Vem pluggar Kinesiska?

Vad är det för figurer som, liksom jag, studerar Kinesiska i Beijing?

Variationen är stor både på klientel och hur länge man läser.

En del dyker upp några få veckor, och pluggar mest som en kul grej. Några gör som jag och läser relativt länga, och så finns det naturligtvis allt där emellan. På grund av detta så är det en ständig variation på klasserna och folket kommer och går, och klasserna möbleras om för att fungera.

Situationen är lite annorlunda på de stora språkuniversiteten, men en stor poäng med att läsa på en liten privatskola som jag gör är för att de kan hantera situationen om man tex behöver åka till Sverige några veckor i bland.

Några "profiler" jag stött på här:

# Backpackern som vill ha kul några veckor, och göra något annorlunda. Ägnar sig mest åt flickorna i grannklassen, och att förbereda sig för helgens aktiviteter. Typisk sommarlovsstudent.

# Den, till västvärlden, adopterade Kinesen som vill lära sig sitt ursprungsspråk. Ganska vanligt. Har träffat tre från Sverige.

# Ryssar - framför allt på min tidigare skola. Vet inte varför det är så många ryssar här, men Beijing har en mycket stor rysk stadsdel så det är väl något här som drar för dem. Ryssarna har en fruktansvärd "dialekt" när de pratar Kinesiska.

# Den Tyska flygvärdinnan som hela tiden (på lektionstid) antingen tjattrade tyska med med en annan tyska, eller stoppade upp lektionen med totalt o-relevanta frågor. Jag firade en hel helg när hon till slut tog sitt Lufthansa-plan hem. Hon saknar nog inte mig heller eftersom jag snäste av henne ganska rejält när hon var alltför irriterande.

# Det jag trodde var en Spansk ambassadörsfru, som i präktiga kläder gjorde entre pratade i mobiltelefon. Jag irriterade mig på henne första dagarna, men hon visade sig vara en "helt vanlig" Spanjorska som långsiktigt vill kära sig Kinesiska - och vi är nu riktigt bra kompisar.

En ögonblicksbild av den ständigt förändrande gruppen av studenter och lärare på min språkskola "EasYou". Forrest Gump står som vanligt längst bak. Damen i jeansjacka och glasögon i mitten äger skolan.

Hemleverans

I Beijing har i princip alla restauranger hem-leverans-service av mat. Kostnaden för hemleverans är normalt ingenting, eller i värsta fall nästan ingenting. Personalen är ju inte så blodigt dyr här, och alla tycks har insett konkurrensfördelen. Även de små "hål i väggen"-haken har ibland hemleverans.

Normalt är det någon i den ordinarie serveringsstyrkan som får kila ut på stan och leverera, men de större snabbmatskedjorna (Typ McDonald's, KFC etc) har en hel liten avdelad arme som bara sysslar med dessa leveranser. Utanför restaurangerna står en rad med cyklar eller mopeder utrustade med leveranslåda, och kring lunchtid är det en febril trafik till och från restaurangen.

Om man inte är skarp inom det Kinesiska språket så kan det bli ett litet äventyr att ringa och lyckas förklara vad man ska ha, och inte minst vart maten ska. Jag nyttjar inte den här tjänsten själv, men några av mina bekanta gör - ibland med "roligt" resultat.

Olika varianter av cyklar/mopeder för hemleverans av mat. KFC, McDonald's, Origus och något för mig okänt märke.

Elektronikmarknaden Zhongguancun

Vid nordvästra fjärde ringvägen i Beijing ligger vad som kallas Kina's "Silicon Valley", dvs en massa teknikföretag på samma ställe. Platsen heter Zhongguancun, 中关村. Utöver teknikföretag finns här även många universitet och bokaffärer, men för de flesta är nog platsen mest känd för sin gigantiska Elektronikmarknad.

