Lyxigt Supermarket

För ett drygt år sedan hade jag en ide om att i Beijing öppna ett 贵极了的超市, vilket betyder "Extremt Dyrt Snabbköp". Iden var att de rika skulle ha ett snabbköp där det är riktig status att handla. Nu blev det inget med den iden, men nyss hittade jag en motsvarighet - nästan.

I ambassadområdet i norra Sanlitun har nyligen nya Frendship Supermarket 友谊超级商场 öppnat. På långt håll ser man att det är något extra. Det ser ut som ett extremt diskotek eller KTV-bar. När man kommer nära och läser skylten ser man att det bara är ett "Supermarket".

Nästan en hel våning är för vin, och det finns en stor provsmakningsavdelning. De håller även på att bygga en motsvarande avdelning för te.

På våning 2 är det mat, och utbudet är ungefär som på ett vanligt snabbköp fast det är förpackat betydligt tjusigare. Varorna står alla i mycket prydliga rader på trähyllor eller i glashyllor och det är behagligt luftigt. Här kan man bli stammis!

Vad är det då som gör att detta snabbköp bara nästan är som min ide?

Jo, det högst förvånande faktumet att priserna inte är höga! Det är nära på vanliga priser på varorna. Detta var ju ytterst förvånande, men svaret på gåtan kom när jag insåg att butiken är statlig. Det är helt enkelt en lyxförpackad service till ambassaderna.

Frendship Supermarket, Sanlitun Rd. 7, Chaoyang District

友谊超级商场，朝阳区三里屯路7号

Den ganska hårt designade fasaden till Frendship Supermarket.

Luftigt med ordning och reda och varorna på trä eller glashyllor.

En liten del av den riktigt stora vinavdelningen som nästan tar upp hela första våningen.

Provsmakningsavdelingen för vin omringad av de finare sorterna. Ganska trevligt snabbköp.

Heldag på SPA

Jag och min goda vän Stefan har en trevlig tradition att vi då och då gör "heldag på SPA", och vi har hunnit "pricka av" några olika SPA-anläggningar. Nu i veckan besökte vi det lite dyrare Lang Tao Sha Businessclub 浪淘沙商务会馆 som ligger i norra Wodaokou som jag har sneglat på ett tag.

Begreppet SPA används flitigt i många sammanhang och det finns en del olika varianter. Vi brukar gå till det som i mina ögon är klassiska Kinesiska SPA och i den miljön är det lätt att få tiden att gå. Inga problem att stanna typ 8 till 10 timmar.

Lang Tao Sha Businessclub är lite dyrare än normalt (entrebiljett: 188 RMB=SEK) så jag hade höga förväntningar. Det som utmärkte detta SPA var framför allt att det var hög klass på middagsbuffén som nog de flesta kommer att vara nöjd med. Själv åt jag mest grillat lam och Stefan fokuserade på sushi. De hade till och med ett lite halvtaffligt liveband som underhöll i matsalen. (maten ingår i entrebiljetten. Tydligen även öl, för det kostade oss inget extra vilket det annars brukar göra)

Det som jag tycker gjorde detta stället lite extra bortsett från maten var att de inne i bastun hade en pol med relativt kallt vatten. Kombinerad "is-vak" och bastu. Riktigt behagligt att sitta i det kalla vattnet med den varma luften runt sig. I övrigt var deras andra poler överlag för varma för våran smak.

I övriga avseende var detta stället i klass med de "vanliga" SPA-anläggningarna som brukar kosta under hundralappen.

Lang Tao Sha Businessclub, Xueqing Rd. Xueyuan Rd. 6, Haidian District

浪淘沙商务会馆, 海淀区学院路6号

Tel: 82396988

39°59'50.50"N 116°20'50.38"O

Lang Tao Sha Businessclub 浪淘沙商务会馆 är ett SPA i det övre prisläget, dock ej svindyrt.

Arbetade tak

En del i den klassiska Kinesiska inredningsarkitekturen är att alla ytor ska användas till något. Det är mycket sällan man ser oanvända öppna fält. Vad det gäller golv och väggar tänkte jag lämna därhän idag och i stället beskriva taken och då menar jag nu insidan, innertaket.

Väldigt ofta är nämligen taken i både privat och offentlig miljö ombonad på något sätt. Inte sällan är det nivåskillnader, "diken", lister och olika lamparrangemang . I bland sitter lampor dolda i nivåskillnaderna så att man bara ser det reflekterade ljuset.

