Yumenguan 玉门关

Den Kinesiska Muren var som allra längst under Handynastin (206 f.Kr. till 220 e.Kr.). Kring år 110 f.Kr. förlängde den krigiska Kejsare Wu (汉武帝) muren västerut där den passerade norr om Dunhuang, och passagen och försvarsanläggningen Yumenguan byggdes. Yumenguan inkluderar två fort, 20 vårdkasetorn och 17 segment av den Kinesiska Muren. Notera att denna del av muren alltså byggdes mer än 1 600 år före de sektioner som man normalt besöker som turist i Beijing.

En av flera anledningar till att förlänga muren så långt västerut var att säkra handelsvägen mot väst, och denna rutt öppnade på allvar runt 119 f.Kr. och fick långt senare namnet Sidenvägen. Det var här som Marco Polo passerade nästen 1 400 år efter att handelsvägens öppnade. Yumenguan var den huvudsakliga passagen för Sidenvägen in till Kina, och man kan kalla den för Kinas västra port.

Att besöka Yumenguan och den Kinesiska Muren från Handynastin är kanske inte otroligt intressant om man inte har ett specialintresse i ämnet. Dock tror jag att om man tar sig mödan att besöka Dunhuang så har man säkerligen det intresse som krävs för att liksom jag verkligen uppskatta de drygt 2 000 år gamla lämningarna.

Ca 100 km bilväg är det mellan centrala Dunhunag och Yumenguan.

Small Fanpan Castle är det mest kända landmärket för Yumenguan, och i flera sammanhang så kallas just det här fortet lite felaktigt för Yumenguan. Detta fort var en militär ledningscentral för försvaret av Yumenguan under Handynastin.

Jag inne i Small Fanpan Castle. Norra porten syns i bakgrunden.

Kinesiska muren från Handynastin fotad av Aurel Stein 1907.

Kinesiska muren från Handynastin fotad av mig 2014.

Ett vårdkasetorn syns längst bort till vänster i bilden.

Notera att denna del av muren är byggd på ett helt annat vis än den mur man normalt ser utanför Beijing. Handynastins mur i öknen är byggd av packad jord armerad med gräs. Det kan låta som en tveksam metod, men metoden var mycket vanlig och strukturen står kvar än i dag.

Karta som visar Hexi-korridoren, vilket är den smala landremsa mellan den Kinesiska muren och den Tibetanska höplatån där Sidenvägen passerade. Längs upp till vänster visas Yumenguan.

Jag har skrivit Wikipedias artikel om Hexikorridoren för den som vill läsa lite mer.

Så nära men ändå oåtkomligt

Som jag berättat i ett tidigare inlägg så har Kina sitt eget "Area 51" i öknen utanför Dunhuang där man från satellitfoto kan se mycket märkliga och svårförklarliga formationer på marken.
För att detta inlägg ska bli intressant bör du först läsa mitt tidigare inlägg i ämnet:
Se: Kina's version av Area 51

Ca 18 mil från Dunhung på andra sidan om detta speciella området ligger naturparken Yardang (雅丹). På något vis måste man alltså passera "Area 51" för att ta sig dit. Det var inte utan en viss spänning som vi satte oss på bussen mot naturparken.

En liten bit efter att vi passerat den Kinesiska Muren och alltså började närma oss så dök det upp ett taggtrådsbeklätt stängsel på vänster sida av vägen. Stängslet följde vägens i uppskattningsvis 50 km innan vi kom fram till naturparken. Med någon mils mellanrum så var det stora skyltar som förklarade att det var "Naturskyddsområde" bakom staketet. På en skylt stod det till och med "Skyddsområde för kameler"! Verkligheten är med en sannolikhet gränsande till visshet att det är ett militärt område,

När jag sedan kom hem och följde upp på Google Earth vilken väg vi hade åkt så konstaterar jag att vi befunnit oss på bara typ två kilometer från några av de intressantare formationerna. Dock såg man mycket lite från vägen. Bara någon enstaka mast och några militärfordon.

Dessa, på internet omdiskuterade, formationerna har hittills bara kunnat förklarats med halvsvaga teorier, så det känns tämligen retfullt att varit så nära men ändå inte kunnat ta en titt. Jag gissar att om jag skulle försökt klättra över staketet så skulle det vara försvårande för framtida visum om jag blev infångad.

 Detta staket följe vägen förbi det speciella området i ungefär fem mil.

 I bland kunde man se vissa tecken på aktiviteter på andra sidan. Här någon form av mast.