Elektronikmarknaden är lite luddigt odefinierbar eftersom den är utspridd i flera olika hus, och innehåller fem större marknadsplatser, och massor av mindre. Det är mer som en stadsdel med många marknader samlade på samma ställe. Storleken är helt ogreppbar, och man har inte en chans att se allt på ett dagsbesök.

Här finns absolut allt inom elektronik, som datorer, telefoner, kameror etc etc. Huvudsakligen är det massor av små affärer inom varje byggnad, och ibland kan man få lite vibbar av Sidenmarknaden när man går omkring mellan de ivriga försäljarna. Prutning gäller naturligtvis här också, men det är inte lika orealistiska utgångspris som på turistmarknaderna.

Man tar sig enklast hit med tunnelbana linje 4 och hoppar av vid just Zhongguancun, 中关村. Då hamnar man mitt i smeten. Taxi från centrum kostar några tior.

Så här elegant är Elektronikmarknaden Zhongguancun om man kommer söderifrån....

...men den blir mer kaotisk när man kommer fram. Elektronik-försäljningen är utspridd i flera hus likt dessa.

Miljöbilder inifrån Hailong Market, vilket är en av de fem största marknaderna inom Zhongguancun.

Att hålla tal på Kinesiska

Har under veckan gjort ett o-beskivbart äventyr som svensk representant för ett av de "10-i-Top"-rankade resebolagan i Kina - Xinale, 仙乐. Tillsammans med Anna har vi kombinerat turism med extrema representations-tillställningar för Xianle. Vår roll har varit att representera Sverige, där Xianle planerar att utöka sin verksamhet.

Inledningsvis var tanken att Anna skulle stå för snacket, och jag för skålandet, men redan i Guiyang så hamnade jag på scenen och sjöng en eländig trubadurs-plåga (stärkt av Moutai). När sedan inte Anna kunde följa med till Chengdu, så föll bollen på mig att även sköta talet på den sista tillställningen. Jag slopade dock Anna's imponerande inslag att även sjunga en Kinesisk folkvisa som avslut.

Ett PR-jippo i Kina är något som är svårt att beskriva i text för den som inte sett det med egna ögon, då det är så maxat på alla sätt. En representationsnivå som vi inte är vana vid i väst-världen med verkligen exklusiva tillställningar. Ex. Stråkorkester, flera programledare, rökmaskin, dansshower, musik, TV-team, fotografer, många tal, prisutdelningar och naturligtvis massor av mat och (stark) dryck. Den i Sverige som ska ta emot Kinesiska gäster borde göra ett studiebesök här först.

Jag är en van mötesledare, och har även hållit många föredrag både i Sverige och i utlandet, så jag är långt ifrån främmande för att tala inför folk, men här var det några nya intressanta inslag som jag inte är van vid.

som tex att:

- Jag gör entre likt Darth Wader till Star Wars-musik och rök

- Jag har strålkastare i ögonen

- Flera TV-team filmar mig.

- Jag talar inför Kinesiska myndighetspersoner

- Jag framför talet på KINESISKA

Som sig bör i Kina så skrev jag ett riktigt smörigt och fånigt tal, så det kan aldrig framföras i västvärlden, eller ens översättas utan att bli för pinsamt.

Jag säger:

您们好，
我是瑞典仙乐的代表。
对我来说，以前，成都和四川是没来过的地方。昨天我看见成都看得非常漂亮。现在我知道，以后，我当然带很多朋友来四川。
瑞典也很漂亮的地方，但是不一样。瑞典的动物很特别，比如麋鹿。那里有麋鹿的照片。瑞典的风景也很漂亮。很特别的国家。你去过的时候，我知道你发现。
仙乐做了一个桥从四川到瑞典，也从瑞典到四川。
瑞典仙乐真欢迎您去瑞典。
不好意思，我的中文糟糕。

När du ska köpa bil

I Beijing så kan man springa på bilaffärer med både kända och, för oss, väldigt okända bilmärken lite här och var utspridda i stan. Om man ska köpa bil och vill hitta allt man behöver på samma ställe, och även vara säker på att man får hyggliga grejor så ska man bege sig till Jinbaojie, 金宝街, med den mycket passande översättningen "Guld-skatt-gatan"

Här finns bara schysta märken som Ferrari, Maserati, Rolls-Royce, Lamborghini, Mercedes och Bugatti.

