马上来!，"Kommer strax!"

I bland påstås det lite skämtsamt, iallafall från västerländskt håll, att 没问题 "Inga problem" (méiwèntí) är det vanligaste Kinesiska uttrycket. Jag vill lyfta fram en annan stark kandidat till denna listan:

马上来 "Kommer strax" (mǎshàng lái)

I stort sätt hela servicenäringen i Kina använder detta uttryck på nästan alla frågor om när något är klart, eller när någon/något kommer.

Ganska ofta är den Kinesiska servicen snabb, och då tycker det är helt OK att säga 马上来 om man vet att det som beställts kommer strax, men det används som någon form av standardsvar i alla lägen. Jag hör det definitivt oftast på restauranger. När jag frågar varför min mat aldrig kommer så svarar alltid den förbipasserande servitrisen utan att ha en aning om statusen för min mat: "马上来!，马上来!"

Jag har till och med provat att fråga "När kommer min älg", och de svarar med samma: "马上来!，马上来!"

"马上来" betyder om man översätter tecken för tecken ungefär: "Kommer ridande", dvs i det antika Kina så så använde man ju hästar när det var bråttom med något.

马上 (mǎshàng) betyder "På en häst", och 马上来 (mǎshàng lái) betyder "Kommer ridande", eller i praktisk mening "Kommer strax", och är alltså (ett av alla) Kinesiska uttryck för att något händer fort eller direkt.

Många Tågstationer

Tåg är, som jag tidigare skrivit, ett mycket bra transportmedel för inrikesresor i Kina.

En fara med att åka tåg från Beijing, som en del turister lärt sig den hårda vägen, är att det inte räcker med att be taxichauffören åka till "tågstationen". Beijing har nämligen en handfull riktigt stora tågstationer. Jag har flera exempel på turister som i panik fått slänga sig i en taxi då de insett att de åkt till fel tågstation.

Hur många tågstationer det finns i Beijing beror lite på definition - men det finns många. Här nämner jag de fyra viktigaste:

Beijings tågstation，北京火车站

Det är hit man hamnar om inte tänker sig för. En vacker och klassist 50-tals-designad tågstation som ligger precis i centrum på promenadavstånd från Himmelska fridens torg. En hel del av den tidigare trafiken härifrån är numera flyttad till den Södra stationen, men stationen är fortfarande ganska hårt trafikerad, och det går tåg i de flesta riktningarna.

Beijings västra tågstation，北京西站

En gigantisk tågstation med en yta på över en halv million kvadratmeter! En relativt hög imponerande byggnad med klassiskt Kinesiskt utseende på taket. Som turist är nog den vanligaste destinationen från denna stationen Xian, 西安 och Chengdu, 成都.

Beijings södra tågstation，北京南站

Den nyaste och gigantiska tågstationen som invigdas precis innan OS. Större än många internationella flygplatser och har 24 plattformar och avgångshallen är större än den olympiska arenan. Detta är Beijing's snabbtågsterminal, och härifrån åker man tex till Shanghai 上海，Tianjin 天津 och Qingdao 青岛.

Beijings norra tågstation，北京北站

Kanske mer känd under namnet Xizhimen, 西直门站. Från denna station åker man huvudsakligen norr ut, tex till Kinesiska Muren (Badaling). Station är även tunnelbaneknut för tre linjer. Den klart minsta av de omnämnda stationerna, men ändå inte så liten..

Beijing's Östra station då? Jo - den finns den med, men jag måste begränsa mitt inlägg för att inte bli för dryg.

Avgångshallen i Beijings södra tågstation, 北京南站. Den nyaste och finsate stationen. Notera kvalitén på stolarna i vänthallen. ("finrumsstolar")

En dimmig bild på exteriören av den gigantiska Beijing's västra tågstation, 北京西站

The Bar is Open!

Efter två vekors förberedelse så är äntligen MiMiShan CoffeeBar i Beijing öppet! 今天开张了！

Dörrarna är precis upplåsta och jag sitter i en av mina bekväma fåtöljer med min personligt bryggda Cappuccini i handen och skriver detta inlägg. Jag sneglar då och då mot entredörren och hoppas att kunderna snart ska börja trilla in. Jag pustar ut och känner att jag är nöjd med alla förberedelserna. Det har varit många sena kvällar, och jag har tvingats dricka många Dry Martini, Milkshake och Cappuccini då jag provsmakat alla glas under personalutbildningen.