Om det är snyggt eller inte kan man ju ha en massa olika åsikter om. Själv tycker jag att man ser alla ytterligheter från riktigt eleganta lösningar till alldeles för överarbetade och plottriga arrangemang.

Tre exempel på innertak. Alla foton tagna i olika privatpersoners hem.

Dyrt att leva - som Expat

Finanskonsulten MERCER har rankat 214 av världens städer med avseende på var det är dyrast att leva som Expat, dvs som temporärt boende främling. Undersökningen påstås ta hänsyn till över 200 olika aspekter som t ex boende, transport, mat och kläder.

När man läser resultatet av undersökningar som denna är det svårt att inte höja en aning på ögonbrynen åt att städer från Afrika håller två av de tre översta positionerna med Luanda och N'Djamena tillsammans med inte lika otippade Tokyo. Den kloka Hans Rosling har i sina intressanta föreläsningar bland mycket annat försökt lära oss att inte generalisera Afrika, och detta är ännu ett exempel på hans poäng.

Om vi fokuserar på denna blogs tema så ser man att Beijing ligger på 20:e plats (på väg ner) precis före Shanghai (på uppgång) och båda ligger före t ex Paris och New York och aningen efter London. Jag har en acceptabel erfarenhet av kostnadsläget för dessa städer, och det är svårt att förstå de Kinesiska städernas position. Vi kan även konstatera att Guangzhou ligger precis före Stockholm.

Hur kan det var så här?

De Kinesiska städerna KAN vara vansinnigt dyra om man vill söka lyx. Jag gissar att det som huvudsakligen spelat in i denna undersökning är priset på de lägenheter som många företag hyr till sina anställda när de blir utlandsplacerade. Det är inte alls ovanligt att dessa kostar 40 eller 50 tusen RMB (=SEK) per månad. Någon annan rimlig förklaring kan jag inte se.

Har man för avsikt att vara iallafall lite kostnadsmedveten tror jag inte listan är representativ. I allt väsentligt är Stockholm betydligt dyrare än Guangzhou.

Världens dyraste städer att bo i för Expat's enligt MERCER. De fösta 10 positionerna plus ett urval under.

Öl i Beijing

När det är löjligt varm som det är på sommaren i Beijing så är det nära på tvunget att dricka öl.

Vad är det då för öl-kultur som gäller här?

Enkelt uttryckt är all öl på de Kinesiska restauranger mycket lättdruckna och ljusa, och här är några vanliga varianter:

❏ Tsingtao, 青岛啤酒

Ölmärket som jag tror alla känner till som varit i Kina är Tsingtao. På de vanliga Kinesiska mellanklassrestaurangerna brukar Tsingdao ofta vara den dyraste sorten. Går man däremot på väst-restaurnagena är vanligen Tsingtao den billigast ölen på menyn. Typiskt pris 6-10 RMB. (=SEK). Enkel och neutral smak

❏ Yanjing Beer, 燕京啤酒

Beijings lokala bryggeri som är totaldominerande i stan. Nära på alla lokala restauranger har den. Liksom Tsingtao enkel och lättdrucken, men enligt mig aningen godare. Typiskt pris 3-6 RMB.

❏ Harbin Beer 哈尔滨啤酒

Inte väldigt vanlig, men dyker upp någon gång ibland på menyerna. Smak i stil med de båda ovanstående men kanske ett steg bättre ändå. Kanske tycker jag det för att den är ovanligare. Typiskt pris 8-15 RMB

❏ Västerländska öl

Ganska ovanligt på de Kinesiska restautngerna bortsett från de aldra dyraste. På de västerländska restaurangerna finns det naturligtvis nästan alltid västerländska ölmärken. De som jag uppfattar som vanligast är Heineken, Carlsberg, Corona, Budweiser och en offsider i form av belgiska Hoegaarden som på senare tid råkat bli min favorit. Troligtvis har Hoegaarden gjort en rejäl marknadsoffensiv här, för det är ganska vanlig att de lite finare pubarna har den som sin parrad-öl. Typiskt pris 30-70 RMB.

En Tsingtao-öl serverad på min tidigare bar MiMiShan 米迷山.

En Yanjing-öl på ett skabbigt plastbord på en uteservering i väntan på ett knippe LammGrillspett.

En Harbin-öl på en Hotpot-restaurang.

