tisdag 18 februari 2014

Dagens boktips: "Sun Zis Krigskonst"


För ca 2 500 år sedan så skrev Sun Zi, 孙子, klassikern "Sun Zis Krigskonst", 孙子兵法 ,vilket sannolikt är det mest kända militära klassiska verk från Kina som finns.

Boken är helt och hållet en lärobok i krigsföring. Tesen i boken är att ett krig, eller ett slag, inte huvudsakligen vinns på slagfältet utan det vinns genom bra strategier och planering. Att boken är skriven för 2 500 år sedan gör naturligtvis att språket och meningsuppbyggnaden är en aning "gammalmodig", men när man kan se genom de i bland ganska komiska formuleringarna så märker man att det finns mycket kloka teorier och resonemang bakom.

Man kan se boken som en kurs i ledarskap, och trots att boken är skriven för militära aktioner kan de strategier som presenteras mycket väl implementeras i moderna affärsmässiga situationer t ex mellan dig och din kund eller mellan dig och din leverantör om man tolkar teserna anpassat för dagens förutsättningar.

Boken är kort, och det är ingen tung läsning. Den innehåller 13 korta kapitel, och det tar bara några minuter att läsa varje kapitel. Jag tycker boken är roande, och jag tror inte man behöver ha ett intresse av Kina för att kunna uppskatta den.


För att citera Mästare Sun:
"Den som inte till fullo känner till strategiutformandets fällor kan inte heller känna till dess finurligheter."


Det finns tre olika svenska översättningar av Sun Zis Krigskonst. Den som jag läst (på bilden ovan och översatt av Bengt Pettersson, Ooi Kee Beng och Henrik Friman) är översatt direkt från den klassisk kinesiska, vilket de övriga inte är. 

fredag 14 februari 2014

Vad vet vi om den Första Kejsarens Grav?


Utanför Xi'an finns graven till Kinas Första Kejsare, Qin Shi Huangdi, som dog dog år 210 f.Kr. Graven är definitivt mest känd på grund av Terrakottaarmén som vaktar dess östra sida, men denna armé är bara en av många detaljer i gravkomplexet.
Graven i sig, som visuellt bara är en jordpyramid, är inte speciellt känd för den stora massan, huvudsakligen på grund av att den aldrig har blivit utgrävd.
Men vad vet man om vad som finns inuti graven?

Egentligen inte så mycket, men det finns några textrader skrivna av historikern Sima Qian 司马迁 i boken Shiji 史记 ungefär 100 år efter kejsarens död.
Följande är vad Sima Qian skriver:

九月,葬始皇郦山。
始皇初即位,穿治郦山,及并天下,天下徒送诣七十余万人,穿三泉,下铜而致椁,宫观百官奇器珍怪徙臧满之。
令匠作机弩矢,有所穿近者辄射之。
以水银为百川江河大海,机相灌输,上具天文,下具地理。
以人鱼膏为烛,度不灭者久之。

Detta är alltså en mer är 2 000 år gammal gammal kinesisk text som i allt väsentligt inte går att översätta med t ex Google Translate (prova gärna) utan en översättning kräver ingående manuellt arbete. Nedan följer en översättning gjord av mig och min flickvän Sui Xin 隋鑫:

I september begravdes den först kejsaren i Lishan (berget öster om Xi'an).
När den första kejsaren tillträdde så påbörjades byggnationen av hans grav i Lishan. 700 000 man från hela riket byggde graven väldigt djupt. Den yttre kistan var byggd av koppar, och i graven fanns palats, en modell av regeringen och väldigt mycket skatter.
Hantverkare beordrades att rigga armborst som kommer att avfyra pilar mot inkräktare.
Floder och hav var byggda i kvicksilver med en mekanism som håller kvicksilvret rinnande. I taket är himmelen avbildad och på golvet är jorden avbildad.
Belysningen drivs av valolja (eller olja av Kinesisk jättesalamander) för att brinna väldigt länge.

Utöver ovanstående text så har man med markradar konstaterat att i jordpyramiden finns en 30 meter hög byggnad. Byggnaden har fyra trappliknande väggar där varje vägg har nio plattformssteg.

Ett mycket intressant ytterligare faktum är att kvicksilverhalten i jorden över graven är extremt mycket högre än normalt. Även intressant är att de områdena med extremt hög koncentration av kvicksilver är fördelade som en kartbild som med god vilja kan representera där det fanns vatten i Qindynastins Kina, vilket definitivt ger styrka år trovärdigheten i Sina Qians berättelse.

Denna artikel, fast utökad och i mer formell form, har jag även publicerat på svenska Wikipedia: Qin Shi Huangdis mausoleum

Karta över området runt Kinas första kejsares grav. Notera Terrakottaarmén öster om gravpyramiden.


Bild över innehållet i Kinas första kejsares grav baserat på mätningar med markradar.

tisdag 11 februari 2014

Intervjuad på MotKina.se


En artikel där jag är intervjuad om att Bo, Leva, Arbeta och Göra Affärer i Kina finns att hitta här på MotKina.se.




söndag 12 januari 2014

När historien var nära att ta en annan riktning


Kejsardömet Kina grundades år 221 f.Kr. efter att riket Qin erövrat samtliga konkurrerande länder under de Stridande Staternas period i slutet av Zhoudynastin. Dock var historien snubblande nära att ta en helt annan vändning, vilket skulle gett dramatiska konsekvenser på historien...

Av de sju rikena som i slutet av de Stridande Staternas period kämpade om makten, så hade starka Qin år 228 f.Kr erövrat Han, Wei och Zhao. Nästa rike på tur var Yan (med Ji, dvs dagens Beijing som huvudstad).


