Jag är en ganska ovanlig pappa. Jag är inte alls intresserad av alla konstiga barn-jippon som man förväntas gå på som förälder. Det är en plåga när jag tex "tvingas" gå och titta på barnteater. När de övriga föräldrarna är tårögda av barnens framträdande så är jag totalt uttråkad. I dag trodde jag det skulle bli som vanligt, dvs drygt och tråkigt. Min dotter slutar nämligen skolan, och eftersom jag är på visit i Sverige så måste jag naturligtvis gå dit. Jag såg några jobbiga timmar framför mig med fåniga tal och trista körsånger.
Så började det hela också - men så kom sista framträdandet: Min dotter sjöng solo för den totalt överfulla kyrkan. Han var så fantastiskt bra, och det var till och med nästan så jag blev tårögd av stolthet.
Min dotter Ammie sjunger solo för fullsatt kyrka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar