XiSanQi Eco-garden Restaurant

I en gigantisk stad som Beijing finns det naturligtvis massor med restauranger som är speciella i många olika avseenden. Det är vanligt i bloggar som skrivs av eXpats i Kina likt min att skriva om flådiga Västerländska restauranger, och jag har själv gjort det då och då, men har försökt tona ner den biten lite mer på sista tiden då jag inte tror det är speciellt intressant att läsa om.

En restaurang som verkligen är speciell som jag ganska ofta äter på är XiSanQi Eco-garden Restaurant 西三旗生态园. Hela restaurangen är byggd som ett jättelikt växthus och man får faktiskt någon form av utomhuskänsla där inne. Restaurangen är byggd som en djungelträdgård med vatten och broar och mycket träd/djungel. Det växer t o m äkta bananer där inne som man kan beställa.

Det finns även ett "hutongområde" för de som vill sitta "inomhus". Restaurangen är mycket stor (12 000 kvadratmeter och kan ta 1 500 gäster) och det tar ett tag att promenera runt hela "parken". (dvs restaurangen). Olika delar har också olika "teman" i designen.

Menyn har ett brett urval av Kinesiska rätter och deras Pekinganka är i det absoluta toppskiktet. Menyn och priserna är faktiskt lite olika beroende på var i restaurangen man sitter, och visst är den lite dyrare än den stora mängden restauranger, men inte på något sätt fånigt dyr. Ett roligt inslag är att de har hemtryggt grönt öl.

Att komma hit och äta tror jag inte lämnar någon turist oberörd, så har ni en kväll över är XiSanQi Eco-garden Restaurant definitivt ett trevligt alternativ.

Dessvärre ligger restaurangen ganska långt från centrum. Strax utanför norra 5:e ringvägen längs med Badaling Expressway. Typ 50 RMB taxi från centrum. Restaurangen har en lite märklig adress så ska ni hit så ge taxichauffören restaurangens telefonnummer så kommer det att lösa sig.

XiSanQi Eco-garden Restaurant

西三旗生态园

Tel: 8290 5656 eller 8290 7368

Inne i XiSanQi Eco-garden Restaurant där man kan trippa runt på broar och gångar i djungeln.

Ett av VIP-borden som ligger enskilt i en glänta i skogen.

Hutongområdet INNE i restaurangen där man får sin egen lilla trädgård utanför sitt rum när man äter.

Ordförande Mao 毛主席

Allt för många utan djupare Kinakunskap tror ofta att Mao Zedong 毛泽东 är en i Kina hatad person, och att dagens Kineser ser på honom som t ex dagens Tyskar ser på Hitler. Verkligheten är något helt annat.

Mao Zedong är (och jag tror han alltid kommer att förbli) en av de riktigt tungt respekterade landsfäderna i Kina. Nu vet jag att detta uttalande irriterar endel "kinakännare", och de kan naturligtvis gräva fram en regimkritisk Kines som "motbevis", men den "bevisningen" är alltid väldigt tunn. Man får inte förväxla att om man själv tycker illa om Mao, att det därför även skulle betyda att den stora mängden Kineser också gör det.

Mao har gjort en hel del extrema skandaler. Kulturrevolutionen 文化大革命 och Det stora språnget 大跃进 är definitivt oförlåtlig idioti, och troligen är han världshistoriens största massmördare. Trots detta var det Mao som samlade det kaotiska och splittrade Kina och skapade grunden till det som snart är världens största supermakt i de flesta avseenden. Detta sitter djupt i medvetandet hos de flesta Kineser, och deras bild av Mao är mycket annorlunda än den vi i Sverige har.

Respekten för Mao är definitivt störst bland de äldre och de skulle aldrig säga "Mao" utan de säger 毛主席 dvs "Ordförande Mao". För dessa personer som var med under mitten av 1900-talet är han mycket högt respekterad. Pratar man med tonåringar är han dock mer en historisk figur som de inte har någon direkt relation till.