Satellitfoto över en del av det intressanta området. Vi åkte längs den gul-märkta vägen.  De flygplatsliknande formationerna ligger bara dryg två km från vägen, men man kunde inte se något som speciellt från bussen.

Följer Steins fotspår i Dunhuang

Den ungersk-brittiska arkeologen Aurel Stein följde 1907 Sidenvägen västerifrån mot Kina för att leta efter historiska lämningar längs vägen. Vid denna tiden, några år innan Qingdynastin föll, visade Kina ingen större intresse för detta västliga ökenområde, så det fanns ingen tyngre bevakning av gränsen.

När Stein kom till den östra delen av Taklamakanöknen stötte han plötslig på rester av ett gammalt torn mitt i öknen som visade sig vara del av en förfallen mur.

Stein följde muren och hittade även ett mycket gammal fort i anslutning till muren. Efter detta nådda Stein oas-staden Dunhuang (敦煌). Söder om staden bland en massa grottor hittade Stein äldre skrifter som han köpte billigt från en munk.

Det som Stein först stött på vad resterna av den västligaste punkten av den över 2 100 år gamla Kinesiska Muren från Handynastin och fortet Yumenguan ("Jade Gate"), vilket är en av Kinas två västra portar som man måste passera när man följer Sidenvägen in till Kina. Staden Dunhuang har historiskt varit Kinas sista utpost mot väster innan man lämnar den civiliserade värden. Grottorna var Mogaogrottorna, och bland de skrifter som Stein köpte fanns en kinesisk variant av Diamond Sutra från år 868, och det är världens äldsta tryckta bok som existerar i dag.

Från att jag läst om historien ovan har jag alltid velat besöka Dunhuang. När jag senare fördjupade mig i den äldre historien kring den Kinesiska muren så bestämde jag mig att nästa gång jag åker till Kina så jag definitivt besöka Dunhuang. Nu har jag äntligen landat här i öknen, och jag kommer naturligtvis att återkomma med recensioner efter att jag nu 107 år senare gör om Aurel Steins resa - fast jag kommer från öster i stället för väster.

Jag, som idag äntligen har anlänt till Dunhuangs ökensand.

Crescent Spring (月牙泉), fotograferades 1907 av ovan nämnda Stein.

Precis söder om Dunhuang finns denna märkliga mån-formade sjön inbäddad bland sanddynorna. 

 Crescent Spring, fotograferad av mig 2014.
Nu är det en turistattraktion att kliva omkring här i sanden. Man kan även rida kamel runt sanddynorna om man vill lägga på ännu ett lager av "öken-känsla".

Karta som visar Dunhuangs betydelsefulla läge (gul pil) längs Sidenvägen.

En extremt intensiv vecka i Xian avklarad

Har just avnjutit en hel vecka i Xian, och det är nog en av de intensivaste turistveckor jag gjort. Under dessa sju dagarna har följande turistaktiviteter prickats av:

❏ Besökt Trumtornet (centrala landmärken)
❏ Besökt Klocktornet (centrala landmärken)
❏ Cyklat ett varv på stadsmuren
❏ Besökt Terrakottaarmén
❏ Besökt den Första Kejsarens grav (Kejsargrav från Qindynastin)
❏ Besökt Giant Wild Goose Pagoda
❏ Besökt Daming Palace (Palatset från Tangdynastin)
❏ Besökt de muslimska kvarteren
❏ Besökt Shaanxis historiska museum
❏ Besökt Huaqing Hot Spring (Historiskt SPA)
❏ Besökt Han Yang Ling (Kejsargrav från Handynastin)
❏ Besökt Qianling (Kejsargrav från Tangdynastin)
❏ Besökt Famen Tempel (Buddhistiskt tempel)
❏ Besökt Banpo-utgrävningen (Stenåldersby)
❏ Besökt Great Mosque (Muslimsk moské)
❏ Besökt Xi'an Beilin Museum (Kalligrafi- och sten-museum)

Jag har redan skrivit om en del av ovanstående (länkat), och jag återkommer eventuellt med mer av dem framöver.

Är det någon som lyckats pricka av fler attraktioner än detta under en vecka i Xian?

Vad som jag även hade på min planeringslista, men som det inte blev tid för:
❏ Lämningarna efter Handynastins Xian (Changan)
❏ The Small Wild Goose Pagoda (har jag dock besökt tidigare)
❏ Berget Huashan

Den drygt 2 200 år gammla Terrakottaarmén som vaktar den första kejsarens grav är den odiskutabelt tyngsta attraktionen i Xian.

Qianling Mausoleum

Jag tycker mig se en intressant parallell i trenden för gravbyggande mellan Kina och Egypten, även om det är en tidsföskjutning på ca 2000 år:

❏ Under Kinas Qin- och Handynasti (221 f.Kr. till 220 e.Kr.) byggdes stora och mycket dyra gravar i form av artificiell handbyggda pyramider av packad jord. Under Egyptens tredje och fjärde dynasti (ca 2600 f.Kr. till 2500 f.Kr) byggdes de stora och kända pyramiderna.

❏  Under Kinas Tangdynasti (618–907 e.Kr.) byggdes kejsarna sina gravar som tunnlar och schakt i redan befintliga berg norr om dagens Xian. Under Egyptens 18:e, 19:e och 20:e dynasti (1540 f.Kr. till 1060 f.Kr) begravdes faraonerna i tunnlar och schakt i Konungarnas dal utanför Luxor.

För både det kinesiska och egyptiska rikena var de stora gravpyramiderna en ekonomisk och resurskrävande börda. Båda rikena kom fram till samma lösning att i stället gräva tunnlar i ett befintligt berg, vilket var dramatiskt mycket billigare.

Min "Tomb Raider"-resa går vidare genom dynastierna (Qin- och Han- är redan avklarade). Nu är det dags att besöka en Tang-grav, och den mest spektakulära är dessvärre den som ligger längst från Xian, nämligen Qianling Mausoleum 乾陵 som är graven till den tredje Tang-kejsaren Gaozong 唐高宗 som regerade år 649 till 683.

Som nämndes i min inledande spaning ovan så är stor del av Tang-kejsarnas begravda inuti verkliga berg, och Qianling är inget undantag. Själva graven är i vanlig ordning inte öppnad, och detta är en av de gravar man tror minst sannolikt har drabbats av gravplundring. Det finns några "satellitgravar" för kejsarens prinsessor söder om kejsargraven som är öppnade för besök, och det är lite effektfullt att gå ner i de kalla tunnlarna.

Det som dominerar Qianlinggraven bortsett från berget är dess "Spirit way" 神道 som kantas av en hel del skulpturer. Det finns även en del andra monument som t ex de 61 statyerna av "Utländska tjänstemän" som alla dessvärre har blivit halshuggna.

För många kineser är det av flera skäl mycket olämpligt att klättra upp på en grav till en kejsare, och det är många gravar där det inte är tillåtet. (Första kejsarens grav vid Terrakottaarmén stängdes för klättrare år 2010 till min stora förtvivlan då jag inte var uppe där under mitt förra besök.) 
Glädjande nog för mig är det tillåtet att klättra upp på berget vid Qianling. Man bör ha bra fysik för att klättra upp då det är högt, brant och i mitt fall även varmt. Dock har jag själv bevisat att bra fysik kan ersättas med stark vilja när man klättrar. Uppifrån berget kan man fundera på att rakt under en finns det en sannolikt fantastisk oöppnad gravkammare, och man kan även njuta av utsikten. Dock är det en katastrofal plats att befinna sig på enligt kinesisk Feng Shui.

Qianling finns att beskåda 75 km nordväst om Xian centrum.

"The Sprit Way" mot berget där kejsarens oöppnade grav finns gömd någonstans.

Närbild på statyerna som kantar "Spitit Way" mot berget. Här sett mot söder, dvs från berget.

Hälften av de halshuggna 61 statyerna av "Utländska tjänstemän" som finns på vägen mot graven.

Jag, efter att ha klättrat upp på gravberget. Som ni ser är jag inte andfådd det minsta. Rakt under mig vilar sannolikt kejsare Gaozong. I bakgrunden syns monumenten som kantar vägen mot berget.

Nere i princessan Yongtais grav som ligger söder om kejsarens grav. Själva gravkammaren kan man skymta bakom gallret inne i porten.

Att komma in på Shaanxi History Museum

Shaanxi History Museum 陕西历史博物馆 är det stora historiska museet i Xian, och har man ett historiskt intresse av de äldre kinesiska dynastierna så är det nära på ett måste med ett besök.

Shaanxi History Museum är liksom många andra museum av liknande dignitet i Kina gratis vid uppvisande av ID handling. Dock är inte salarna i Shaanxi History Museum stora nog att svälja det gigantiska intresse som finns för museet. Man har därför begränsat antal biljetter till 2 500 st på förmiddagen och 1 500 st på eftermiddagen.

