Fotmassage, men var?

Jag har på min "Beijing 10-i-topp"-lista att man ska kosta på sig LYXIG Massage/SPA när man besöker Beijing. Utöver detta kan man ju även komplettera sin vistelse med lite fotmassage och/eller massage på de lite vardagligare/enklare ställena. Både på grund av ekonomin och inte minst på grund av tillgängligheten. På de enklare salongerna kostar en fotmassage inte många 10:or.

Det finns nämligen massage-salonger i stort sätt överallt i Beijing, så det är alltid tillgängligt. Det är MYCKET ovanligt med ett kvarter som inte har minst en massage-salong, men vanligen är det mycket fler. Där jag bodde tidigare hade jag nio olika precis utanför min dörr. Jag har varit i många Kinesiska städer, och jag uppfattar Beijing som den stad med mest utbredd massage-kultur.

"Men var är dem?" "Jag ser dem aldrig"...tänker nog en del som har varit här. Det är nämligen inte så lätt att hitta dem om man undantar de som har engelsk skylt för att locka turister. Knepet är att leta efter detta tecken:

足 (zú) som betyder "fot".

En bekant sa att han tyckte tecknet ser ut som en nyckel, och det kan ju kanske vara en bra minnesregel. Det är i stort sett bara utanför massagesalonger man ser detta tecknet på skyltar.

Förvänta er ingen engelsk meny, men jag tror ni reder ut med teckenspråket vad som önskas.

Ett exempel på en massagesalong som man som västerlänning enklast känner igen genom tecknet 足 (zú) som betyder "fot".

En kartsökning på "fotmassage" innanför 4:e ringvägen i Beijing. Varje röd prick är en salong. Utöver dessa prickar finns det även de enklaste som inte finns registrerade på "Google maps". Jag vågar påstå att det är svårt att hitta en plats i Beijing där man inte har massage inom ett stenkasts avstånd. De svart/röda rutorna i nedre vänsterkant symboliserar kilometrar (skalan).

Hamstring av salt i Kina

Många Kineser är naturligtvis mycket rädda för vad som kan hända med kärnkraftverken i Japan, och när man är rädd letar man efter varje halmstrå för att rädda sig.

I dag spred sig nyheten som en bomb i Kina att jod användas för att skydda sköldkörteln mot radioaktiv strålning. Jod finns som bekant i salt, och resultatet av detta är att idag sålde nog samtliga snabbköp i Kina slut på sina saltlager. Även soya som har hög salthalt är slut på många ställen.

Under dagen har det ringlat långa köer här i snabbköpen i Beijing, och under eftermiddagen var saltet slut i de butikerna som jag nyfiket besökte. Överallt hörde man förtvivlade röster om eländet att saltet är slut, och jag hörde t ex en man försöka förklara i telefonen för någon (frun?) att saltet verkligen är slut överallt.

- "没办法, 没办法" ("Inget vi kan göra, Inget vi kan göra").

Det rapporteras samma fenomen från många andra städer här i Kina.

Anatomi är inte mitt huvudämne, man jag ser en fara i att folk nu i panikrädsla för strålning sitter i sina hem och trycker i sig själva och sina barn stora mängder salt vilket inte lär vara så nyttigt.

Köer utanför och innanför ett snabbköp i Beijing för att hamstra salt som ska rädda deras sköldkörtlar vid eventuell strålning från Japan.

Första dan' på jobbet

Sista kvällen innan min familj åkte tillbaka till Sverige hade vi en lite spännande taxiresa. När vi klev in i taxin efter att vi ätit middag viftade den unga chauffören förskräckt med händerna och säger att han inte kommer att hitta dit vi ska.

Chauffören (som heter 芮光夫): "I dag är min första dag som taxichaufför. Jag tror inte jag kan hitta till ert hotell".

Jag: "Ingen fara. Jag har järnkoll. Jag visar vägen."

芮光夫: "Är det säkert? För jag vet inte alls."

Jag: "Lita på mig. Jag lotsar dig genom staden."