Jinbaojie är en doldisgata som kanske inte så många hittar, men det är definitivt en av de lyxigaste gatorna i Beijing, med en koncentration av extrem-bil-försäljare, men även "de vanliga" lyxmärkena som Gucci och Burberry är naturligtvis på plats.

Jinbaojie är en öst-västlig gata som går mellan Dongsinandajie, 东四南大街, (tunnelbanestationen Dengshikou, 灯市口, linje 5) och östra andra ringvägen. Bara ett kvarter öster om Wangfujing, 王府井.

Tyvärr accepteras inte mitt svenska körkort i Kina, så jag har aldrig haft någon riktig anledning att köpa någon bil här.

Ferrari, Maserati...

...Lamborghini, Bugatti...

...och Rolls-Royce. Det är till Jinbaojie, 金宝街, man ska om man vill hitta de schystaste bilarna.

Huangguoshu, 黄果树 i Guiyang

Som jag nyligen skrev, så är Guiyang, 贵阳, ett av Kinesernas eget favoritresmål. Här finns flera ganska tunga attraktioner, varav två AAAAA-rankade turistmål (av Kina's totalt 66).

Guiyang's stolthet är, Asien's största och ett av världens mest kända, vattenfall: Huángguǒshù, 黄果树, som ligger två timmars bilresa från Guiyang centrum. Huangguoshu har flera olika fall efter varandra, varav vi besökte det mest kända. Eftersom vi hade BingBing med oss som känner alla inom turistbranschen, så blev vi guidade runt området av självaste högsta chefen för hela Huangguoshu.

Det är inte så mycket vatten i fallet nu på vintern, men det var ändå rejält vackert och storslaget!

Efter vattenfallet begav vi oss mot Dragon Palace, 龙宫, lónggōng, som är Guiyang's andra AAAAA-attraktion. Dragon Palace är en grotta som man måste besöka med båt då den är halvt vattenfylld. Invändigt är den mycket stor och belyst i en massa olika färger. Lite för många färger om jag får tycka till, men rejält pampigt ändå. Man fick nästan en religiös känsla när man gled fram i båten i de stora tysta "salarna" som aldrig någonsin sett solljus.

Huangguoshu's chef, jag, Anna, XiaoZhao och BingBing själv, framför Huangguoshu-fallet. Svart att se på bilden, men det finns en 134 meter lång grotta precis "bakom" fallet där man kan passera, och faktiskt känna på det fallande vattnet med handen.

Ingången till Dragon Palace, 龙宫, som man måste besöka med båt. Min mobil-kamera var för dålig för att ta acceptabla bilder inne i grottan.

"Du ska dricka sprit!"

Överraskningarnas man 阮彬兵, (Ruǎn BīnBīng), ringde plötsligt och frågade om jag kunde hjälpa honom med ett projekt nu i veckan. Lite svårt att över telefon förstå vad det gällde, men det lät intressant, så jag och även Anna som fick samma fråga, tackade ja. Dagen efter var vi bokade på ett flyg till staden Guiyang, 贵阳.

Guiyang är en liten håla med folkmängd på bara knappt dubbla Stockholm, bland annat känd för att det är här man tillverkar Kina's motsvarighet till vår ABSLUT Vodka, dvs Moutai, 茅台酒. Denna varan (starkt risbrännvin) fick jag redan på första lunchen känna av med besked. En annan egenhet med Guiyang är att det är här man käkar mest hund i hela Kina.

Guiyang ligger i den ganska fattiga provinsen Guizhou, 贵州, i södra Kina. Kineserna själva säger att det ligger i västra Kina, men det säger de om allt som inte ligger vid ostkusten. Guiyang är ett mycket känt turistmål för kineserna, men tämligen okänt för oss västerlänningar. Jag återkommer strax i det ämnet.