Yan's kronprins Dan 燕丹子 (som satt fången hos Qin, men rymde 232 f.Kr.) försökte rädda situationen och skickade år 227 f.Kr. sin chefsambassadör tillsammans med sin vasall Jing Ke 荊軻 på besök till Qin med det officiella uppdraget att förhandla fram en diplomatisk lösning på kriget. Med sig hade de två gåvor: Huvudet från en general som hoppat av från Qin till Yan och en karta över delar av dagens Hebei


Inuti den hoprullade kartan låg även en gömd kniv, och tanken var att när ambassadören visade generalens avhuggna huvud för Qin's kung (som då förhoppningsvis skulle bli lite distraherad) så skulle Jing Ke rulla fram kniven och mörda kungen.


Det exakta förloppet när de väl träffade kungen är lite oklart, men de lyckades aldrig mörda Qin's kung och de blev i stället själva avrättade, och Qin anföll och besegrade senare Yan...och Chu...och Qi...och skapade kejsardömet Kina. Skapade "天下".


Historien kan låta lite som en saga, men "sagan" finns nertecknad i flera av varandra oberoende skrifter, så det är ganska troligt att det kan vara sanning bakom. Variationer finns dock, vilket jag tycker stärker sanningshalten. T ex i den mest kända boken om händelsen: Yandanzi 燕丹子 "Prince Dan of Yan" beskrivs att Jing Ke lyckades hugga örat av kungen innan han själv blev dödad, men den detaljen saknas i de övriga versionerna.


Den färgstarka spelfilmen Hero 英雄 från 2002 är sannolikt inspirerad av Jing Ke's mordförsök, men utspelar sig några år innan, när det fortfarande var sju riken.



Bild från filmatisering (av LionTelevision) av mordförsöket på Qin's kung föreställande kniven som Jing Ke just rullat fram ur sin karta och nu ska använda för att försöka mörda kungen, vilket dramatiskt skulle förändrat Kinas historia om han lyckats.


Karta som visar Kina under de stridande staternas period vid tiden för Jing Ke's mordförsök på Qin's kung när staterna Han, Wei och Zhao redan var erövrade av Qin och Yan står på tur.

lördag 4 januari 2014

Krister i Beijing goes Wikipedia


Jag reflekterar allt för ofta över att inom vissa områden är den tillgängliga informationen på vårt svenska Wikipedia väldigt svag. Vad det gäller t ex kinesisk historia kan det bitvis vara helt bedrövligt dåligt om man går utanför det som ryms inom populärhistorian. Engelska Wikipedia är naturligtvis bättre, men fortfarande "big room for improvement".

För att i alla fall göra något åt situationen har jag själv roat mig med att börja konvertera mitt eget material in i Wikipedia. Huvudsakligen till den svenska versionen, men jag har även börjat komplettera den engelska. Det är mycket tidsödande att skriva på Wikipedia eftersom varje påstående hela tiden måste backas upp med referenser och det finns en hel del regelverk kring hur man får skriva.


Följande inlägg här på bloggen finns nu kompletta som Wikipediaartiklar:

Wikipedia: Suidynastin
Wikipedia: Luoyangs historia
Wikipedia: Kejsarkanalen

Med Kina-anknytning, men som inte har något ursprung här i bloggen, har jag även skrivit:
Wikipedia: Yan (Zhoudynastin)

Jag är även inne och kompletterar här och där i redan befintliga artiklar.
I den mån någon är intresserad av att följa vad jag gör på Wikipedia så loggar jag mina aktiviteter på min profilsida:
Wikipedia: Användare:KristerBlomberg

Notera att Wikipedia är ett levande forum där artiklar ständigt utvecklas, så det är mycket troligt att ovanstående sidor kommer att byggas om i framtiden av någon annan än mig.

Visserligen ingen koppling till denna blogg, men för den som är intresserad av antik arkitektur kan jag även nämn att jag just skrivit:
Wikipedia: Parthenons geometri


Skärmdump från min artikel Luoyangs historia på Wikipedia som den såg ut 2014-01-14.

fredag 3 januari 2014

Sui enar Kina


Efter 426 år av den "gyllene" Han-dynastin så splittras Kina år 220 i flera mindre riken. Under de kommande 370 åren så förändras gränserna ständigt och riken kommer och går.
År 579 befinner vi oss i slutet av Southern and Northern Dynasties, 南北朝 och Kina består av fyra riken:
❏ Northern Zhou Dynasty, 北周朝
❏ Western Liang, 西梁
❏ Chen Dynasty, 陈朝
I det tämligen framgångsrika Northen Zhou har precis 6-åriga(!) Kejsare Jing 周靜帝 tillträtt tronen. Ämbetsmannen Yang Jian styr i praktiken riket och år 581 tar han makten och avlivar barnkejsaren. Yang Jian startar Sui-dynastin 隋朝, och ger sig själv namnet Kejsare Wen 隋文帝.
År 587 erövrar Kejsare Wen riket Western Liang och år 589 har han erövrat det stora Chen-riket i söder, och nu är Kina enat igen under Sui-dynastin. Dock blev Sui-dynastin mycket kort; bara 37 år.

Även om Sui-dynastin var kort så uträttades mycket som fick betydelse för många efterföljande dynastier:
Kejsarkanalen 大运河 byggdes som fortfarande är världens längsta kanal.
❏ Den Kinesiska Muren utökades.
❏ Lagboken Kaihuang Code 开皇律 sammanställdes, och användes sedan av alla Kina's efterföljare dynastier (och även av många andra länder i Ostasien, t ex Vietnam, Japan och Korea.)
Xian (Changan) byggdes ny från grunden strax söder om dess tidigare centrum och blev världens största stad.
Luoyang byggdes ny från grunden (baserat på nya Xian's layout)
❏ Buddhism blev brett etablerad i landet.