Jag har en "defekt" när jag har druckit några öl att jag i situationer som denna har lite svårt att låta bli att driva med den stackars chauffören.

Vi börjar arbeta oss framåt mellan korsningarna, och han följer lydigt mina direktiv.

Jag: "Är du säker på att du kommer hitta hem i kväll?"

芮光夫: "Det kommer att gå. Jag kan läsa skyltarna."

Jag: "Är det säkert?, Jag är lite oroligt för dig!"

芮光夫: "Jag tror det kommer att gå bra"

Vi närmar oss Changan-avenyn 长安街 som vi ska korsa, och det är 14 filer av virrig trafik framför oss och 芮光夫 är osäker på att man får korsa gatan eller om man måste svänga höger. Jag lugnar honom och övertygar att det går bra att korsa, och vi börjar kryssa mellan alla mötande bilar som också har grönt som svänger vänster. 芮光夫 ser livrädd ut, och jag börjar bli lite osäker på om man verkligen fick köra rakt fram här, men vi överlevde och hamnade till slut på andra sidan.

Jag: "Om du är nervös kan jag köra i stället"

芮光夫: "NOOO" (Säger han på engelska. All annan konversation har varit på kinesiska)

Jag driver inte den frågan vidare.

Jag: "Eftersom att jag nu lär dig köra, borde inte denna resan vara gratis?"

芮光夫: "Absoult. Inga problem"

När vi närmar oss hotellet är det förbjudet att göra vänstersväng, så vi måste göra en U-sväng och sedan köra höger. Dock är det en mycket tydlig skyllt att U-sväng är förbjudet. Jag övertygar 芮光夫 om att det är OK att göra U-svängen trots skylten, och till slut svänger han lite tvekande runt. Då tittar jag med chockad blick på honom och berättar att jag naturligtvis skämtade om den svängen och 芮光夫 ser minst sagt förvirrad ut. Jag förklarar för honom att det är viktigt att han följer trafikreglerna, särskilt första dagen på jobbet.

När vi kommer fram till hotellet står taxametern på 28 RMB men han vill inte ha betalt. (Han är nog lycklig bara jag kliver ur bilen)

"Tack" säger jag, men jag ger honom naturligtvis tre tior i dricks som en "första-dan-på-jobbet-gåva".

芮光夫 (Ruì Guāngfū) som hade oturen att träffa på mig, och fick en speciell första dag på jobbet.

Krister i Shenzhen

(stad nr 4 i min syd-Kina turne)

Mitt sista stopp på min turné blir i den "Speciella ekonomiska zonen" Shenzhen 深圳.

Shenzhen är en helt ny stad. 1979 grundades en ekonomisk frizon längs med kusten mot Hongkong och då tog det snabbt fart med byggandet och snart så stod det en hel stad här med över 8 millioner invånare och är en av världshistoriens snabbat växande städer. Shenzhen är idag en viktig ekonomisk stad (naturligtvis till stor del beroende på sin närhet till Hongkong) och här finns bland annat Shenzhen-börsen.

Listan på turistattraktioner i Shenzhen är inte så tung även om det finns en del. I västra staden finns Window of the World 世界之窗 där man kan se modeller av en massa av världens attraktioner och China Folk Culture Villages 深圳中国民俗文化村 som är en tema-park om Kinas folkgrupper.

En inte obetydlig del av Shenzhen's turister är SPA-turister från Hongkong. Kring tågstationen vid gränsen är det tjockfullt med "SPA" och "Sauna bath", och det är mycket billigt.

T ex på ett hyfsat fint SPA som jag gick till fick man ett paket med 2 timmar helkroppsmassage + 1 timma fotmassage + 1 timma huvudmassage (dvs totalt 4 timmar) för 100 RMB. Dock var man tvungen att ge minst 30 RMB i dricks/massör så kalaset slutade på totalt 200 RMB (=SEK). Då ingick även mat och SPA-bad.

Troligen har Shenzhen även en hel del sexturister också, då gatorna i närheten av tågstationen är prostitutionstätare än bardisken på Maggies i Beijing.