I vanlig "BinBing-standard" blev vi värdigt upplockade och tilldelade bil, chaufför och "guide" som ska ta hand om oss här nere. Man behöver inte tänka själv när man är BinBing's gäst!

Nu var det dags att försöka ta reda på vad som förväntade sig från oss mer i detalj. Det visade sig vara att vi ska representera Sverige på två mycket flådiga banketter som BinBing ordnat, med deltagare från de lokala myndigheterna och olika företag inom den kinesiska turismbranschen. Anna fick instruktionen att hålla tal om Sverige, och när jag frågade vad jag skulle pyssla med fick jag det lite förvånande svaret:

"你喝酒", (nǐ hē jiǔ), "Du ska dricka sprit"

Dvs jag ska huvudsakligen skåla, och vara allmänt representativ för Sverige, och den svenska delen av BinBing's verksamhet.

Ett mycket ärofullt jobb, som jag tar på stort allvar! Jag kommer att vara väl bekant med Moutai när denna resan är över.

Moutai, 茅台酒, som är Kina's mest kända sprit, och kommer just från provinsen Guizhou, 贵州. Dyrt, och inte riktigt så vidrigt som annat risbrännvin kan vara.

Provinsen Guizhou, 贵州, där Guiyang, 贵阳, ligger. Ca tre timmars flygresa från Beijing. Är det i södra eller västra Kina?

Var är lastbilarna?

Har du varit i Beijing och reflekterat över att du aldrig sett någon lastbil på gatorna?

Det är faktiskt så att lastbilar sedan länge inte är tillåtna dagtid innanför 5:e ringvägen. Kl 22 varje kväll släpps förbudet, och då kan det vara lite effektfullt att gå förbi någon byggarbetsplats. Ibland tågar det ut en hel karavan med lastbilar som väntat på att klockan ska slå 10. (likt kön vid stämpelklockan kl 16:00)

北京市公安局公安交通管理局, eller kanske för en del lite enklare "The Beijing Traffic Management Bureau", meddelade nyligen att lastbilsregleringen skärps ytterligare. Nu är grundregeln att fordon över 8 ton som inte tillhör Beijing stad, ALDRIG får köra innanför 5:e ringvägen - bara livsmedelstransporter och fordon med specialtillstånd är undantagna, och de får då bara köra mellan 00:00 och 06:00.

Beijing's myndigheter har en tuff uppgift både med trafik- och miljö-situationen. Sedan OS har även "vanliga" bilister restriktioner så att, beroende på slutsiffra i nummerplåten, har man en dag i veckan körförbud mellan 07:00 - 20:00. Denna regel förlängs då och då och gäller för närvarande till 10 april 2010. En lite "rolig" sak är att myndigheterna på grund av detta återbetalar en del av deras motsvarighet till vår vägskatt till de drabbade bilisterna på grund av den minskade nyttjande-möjligheten av vägnätet.

Var är Beijing's lastbilar?

Kinesiskt Te

Enligt den något luddiga historieskrivningen så har det druckits te i Kina i närmare 5 000 år(!), och det råder överlag ingen tvekan om vilket som är teets hemland. Kanske tror London-borna (och en del andra också) något annat, men te har bara förekommit några hundra år i Europa. Möjligen var Marco Polo den första Europén som drack te.

Det finns många sorters Kinesiskt te, och den vanligaste typen är Grönt te, 绿茶, lǜchá, som i sin tur kan delas in i oändligt många undergrupper. En doktorsavhandling räcker inte långt för att fördjupa sig i detta ämnet. Andra kända typer är Svart te, 红茶, hóngchá, som på kinesiska märkligt nog heter Rött te. Svart te är Grönt te som genomgått någon avancerad efterbahandling av kemiska och biologiska processer. Oolong, 乌龙茶, wūlóngchá, är något mellan Grönt och Svart te. Något te-expert har säkert åsikter om min möjligen o-professionella beskrivning av de olika typerna.