Vi kom till museet en förmiddag och möttes ev en rejäl kö utanför. Detta i kombination med informationen att förmiddagens alla biljetter var slut. Inget att göra åt det, så vi spenderade några timmar vid Giant Wild Goose Pagoda 大雁塔 som finns på promenadavstånd sydost från museet. När vi kom tillbaka på eftermiddagen möttes vi igen av beskedet att nu var alla dagens biljetter redan slut!

Sommartid öppnar musset kl 08:30, så dagen efter var vi där redan 07:45 för att vara i riktigt god tid, men när vi anlände så var det redan en hiskelig kö utanför. Efter någon timme började kön långsamt röra sig. Biljetterna såldes inte kontinuerligt, utan med jämna mellanrum stängde biljettluckorna i kanske 10 minuter, för att sedan fortsätta. Kl 10:40 klev vi in på museet. Trots att vi var på plats 45 minuter innan öppning fick vi vänta i nära på 3 timmar innan vi fått vår biljett.

Väl inne i museet fick man förståelse för att de portionerade ut biljetterna lite stötvis. Första våningen var nära på helt full av folk. Det var en kamp att tränga sig fram till glasmontrarna och få en glimt av vad som ställdes ut. Ett komiskt fenomen med kinesiska turister på museeum är att de måste fotografera nära på varje objekt, och vid varje lite större objekt ska de fotograferas stående jämte objektet.

Museet är bra uppbyggt och startar från stenåldern och arbetar sig sedan kronologiskt genom dynastierna genom historien. Fokus är naturligtvis på de dynastier som var tunga runt Xian, dvs det är mest från Zhou, Qin, Han och Tang.

På denna typ av museeum blir det lätt en stor övervikt av olika typer av skålar, kokkärl och vaser, men det är en grundlag på historiska museum som inte går att ändra. Själv uppskattade jag mest att se vapnen från Terrakottaarmén, och även prydnadssaker från Tangdynastin som är väldigt speciella.

http://e.sxhm.com
Shaanxi History Museum ligger ca 4 km söder om det centrala Bell Tower i Xian centrum.

Den långa kön som mötte oss utanför  Shaanxi History Museum 45 minuter innan museet öppnar.

Vapen från Terrakottaarmén som är i ett utmärk skick trots 2 200 år under jord.

Dessa vapnen har an fantastisk historia. Först användes de när Qin erövrade och enade Kina. Därefter bevakade de kejsarens grav i händerna på Terrakottaarmén. Slutligen blev de stulna av rebellen Xiang Yu när Terrakottaarmén förstördes och Qindynastin störtades. De fysiska vapnen på fotot ovan var dock bara med om de två första episoderna eftersom de blev kvar vid Terrakottaarmén.

 Var det möjligen denna lergåsen från Handynastin som inspererade Jonas Jonasson till boken Analfabeten som kunde räkna. (De tre kinesiska flickorna producerade lergäss från Handynastin och sålde som äkta)

Mycket vackra vaser från Tangdynastin (år 618-907).

Tanken slår mig ibland om vilket värde denna typ av objekt, som "bara" är en i mängden på ett museeum, skulle få om de kom ut på den öppna marknaden. Förra året hittades  en Mingvas (från 1400-talet) i Borås, och den värderades till ca 25 millioner. Vaserna på bilden ovan skulle betinga ett betydligt högre värde.

Lammsoppa och BiangBiang-nudlar

Det finns många maträtter att nämna som är lite typiska för Xian och Shaanxiprovinsen, men jag har inte kompetens att ge någon översiktlig beskrivning. Däremot kan jag nämna två rätter i den enklare delen av skalan, och det är Lammsoppa och BiangBiang-nudlar. Båda äts vanligen på enklare snabbmatsliknande restauranger.

Framförallt i de muslimska kvarteren så finns det Lammsoppa (羊肉汤) på stor del av restaurangerna. Visuellt så kan dessa soppor se ut som "Prison Food" från någon film, men de är förvånande goda. De är ganska flottiga med har en mycket kraftfull och mustig smak.

BiangBiang-nudlar är breda, kraftiga och riktigt Al dente. Lite som lasange-plattor. Man kan få dem med en hel massa olika tillbehör. Oftast är de handgjorda och görs lokalt på de små "haken" där de serveras. Jag vill nog sträcka mig så långt som att detta är möjligen de bästa nudlar som jag har ätit.

En rolig kuriosa med BiangBiang-nudlar är det det kinesiska tecknet för "Biang". Detta är ett av de mest komplicerade tecknen som finns i kinesiskan och det kräver 58 penndrag. Många ordlistor har inte detta tecken, och "Biang" finns inte i Pinyin. Jag kan därför inte skriva ut tecknet här i texten, men det finns på bilden nedan. Om man ska skriva BiangBiang-nudlar på kinesiska i löpande text så skriver man i stället t ex "油泼扯面" som betyder samma sak.

.

Lammsoppa, som är godare än den ser ut.

Två olika varianter av BiangBiang-nudlar. Till denna rätt tycks Xian-borna föredra den sötsliskiga Fanta-liknande drycken "Ice Peak", 冰峰,

Det mycket speciella kinesiska tecknet för "Biang". Kanske inte det första tecknet man ska lära sig när man pluggar kinesiska.

Tillverkning at BiangBiang-nudlar öppet på gatan i Xian.

Han Yang Ling - En underskattad turistattraktion

Västra Handynastins kejsare Jing regerade Kina från år 157 f.Kr. fram till sin död 141 f.Kr. då han begravdes strax norr om dagens Xian. Graven är, som många andra kejsargravar från denna tiden, i form av en pyramid av packad jord med platt topp, och kejsare Jings pyramid har en bottenyta av ca 160 gånger 160 meter.

Graven heter Han Yang Ling (汉阳陵) och själva gravkammaren är som de flesta kejsargravar i Kina inte utgrävd. Däremot är graven omringad av 81 långsmala "gravar" i varierande längd där en stor mängd olika terrakotta-figurer är begravda, och dessa är till viss del utgrävda. Något som är mycket effektfullt är att det finns ett underjordiskt museum som omsluter tio av dessa långsmala gravar där man kan kliva ner och beskåda innehållet i dessa 2 155 år gamla lämningarna. Han Yang Ling är den best bevarade av Handynastins alla kejsargravar. (dynastin varade 206 f.Kr. till 200 e.Kr., dvs ungefär parallellt med Romarriket)

Det som dominerar dessa yttre gravar är en otrolig mängd små terrakottafigurer, men till skillnad från den kända Terrakottaarmén så är figurerna i Han Yang Ling i miniatyr, och de flesta är inte soldater utan servicepersonal till kejsaren. Det finns både manliga och kvinnliga figurer och de hade ursprungligen armar av trä, men de har förmultnat under årtusenden under jord. Det finns även en hel del vapen, dagliga förnödenheter och olika djur inklusive hästar och vagnar i terrakottautförande begravda här.
Utgrävningar pågår av södra och östra porten in till granområdet, och en fullskalig modell av södra porten agerar även museum runt utgrävningen.

500 meter öster om kejsare Jins grav har även hans kejsarinna sin gravpyramid som är lite mindre och inte lika exploaterad  Till skillnad från kejsarens grav så är det tillåtet att klättra upp på kejsarinnans gravpyramid varifrån man har bra utsikt över området.
Det finns även ett ytterligare museum i anslutning till gravområdet där mycket av det som grävts ut finns utställt. 

Jag tycker att Han Yang Ling är en mycket intressant och underskattad turistattraktion, och det är mycket få turister som hittar hit. Terrakottaarmén totaldominerar bland Xians attraktioner så att mycket annat hamnar i skuggan och missas. Själv vill jag verkligen rekommendera ett besök på Han Yang Ling som man skulle kunna kalla "Terrakottaarmén Light". Kanske Xians näst bästa turistattraktion?

Han Yang Ling finns 20 km rakt norr ut från Xians centrum

http://www.hylae.com/en/main.asp

Gravpyramiden till Han Yan Ling sedd från den södra porten.

 Olika typer av terrakottafigurer i en av de tio långsmala gravarna som man kan se från i det underjordiska museet .

Fler terrakottafigurer. Här sett från ovan genom ett glasgolv.

Närbild på några av figurerna som är utställda på det närliggande museet. Figurerna var ursprungligenklädda i sidenkläder som hovfolk till kejsaren.

En modell över kejsargraven. De 81 olika avlånga dikena som stålar ut från pyramidens bas i alla riktningar är de ovan nämnda gravarna med terrakottafigurer.

Ett konstgjort Daming Palace

Daming Palace (大明宮) i Xian var från år 663 och 224 år framåt residens för Tangdynastins kejsare. Palatset var gigantiskt och upptog en yta av 3,2 km2 (vilket är 4,5 gånger större än den Förbjudna staden i Beijing, som i dag är världens största palats). Dessvärre förstördes palatset år 886, och efter det föll området "i träda" under drygt 1 000 år.

Under 1990-talet började man gräva ut palatset och ett program för att rädda kulturskatten inleddes. Dock "räddar" man palatset på ett mycket märkligt vis enligt min uppfattning. År 2010 öppnade "Daming Palace National Heritage Park" och det man gjort är att man har påbörjat en återuppbyggnad av det ursprungliga palatset ovanpå den historiska grunden, fast med helt nytt byggnadsmaterial. Jag blev seriöst chockad när jag såg vad som gjorts.

T ex södra porten (vilket typ motsvarar Beijing's Tiananmen) är helt återuppbyggd, men i mina ögon ser det ut som någon form av konstgjort sagopaltas. Även grunden till de flesta av byggnaderna inne i palatset är uppmurade med moderna stenar, dock med ett försök att få det att se lite äldre ut. Det som chockar mig är att denna nybyggnation har gjorts rakt på den historiska utgrävningen. I hela den gigantiska parken finns det bara ett fåtal detaljer som är i ursprungsskick från Tangdynastin och dessa är inglasade.

Dessbättre så finns det ett underjordiskt museum mitt i parken där en del originaldetaljer från utgrävningen är utställda och det visas foton på hur området såg ut när utgrävningarna pågick.

Som framgått är jag inget supporter av att återuppbygga historiska objekt. Jag tycker dock att det kan vara acceptabelt, eller till och med bra att återuppbygga och restaurera fallna byggnader med till största delen originalmaterial, men att återuppbygga med bara nytt material är för mig nära på helt ointressant.

Trots att jag är tydligt kritisk till vad som gjort med Daming Palace så ger ändå ett besök på Daming Palace National Heritage Park en bild av hur stort palatset verkligen var, vilket i sig har ett viss värde.

Daming Palace National Heritage Park ligger norr om Xians stadsmur och precis norr om den centrala tågstationen 西安站.

 Jag utanför den helt uppbyggda södra porten (Danfeng Gate, 丹风门) till Daming Palace.

Grunden till "The Hanyuan Palace Hall" (含元殿), vilket var den största salen i Daming Palace. Denna stengrund är nygjord ovanpå de historiska resterna från Tangdynastin.

Ett torn som är under uppbyggnad. Den beväxta delen som sticker upp i mitten av tornet är de ursprungliga resterna från Tangdynastin som nu håller på att kläs in.

Xianincidenten på ett historiskt SPA

25 km öster om centrala Xian inträffade i slutet av 1936 en viktig vändpunkt i den kinesiska 1900-talshistorien när Chiang Kai-shek blev kidnappad av två av sina egna generaler och tvingad att sammarbeta med kommunisterna mot Japan. Denna händelse kallas numera Xianincidenten.

Vad som sällan nämns är att Xianincidenten inträffade på ett historiskt SPA. Precis intill berget Lishan byggdes under Tangdynastin (618-907) ett SPA kring de varma källorna som finns här, och som fortfarande konstant producerar 43-gradigt vatten. Detta SPA byggdes ut i flera etapper under Tangdynastin. Platsen är nog mest känd för romansen mellan Tang-kejsaren Xuanzong och hans konkubin Yang Guifei i mitten på 700-talet.
Även Qingdynastin (1644-1912) byggde vidare med ytterligare en liten pool som användes av kejsare Kangxi år 1703. Även Chiang Kai-shek använde denna pool och satte upp sitt fälthögkvarter här innan han blev tillfångatagen under den ovan nämnda Xianincidenten.

I dag är stället inte oväntat en ganska stor turistanläggning och heter Huaqing Hot Spring (华清池). Runt de historiska polerna och Chiang Kai-sheks högkvarter har det nu byggts en ny park med en massa attraktioner och blev 2007 rankad som en klass-AAAAA-attraktion vanligen betyder ett "turist-måste".

Är man djupt intresserad av Kinas 1900-tals historia (som Cindy är), eller gillar äldre historiska lämningar (som jag gör) så är Huaqing Hot Spring definitivt värt ett besök om man är i Xian. Om man bara har ett ytligt intresse av ovanstående kan man göra ett snabbstopp här på vägen till Terrakottaarmen eftersom man ändå passerar precis utanför.

Miljöbild från parken som omger sevärdheterna på Huaqing Hot Spring

En av en handfull bassänger från Tangdynastin som finns att beskåda på Huaqing Hot Spring. Just denna heter "Star Pool" (星辰).

Chiang Kai-sheks sovrum varifrån han rymde ut genom ett av fönstren som syns i bakgrunden när han blev angripen under Xianincidenten 1936. Han blev dock snabbt tillfångatagen uppe i berget bakom huset.

Ett av flera kulhål som finns bevarade från Xianincidenten.