En Hoegaarden-öl på en pizzeria. Denna öl kostar mer än 20 gånger så mycket som endel lokala alternativ. (70 RMB)

Pyjamas på stan

Det är inte på något sätt ovanligt att man i Kina ser personer gå omkring på gatan i pyjamas. Bortsett från småbarn så är det nästan uteslutande den äldre generationen, och de är oftast klädda i en ganska fin mönstrad pyjamas.

Varför?, kan man ju undra.

Historien bakom är faktiskt att det är(var) status. "Förr" i tiden var det bara de rika som hade råd att ha speciella kläder bara för att sova i. Att då ta en runda på gatan iklädd pyjamas visar då att man tillhör det finare skiktet som har råd med denna lyx-produkt. I viss mån lever denna tradition kvar än i dag bland de äldre. Kanske några av dem inte hade pyjamas som ung, och nu gärna vill promenera i pyjamas som äldre.

Dock kan jag tänka mig att endel turister missförstår betydelsen.

En äldre dam som är ute och promenerar i pyjamas. Status?

Prisvärda Converse

Jag har mer än en gång predikat om att västerländska märkesvaror (äkta) är mycket dyra på fastland-Kina. Importerade märkesvaror brukar vara minst 20% dyrare än i Sverige, men ibland betydligt dyrare. Det är inte ovanligt att hitta saker som kostar det dubbla i Kina jämfört med Europa. En delförklaring är Kinas importskatt, och en annan är marknadsprissättning. Den grupp Kineser som kan köpa dessa produkterna är inte priskänslig.

Den amerikanska skon Converse vars popularitet i Sverige tycks gå upp och ner i cykler har ju som bekant en uppgång just nu. Under mina månader i Sverige såg jag att de vanliga All-Star modellerna kostar typ 800 kr. Därför blev jag förvånad när jag igår tittade in i en Converse-butik i Beijing och konstaterade att motsvarande modell här bara kostar 329 RMB (=SEK). Inte ens modellerna i skinn kostade mer är 500 RMB. Uppenbarligen ett tydligt undantag från "grundregeln".

I sammanhanget bör jag naturligtvis nämna att man kan köpa kopior på turistmarknaderna för under 50 RMB, men då är det bara utseendet som är samma.

En "vanlig" Converse-butik på ett nyligen öppnat shoppingcenter i norra Beijing.

En hög modell av Converse All-Star för 329 RMB.

Tränings-bloggning

Jag har en förmåga att då och då anlägga en vacker och charmig s.k. "öl-mage". Nu är det dessvärre så att detta inte bara har fördelar, utan lär ju även förkorta livet. Därför så händer det att jag ger mig in i perioder av träning och hälsosammare kost för att förlänga livet igen.

Kostförändringen består huvudsakligen i att jag försöker minska intaget av den fantastiska drycken CocaCola, (och öka intaget av Gojibär).

"Träning" i klassisk mening är inte min grej. Det har förekommit att en kompis lurat med mig på gym, men jag har svårt att få det att bli regelbundet. Den för mig lämpligaste träningsformen är att gå promenader, eller möjligen cykla, och denna sommaren i Sverige har jag varit riktigt duktig på detta. Jag har gjort rutin av att ganska ofta innan frukost gå eller cykla minst en timma. Då känner jag mig hälsosam.

För några veckor sedan blev jag tipsad om en trevlig "App" till iPhone som heter RunKeeper. Applikationen använder telefonens GPS och skapar med den en massa rolig statistik av ens aktiviteter. Informationen skickas efter avslutat träningspass till en databas där man kan överblicka sina bedrifter med kartor och kurvor. Om någon av någon märklig anledning skulle tycka det är intressant att se vad jag åstadkommit så kan man följa mitt rörelsemönster här, där man t ex ser att jag i går kväll gick 6,8 km på den beskedliga tiden 1:28 plus en hel del mer information. Man kan även på denna web-plats i framtiden se om jag lyckas försätta med mina promenader på regelbunden basis även i stekheta Beijing.

Skärmdump från resultatsidan som skapas av iPhone-appen "RunKeeper". Rekommenderas för den som gillar statistik.

Realtids-bloggning

Det förekommer att jag säger att jag "industri-bloggar", dvs ibland sitter jag t ex på något kafé i många timmar och skriver flera dagars blogginlägg, och sedan pytsar jag ut dem (publicerar) med lagom intervall, och förhoppningsvis med lite lagom mix av innehållet. Nästan alltid så är "dagens" inlägg skrivet redan tidigare. Ibland långt tidigare. En ganska liten del av det jag skriver är ju av karaktär "dagboks-blogg" så jag tycker metoden fungerar bra.