Lite oförsiktigt skämtsamt kan man påstå att te är den största Kinesiska religionen, vilket innebär allt från att det är en gigantisk vetenskap hur man odlar och förädlar, till hur man slutligen kokar och serverar Kinesiskt te. Alla Kineser har en relation till te.

En uppenbar skillnad jämfört med vårt västerländska sätt att drick te, är att i Kina så har man vanligen te-bladen liggande löst i koppen när man dricker. Kan bli lite svårdrucket för den ovana om inte bladen vill sjunka. Detta ger ibland lite förvånade reaktioner första gångenen en "Svensson" får en kopp Kinesiskt te i handen.

Te är en alldeles perfekt present att köpa hem till sina anhöriga efter ett besök i Kina. Du kan få det förpackat i verkligen exklusiv "outfit", och är du lite ekonomisk kan du köpa mycket billigt te. Få normalfuntatade västerlänningar kommer att märka någon skillnad mot de dyra sorterna. I vanlig Kinesisk anda kan priset på en burk te vara precis vad som helst. Från tior till tusenlappar.

I många te-butiker kan man provsmaka teet. Är det en riktigt fin affär har de speciella provsmakningsrum där man kan beskåda den avancerade ritual som det är att koka och hälla upp te på korrekt sätt.

Jag vill än en gång varna för Det Kinesiska te-tricket.

Så här kan det se ut där man säljer te i Kina. Ibland visas teet helt öppet, men oftast väl tillslutet i stora burkar.

Ett lite elegantare sätt (tycker jag) är att dricka Kinesiskt te i Whisky-glas, Särskilt om det är små och ljusa te-blad.

El-moppar

När jag startade min Beijing-"karriär" för snart 8 år sedan så var faktiskt staden full av cyklar, helt enligt den traditionella bilden av Kina. I dag finns det fortfarande mycket cyklar kvar men absolut inte så många som tidigare.

Något som mer och mer börjat dyka upp de sista åren är mopederna. Inte lika extremt många som i tex Taipei/Taiwan, men de är på stark tillväxt. Den dramatiska skillnaden mot tex Sverige är att det är EL-mopeder, och inte bensin-mopeder som vi är vana vid i väst. Det är extremt ovanligt att hitta en bensinmoped i Beijing.

Hemifrån är man ju van vid att allt som rör sig lite fortare låter, men här är det bokstavligen livsfarligt tyst. Helt ljudlöst kommer de farande, så det är mer än en gång man har varit nära att bli påkörd när man tar ett oförsiktigt steg i sidled på någon hutong.

Elmopederna finns i alla varianter, från de som ser ut ungefär som en vanlig cykel till mera sportigt utseende likt de bensin-mopederna vi har i Sverige. De är inte så farligt dyra. De enklare kostar typ 1 500 RMB, och för 2 500 till 3000 RMB får man en riktigt tuff.

Hjälm-trenden är fortfarande helt fjärran här borta!

Lite olika varianter av el-moppar i Beijing. Notera på de två vänstra bilderna att det finns integrerade handskar fastsatt på styret.

Jag är "periodare"

Var det gäller val av mat är jag väldigt mycket en "periodare". Det betyder i mitt fall att jag fastnar för något, och så äter jag det alldeles för ofta tills jag tröttnar.

I våras och försommaren så var det Lamm-grillspett (羊肉串, yángròu chuàn) som gällde - många gånger i veckan. Detta är en mycket kostnadseffektiv maträtt, då spetten oftast kostar 1 RMB/st.