Kejsare Wen dog år 604; sannolikt mördad av sin andra son Yang Guang som tog kejsartronen och namnet Kejsare Yang 隋煬帝. Kejsare Yang var en riktig tyrann vilket skapade uppror bland befolkningen och han körde även dynastins ekonomi i botten med sina kostsamma byggprojekt, men även flera krig mot Korea (Goguryeo, 高句丽).
År 617 var det uppror i stora delar av riket och år 618 blev Kejsare Wen mördad i sitt palats i Yangzhou efter en kupp ledd av en av hans generaler och Sui-dynastin föll. (Hans grav lokaliserades precis nyligen i Yangzhou)

Sui-dynastin (581 till 618) har många likheter med Qin-dynasyn (221 till 206 f.Kr.):
❏ Båda enade Kina efter långvarig splittring och krig.
❏ Båda var mycket korta dynastier med bara två kejsare.
❏ Båda gjorde mycket stora byggnadsverk (Kejsarkanalen, Terrakottaarmén och Kinesiska Muren)
❏ Båda efterföljdes av mycket starka och långa dynastier. (Tang resp. Han)
❏ Båda skapade lagar, regler och standarder som blev framtida normgivare.


Karta som visar Sui-dynastins utbredning och när de inledande landerövringarna gjordes. Dock besegrades aldrig Goguryeo (grönmarkerat) trots flera dyrköpta försök.

tisdag 31 december 2013

Historien om Luoyang


Det var i området kring vid Gula floden 黄河  i närheten av dagens Luoyang 洛阳 som Kina "föddes" för ca 4 000 år sedan. Luoyang är den av "Kinas fyra stora antika huvudstäder" som har den äldsta historien av de fyra. Staden har byggts i flera etapper och på flera olika platser kring Luo River 洛河. Nio gånger har Luoyang's byggts om genom historien! För att få perspektiv på tiden kan man konstatera att när Luoyang byggdes om för nionde gången (år 604) så fanns inte ens Birka i Sverige.

De olika ny/om-byggnationerna:

(1) ❏ Ca 20 km öster om dagens centrum av Luoyang har man hittat resterna efter en stad daterad 2000-1500 f.Kr. och detta är troligen Zhenxun 斟鄩 (Zhēnxín) som var den näst sista huvudstaden för Xia-dynastin. Bland ruinerna hittar man bl. a. spåren av ett stort palats, med en liten inre "stadsmur" runt templet.

(2) ❏ 6 km öster om ovan nämnda Zhenxun har man även hittat staden Xibo 西亳 som byggdes ca 1600 f.Kr. Xibo var huvudstad för Shang-dynastins ca 1550 till 1400 f.Kr. Denna stad har både stadsmur, vägar och ett palats och många kungliga byggnader.

(3) ❏ Lite drygt år 1000 f.Kr. byggdes staden Wangcheng 王城 i västra delen av dagen Luoyang. Staden ganska liten; ungefär en kvadratkilometer i ett 3x3 kvaters rutmönster.

(4) ❏ Ungefär samtidigt som Wangcheng (3) grundas (ca 1000 f.Kr.), fast 20 km öster ut, byggdes även staden Chengzhou 成周Chengzhou tog över som huvudstad för Östra Zhou från år 519 f.Kr fram till år 367 f.Kr.

(5) ❏ Ovan nämnda Wangcheng (3) blir huvudstad när Kina går in i Östra Zhou-dynastin år 771 f.Kr. och staden utökades då rejält i storlek och byggs ut till ca 8 gånger ursprunglig storlek. I många avseenden byggd som en lite mindre kopia av Chengzhou (4)Wangcheng förblev huvudstad tills den förstördes under inbördeskriget år 510 f.Kr

Var det gäller städerna Wangcheng och Chengzhou så är det en viss förvirring i historieskrivningen och städerna förväxlas i bland. De byggdes båda ungefär samtidigt på ungefär samma plats och båda har varit huvudstad för Östra Zhou-dynastin, så visst är förväxlingsrisken uppenbar.

(6) ❏  Innanför de tidigare stadsmuren av Wangcheng (5) byggs staden Henan Fu precis i inledningsskedet av Han-dynastin ca 200 f.Kr och var då huvudstad men förlorade snabbt sin betydelse när den ny-ombyggda Changan (Xian) stod färdig och huvudstaden flyttades dit.
Henan Fu var en mycket liten stad med huvudsakligen administrativa byggnader, och det är osäkert hur länge staden levde vidare.

(7) ❏  När Östra Han-dynastin startas år 25 byggs Luoyang på samma plats som Chengzhou (4) låg tidigare och delar av den gamla stadsmuren återanvänds. White Horse Temple 白马寺 byggs väster om staden. Efter Han-dynastin kommer även Wei-riket att använda samma huvudstad och renoverade då staden som brunnit i slutet av Han-dynastin och byggde bland annat ytterligare en befästning i nord-västra hörnet av staden. Även efterföljande Westen Jin-dynastin använde Luoyang som huvudstad fram till år 311 då staden totalförstördes.

(8) ❏  År 493 flyttade Northen Wei-dynastin huvudstaden till Luoyang och till samma plats som den tidigare staden, men utökade ytan kraftigt utanför den tidigare stadsmuren. Man började även bygga Longmen-grottorna 龙门石窟 söder om staden. Staden totalförstördes igen(!) år 534.