Shenzhen har ingen direkt utmärkande arkitektur, men har några rejäla skyskrapor i +300 meters klassen, och om några år är 648 meters Pingan International Finance Centre, Shenzhen 平安国际金融中心 klar som då blir världens näst högsta skyskrapa.

Ska man planera in Shenzhen i en turistresa genom Kina?

Nja, inte för staden som sådan, men ska man ändå till Hongkong så kan det ibland vara ganska stor prisskillnad att flyga till Shenzhen i stället. Därefter kan man promenera över gränsen till Hongkong och sedan kliva på tunnelbanan på andra sidan.

Nu efter att ha avverkat 4 städer i hög takt är jag helt slut och känner för att stanna i "lugna" Beijing ett tag och bara relaxa och drick RUILONG JasminTe.

Shenzhen at night. Till vänster syns 384 meter höga Shun Hing Square 信兴广场/地王大厦

Konsten att skära upp en Mango

Mangosäsongen är här igen!

Det betyder att det börjar dyka upp Mango 芒果 (mángguǒ) överallt till låga priser och jag överkonsumerar som vanligt.

Nu till något mycket allvarligare.

Det har nämligen kommit till min kännedom att det finns stora kunskapsluckor i Sverige angående hur man elegant skär upp en Mango, så jag tar mitt ansvar och publicerar en instruktion.

Om ni följer instruktionen noga kan ni imponera nästa gång ni har fest och servera Mango på ett värdigt sätt som dessert.

(Nästa vecka i min matlagningsserie ska vi lära oss hur man grillar hund.)

Så här skär man upp en Mango på ett värdigt vis:

❏1. Du behöver minst en Mango och en vass kniv.

❏2. Börja klyv Mangon från "långsidan" längs med den mycket platta men stora kärnan som kommer att styra kniven rätt.

❏3. Skär likadant på andra sidan om kärnan så du får två "halvor".

❏4. Skär nu ett rutmönster på insidan av de båda "halvorna". Skär hela vägen ner till skalet - men inte helt genom.

❏5. Nu kränger du "halvan" ut-och-in och du får ett sköldpaddeliknade skal.

❏6. Servera!

(Den platta mittendelen som till största delen innehåller kärnan går även att gnaga lite på. Dock utan värdighet. Servera den inte till dina gäster, utan ät den själv i köket)

Krister i Guangzhou

(Stad nr 3 i syd-Kina-turnen)

Guangzhou 广州 (Guǎngzhōu) åker man inta bara till för att käka orm, katt och hund utan staden är även en rejäl storstadsmetropol och är en av Kinas största städer och har ca 10 millioner invånare.

Det var nu många år sedan jag var i Guangzhou och staden har förändrats ganska mycket sedan sist. Liksom Beijing rycktes upp rejält innan OS och Shanghai inför World Expo så har Guangzhou gjort samma resa inför Asian Games som hölls här i november förra året. Jag gissar att Asina Games inte uppmärksammades så mycket i Sverige, men här borta är det stort.

Guangzhou har mycket flådigt och lyxigt med rejält med skyskrapor men även väldigt mycket ruffigt. Det är ganska stora skillnader avseende hälsa och kriminalitet om man jämför med t ex Beijing och Shanghai, men jag får känslan av att stadens levnadsstandard ökar ganska snabbt. Det var 7 år sedan jag var här sist, och staden har förändrats mycket (vilket man i och för sig kan säga om massor av Kinesiska städer)

Guangzhou (eller Canton som den också kallas) är en historisk plats och den äldre bebyggelsen har mycket västerländskt i sig från opium-tiden. Det blir en lite märklig men vacker kombination mellan det kinesiska, palmerna och de gamla västerländska husen i de äldre kvarteren.

Kring Asian-Games-parken har det bygds upp ett riktigt vackert område som nästan spelar i samma division som OS-parken i Beijing. Finast är definitivt den precis nya 600 meter höga timglasformade Canton Tower som invigdes lagom till spelens start. I min mening är Canton Tower mycket högt i listan på världens vackraste byggnader. I kvällsbelysning är den svårslagen.

Dåligt foto av Canton Tower. Total höjd 600 m och takhöjd 459m. Skyskrapan ändrar ständigt färg. Den bör ses i verkligheten! (Den är dubbelt så hög som Eiffeltornet)

Huvudläktaren till Asian Games 2010 i Guangzhou

Vacker vy vid Asian Games parken

Casino-turist i Macao

Stad nummer två i min syd-Kina-turné är Macao 澳门 (Àomén) som sedan 11 år numera tillhör Kina.

I Macao kretsar drygt 100% av allting kring Casino. Macao är världens Casino-centrum nr 1, och Las Vegas passerade 2006 och lär nog inte komma ikapp igen med tanke på de speltokiga Kinesernas ekonomiska tillväxt. Idag står Casinona för mer än 40% an Macaos BNP.

Det känns som om hela Macao är fullt med extrema Casinon. En del är arkitektkopior på andra kända byggnader i världen. Allting är mycket lyxigt, och det är en riktig James Bond-miljö.

Jag är ingen spelare, men någon gång om året när jag hamnar i en stad som har något fint Casino så brukar jag spela lite. Att vara i Macao utan att spela skulle kännas mycket märkligt. Ungefär som att gå på bio, men låta bli att titta.

Inne på Casinona är det bara Hongkongdollar HK$ som gäller, och jag tycket det är lite komiskt att den lokala valutan inte accepteras vid spelborden. Det säger något om vilka kunder som dominerar.

Det är mycket lätt att ta sig till Macao från Hongkong. Det går snabbåtar (restid 1 timme) var 15:e minut, och för den som vunnit mycket eller har bråttom kan man ta helikopter för 2 900 HK$. Eftersom konkurrensen är extrem mellan de olika Casinona så står de alla representerade med bussar vid färjeteminalen för gratis transfer till respektive Casino, så taxi behöver man inte bekymra sig för.

Tyvärr är det inte tillåtet att fotografera inne i spelhallarna, men eftersom att detta bara läses i slutet sällskap så kan jag avslöja att jag gjorde en journalistisk "Jan Josefsson" och filmade med dold kamera inne i världens största Casino: Venetian. Se filmen nedan. Glöm som vanligt aldrig var ni såg det först. ;-)

Hur gick det nu med mitt spelande?

Jo, jag tillhör nu den gigantiska grupp som hjälpt till att finansiera dessa flådiga anläggningarna.

MGM Casino. 345 spelbord och över 1 000 enarmade banditer.

Vattenkuben i Beijing? Nej - Casino Oceanus i Macao. En av alla kopior av kända byggnader i världen.

Jag utanför spektakulära Casino Lisbona

Film inifrån Världens största Casino: Venetian i Macao.

Räknat till total golvyta är Venetian världens största byggnad.

A Symphony of Light i Hongkong

Från utsiktspiren vid Victoria Harbour i Hongkong kan man kväll klockan 20:00 beskåda en ljusshow på Hongkong-ön som heter något så fint som "A Symphony of Light". I takt med klämkäck musik så blinkar skyskraporna och diverse strålkastare i ca 10 minuter. Systemet påstås kostat 44 millioner HK$ (ungefär samma som SEK) att installera. Enligt Guinness Rekordbok är det världens största permanenta ljus- och ljud-show.

Första gången i Hongkong är det ett turistmåste, och har man min läggning så ser man den varje gång man kommer hit. Detta är definitivt en av världens vackraste storstadsvyer.

Jag har gett mig på "mission impossible" att med en mobiltelefonkamera försöka återge jippot i klippet nedan.

Videoklipp från den ljusshow som visas varje kväll i Hongkong

Krister i Hongkong

Av en visum-teknisk anledning som är så pinsam att jag inte kommer mig för att berätta om den (på grund av risken att skada mitt rykte som god planerande projektledare) så blev det hastigt och lustigt nödvändigt för mig att snabbt få en ny immigrationsstämpel i passet.

Ett enkelt sätt att lösa detta problem är att göra en tripp till Hongkong 香港 (Xiānggǎng) (eftersom det visum-tekniskt är "utomlands")

Jag har en hat-kärlek till Hongkong, och kan inte låta bli att åka hit då och då.

Det negativa är att miljön till stor del är så väldigt stimmig, intensiv, ruffig och stressande så man är helt slut efter några dagar här och längtar tillbaka till "riktiga" Kina. (Där det också är stökigt och ruffigt, men på ett annat sätt)

Fördelarna är att Hongkong är så vansinnigt fräck och extrem plats. ("Cool och "Matcho" har jag skrivit tidigare så jag försökte hitta på några nya ord). Här finns det fruktansvärt massa skyskrapor, och märkesshoppingen är definitivt i världsklass. Mängden shoppingscenter är så stor att de bokstavligen växer ihop med varandra. Detta är definitivt en plats för millionärer att spendera sina kulor.

Hongkong-ön är ett paradis för en skyskrape-fanatiker som mig. Jag kan sitta länge på kvällen vid utsiktspiren på Kowloon 九龍 och bara njuta av vyn över ön.

Dagens reflektion:

I hissarna på fastlands-Kina betyder " Våning 1" bottenvåningen. I Hongkong är "Våning 1" en våning över bottenvåningen (bottenvåningen heter "B")

Detta är ett tydligt exempel på "Ett Land, Två System". ;-)

Nu när jag ändå är här nere i syd tänker jag "bränna av" 3-4 andra sydliga städer som det var allt för länge sedan jag besökte. Jag återkommer i ämnet.

Jag som njuter av utsikten övger Hongkong's vackra skyline.

Beijing's trevligaste souvenirbutik

Hur kul är det egentligen med souvenirbutiker?

Är det roligt att ha en mugg med en bild på Himmelens Tempel eller en T-shirt där det sår "I have Climbed the Great Wall"? När man kommer hem från resan hamnar nog mycket av detta bråte i något skåp och sedan ser man av goda skäl aldrig dess prylar mer.

Dessbättre finns det undantag från alla dessa skräp-souvenir-butiker. Det finns ett ställe i Beijing som utmärker sig åt det trevligare hållet där det faktiskt säljs prylar som man kan ha glädje av även om de har souvenir-tema. Jag syftar på alla souvenirbutikerna inne i 水立方, dvs "Vattenkuben" i den Olympiska parken.

I stället för att tillverka en massa prylar med bilder på Vattenkuben som byggnad, så har man gjort genidraget att göra produkter som bygger på det speciella "bubbel"-lika spindelnätsmönstret som är karakteristiskt för Vattenkuben. Resultatet är riktigt bra med en tydlig klasskillnad. Kvalitetsnivån är vald ett snäpp högre än vanligt. Det finns massor med vackra prylar, och alla med "bubbel-mönster"-tema. Allt från vanliga kläder, nyckelringar, te, smycken och väskor till lyxigt risbrännvin. Faktiskt så är det Kinas mest kända sprittillverkare Moutai 茅台酒 som står bakom den speciella Vattenkub's-spriten. Jag som sällan gillar shopping är riktigt road av dessa butiker inne i Vattenkuben, och har även handlat endel ibland.

Ur ett turistperspektiv är inte Vattenkuben så vansinnigt intressant på insidan (utöver alla souvenirbutiker). Särskilt inte nu eftersom de byggt om simhallen så de översta läktarsektionerna fått ge plats åt affärer och restauranger mm. vilket gör att hallen känns betydligt mindre. Dock har man numera även lyckats klämma in Asien's största vattenland med vattenrutschebanor i "kuben". Utsidan gör sig definitivt bäst på kvällstid med sin färgstarka belysning.

水立方(shuǐlìfāng) "Vattenkuben" vars vackra mönster har visat sig mycket framgångsrikt som souvenir-tema.

Risbrännvin i Vattenkub's design producerad av kända Moutai 茅台酒

Visitkortsfodral och sminkspegel med tre-dimensionellt Vattenkub's mönster.

Några av souvenirbutikerna inne i Vattenkuben i den Olympiska parken där det överlag säljs både fina och bra prylar.