Det är ett litet äventyr att dra igång en sådan här verksamhet. Massor med små aktiviteter som måste göras och som var och en är ganska tidsödande.

Tex fixa:

- Namn och logotyp

- Hyreskontrakt

- Skriva ny meny

- Anställa personal

- Lära mig (och personalen) att göra allt i menyn

- Kontakta alla leverantörer

- Bygga ny entre

- Reklamprodukter / trycksaker

- Köpa arbetskläder

- Rutiner för bokföring

- Visitkort

- Köpa möbler

- Råvaror

- Abonnemang (El, Vatten, Internet, Telefon)

- Arbetsrutiner (beställningar, kassaapparat etc)

- Pengar till verksamheten

- Etc Etc

Sedan är det bara att dra igång! ...och det är nu det börjar på riktigt.

Ja - var är nu alla mina kunder?

Omständliga banker

Kinesiska banker kan vara riktigt dryga ibland.

I samband med att jag köpte mitt kafé så var jag tvungen att göra en lite större penningöverföring från Sverige till Kina. Det är överlag mycket enklare att göra överföringar till Kina än från Kina, så detta borde inte vara något problem - trodde jag.

Dag efter dag kollade jag mitt konto i Kina om pengarna dykt upp, och de hade för länge sedan försvunnit från mitt svenska konto - men inga pengar syns till, och dagarna går! På min Kinesiska bank (Bank of China, 中国银行) ber dem kolla extra noga, men fortfarande inga pengar, och de garanterande att så fort de mottagit pengarna så kommer de att synas på kontot. Jag ringer min Svenska bank, och de påstår att den Kinesiska banken redan bekräftat mottagande av pengarna.

Ny runda till banken. Fortfarande inga pengar! Nu blir jag verkligen irriterad och skärper tonen "en aning". Efter mycket dividerande så visare det sig att pengarna faktiskt har kommit, men eftersom jag gjort överföringen i SEK så kan de inte automatiskt trilla in på det Kinesiska kontot. Eftersom detta är en specialfall så måste jag bege mig till just det bankkontor som öppnat mitt konto. Sjukt! Jag befinner mig på Bank of China's största kontor, och de kan inte lösa detta valutaproblem.

没办法 - "Inget alternativ". Jag får åka taxi till den Bank of China som öppnat mitt konto, vilket är på andra sidan av denna jättelika stad. 45 minuter i taxi.

Dags för nästa problem. De påstår att det inte är mitt namn som pengarna är skickade till, d.v.s. mottagarenamnet stämmer inte överens med namnet i mitt pass. I mitt pass heter jag "KRISTER GUNNAR BLOMBERG" och det mottagarenamn som jag skrev när jag gjorde överföringen var "KRISTER BLOMBERG (KINA)". Personalen är mycket kantig och förklarar att namnet måste vara riktigt. Det var inte lätt att förklara att "GUNNAR" är ett mellannamn som inte används, och "KINA" betyder Kina, och är min egen notering för att skilja på mina olika mottagare. (Jag har t ex redan "KRISTER BLOMBERG (SPARKONTO)" som en annan mottagare.

Faktiskt så löste det sig efter ganska lång tid och tillslut hamnade pengarna på mitt konto, och jag kan äntligen betala mitt kafé - trodde jag.

I Kina är det fortfarande ibland "Cash is King" som gäller, så jag skulle nu ta ut mina pengar som kontanter. Nej - på detta kontoret fick de inte betala ut så stora belopp kontant - så jag fick bege mig till dagens tredje Bank of China kontor för att slutligen få mina hundralappar i handen. (som fortfarande är den största sedeln)

Så - en smidig penningöverföring snabbt avklarad!

Här gjorde jag misstaget att skriva "KRISTER BLOMBERG (KINA)", i stället för "KRISTER GUNNAR BLOMBERG" som mitt namn står i passet. Det kostade mig ytterligare en timme på banken.