(9) ❏  Så fort Kejsare Yang tog makten över Sui-dynastin år 604 så började han bygga sin andra huvudstad i Luoyang vars layout inspirerades av just ombyggda Xian. Året efter var staden färdig och placerad ungefär mitt i centrum av dagens Luoyang. Efterföljande Tang-dynastin använde även samma stad som sin andra huvudstad tills dynastin gick under år 907 och staden övergavs successivt under Song-dynastin.

Det var först på 1600-talet som staden levde upp igen och har därefter växt "organiskt" utan några tydliga milstolpar. I dag är Luoynag, med kinesiska mått, en mindre stad med drygt 6 millioner invånare.


En plottrig karta som visar de nio olika uppbyggnaderna av staden Luoyang genom historien.  Rutmönstren i stadsbilden representerar de verkliga kvarteren. Det är bara Zhenxun (1) som inte har någon yttre stadsmur.
De flesta städerna är uppbyggda med kvarteren i tydliga rutnät vilket är mycket vanligt bland äldre Kinesiska städer som inte har växt "naturligt", utan en kejsare har bestämt att nu och här ska vi bygga en stad.

Tidslinje som visar de olika faserna i Luoyang's historia. Numrera i rutorna representerar beskrivna faser i artikeln. De gula fälten visar när staden var huvudstad. Notera att under Sui och Tang (9) så var Luoyang parallell huvudstad till Xian.

Utgrävning av Zhenxun (1) som är det äldsta Luoyang. En ca 4 000 år gammal stad.


Longmen-grottorna med utgrävda buddhistiska motiv som finns en dryg mil söder om Luoyang, och började byggas under Northen Wei-dynastin år 493.

Karta över Luoyang som staden såg ut under Sui/Tang-tiden (9). Luo River's sträckning är lite anna i dag. Detta har inte minst påverkat Zhenxun (1) där vissa delar nu ligger på flodbotten.

måndag 23 december 2013

Var Qing Kina?


1644 tog som bekant den Machuriska Qing-dynastin tillfället i akt och erövrade den förfallande Ming-dynastin. Härifrån brukar man säga att Kina gick från Ming- till Qing-dynastin, men alla håller inte riktigt med om det resonemanget. Det jag syftar på är att vissa driver tesen att Kina (dvs Ming?) under 267 år var ockuperat av Qing för att sedan 1911 äntligen gjort sig fria från en otroligt lång ockupationstid.
Jag tror att huvudsyftet med detta resonemang är att skapa argument mot Kinas anspråk på t ex Tibet och de andra områdena som Qing erövrade under Qing-dynastin.

Erövrade områden och länder tror jag oftast upplevs som ockuperade i början, för att sedan med tiden smälta samman med det erövrande landet om det får gå nog lång tid. I fallet Kina/Qing så tycker jag det finns många belägg för att Qing-dynastin relativt snabbt blev att jämställa med Kina. Det blev till och med så att Qing blev mer Kina än var Kina blev Qing

Några exempel:
Beijing var Qing-dynastins huvudstad.
Manchurerna övergick succesivt till det kinesiska språket både i tal och skrift.
❏ Lagboken, brottsbalken och det politiska systemet från Ming-dynastin togs över utan större förändringar.
Han-kineser fick ledande positioner i "regeringen" och i militären.
Manchurena anpassade sig till den kinesiska kulturen.

Att erövra Ming-dynastin tog totalt ca 15 år, men erövrade områden blev förvånande snabbt lojala mot Qing. Flera tidigare Ming-generaler stred mot de kvarvarande Ming-trogna ("Södra Ming")
Efter att det tidigare Ming-området var vunnet 1659 så fortsatte Qing att växa genom att erövra Taiwan, Mongoliet, Tibet och dagens Xinjiang längst ut till väster. I slutet av 1700-taler var Qing-riket ett av världshistoriens genom tiderna största imperium och innefattade mer än en tredjedel av världens befolkning.

När kejsardömet föll 1911 så splittrades Kina upp i massor av "småriken" som styrda av olika krigsherrar. Man kallar denna tiden för The Worlord Era, 軍閥時代. När Kina blev en enad nation 1949 återtog Mao Zedong i stort sett vad som tidigare var Qing-riket. (bortsett från Mongoliet).

Det är här åsikterna går isär huruvida Kina i dag har rätt till de områden som erövrades under Qing-dynastin, eller om dessa bör bli självständiga stater.

Översiktskarta som grovt visar hur Qing-imperiet växte.
Det är från att Qing passerade Den Kinesiska Muren 1644 och Beijing intogs (röd area på kartan) som man räknar att den Kina övergår i Qing-dynastin. Dock tog det 15 år till 1659 innan hela Ming-riket var erövrat (orange area).
Det gula områdena erövrades senare (se årtal på kartan).

lördag 14 december 2013

Kina's version av Area 51


I utkanten av Gobiöknen slutar den Kinesiska muren i väster, och här finns Kina's två västra portar; Yumenguan 玉门关 och Yangguan 阳关, där resenärerna på Sidenvägen gjorde entre i Kina när det begav sig. Precis norr om detta historiska område finns ett mycket speciellt militärt område som man skulle kunna kalla Kina's version av USA's Area 51.