Xian - tillbaka igen

Jag tror det har gått elva eller möjligen tolv år sedan jag var i Xian, och nu är jag äntligen tillbaka i denna extremt historiska stad. Xian har så mycket mer tunga historiska attraktioner än vad man normalt ser som förstagångsturist, så det finns goda anledningar att återvända. 

Jag kommer nu att dels återbesöka en del av "klassikerna", men även försöka se en hel del som jag missade vid mitt första besök.

Klocktornet precis mitt i Xian 西安钟楼 är stadens centrala landmärke.

Ett av de hysteriska turiststråken genom de muslimska kvarten i Xian. För trångt och stimmigt för min smak.

TRB - Västerländsk mat i kinesisk historik miljö

Sannolikt är det fler än jag som efter typ en vecka med endast kinesisk mat längtar efter något västerländskt. Efter en stark rekommendation så begav vi oss igår till  TRB - Temple Restaurant Beijing som påstås vara ett mycket intressant alternativ för finsmakaren både vad det gäller mat och miljö.

TRB finns precis nordost om den Förbjudna staden i en gammal "courtyard" med ett tempel i centrum. Under uppförandet av den Förbjudna Staden inhyste gården konstnärer och andra lärda som arbetade med palatset under tidigt 1400-tal. Templet är till synes nära på i originalutförande och alltså nästan 600 år gammalt. Även baren till restaurangen har takbalkar med samma ålder även om restaurangen i övrigt är i modernt utförande. TRB ligger mycket oansenligt och nära på omöjligt att hitta om man inte vet vad man letar efter. I slutet på en tämligen stökig och trång hutong kan man finna den diskreta entrén som leder in till den betydligt finare innegården.

TRB's meny är att jämställa med exklusiva finkrogar i Europa, och det är tydligt att de har höga ambitioner. Maten är "fransk-europeisk" och deras avsmakningspaket (Chef Tasting Menu) inklusive vinpaket, vatten och kaffe går loss på ungefär 1 800 RMB/person (ca 2 200 SEK) så vi hade riktigt höga förväntningar.

Miljön och servicenivån är definitivt på topp. Däremot var jag dock en aning besviken på maten och på vissa detaljer. Rätterna var bra, men hade inga extrema smakupplevelser och gav inte den där "wow"-känslan som jag tycker man har rätt till med denna prissättning. Även saker som att vi fick åtta olika sorters vin serverade i exakt samma typ av vinglas och att brödet inte var nybakat av är detaljer som drar ner intryckt en aning. TRB gör sig nog bäst om man beställer mer anspråkslöst så att man kan koncentrera sig mer på miljön och servicen vilket är restaurangens staka kort.

Till restaurangen hör även ett litet galleri och mindre hotell med rummen placerad runt gården mot templet. Rumspriser från 2 000 RMB/natt.

No.23 SongZhuSi, Shatan Beijie, Dongcheng District.100009
北京市东城区沙滩北街嵩祝寺23号.100009
http://www.trb-cn.com
+86 10 8400 2232

Baren (till höger) och en del av restaurangen (till vänster).

Det 600 år gamla templet som ligger precis bakom baren. Hotellrummen ligger i de gårdsbyggnader som omsluter templet med egna ingångar mot gården.

Ett ett kollage av de rätter som igår i Chef Tasting Menu. Utöver detta serverades även några smakretare.

Beijing Double Happiness Courtyard Hotel

Jag har sedan länge haft hotellet Beijing Double Happiness Courtyard Hotel på min "att besöka lista" av hotellen i Beijing och nu äntligen har det blivit en bokning. Beijing Double Happiness Courtyard Hotel är av typen "Courtyard Hotel" och ligger helt oansenligt i en trång hutong lite öster om centrum. Det finns ganska många hotell av denna typen i Beijing, men det är inte så många som man hittar på de engelskspråkiga bokningssidorna.

Det som är speciellt med denna typ av hotell är att de i mycket hög grad är möblerade i traditionell kinesisk stil och byggda i klassisk hutong-stil med innegård, och Beijing Double Happiness Courtyard Hotel har gjort "all in" med det traditionella konceptet. Alla möblerna i detta hotellet är in Ming- eller Qing-stil och dekoreringen följer samma stil. Detta hotellet är uppbyggt kring två små innegårdar, och de flesta rummen har sin entredörr ut mot gården.

Gården som numera är Beijing Double Happiness Courtyard Hotel var tidigare bostad för Ji Yun 纪昀 som bland mycket annat var Kinas krigsminister på slutet av 1700-talet.

Detta är inget billigt hotell och man hamnar lätt nära tusenlappen per natt. Jag betalade 1 300 SEK/natt, men det var för deras största rum.