Ett exempel hur man som turist märker av hur respekterad Mao är här i Kina är inte bara genom alla souvenirer med Mao-bilder utan även att man överallt ser hans porträtt, och då syftar jag inte bara på det som sitter på Tiananmen. Rör man sig bara i Pudong i Shanghai ser man kanske inte så mycket av honom, men bor man på ett mindre hotell är det inte ovanligt att det sitter ett Mao-porträtt på väggen. Letar man sig till de lite mindre restaurangerna kan man se hans porträtt även där. Har man förmånen att besöka äldre personers hem kan det tänkas att det hänger ett inramat porträtt som övervakar hemmet. I små butiker är det även inte ovanligt med Mao på väggen.

(Ja, Kina har mer än 1 300 000 000 invånare så det går naturligtvis att hitta Mao-hatare också, men de är i klar minoritet)

På väggen i en äldre persons hem.

Över entrédörren till ett hem

永远忠于毛主席 betyder "Förevigt lojal till Ordförande Mao"

I en liten affär

I en restaurang

Svårare att lämnas än att lämna

Under dessa två senaste år som jag nu har bott i Kina har jag varit hemma i Sverige och hälsat på familj och vänner 9 gånger. Varje gång jag ska resa tillbaka till Kina har det varit ett ganska odramatiskt och nästan "småtrevligt" farväl med familj och min dotter. Inte någon större sak.

Två gånger har mina föräldrar och min dotter varit här i Beijing och hälsat på mig, och båda gångerna när jag precis vinkat av dem vid flygplatsen så har jag upplevt situationen mycket sorglig. Ungefär som att jag är kvarlämnad ensam på andra sidan jorden. Under någon dag eller så efter deras avresa har jag känt mig mycket deppig och nere.

Jag tycker att det är ganska märkligt att det för mig är så mycket värre att bli lämnad än att lämna. Jag har pratat med andra bekanta som lever som jag, och de har upplevt liknande situationer. Som amatörpsykolog har jag funderat en del på fenomenet utan att hittat någon logisk förklaring. (Kanske är jag för mycket ingenjör för att kunna förstå dessa mekanismer)

På Beijings flygplats minuten innan Ammie och mina föräldrar reser hem från Beijing. Jag har svårt för dessa ögonblick.

Dags att lägga ner Expat Show Beijing

Expat Show Beijing är nu avslutat för fjärde året, och det var inget större succé.

Det har blivit en liten tradition att besöka denna mässan på World Trade Center och jag har besökt den även 2009 och 2010 och det har blivit sämre och sämre för varje gång, och i år riktigt dåligt. Utbudet av utställare var nu pinsamt klent och de som var där och ställde ut kändes inte speciellt intressanta. Min spådom säger att det inte blir någon Expat Show Beijing 2012 trots att de faktiskt annonserar att mässan återkommer. Om ett år återkommer jag och meddelar att jag hade rätt. ;-)

Lite trist, för 2009 var mässan helt OK trots då rådande finanskris.

(Expat Show Beijing vänder sig till oss "eXpat's" och typiska utställare är Restauranger, Språkskolor, Försäkringsbolag, Spa, Hotell, Tidningar mm mm.)

Expat Show Beijing 2011. Klenare än någonsin och enligt min magkänsla blir det ingen ny mässa 2012. (bilderna är lite "elakt" tagna)

Krister i Yangshuo

Yangshuo 阳朔 är verkligen en liten småstad med en befolkning bara lite mer än Malmö's. En dryg timme med buss, eller fyra timmar på Li-River 漓江 (Líjiāng) söder ut från Guilin så är man här.

Detta kan låta som jag tar i för mycket, men efter tre dagar här är det min bestämda uppfattning att:

Yangshuo har det vackraste landskap jag sett i mitt liv.

Hela staden och dess omgivning är helt fantastiskt vackert inramat av tusentals spetsiga eller sockertoppformade berg med floder eller byar där emellan. Jag kan inte återge dem rättvist med mobiltelefonkamera men mina foton kan iallafall ge en hint av hur det ser ut.

Runt Yangshuo finns en hel rad med sevärdheter i still med grottor, utsiktsplatser och båtturer. Allt på behagligt avstånd från den lilla stadskärnan. Hyr man en cykel (5 RMB/dag) så kan man enkelt och behagligt cykla omkring mellan attraktionerna.

Om en liten stad som Yangshuo har så här mycket sevärdheter så blir naturligtvis "turistifieringen" ganska stor. Det lilla stadscentrum upplevs nästan fullt av hotell, restauranger, resebyråer och "kraffs"-affärer. Dock faktiskt i ganska smakfullt utförande. Det som stör stadsbilden mest tycker jag är de lysande McDonalds-skyltarna.