På satellitbilder över området kan man se märkliga och svårförklarade strukturer. Dessvärre kan vi bara spekulera i vad det är vi ser, men att strukturerna har någon militär koppling är nog uppenbart. Sannolikt finns det även kopplingar till det pågående (och dagsaktuella) rymdprogrammet. Jiuquan Satellite Launch Center ligger bara ca 50 mil öster om området. (Den farkost som just landat på månen sköts dock från Xichang Satellite Launch Center i Sichuan 150 mil sydost)
En del av strukturerna är lite äldre, men det pågår en hel del nybyggnationer i området, och mycket strukturer och byggnader har kommit upp bara under 2013, så vi lär nog få ser fler märkliga satellitbilder i en nära framtid. (Eftersom att Google Earth även kan visa äldre bilder så kan man följa historiken)

Stort tack till Robert Stridh som inspirerade mig till detta inlägg.


Detta märkliga mönster blev färdigställt 2005, och konturen ger intryck av att vara "målad" på marken. Högst sannolikt är detta någon form av kalibreringspunkt för satelliter och dess utformning är gjord för att skapa en punkt med hög kontrast till bakgrunden.
Ett liknande mönster som är några år äldre finns 3 mil västerut; Länk till Googl Maps.


I centrum av denna formation står det några flygplan och fordon, och dessa har mer eller minera stått på samma plats genom åren vilket tyder på att det är attrapper. Man kan gissa att det förekommit sprängningar i området då det blivit en del oordning i det cirkulära mönstret på senare år. (fotot ovan är från 2005). Om syftet är provsprängningar så kan objekten som skapar det cirkulära mönstret vara sensorer för att mäta sprängkraftens utbredning. Det finns även teorier om att det skulle kunna vara struktur för radar-forskning.

Den vänstra av dess förbryllande "flygplatsers" konturer är sannolikt "målad" på marken likt kontrastmönstret i den översta bilden. Den högra konturen ser ut att vara skapad av byggelement då man kan se skarvar i "körbanan" om man zoomar in. I delförstoringen (markerat i rött) kan man se ett flygplan i den vita kvadraten.
Det finns flera hus och ytor i detta område som tydligt har blivit sprängda. T ex norra delen av den högra flygplatesen. Sannolikt är det ett provskjutningsområde. Här pågår det nu (2013) mycket nybyggnation t ex nere till höger i bilden.

Här är det tydligt att det sprängs. De 16 "husen" var byggda 2005, och sedan sprängs det några hus då och då. Bilden är från 2010 och i dag är nästan alla husen sprängda. Det står även ganska många fordon i området.
Tittar man noga så ser man mindre objekt i ett tydligt rutmönster mellan "husen". Detta är sannolikt sensorer som mäter sprängkraften. 


En översiktskarta över det aktuella området. I den röda ovalen finns de objekt som visas på satellitbilderna ovan. Det här spektakulära området finns att hitta bara några timmars promenad från turistattraktionen Yumenguan och den Kinesiska muren som i det här området ser mycket olik ut mot hur vi är vana att se den.
Till höger på kartan ligger den mycket gamla staden Dunhuang som bland mycket annat var ett viktigt stop längs Sidenvägen.

tisdag 10 december 2013

Förberedelse för fortsatt gränskonflikt?


Det har sedan länge varit spänningar mellan Kina och Indien gällande Aksai Chin 阿克赛钦 som ligger i Himalaya på gränsen mellan Kina, Indien och Pakistan. 1962 utbröt ett kortvarig krig om området där Kina segrade, men det har sedan dess då och då hettat till om den omstridda gränsen. I oktober i år (2013) skrevs ett nytt gränsavtal mellan Kina och Indien så just för dagen är det något så när lugn.

Kina har dock sannolikt förberett sig mycket grundligt för en eventuell strid då de utanför staden Yinchuan (250 mil från Aksai Chin) i Ningxia på en area av 900 x 700 meter byggt en extremt exakt skalenlig (1:500) modell  av konfliktområdet kring Aksai Chin. Varje vattendrag, bergstopp och allt annat är identiskt återgivet, och det utvalda området för modellen motsvarar exakt konfliktområdet.

Området har kamouflerats med planterad skog runt om och skyltats med 农业开发区 dvs. "Jordbruksforskning". Vad man i praktiken har använt modellen av konfliktområdet till är inte lätt att veta, men det är ingen tvekan om att det har lagts riktigt stora resurser på projektet. Det är inte långsökt och tro att det har använts till avancerade krigsplaner, och det är intressant att fundera på hur denna planläggning har gått till i praktiken.


Satellitbild över konfliktområdet kring Aksai Chin i Himalaya. Den svarta rutan representerar det området som det har byggts en modell av i Ningxia vilket precis motsvarar konfliktområdet.
Länk till platsen i Google Maps.


Karta över konfliktområdet kring Aksai Chin som visare de historiska gränsdragningarna. Notera att den Kinesiska modellen (bilden nedan) exakt motsvarar konfliktområdet.


Satellitbild över den uppbyggda modellen i Ningxia av konfliktområdet kring Aksai Chin. Notera samstämmigheten mellan sjöarna och bergen jämfört med satellitbilden och kartan ovan. Notera även skalan och byggnaderna jämte. (klicka för större bild). Modellen är även korrekt orienterad mod väderstrecken. Det är även intressant att konstatera hur väl den utvalda arean överensstämmer med konfliktkartan ovan.
Länk till platsen i Google Maps.

lördag 7 december 2013

"…vi har redan allt…"


För ca 1 000 år sedan under Song-dynastin var Kina's tekniska försprång jämfört med övriga världen som störst. Därefter stagnerade den tekniska utvecklingen i Kina, och i slutet av 1700-talet började västvärlden komma i kapp, och då låg Kina i många avseenden kvar på en liknande tekniska nivå som de gjort 600 år tidigare.