Den Äckligaste Peking Ankan

Jag hatar att äta "flygplansmat". Jag gillar inta att sitta i den trånga miljön och pilla med alla små inplastade prylar, och smaken är definitivt inte på topp. När jag flyger brukar jag alltid äta något rejält på flygplatsen innan jag kliver ombord för att slippa behöva äta eländet på planet.

Senast jag åkte tåg (från Qingdao till Beijing) så visade det sig att deras matutbud var att klassa som "flygplansmat". Men - de hade en mycket aktiv matförsäljare som även upplyste mig om att de kan servera riktig "Peking Anka" (vilket är en favoriträtt för mig). Jag ställde många detaljerade motfrågor för att försäkra mig om att jag inte missförstod henne, men det lät onekligen "fantastiskt" på hennes beskrivning så jag beställde denna delikatess.

Efter en lång väntad så hamnade det en plastad påse framför mig på mitt lilla bord. Ungefär en sådan påse som man får en grilla kyckling förpackad i. Jag öppnar den varma påsen och hittar en hel, ej uppskuren Anka.

Jaha - hur ska jag äta detta tänker jag och frågar:

"Har ni någon kniv?" Svar: "没有" ("Nej")

"Har ni någon tallrik?" Svar: "没有" ("Nej")

"Har ni någon form av bestick eller pinnar?" Svar: "没有" ("Nej")

"Men hur ska jag äta den?" Svar: "用手" ("Använd händerna")

"Har ni möjligen servetter?" Svar: "有" ("Visst har vi det")

Jag sitter alltså i ett trångt utrymme med massa av folk runt mig och ska, med händerna, ur en påse, slita en flottig Anka i stycken och äta den! Inte riktigt min stil. Jag försöker lite tafatt att slita bort lite kött, men det smakar som en dåligt tillagad kanin, och de servetter som hon slängde till mig tog slut ganska fort. Jag ropar tillbaka servitrisen och ber henne ta bort eländet, och så beger jag mig mot toaletten för att försöka tvätta mig.

Detta var definitivt den vidrigaste "Peking Anka" jag ätit.

Ser det inte fantastiskt gott ut att med bara händerna slita denna Anka i stycken?

Jag fick ett brev...

Jag fick ett e-mail från trogen läsare. Mycket trevligt - tack Carl Bertilsson. Han skickade mig en länk till ett filmklipp med en rolig sång.

Men Carl - Varför skickar du denna sången just till mig?

Jag är helt frågande. ;-)

Monty Python's "I Like Chinese". Det finns även några andra versioner på samma visa som man kan hitta på YouTube.

Internetcaféer, 网吧

Det påstås finnas ca 1 500 internetcaféer i Beijing, men under lång tid så lyckades jag inte lägga märke till en enda. När jag sedan lärde mig läsa Kinesiska så ser jag dem överallt. Skyltar i skrikiga färger med de båda tecknen "网吧" ("Internetbar") duggar tätt i stan. Eftersom de inte har någon vettig anledning att ha engelsk text på skyltarna, och normalt inga skyltfönster så blir de "osynliga" för den som inte kan läsa Kinesiska.

Kliver man in i dessa kaffer så hittar man långa rader med hundratals vilt "surfande" ungdomar. Det kan tyckas lite "omodernt" med internetcaféer med det är fortfarande väldigt många som inte har en egen dator hemma, så marknaden för internetcaféer är stor i Kina. Även om fler och fler skaffar datorer så fylls städerna ständigt på av landsbygdsfolk som definitivt inte har dator, så det lär finnas kunder ett bra tag framöver.

Internetcaféerna I Kina är mycket hårt kontrollerade av myndigheterna, och sedan årsskiftet 2008/2009 så måste alla ha ett kundregistreringssystem som fotograferar användaren och läser av dess ID-handling. Själva internettrafiken loggas, och användaren blir regelbundet upplyst om att han är övervakad. På grund av detta så finns det naturligtvis även en hel del illegala Internetcaféer väl gömda djupt nere i någon källare med låsta dörrar. Det har hänt en och annan riktigt tragisk brandolycka i dessa lokalerna då folket inte lyckas få upp de låsta dörrarna när det börjat brinna. (eller är det bara "rykten" för att folk ska hålla sig ifrån dessa platserna?)