Idag gör jag ett undantag. Detta blogginlägg skriver jag i "realtid". Dvs det jag skriver om händer just nu. ;-)

Jag sitter på tåget från Kalmar mot Köpenhamn, för att därifrån i kväll flyga vidare mot Beijing med SK 995 kl 21:00. Drygt 4 timmar på Kastrup betyder att det kommer att gå åt mycket pengar. Är Kastrup världens dyraste flygplats? Jag tror det (bara baserat på mina empiriska erfarenheter)

"Nästa station - Alvesta."

Oj, har jag inte kommit längre!

Nåja, jag har just inhandlade ljudboken "Livet Deluxe" (av Jens Lapidus), och så fort jag skrivit färdigt detta blogginlägg ska jag avnjuta verket, som jag hoppas räcker hela vägen till Beijing. Om Mr. Lapidus senaste håller samma klass som sina tidigare alster så kommer tiden att gå acceptabelt fort.

Nästa inlägg kommer från Beijing.

POV-foto (Point Of View) där jag sitter just nu och bloggar i tåget mot Köpenhamn.

The Hong Kong Jockey Club 香港賽馬會

Att Kineser är spelgalna har nog gått få förbi, och det tycks sitta i deras gener. Även på Casino'na i västvärlden upplever jag att det är en Kinesisk dominans bland spelarna, iallafall vid de borden som har de högsta insatsgränserna.

På fastlands-Kina är dock spelandet nära på helt förbjudet. De stora undantagen är Hongkong och framförallt Macao (som numera är världens spelcentrum).

I Hongkong finns The Hong Kong Jockey Club 香港賽馬會 som huvudsakligen driver de två stora hästkapplöpningsbanorna Sha Tin Racecourse 沙田馬場 och Happy Valley Racecourse 快活谷馬場, och utöver detta även footbolls-gambling, men det är hästkapplöpningen som är den största rörelsen.

Det som gör The Hong Kong Jockey Club värd att nämna extra är den helt bisarra omsättningen. För bara spelet på hästarna på dess två banor är omsättningen 65 000 000 000 SEK. Alltså 65 miljarder SEK. Lägger man därtill fotbollsintäkterna så hamnar man på 100 miljarder SEK. Bara intäkterna från de båda hästkapplöpningsbanorna motsvara nära på 10% av hela den Svenska statsbudgeten.

Det är svårt att ta till sig hur två hästkapplöpningsbanor kan omsätta sådan extrema belopp, men förklaringen är att det finns så många speltokiga multimijionärer i Kina.

Man kan också tillägga att dessa två hästkapplöpningsbanor genererar 12% av hela Hongkongs skatteintäkter.

I Beijing har The Hong Kong Jockey Club en "filial"-klubblokal där man kan bli medlem för ynka 150 000 RMB för den billigaste medlemsnivån.

Happy Valley Racecourse 快活谷馬場 i Hongkong som omsätter ungefär lika mycket som hela Svenska hälso och sjukvårdsbudgeten.

Sha Tin Racecourse 沙田馬場 i Hongkong som omsätter ungefär lika mycket som hela den Svenska försvarsbudgeten.

Gröna Kalmar

Jag har tidigare skrivit om "Gröna Beijing", och nu kommer uppföljaren "Gröna Kalmar".

De senaste två månaderna har jag en aning lyckats bota min tidigare hemmablindhet av Kalmars skönhet. Visst har jag tidigare tyckt att Kalmar är en vacker stad, men jag har inte tänkt på den på det sättet som jag gjort denna sommaren.

Huvudsakligen för att försöka motionera bort övervikt har jag i ett antal veckor ganska ofta på morgonen cyklat eller promenerat en dryg timme innan frukost. Då har det blivit att jag "scannat av" en stor del av Kalmars cykelbanor, strandremsor och grönområden. Väldigt ofta under dessa turerna har det slagit mig vilket vackert närområde man har haft i stor del av sitt liv utan att ha reflekterat särskilt över det. Kanske krävs det ibland att bo utomlands några år för att lära sig uppskatta hemmiljön

Nu är ju platser vackra på olika sätt, och det var ju inte länge sedan jag gjorde ett ganska starkt uttalande om en annan vacker plats - Yangshuo. Det uttalandet står jag fortfarande för, men det är svårt att jämföra olika platser.