Dock var kineserna nöjda med vad de hade och var inte intresserad om omvärldens produkter. De såg inte omvärlden som jämlikar, och i stort sett så var silver den enda utländska produkt som var intressant, vilket var vad man fick som betalning för det varor som exporterades. Storbritanniens kung Georg III ville försöka vända handelsbalansen och skickade diplomaten George Macartney till Kina för att försöka övertyga kejsaren om att köpa britternas tekniskt avancerade produkter.

1793 var George Macarteny i Beijing och fick till slut det glädjande beskedet att kejsare Qianlong 弘曆 var beredd att möta honom i sin sommarbostad i Chengde som ligger ca 20 mil nordost om Beijing. På  vägen dit passerade de Guobeikou, där George Macarteny fick ögonen på något som fick honom att be det kinesiska följet att stanna. Han hade som kanske första västerländska "turist" hittat Den Kinesiska Muren.

Som införsäljande gåvor till den kinesiska kejsaren hade George Macarteny med sig varor som gevär, klockor, teleskop och till och med en luftbalong. Dock var kejsarna och hans hov måttligt imponerade och visade inget intresse för de brittiska produkterna. T ex försökte George Macarteny sälja in en avancerad diligens med fjädring, med den ansåg kejsaren var oanvändbar då det var helt oacceptabelt att kusken satt högre än kejsaren och dessutom vände honom ryggen.

Några dagar efter mötet med kejsaren i Chengde fick George Macarteny kejsarens officiella svarsbrev till kung George III där det bland annat stod:
"…vi har redan allt…vi har ingen användning av de produkter som ditt land tillverkar…"

Kejsaren menade verkligen vad han skrev. År 1860 under slutet av andra opiumkriget när England och Frankrike förstörde och plundrade Gamla Sommarpalatset 圆明园 i Beijing så hittade de alla George Macarteny's gåvor undanstoppade och helt oanvända i ett stall.


Sidenmålning föreställande när brittiska George Macartney 1793 besöker den kinesiska kejsaren Qianlong i sitt sommarresidens i Chengde norr om Beijing. Notera barnet till höger i bilden som är 12-åriga George Thomas Staunton som imponerade på kejsaren med att kunna prata kinesiska.

fredag 29 november 2013

När Qing erövrade Ming


Den tidigare så starka och storslagna Ming-dynastin är under början av 1644 kraftigt försvagat. Ekonomi var en katastrof och en finansiell kollaps var nära. Vid sidan om det så hade rebelledaren Li Zicheng 李自成 sedan några år skapat sig ett starkt fäste i Xian med omnejd, och var nu på väg mot Beijing med en stor arme för att försöka ta kontroll över hela riket och etablera Shun-dynastin 顺朝 som han själv just skapat i Xian.

Om inte detta var nog så var det krig med Manchuriet som tagit kontroll över stora delar av området norr om den Kinesiska Muren, och de vill inget annat än att erövra Beijing och KinaManchuriet är enkelt uttryckt det som i dag är nord-östra Kina. 1616 så skapade här kejsare Nuhaci "Later Jin"-dynastin som hans son gav namnet Qing 清. Nuhaci hatade verkligen Ming (Kina), inte minst för att han ansåg att de mördat hans far och  farfar utan anledning.
Nuhaci erövrade 1625 den kinesiska staden Shenyang 沈阳 (nära Korea) och gjorde den till sin huvudstad och skapade där bland annat en "light-version" av Den Förbjudna Staden. Nästa steg var att ta Beijing och nu (1644) väntar de på det rätta tillfället att slå till.

Ming-kejsaren Chongzhen 崇祯 var alltså jagad av två dynastier (Shun och Qing) som samtidigt ville erövra Beijing vars militära försvar var svårt försvagat som en följd av den katastrofala ekonomin. Kejsare Chongzheng kunde hålla sig för skratt.

I slutet av april 1644 intar Li Zicheng Beijing och kejsare Chengzheng tar självmord genom att hänga sig på den idag populära utsiktskullen Coal Hill i Jingshan-parken precis norr om Förbjudna staden.

Det fanns dock en ljuspunkt i Ming's militära styrka, och det var den arme som under ledning av general Wu Sangui 吳三桂 höll ställningarna i försvarsanläggningen Shanhaiguan 山海关 (där den Kinesiska Muren slutar i öster mot havet). Li Zicheng inser problemet med Wu Sangui och hans starka arme och börjar med att försöka övertala Wu Sangui att byta sida genom gåvor och garantier om höga positioner i den nya dynastin. Han fick aldrig något svar och sände då styrkor för att attackera Wu Sangui, men misslyckades.

I början av maj nådde nyheten om att Beijing fallit Qing-huvudstaden Shenyang, och de sände genast en stor styrka mot den kinesiska muren, och närmare bestämt mot Shanhaiguan där Wu Sangui fortfarande höll ställningarna.

Ovetande om vad Qing håller på med beslutar nu Li Zicheng att själv leda en stor arme för att lösa problemet med Wu Sangui. Li Zicheng vet inte heller att general Wu Sangui nu förhandlar med Qing om att de tillsammans ska besegra Li Zicheng.

Den 27 maj öppnar Wu Sangui portarna genom Kinesiska muren vid Shanhaiguan och låter Qing-armen komma in och enade med Wu Sangui  besegrar de Li Zichengs arme, och Li Zicheng flyr och lämnar Beijing.