Det är lite tufft med uttalet av 网吧. Det ska uttalas wǎngba, men jag brukar dra lite för långt på "ba", och då låter det som jag säger 王八, wángbā, vilket är ett ganska förolämpande ord.

"网吧", dvs ett internetcafé. En mycket vanlig skylt som man normalt inte lägger märke till som utlänning. Kan man inte läsa Kinesiska så hittar man dem aldrig.

Typiska Kinesiska internetcaféer med långa rader av hundratals ungdomar som surfar.

Lägesrapport från Baren

På lördag öppnar jag 米米山咖啡吧, MiMiShan CoffeeBar i Beijing.

Jag har nu, sedan jag köpte stället för 11 dagar sedan, jobbat i stort sett all min vakna tid med projektet, och under denna veckan har jag tagit ledigt från skolan för att verkligen få ordning på allt innan lördag.

En "Kina-Sanning" (för en västerlänning) är att varje liten aktivitet blir ett stort projekt.

Men - när man efter mycket tidsödande letande, härjande och resonerande t ex hittat rätt leverantör för en tjänst så utförs oftast det man önskar mycket snabbt och effektivt. Men det krävde en halv dag i taxi för att hitta rätt.

Ibland blir man extra positivt överraskad. Jag är personen som hellre slänger saker än sparar, så när jag gått genom den oändliga mängden "bråte" som fans i förrådet och under bardisken så skrapade jag ihop 4 fulla sopsäckar med "skit". (Det fanns t ex julpynt i sådana kvantiteter att det skulle räcka för hela Öland.). Efter att tagit mig genom projektet "Vad gör man med sopor" så har jag nu lärt mig att man får betalt för sitt bråte av det företaget som gladeligen kommer och hämtar det. Jag har fattat det tunga policybeslutet att jag i fortsättningen ska skänka mina sopor gratis till den som hämtar. Ibland är jag bara för snäll. ;-)

En annan sak som märkligt nog är svår att vänja sig vid är hur pinsamt billigt allt är. T ex profilprodukter som skyltar, menyer och visitkort. Jag har svårt att inte le när t ex den laminerade och inramade 米米山-skylten ni ser på bilden under kostar 10RMB (=SEK), och levereras på plats 2 timmar efter beställning. Jag har svårt att börja pruta i det läget.

Jag ska precis hälla i mig en flaska whisky som belöning för att jag just städat hela baren.

Rund och mjuk arkitektur

Beijing's (moderna) arkitektur utmärker sig (med Kinesiska mått) inte genom att vara extra hög, även om det inte finns några städer i Europa som har skyskrapor som är lika höga som Beijing's. I stället tycket jag den utmärker sig genom att var "speciell" och "futurisk" i stark kontrast till det historiska. Beijing's extremaste byggnad, CCTV-högkvarteret, anser jag vara en av världens absolut mest avancerade byggnadsverk.

Överlag är Beijing's arkitektur väldigt mixad. Ibland väldigt rund och mjukt, och ibland aggressivt kantigt.

Ett exempel på en "mjuk" modern byggnad ligger bara några minuters promenad från mitt hem, och jag går ofta förbi den. Byggnaden är något så speciellt som 新闻出版大厦, vilket är en statlig myndighet som enkelt uttryckt godkänner de böcker (och andra medier) som ska publiceras i Kina.

Denna byggnad är bara en i mängden av "speciella" och "futuriska" skapelser och utmärker sig åt det rundare hållet. Ser man den från olika håll så kommer nya roliga former fram. Jag kan inte säga att jag tycket den är extra vacker, utan mer att den är att av alla roliga bidrag till de futuriska delarna av Beijing. Bara 500 meter från byggnaden är ett stort hutong-område, så det är verkligen en mix av nytt och klassiskt.

新闻出版大厦 finns precis nordväst om Chaoyangmen-bron, 朝阳门桥.

