. Det är nyttigt att hela tiden höra det Kinesiska tjattret som bakgrundssorl för att omedvetet arbeta in rytmen och tonerna i språket.

Har nu haft tre träffar med min "språkkompis" som heter 孙丽雅 (Sūn Lí Yǎ), och vi har börjat hitta formerna för hur vi ska använda tiden. Eftersom vi inte har något gemensamt språk som båda kan flytande betyder det att all kommunikation blir en liten utmaning. Det känns som vi gör framsteg båda två och hittills har det varit roligt, så projektet går vidare.

Min "språkkomis" 孙丽雅 (Sūn Lí Yǎ)

38-årsdagen passerad

För att använda några nyligen inlärda ord:

对我来说生日不重要 (duì wǒ láishuō shēngrì bù zhòngyào)

, eller som man säger i Sverige: "För mig är inte födelsedagen viktig"

Viktig eller inte, så fyllde jag i alla fall 38 år igår. Inget dramatiskt firande. Min lärare bjöd mig på födelsedagslunch vilket här ska innehålla en nudelsoppa. "Långa nudlar ger ett långt liv" - om dom äts på födelsedagen. Jag tror stenhårt på det där så jag sög i mig lite nudlar. Blir mitt liv inte långt så vet jag vem som har lurat mig.

Kvällens firande blev även det lugnt och trevligt med Anna, som lyckades komma loss redan kl 21 från sina hårda dagar bland EU's höjdare. Som alltid med Anna blir det västerländsk stek eftersom hon vanligen är trött på det Kinesiska tugget. (Det är tunnare med väst-restauranger uppe i universitetsområdet där hon bor, så hon får passa på när hon är på "besök" i centrum)

Födelsedagsmiddag med Anna

12th Beijing International Art Exposition

27-31:e augusti hölls "12th Beijing International Art Exposition" på Beijing China World Trade Center. Efter elva år så har denna utställningen klättrat i internationellt konst-anseende och räknas nu till en av de stora och viktiga årliga konstutställningarna i världen.

Jag har inget jättestort konstintresse, men tycker det är kul att titta ändå. En småtrevlig utflykt helt enkelt. Många utställare var Kineser, men en hel del nationer var representerade. Flera (huvudsakligen västerländska) utställarna var lite barnsliga och tillät inte fotografering av deras konst. Jag finner ingen rimlig logik i fotoförbud på en mässa, men de hade väl sina skäl.

Har inte kompetens nog att seriöst recensera utställningen, men det var en hel del som jag skulle kunna tänka mig att ha hemma om jag hade haft nog öppna ytor för att kunna svälja så stora och "tunga" målningar....och en hel del jag inte skulle vilja ha hemma.

Jag, på 12th Beijing International Art Exposition.

En rolig modern Kinesisk målning - missade att notera vem konstnären är.

En månad kvar...

En månad kvar till den stora dagen - Folkrepubliken Kina's 60-årsdag den 1:a oktober, vilket även är Kinas nationaldag.

Det kommer minst sagt att bli extremt mycket folk i centrala Beijing den dagen. Jag misstänker kaos. Det kommer då även att vara otroligt mycket poliser och vakter på plats för att hålla ordning på folkmassorna, och försöka se till att mina misstankar inte blir verklighet.

Det pågår på alla fronter förberedelser inför vad som ska komma, och inför jubileet så har polisen större övningar en gång i veckan fram till dagen-D. I fredags kväll var det dags, och då spärrades hela södra delen av Wangfujing av (den del som är gågata). Alla butiker och restauranger fick stänga(!), och det var extremt mycket poliser och vakter överallt. Det kändes väldigt konstigt att se denna gata nästan folktom en fredagskväll. Gågatan Wangfujing är Beijing's mest kända gata och kan möjligen kallas Beijing's svar på Time Square, så det är inte vilken hutong som hällts som stängdes av - och då bara i övningssyfte!

Tidigt på lördagsmorgonen startades sedan en mycket storslagen repetition av de kommande parraderna på Himmelska fridens torg där 200 000(!) personer deltog. Hela torget och närområdet var avstängt i ett dygn fram till söndagsnatten för övningen. Taxichaufförerna hade stora problem att förklara för sina förväntansfulla turist-passagerare att de tyvärr inte kunde besöka torget i lördags.

"Beijing Weather Modification Office" (känn på det namnet) arbetar hårt med förberedelserna för att se till att det inte regnar när president Hu Jintao ska hålla sitt tal och den stora militärparraden pågår den 1:a oktober. Kemikalierna som används för att påverka regnet påstås inte ställa till någon miljöskada:

"...the amount used in rain reduction is small, which causes no harm to the environment or humans..."

Tekniken är beprövad i Beijing och användes tex vid invingen av de Olympiska spelen förra åter.

Polislinjen vid norra delen för avspärrningen av Wangfujing

Vaktstyrka på väg mot övningsavspärrningen