Kalmar slott, som även är avbildat här och där på restaurangväggar i Kina.

Ölandsbron sedd från Kalmarsidan. Ganska lång (6 km), men bara knappt 15% av Jiaozhou Bay Bridge 胶州湾跨海大桥.

I Kalmar finns det gott om lättillgänglig färsk råvara för att göra "Kalmar-Anka"

Utställningsmeny

Jag skrev för några år sedan om att fina restauranger i Kina till skillnad från fina restauranger i västvärlden har mycket stora menyer med väldigt många rätter.

Ett alternativ till meny som man framförallt hittar på riktigt stora restauranger i Kina är att det inte finns någon klassiks meny utan "menyn" är i form av en utställning. Då finns det ett speciellt rum, som ibland är riktigt stort, där alla rätterna finns uppställda så man kan gå runt och titta hur de ser ut.

När man beställer gå man runt i "utställningen" med restaurangens personal och pekar på det man vill ha. Dock kan det trots översiktligheten vara svårt att veta vad rätterna innehåller, och förvänta er inte att personalen på denna typ av restauranger kan förklara på engelska.

En "utställningsmeny" i en stor seafood restaurang i Xiamen 厦门. Här är mycket av maten levande fram till beställning.

En utställningsmatsal i Beijing i "klassisk" stil

På väg mot Beijing

Den uppmärksamma kanske har noterat att jag fått fart på min blogg den senaste veckan. Inspirationen kom tillbaka samma dag som jag bokade en biljett till Beijing igen. En märklig och påtaglig psykologisk effekt. Nu lever bloggen igen!

Nu på torsdag bär det av, och det är inte för att uppleva den plågsamma hettan i sommar-Beijing vilket för mig är jobbigare än vinterkylan. Vad som händer där borta lär nog framkomma här i bloggen så småningom. En av höjdpunkterna blir att en av mina goda vänner i Sverige har bokat biljett till Beijing i augusti, så då blir jag "reseledare" igen med besök på Den Kinesiska Muren, Förbjudna staden och allt det där.

Guomao 国贸, Korsningen mellan Beijings "huvudgata" Changanjie 长安街 och Östra Tredje Ringvägen 东三环 fotad från Beijings högsta skyskrapa World Trade Center 3.

Världens längsta bro

I veckan invigdes Jiaozhou Bay Bridge 胶州湾跨海大桥 utanför öl-staden" Qingdao 青岛 i Kina och är nu världens längsta bro över vatten. Bron är 42,5 km lång, har 8 filer och tom en "korsning" med av och påfarter ute över vattnet.

Som alltid så finns det olika definitioner på vad som är en bro och hur man mäter vilken som är längst. Världens längsta bro i alla kategorier är Danyang–Kunshan Grand Bridge 丹阳昆山花桥 i Kina som är hissnande 165 km lång. Den färdigställdes nyligen för det nya höghastighetståget mellan Beijing och Shanghai och den går till stora delar över land.

Den bro med det längsta "spannet" dvs struktur utan vertikalt stöd är Akashi-Kaikyō Bridge 明石海峡大橋 i Kobe, Japan som har 1 991 meter fritt hängande bro. Totalt är bron 3 911 meter och hela bron står bara på två jättelika fundament i vattnet.

Av världens 20 längsta broar finns 13 i Kina, och jag skrev t ex nyligen om Donghai Bridge 东海大桥 som går ut till Shanghai's djupvattenhamn som är 33km lång.

En anledning till Kinas totala dominas är inte att det finns ovanligt mycket vatten att passera utan att man under finanskrisen 2008/2009 inte gick ner i sparlåga som övriga världen utan i stället drev upp farten på flera pågående och planerade infrastruktur-projekt. Av de Kinesiska broarna på 20-i-topp-listan så öppnades de fem längsta under år 2010 och 2011.

Den precis nyöppnade bron Jiaozhou Bay Bridge 胶州湾跨海大桥 som med sina 42,5 km är världens längsta bro över vatten.

Japanska Akashi-Kaikyō Bridge 明石海峡大橋 som har världens längsta öppna spann, vilket är 1 991 meter mellan de båda fundamenten. Under byggnationen så drabbades Kobe av en "mindre" jordbävning som flyttade fundamenten en aning vilket ställde till endel trassel vid broresningen.