"Speciell" och "futurisk" design gäller även i högsta grad för statliga byggnader i Kina. Detta runda exempel är myndigheten för godkännande av publicerade medier, 新闻出版大厦.

Precis öster (höger på bilden) om 新闻出版大厦 ligger en annan "rund" byggnad nämligen ett av Kinas stora oljebolag's högkvater (SINOPEC) som är designad som en stor oljetank med väggar som lutar utåt.

Sat..ns Varmt!

Jag fick nyss en fråga från "K" i Taiwan om temperaturen i Beijing. Jag är ledsen att säga att det är otroligt varm. För mig är varje timme en hård prövning. Det är oftast över 35 grader varje dag. Jag tror faktiskt att vi just nu är i den varmaste perioden, för strax börjar regnperioden, och då upplevs det en aning svalare.

Hur överlever jag detta då?

Nja, jag har ingen bättre lösning än att dricka mycket (öl!) och hålla mig i luftkonditionerade utrymmen, eller möjligen i skuggan. Varje utomhusförflyttning är ett äventyr som kräver en dusch efteråt.

Beijing's klimat är verkligen märkligt. Vintrarna är mycket kalla, torra och blåsiga. Riktigt bitande kallt men nästan ingen nederbörd så oftast bara några få snödagar varje vinter (förra vintern var ett riktigt undantag med mycket snö). På somrarna är det lika varmt som vid ekvatorn och ganska fuktigt. Vår och höst existerar knappt, utan det slår om från "shorts" till "vinterjacka" på två veckor under hösten, och lika snabbt åt andra hållet på våren. Ska man turista under övergångsveckorna kan det vara lite knivigt att välja kläder till resväskan....och övergångsveckorna kommer inte alltid vid samma tid. T ex i år var sommaren ovanligt sen.

Vädret denna veckan. Kanske drömväder för många, men inte för mig. Jag skriver detta kl 18:30 på kvällen, och just nu är det 37 grader.

Dashilan - 大栅栏

En av Beijing's riktigt traditionella shoppinggator är 大栅栏, Dashilan.

Nu för tiden är den inte så exotisk längre, utan ganska turist-anpassad. Proppfullt med affärer som säljer allt tänkbart. Även om gatan i stort är inriktad mot turism, och utbudet i många avseenden är det samma som i de stora turist-marknad-varuhusen, så är det ett steg trevligare att shoppa på Dashilan. En annan skillnad mot de klassiks turistmarknaderna är att Dashilan faktiskt huvudsakligen är en turistgata för Kinesiska turister. Visst finns det västerlänningar här men de är i kraftig minoritet.

Längs Dashilan finns massor med både små och stora butiker som säljer allt tänkbart: siden, smycken, "krafs", te, souvenirer, kläder, väskor och allt annat också. Man kan även (med fördel) snirkla sig in i de små gränderna som är avstickare till Dashilan, och här blir det genast ett steg enklare att pruta - för pruta måste man definitivt göra överallt.

Restaurangerna längs Dashilan, och i avsticksgatorna är inget jag rekommenderar. Jag har provat några stycken, och de har antingen varit dåliga och/eller fånigt dyra, men det finns naturligtvis undantag om man råkar ha lite tur.

Dashilan är en tvärgata väster ut från Qianmen Dajie, 前门大街. (Direkt söder om Himmelska Fridens Torg, 天安门广场)

Någon språkbegåvad kanske tycker att namnet på gatan borde vara "Dazhanlan" i stället, men gatan uttalas faktiskt Dàshílàn, eller till och men Dàshílàr. Jag ska inte bli dryg och gå in på varför.

Den östra Entrén till Dashilan, 大栅栏, som ansluter mot mycket kända Qianmen Dajie, 前门大街.

Naturligtvis är det vanligen ganska mycket folk på

Dashilan, 大栅栏, och som ni ser är det huvudsakligen Kinesiska turister.

Världen har väntat...

Efter att jag för några dagar sedan släppte den tunga nyheten att jag ska ge mig in i Beijing's restaurangvärld, så har branschen skakats om rejält. Man kan känna rädslan i luften när man besöker mina kollegor/konkurrenter (för att tjuvläsa deras menyer). Beijing's alla kafé och barägare spekulerar vilt i vad som komma skall, och ett av de tunga samtalsämnena är naturligtvis vilket namn min verksamhet ska arbeta under.