Om man inte skräms av priset och vill ha ett boende som ger ett rejält tillskott av "kinesiska känsla" så tror jag att de flesta kommer att uppskatta Beijing Double Happiness Courtyard Hotel. 

Beijing Double Happiness Courtyard Hotel
No. 37, Dong Si Si Tiao, Dongcheng District
北京阅微庄四合院酒店
北京市东城区东四四条37号
+861064007762
http://www.hotel37.com/EN/

Vardagsrummet med "te-soffa"

Cindy sitter i "säng-lådan" i kejsarstil.

Även om rummen är klassiskt inredda så har de även den tekniska faciliteter man kan vänta sig av ett hotell i detta prisläget. Vårt rum hade t ex två TV och en dator. Dock har rumsarkitekten ansträngt sig för att teknikprylarna inte ska dominera möbleringen. Notera utförandet på telefonen ovan.

Kanske kan det bli lite fart i bloggen snart...

Fynd, och inte fynd, på svensk antikmarknad

På grund av min sambos intresse så hamnar jag då och då på loppis-liknande ställen där det säljs mer eller mindre antika prylar. Själv uppskattar jag vanligtvis inte dessa ställen här i Sverige, men det kan vara lite kul då man ibland springer på t ex kinesiska prylar som inte värderas så högt här i västvärlden.

I dag gjordes några hyggliga fynd då vi hittade tre skålar från Qingdynastin för det behagliga priset av 80 kr. Dessa skålarna är rismönstrade av typen 玩玉, och modellen har med mindre variationer tillverkats under stor del av Qingdynastin (1644 - 1912). Belyser man skålarna så släpper rismönstret genom ljus vilket är effektfullt.
På t ex ebay så har dessa skålar ett värde av några hundra kronor styck, men i Kina kostar de från någon tusenlapp om de är från sluten av dynastin, men betydligt mer om de är från början av dynastin. Jag kan inte bedömma åldern på mina skålar, men man lär sannolikt få minst tre tusen för dem i Kina.

Mycket av det kinesiska man hittar i denna miljön är naturligtvis skräp, och i bland kan kopiorna ta sig lite extra komiska former som t ex en vas jag hittade i dag där den kinesiska texten på undersidan var spegelvänd. Möjligen är vasen från Kina, men den person som satte dit stämpeln kunde sannolikt inte språket. Nej, jag köpte den inte!

De tre skålarna från Qingdynastin som jag i dag inhandlades nästan gratis på en svensk antikhandel, och som skulle ge en hygglig vinst om de såldes i Kina.

En möjligen lite märklig bild som visar hur rismönstret släpper genom ljus om skålen blir belyst på insidan.

En kinesisk(?) vas som är stämplad med spegelvända tecken på undersidan. (se nedan)

Den misslyckade stämplen på undersidan av vasen ovan. Spegelvänder man texten så skulle det stått 東方公司, vilket betyder typ "Det orientaliska företaget".

Kinas huvudstäder - igen

Jag skrev 2011 en kortfattad artikel om Kinas huvudstäder genom historien. Nu har jag gjort en fördjupning i ämnet och en mycket detaljerad artikel har jag publicerat i sin helhet på Wikipedia:

Min artikel på Wikipedia: Kinas huvudstäder

Under den förhistoriska delen av Kinas historia (fram till ca 1046 f.Kr.) är faktaunderlaget gällande huvudstäderna inte speciellt tydligt. De huvudstäder från den tiden som är mest säkerställda är Zhenxun och Xibo utanför Luoynag och Yin utanför Anyang.

Från Zhoudynastin år 1046 f.Kr. och de följande 3 000 åren fram till i dag är det historiska underlaget av detaljerade källor betydligt bättre. Bortsett från mycket korta perioder då "udda" huvudstäder har förekommit så är det 13 städer som har haft status av att var huvudstad över Kinesiska dynastier/epoker. Dock har de i bland varit samtida då Kina under vissa perioder varit splittrat.

För de äldre tiderna var det Xi'an och Luoyang som var de tongivande huvudstäderna under många dynastier. Även Nanjing har till och från varit en tung spelare. Från år 1053 fram till idag har Beijing med endast relativt korta uppehåll varit huvudstad för Kina.

Karta visande Kinas huvudstäder under de tre forntida dynastierna Xia, Shang och Zhou fram till tiden då Kina blev kejsardömet år 221 f.Kr.

Översikt över huvudstäderna under kejsarperioderna från att Qindynastin bildades år 221 f.Kr. tills att Qingdynastin föll år 1912.