Under sensommaren och hösten svängde jag över till mångdubbelt dyrare Teppanyaki-oxfilé (铁板烧牛肉, tiěbǎnshāo niúròu). Det var en lyxig tid ;-)

Sedan i höstas är det Grillad anka, "Peking Anka", (烤鸭, kǎoyā) som gäller. Det räcker att jag nickar leende mot servitriserna på min hotellrestaurang så springer de ut till grillen och aktiverar min beställning. Normalt delar flera personer på en Anka, men jag gnager alltid i mig en hel för mig själv! På "min" restaurang kostar en hel anka 58 RMB, men den kan bli betydligt dyrare på andra ställen.

Jag tror jag närmar mig sluet av min Anka-period nu, och jag känner att jag kanske håller på att svänga över till Kinesisk snabbmat igen.....

烤鸭, "Peking Anka" med de klassiska tillbehören: pannkakor, lök, gurka och bönsås.

Àobāmǎ, Àobāmǎ, Àobāmǎ

Jag har förstått att det inte varit en lika stor nyhet i Sverige, men här i Kina har i några dagar ALLA nyhetssändningar totaldominerats av att USA's president Obama, 奥巴马, (Àobāmǎ) har spenderat några dagar i Beijing. Eftersom jag alltid har TV'n på hemma för att öva min kinesiska hörförståelse så har jag nu hört "Àobāmǎ, Àobāmǎ, Àobāmǎ" till leda.

Utöver alla högtidliga tillställningar hanns det även med att besöka Förbjudna staden och Kinesiska muren. Här fick Obama känna av hur kall en klar vinterdag i Beijing kan vara, vilket han inte var beredd på, då detta var hans första besök i Kina.

"I have to say I didn't realize that Beijing gets as cold as my hometown of Chicago", var hans kommentar.

Det var nog en hel del resebyråer och turister som fick ställa om sina planer dessa dagar då Badaling och Förbjudna staden plötsligt stängs av helt för presidentens besök.

President Obama upplever vinterkylan vid Kinesiska Muren. Det är inte så ofta Badaling är så här folktomt.

Ett extremt dåligt namn

Jag var med min halv-son's flickvän, Jessica, på en marknad i Suzhou, och hon ville ha en namnstämpel - men hon hade ju inget Kinesiskt namn.

I stället för att bara följa stämpelförsäljarnas ensidiga namnförslag, som oftast mer eller mindre innehåller samma standardtecken för de västerländska ljuden, så tog jag mig själv det ärofulla uppdraget att hitta på namnet. Nu skulle det bli något som sticker ut - och det blev det!

Jag gjorde ett uttals-översatt namn vilket är ganska lätt för namnet Jessica, då det består av ljud som är mycket lika de som finns i Kinesiskan. Det blev:

夜死岢 som uttalas Yèsǐkě.

Stämpeltillverkaren ville först inte göra stämpeln.

不好的名字, 真不好的名字 ("Dåligt namn, Verkligen dåligt namn")

Han avrådde och kom med egna (tråkiga) förslag, men tillslut blev det i alla fall en stämpel enligt mina direktiv.

Men vad betyder nu detta?

Det betyder ungefär "Nattens dödsberg", och innehåller det "förbjudna" tecknet 死, sǐ, som betyder att dö. Som jag tidigare skrivit om, så är saker som kan förknippas med döden mycket laddade för Kineser. (Ex siffran "4" med sin uttalslikhet, eller att säga att man ska "åka mycket långt bort" eller säga att man gör saker "för sista gången")

Det blev inget jubel när stämpeln senare visades för våra Kineserna bekanta. Att använda 死 i ett namn var att gå för långt. Min fru blev närmast förbannad och förklarade med allvarlig röst vilken olycka som detta namnet kan ge i framtiden. Namnet är mycket viktigt i Kina, och de läggs mycket kraft på att hitta på bra namn. Jag är väl medveten om detta, men ville testa att töja lite på gränserna. Synd bara om stackars Jessica som nu drabbats av denna förbannelse på grund av mitt experiment.

Jessica's namnstämpel. Läs från höget till vänster och uppifrån och ner. 夜死岢, Yèsǐkě, vilket betyder "Nattens dödsberg". Ett extremt dåligt namn (enligt Kineserna)