Det finns ett flertal mer eller mindre romantiska versioner om vad det var som fick Wu Sangui att slå sig ihop med Qing. Berättelserna handlar vanligen om att Wu Sangui inledningsvis bestämde sig för att underkasta sig Li Zicheng men sedan ångrar sig av olika skäl. Kanske ville han hämnas för att att Li Zicheng hade tillfångatagit Wu Sangui's konkubin Chen Yuanyuan och hans far. Dock tror jag att det var så enkelt att Wu Sangui helt enkelt kalkylerade om vilken sida som var starkast, och därför slutligen valde att förena sig med Qing.

Qing hade nu säkrat området kring huvudstaden Beijing och inledde maktövertagandet över hela Kina och tillsatte sin sexåriga kejsare Shunzhi på tronen. Qing-dynastin varade i 267 år, och avslutades med Kinas sista Kejsare 1911.


Karta som visar situationen på våren 1644. Li ZiCheng är på väg med sin arme från Xian där hans Shun-dynasti har fast mark mot Beijing för att ta hela Kina. Samtidigt väntar Qing-armen utanför Shanhaiguan. Qing har vid denna tiden erövrat "allt" norr om Den Kinesiska Muren.

Det var genom denna porten genom Kinesiska Muren, vid Shanhaiguan 山海关, som general Wu Sangui 27 maj 1644 släppte in Qing-soldatera till Kina för att sedan ta över riket och starta Qing-dynastin som varade till 1911. På skylten över porten står det (skrivet från höger till vänster) 天下第一关 dvs "Första Porten Under Himlen".

lördag 23 november 2013

Var finns de Kinesiska Kejsarnas Gravar?


Från 221 f.Kr. (starten för Qin-dynastin) till 1911 (slutet för Qing-dynastin) var Kina ett kejsardöme, och jag har gett mig på det kanske nördiga(?) projektet att kartlägga var alla dessa kejsargravarna finns. Jag har inte hittat alla, men jag tror nog att de "väsentligaste" är lokaliserade, och jag kommer här att redovisa de mest intressanta. Under de splittrade åren 220 till 580 och under den mongoliska tiden (1271 till 1368) är det betydligt svårare att lokalisera kejsargravarna än under de enade epokerna. (länk till översikt över dynastierna).

Trots at Kejsarperioden spänner över mer än 2 100 år så är många av gravarna anmärkningsvärt lika i sin utformning. Själva gravkammaren är nära på alltid placerad under/i en kulle/pyramid/berg. Söder om graven löper vanligen en "Spirit way"/"Sacred way" 神道 vilket är en allé omgiven av statyer. Statyerna kan föreställa t ex djur eller olika krigare som utseendemässigt skulle kunna ha hämtats ur Sagan om Ringen, och det är inte ovanligt att någon har roat sig med att halshugga statyerna. Företeelsen med Sprit way började under Tang-dynastin på 600-talet.

Mycket få av gravarna är öppnade. Den mest kända som har öppnats är Dingling utanför Beijing som är en av "De Tretton Minggravarna"明十三陵". En anledning till att gravarna inte öppnas är problemet att konservera kropparna och kläderna av kejsaren när syre släppt in i graven. En annan anledning är den kinesiska respekten för sina tidigare härskare.

Inte så förvånande så finns de flesta kejsargravar att hitta utanför den stad som var huvudstad under den aktuella dynastin. Dominerande vad det gäller antal kejsargravar är Xian, Beijing och Luoyang. Ett intressant undantag från "huvudstads-regeln" är den andra Sui-kejsaren Yang 隋煬帝 vars grav precis nyligen (november 2013!) lokaliserades utanför Yangzhou där Yang's Grand Canal passerar.

Uppbyggnaden av flera av de kejserliga gravarna var mycket stora projekt som krävde många års arbete och tärde hårt på landets ekonomi. Han-kejsaren Wen 漢文帝 hittade på en kostnadseffetiv metod att i stället för att bygga extrema pyramider så valde han att gräva en grotta i berget Baling 霸陵 utanför Xian. Detta förfarande agerade förebild för en del kommande kejsare. Inte mint Tang kejsarna där 14 av dem är begravda i naturliga berg norr om Xian.


Trianglarna på kartorna nedan symboliserar kejsargravar, och färgen symboliserar från vilken dynasti graven tillhör.


En översikt över var Kinas Kejsargravar är placerade. Beijing, Xian och Luoyang dominerar med flera dynastiers gravar i närområdet och separata detaljkartor från dessa städer följer nedan. Anledningen till att vissa enskilda dynastiers gravar finns kring olika städer beror oftast på att huvudstaden flyttades.


Översikt över kejsargravarna kring Beijing som är från år 1115 till 1911. De 13 Ming-gravarna norr om staden är det nog ingen som har missat. Dock finns det också en Ming-grav precis väster om Sommarpalatset. (och den allra första Ming-kejsaren Hongwu finns begraven i Nanjing).
Qing-kejsarna är konsenterarde på två gravfält (östra och västra) en bit ifrån Beijing centrum och den sista kejsaren Pu Yi finns att hitta i det västra området dit han flyttades 1995. Innan Qing-dynastin tog över Kina efter Ming så begravdes deras kejsare i Shenyang.
När Beijing blev huvudstad för Jin-dynastin flyttades även de tidigare Jin-kejsarnas gravar till bergen väster om Beijing från Acheng (utanför Harbin), men gravarna är i dag inte så välbevarade.

Den tredje Ming-kejsaren Yong Le's grav som är den största av de 13 Minggravarna norr om Beijing. Själva gravkammaren ligger under den runda kullen uppe till höger på bilden.


