En femtedel av världens befolkning talar kinesiska i någon form som modersmål, vilket gör Kinesiskan till det absolut största förstahandsspråket i världen. Dessvärre finns det en farlig massa dialekter, och skillnaden mellan olika dialekter är ibland större än vad vi normalt tycker ryms i begreppet "dialekt". Skillnaderna mellan olika dialekter kan vara lika stor som mellan Svenskan och Tyskan. Den gemensamma nämnaren är skriftspråket som i stort sett är samma för hela språket. Under 1900-talet utvecklades den förenklade skriften som nu är nästan helt dominerande. Det finns dock några ställen (ex. Hongkong och Taiwan) som fortfarande använder traditionell skrift.
Jag läser Kinesiska med Beijing-dialekt, som utmärker sig med att lägga till "r" ibland på slutet av vissa ord. De statliga TV-kanalerna (CCTV) pratar Beijing-dialekt, men de flesta övriga kanaler har sydligare uttal. Att jag valde Beijing-dialekt beror huvudsakligen på att jag trivs i Beijing sedan yrkestiden, och jag tror inte det kan vara alldeles fel att kunna huvudstadens språk.
Jag träffar ganska mycket Kineser från olika delar av landet, och gemensamt för nästan alla är att de tycker att sin egen dialekt är "den rätta" och att jag borde lära mig just den.
Mycket intressant inlägg. Vem var det som kom på den iden?
SvaraRaderaÄlskar dig <3