Som nog framgått har ni mina starkaste rekommendationer att besöka Yangshuo om ni letar efter vackra landskapsvyer. Utanför "Storebror" Gulin finns liknande miljöer, men de är betydligt lättar att komma åt dem från Yangshuo. Det räcker att titta ut genom fönstret från hotellet.

我爱上了阳朔

Vy från en bro några kilometer söder om Yangshuo centrum.

Jag uppe på MoonHill 月亮山. Ser det ut som jag trivs?

Vid Xingping 兴平 på Li-river 漓江 har motivet till 20 RMB-sedeln hämtats.

Jag på

Li-river 漓江 utanför Yangshuo

Videoklipp med ett försök att återge de fantastiska vyerna kring Yangshuo.

Stulen bild på en del av Yangshuo's centrum där man ser hur vackert den ligger omringad av berg längs Li-River

Beijing Red Light District

Har Beijing något "Red Light District"?

Ja, men utbudet är inte samma som i Amsterdam eller Hamburg. På Beijing's Red Light District hittar man bara restauranger, och jag syftar på restauranggatan Dongzhimennei Dajie, 东直门 内大街 som populärt kallas 簋街 (Guǐjiē).

På denna gatan går ALLT i rött. Normalt är Kineser svaga för rött neonljus men på Guijie har det dragits till absurdum.

Vackert eller inte är ju upp till observatören, men det ger iallafall en varm atmosfär.

"Förr" uppfattade jag denna gatan helt turistfri, men min känsla är att det har börjat svänga lite. Nu finns det inkastare som kan prata lite knagglig engelska som tjatar på en utanför restaurangerna. Trots detta kan jag fortfarande rekommendera gatan för den som vill ha ett rejält utbud av enbart Kinesiska restauranger på samma ställe ganska centralt i Beijing.

Guijie ligger rakt väster ut från tunnelbanestationen DONGZHIMEN 东直门 Linje 2/13

Den röda belysningen på Guijie. På den nedre bilden är min dotter Ammie efter att ha käkat 火锅 (Kinesisk Hotpot)

5i5j

Web-adresser till Kinesiska bolags hemsidor kan ofta uppfattas som mycket märkliga. Inte ovanligt är att adressen består av den första bokstaven (pinyin) för varje tecken i bolagets namn. T ex mitt bolag, 瑞龙国际贸易公司, uttalas RuiLongGuoJiMaoYiGongSi och med Kinesisk logik skulle jag alltså välja hemsidan: www.rlgjmygs.cn vilket i mina ögon ser ut som slumpadress. (Jag har i stället valt www.bairuilong.se)

Jag skrev nyss om att McDonalds telefonnummer för avhämtning uttalas ungefär "Jag vill äta" genom att man använder uttalslikheten mellan siffror och ord.

En del bolag har varit så smarta att de använder samma teknik i sina adresset till hemsidor. Ett lysande exempel är det som jag tror är Kinas största mäklarbyrå som heter 我爱我家 som betyder "Jag älskar mitt hem". Deras hemsidas adress är 5i5j.com och logiken är följande:

我 "Jag" uttalas wǒ vilket är ungefär samma som siffran "5"

爱 "älskar" uttalas ài vilket är ungefär som det engelska uttalet av bokstaven "i"

我 "mitt"(jag) uttalas även den wǒ ungefär som siffran "5"

家 "hem" uttalas jiā och det liknar väl i någon mån engelska uttalet av bokstaven "j"

Kinas största(?) mäklarbyrå som har en lite ovanligt originell adress till sin hemsida.

Krister i Guilin

På min skola studerar en äldre och inte allt för resvan dam från Tyskland som erbjöd att betala resan för den som ville följa med, och inte minst organisera, en tripp till Guilin 桂林 (och även till grannstaden Yangshuo 阳朔). Detta var ju naturligtvis ett attraktivt erbjudande så 隋鑫 (Suí Xīn) och jag delade på jobbet och biljetten.

Guilin har länge varit en pinsam lucka i mina reseerfarenheter, och nu efter 9 års resande i Kina är jag äntligen här. (Många paketresor som säljs från Sverige brukar inkludera Guilin på vägen ner mot Hongkong) Jag tror att Guilin representerar den bilden som många har av ett "exotiskt" Kina. Dvs sockertoppsberg, vackra floder och Kineser i platta flätade hattar som odlar ris.

Guilin är en millionstad som ligger omringad av de karakteristiskt spetsiga bergen och här och där i stadsbilden sticker det upp ett berg som man kan klättra upp på. De mest kända är "Elefant snabel klippan"

象鼻山

och "Solitary Beauty Peak" 独秀峰. Det går även en del kanaler kors ock tvärs som är avstickare från floden 漓江 (Li River) som bidrar till stadsbilden.

Vill man se de mest extrema vykorts-landskapen måste man dock åka en bit utanför stan.

Bara några kilometer från centrum ligger grottan 芦笛岩 "Reed Flute Cave". Det är en mycket vacker grotta som på Kinesiskt vis är upplyst i en massa olika färger, fast förvånande nog inte lika smaklöst överdrivet som jag var lite rädd för. Jag har sett värre.

Guilin är onekligen vackert. Ett Kinesiskt talesätt säger 桂林山水甲天下 vilket jag översätter till "Guilin's landskap är det vackraste under himlen". Det är svårt att jämföra olika typer av skönhet, men när det gäller bergslandskap ligger Guilin högt på topplistan.

Dock påstår några attYangshuo 阳朔 är vackrare, och om några timmar är jag där....

(to be continued)

Jag framför 象鼻山 "Elephant Trunk Hill", som lite förvånande ligger mitt i centrala Guilin

Vy från en båttur i Guilin's centrala kanaler i kvällsbelysning. Notera bergstoppen som sticker upp mitt i stan.

Den färgglatt belysta grottan 芦笛岩 (Reed Flute Cave) som är 240 meter lång.

Stulna bilder på vackra Guilin.

Mellanlandning i Beijing

Som några av er kanske vet är jag ganska aktiv på olika diskussionsforum med Kina-tema. En vanligt uppkommande fråga är om man har en mellanlandning i Beijing på några timmar på väg någon annan stans, vad hinner man då göra?

Först vill jag kommentera ett vanligt felaktigt rykte:

"Om man stannar mindre än 24 timmar behöver man inget visum till Kina"

Fel!

Vid mellanlandning får man stanna på flygplatsens transithall i 24 timmar utan visum. Man måste ALLTID ha visum för att komma in i landet.

"Visas are not required of aliens who hold air tickets to the final destination and have booked seats on international airliners flying directly through China, and will stay in a transit city for less than 24 hours without leaving the airport."

OBS!
Efter att detta inlägg skrivits har det tillkommit nya regler. Se här.

Hur mycket tid behöver man då för att hinna se något i staden?

Jag skulle vilja säga att allt över 5 timmar mellan landning och avgång hinner ni spendera i centrum. Dvs har ni 7 timmar så kan ni göra 2 timmar i centrum. Jag baserar min kalkyl på att det grovt räknat tar två timmar från landning tills ni är på plats i centrum, om ni bör lämna centrum 3 timmar innan nästa avgång.

Hinner man till muren?

...är en vanlig fråga. Den delen av muren som ligger lägligast från flygplatsen är Mutianyu 慕田峪 även om det är bättre väg till Badaling 八达岭 . Jag tror transporttiden kan bli ungefär samma till dessa båda sektioner.

Det är lite knivigt att bedöma transporttid till muren men jag tycker man kan räkna med tre timmar från landning till både Mutianyu och Badaling om man inte har allt för mycket otur.

Man ska planera in minst två timmar (gärna tre) vid muren. Tid mellan avresa från muren och nästa flygs avgång bör vara minst fyra timmar.

Summan av detta är att har man 9-10 timmar mellan landning och avgång så bör man hinna ett besök på muren.

Jag vill betona att jag inte provat denna variant själv, och att det är en del risk i projektet. Man måste även kunna komunicera med taxichauffören för att få honom att fatta att han ska stanna och vänta på er medan ni "turistar" på muren.

Följande text kan ni skriva ut och ge taxichauffören. Det betyder kort:

"Ta mig till Mutianyu, vänta på mig där och ta mig sedan tillbaka hit till flygplatsen igen"

我想包你的车去慕田峪长城，等我在长城，然后送我回机场。

Min dotter Ammie på Kinesiska muren vid Mutianyu 慕田峪.

Vad är ett Kvitto?

När jag "förr i tiden" höll diverse representationsmiddagar i Kina så ville man naturligtvis ha ett kvitto på sina utlägg. Ordet för kvitto 发票 (fāpiào) är därför något som västerländska affärsmän i Kina snabbt brukar lära sig.

Något annat man snabbt lär sig är att begreppet "kvitto" är lite annorlunda här. I Svenska ögon är som bekant ett kvitto något som visar vad man har köpt och för hur mycket, men det är det inte här i Kina. Ett Kinesiskt kvitto visar i princip bara för hur mycket man har köpt, och att näringsidkaren har ett skatteregistreringsnummer.

Dessa kvitton är inte riktigt vad som förväntas på en svensk representationsräkning, utan där kvävs det ju huvudsakligen en specifikation ("köpnota") på vad man köpt. Denna köpnota får man vanligen även i Kina, men brukar ha en förmåga att försvinna om man inta vaktar den noga. Köpnotan kommer när man ber om notan "买单", (mǎidān), och sedan när man ger dem pengar brukar de alltid försöka sno tillbaka den.

Det Kinesiska kvittot behövs däremot för den som är anställd i Kina, och för dessa brukar kvitton vara värdefulla. Det pågår även en handel av kvitton. T ex företag som inte är skatteregistrerade kan köpa "riktiga" kvitton för några procent av beloppet.

Kvittona innehåller även ett litet lotteri där man kan skarpa fram en vinnst, och det är en och annan som faktiskt vinner 50 RMB då och då även om det är sällan, men jag har bara skrapat fram 谢谢您 ("Tack") vilket betyder ingen vinst. Detta lotteri är för att få folk att be om kvitton, och därmed få fler företag att betala skatt.

Till vänster är vad vi i Sverige tycker är ett kvitto (köpnota) som faktiskt förklarar vad man köpt.

Till höger är ett Kinesiskt "skarpt" kvitto som inte alls berättar VAD man ha köpt. Uppe i högra hörnet är "skraplotten" som jag ännu inte skrapat.

Jag hade 10 gram för mycket...

När man ska skicka paket med China Post 中国邮政 så finns det en övre viktgräns på 20kg per låda. Nyligen skulle jag skicka lite prylar till Sverige och jag visste sedan tidigare att de är ganska petiga med denna gräns så jag kollade ganska noga själv innan hur mycket mina saker vägde, men jag ville skicka så mycket som möjligt, så jag la mig på gränsen.

Väl på posten så kollar de alltid genom ens låda innan den skickas, och sedan hjälper de en att paketera mycket fint, och fyller i med frigolit och bubbelplast där det är eventuella tomrum i lådan. Slutligen tejpar de noga igen alla skarvar och hörn och slutligen slår de några spännband runt lådan. Välpaketerat!

När mitt paket var klart och slängdes på vågen visade vågen 20 010 g, dvs 20,01 kg. Fullträff tänkte jag...men det tänkte inte killen på China Post.

-"Du måste plocka ut något, det är för tungt", säger han som den självklaraste saken i världen.

Jag dividerar lite med honom om den obetydliga viktöverträdelsen, men det är lönlöst.

-"20 kg är ju max", förklarar han tydligt igen.

Han skär upp alla spännband och tejp och öppnar lådan och vill att jag ska plocka bort något.

Då tar jag hans tapetserarkniv och skär av två hörn från flärparna på kartongen som viks in när man stänger. Jag slänger kartongbitarna på vågen som då visar 15 g!

Posttjänstemannen skrattar och börjar tejpa ihop lådan igen.

Jag går därifrån med mitt kvitto på ett skickat paket a' 19 995 g.

Är man statligt anställd i Kina så har man inget att vinna på att bryta mot reglerna, så därför kan det ibland bli väldigt kantigt och osmidigt som denna historien. Man följer helt enkelt de reglerna man har till 100% och inget annat.

PS. Dagspriset för att skicka 20 kg med två månader båtfrakt till Sverige är 645 RMB

15 g kartong som jag skar bort från min låda för att klara viktgränsen på 20 kg.

Förpackningsavdelningen på China Post där man noga kontrollerar, förpackar och inte mninst väger alla paket som skickas. Ordning och reda.