Tronen i "Central Chamber" i Ming-kejsare Wanli's grav "Dingling" som är öppen och möjlig att gå ner i. Man skymtar kejsarens kista i rött genom dörrhålet till den bakre kammaren. Det är totalt fem större kammare i denna grav.


Luoyang's gravar härrör från att Han-dynastin flyttade sin huvudstad hit år 25 till att Song-dynastin flyttade från Kaifeng (som ligger strax öster om Luoyang) år 1127.
Han-dynastins gravar här är överlag bara övervuxna kullar och inte några tyngre attraktioner.
Intresantare är då Kejsare Xuanwu's grav från Northen Wei som är öppnad och finns i anslutning till Luoyang Ancient Tomb Museum.
Song-dynastins gravar har ganska många och välbevarade skulpturer längs dess Spritit Way.


Statyerna söder om Song-kejsare Zhengzong's grav öster om Luoyang. Dessa har till skillnad från många Spirit-way-statyer sitt huvud kvar.


Xian var huvudstad när den första kejsaren Qin Shi Huang enade Kina år 221 f.Kr, och det är hans grav som är den extremaste av dem alla, och den är framför allt känd för att den vaktas av Terrakottaarmén som är placerad öster om graven. Den andra Qin-kejsarens grav finns i södra Xian.
Han-kejsarna byggde (med undantag från kejsare Wen som nämndes i inledningen) mycket avancerade gravar i stora pyramider och de ligger som ett pärlband norr om centrum. Det har grävts en del kring Kejsare Jing's grav, och man har hittat en light-version av "terrakotta soldater" som går att beskåda där.
Den första Sui-kejsarens grav finns under en pyramid väster om Xian.
De flesta Tang-kejsarnas gravar (fram till år 888) är inte så mycket att se då de är insprängda i bergen norr om Xian, men det finns en del roliga halshuggna statyer utanför en del av dem. Av Tang-gravarna är det kejsaren Gaozong's grav som är mest att se (Qianling Mausoleumet i nordväst). Det var för övrigt denna grav-pyramid som sannolikt är den mytomspunnena "The Great White Pyramid" som siktades under andra världskriget.


Qianling Mausoleumet 8 mil från Xian där den tredje Tang-kejsern Gaozong vilar tillsammans med sin fru och många andra. Totalt ca 18 gravar varav 5 är öpnnade. Här finns massor av statyer och monument längs den långa Sprit Way som leder fram till kejsarens grav som är insprängd i berget.

Terrakottaarmén på 8 000 man som vaktar östra sidan av den första kejsarens grav. Det finns mycket fantasieggande historier om vad som döljer sig i den ej öppnade graven. 

lördag 2 november 2013

Zheng He och Kinesiskt Upptäcktsresande


Trots att Kina under en inte obetydlig del av världshistorien har varit ledande inom sjöfart så tror jag det är få i västvärlden som förknippar Kina med just sjöfart och upptäcktsresande. I varierande former under ca 2 500 år har Kina haft en flotta, men det är sjöfarten under Song (960–1279) och fram för allt  inledningen av Ming (1368–1644) som är mest omskriven.

Den mest kända perioden inom kinesiskt upptäcktsresande är sannolikt den som leddes av amiral Zheng He, 郑和 under åren 1405 till 1433 då han gjorde sju längre resor.
Zheng He reste väster ut och besökte t ex Indien, Mellanöstern och Afrika.

Det som kanske mest utmärker skillnaden mellan de resor som Zheng He gjorde i jämförelse med t ex Columbus och Vasco da Gama är storleken på projekten.

Var det gäller storleken på fartyg så var skillnaden enorm. 
Vasco da Gama's flaggskepp São Gabriel var ca 26 meter lång och hade en besättning på ca 40 man. Columbus Santa Marias skrov mätta bara ca 18 meter. I hela Zheng He's flotta fanns det inga skepp som var så små som de europeiska.
De största skeppen i Zheng He's expeditioner (s.k. "Chinese treasure ship", 宝船) tror man kan ha varit upp till 140 meter långa och hade nio master och en besättning på upp till ca 1 000 man(!). Detta var det största träbåtar som någonsin byggts i historien.

De största expeditionerna som Columbus och Vasca da Gama gjorde hade en flotta på 17 respektive 20 skepp, men oftast 3 till 4 skepp. Zheng He's första resa bestod av över 300 skepp, men vid vissa turer reste han med "lätt packning" och tog då bara med sig 50-60 skepp. Vid tre av hans resor var den totala besättningen ca 30 000 man.

Det var skaparan av Den Förbjudna Staden, dvs den tredje Ming-kejsaren Yong Le som gav Zheng He i uppdrag att ge sig ut och skapa handelsvägar och sprida den kinesiska kulturen. Fartygen var tungt lastade med stora mängder av t ex siden, jade och porslin. De återvände med varor, djur och även diplomatiska representanter från fjärran kulturer.

Vi kan notera att kineserna var ca 100 år före de europeiska upptäcktsresanden med att ge sig ut på längre seglatser. Det finns även de som tror att Zheng He på sin sjätte resa även korsade Atlanten och var före Européerna att hitta Amerika. En del indicier tyder på detta, men inga fullständiga bevis finns.

Dock stannade det kinesiska resandet på haven upp efter Zheng He och Yong Le's död. Detta var en dramatisk vändpunkt i den kinesiska historien. Från att ha varit totalt överlägsen på havet med en flotta som vida översteg den europeiska, till att helt sluta med sjöfart.

Samlingsbild över rutterna för Zheng He's sju olika resor

Storleksjämförelse mellan Zheng He's flaggskepp och Columbu's Santa Maria