Kalligrafin har vaknat igen

För ungefär ett år sedan startade jag lite trevande att utbilda mig i Kalligrafi. Dessvärre slutade jag ungefär lika snabbt som jag började. Dock har min skrivkvalitet sakta men säkert förbättrats ändå, men man kan absolut inte kalla det för riktig Kalligrafi. (Kalligrafi är läran om att skriva snyggt)

För ett tag sedan väckte jag igen upp min Kalligrafi genom att åter ta nya Kalligrafilektioner. Eftersom min nivå inte är så hög så började jag från början igen, vilket betyder att man börjar lära sig rita/skriva punkter och streck. Har man inte provat är det inte så lätt att förstå hur svårt det kan vara att skriva en punkt, och man skriver den på olika sätt beroende på vilken "sorts" punkt det är.

Har man tagit sig genom äventyret att skriva en punkt så kommer nästa utmaning att dra ett streck, och det är betydligt svårare. Det är inget man lär sig på bara några få lektioner. Ett streck är allt annat en bara en linje. Det finns en massa olika grundstreck, som man sedan anpassar för olika situationer. "Strecket" ser helt olika ut beroende på tillämpning.

När man efter en oändlig tid acceptabelt kan grund-byggstenarna så kan man börja skriva tecken. Här är en av grundproblemen att få tecknen lika stora. Mitt "hat-ord" är 餐厅, (cāntīng)(=restaurang) där första tecknet innehåller 16 "streck" och det andra bara 4, vilket gör det ganska svårt att få "balans" mellan skrivtecknen i ordet.

Ett vanligt skolexempel inom den Kinesiska Kalligrafin är att skriva tecknet 永, (yǒng) ="evighet" som innehåller många olika grundläggande byggstenar.

Vy från en Kalligrafistudents ögon under en lektion. Notera till höger i bild hur man håller i penseln, 毛笔, (máobǐ)