Väntan är över! Nu kan jag som första media i världen presentera namnet och logotypen för Beijing's kanske hetaste inneställe:

米米山咖啡吧，MiMiShan CoffeeBar

Namnet "MiMiShan" är (ett av) min dotters "nick-name" när hon är ute på internet och härjar. Efter att jag berättade för henne att han skulle få namnge mitt kafé/bar så satte hon genast igång att rita logotypen, och det är hennes skapelse som sedan blev den slutliga "loggan".

MiMiShan's logotype, som är skapad av min dotter, som även givit min verksamhet sitt namn.

Min grafiskt begåvade dotter Ammie. Se lite mer av hennes verk i hennes blogg här.

Roliga sökord

20% av mina läsare trillar in här från ett sök-resultat, och ca 99% av dessa är från Google.

Det är i flera avseende intressant att studera vad "ni" har använt för sökord för att hamna här. Den stora massan av sökord har naturligtvis naturlig koppling till mitt Kina/Beijing-tema och jag redovisade en del statistik på detta tidigare här. Fortfarande idag är den dominerande 1:a platsen något så trist som "krister i beijing"

Det är även lite roligt att se hur folk använder sökmotorerna. Det finns en del "komiska" exempel. Många gånger undrar jag vad man väntar sig för svar på vissa mycket märkliga sökningar. Att dessa sökningar leder just hit till min blogg kan ibland vara en gåta och visar hur komplicerad internet-sökmekanismen kan vara.

Nedan listar jag exempel på sökord som lett till denna blogg där jag definitivt undrar vad "sökaren" har väntat sig för svar, och ibland undrar varför Google skickar dem till mig.

"vad är det för byggnad"

"fynd"

"droghanden"

"kinesiska fötter"

"rörflöjtsgrottan känsla"

"hey man"

"var som helst när som helst"

"periodare"

"vad kostar peking"

"hur gör dom med djuren i kina"

"kines kines vem var det"

"tjock kines"

"en målare idag sysslar inte bara med att måla nuförtiden även om det va de den gjorde från första början."

"hooters ätit"

"bli smartare"

"hur är en kines"

"varför inte äta hund"

"äntligen två"

Någon som känner sig "träffad"?

Lyxiga klubbar

I Beijing finns det gott om verkligen sten-rika Kineser.

Ett sätt för dem att njuta av livet är att koppla av på olika exklusiva klubbar. Många ev dessa ligger utanför stadskärnan med "ryggen" mot ett berg och vatten framför i perfekt fengshui, 风水. Dessa klubbarna är inte så lättåtkomliga för icke-medlemmar, men de som ligger i Beijing centrum är lättare att hitta.

Klubbarna är normalt en kombination av friskvård, mat och avkoppling. Man kan komma in i en del av klubbarna även om man inte är medlem, och då betala en (hög) avgift för att t ex använda poolen.

Exempel på centrala "rikemansklubbar" i Beijing:

Beijing Hong Kong Jockey Club Clubhouse

www.beijingclubhouse.com

Denna klubben är som en oas mitt i Beijing centrum och ligger mitt på exklusiva Jinbaojie, 金宝街. När man går förbi här så ser man ständigt stora svarta bilar rulla upp till entrén.

Billigaste medlemsnivån kostar 150 000 RMB, och "Corporate Membership Type A" kostar 800 000 RMB.

Buffalo Stone SPA

www.buffalostone.cn

Sydost om Workers Stadium, 工人体育场, ligger denna anläggning som huvudsakligen är ett SPA. Här kan man dessbättre komma in utan att betala medlemsavgift. Mycket trevlig miljö, och restaurang med priser som går att hantera med en västerländsk lön. SPA behandlingarna är dock väl dyra för att jag ska kosta på mig dem. Det blir tusenlappar om man ska ha något fint.

Billigaste medlemsnivån kostar 50 000 RMB, och "Diamond Memebership Card" kostar 200 000 RMB.

Entrén till mycket exklusiva Beijing Hong Kong Jockey Club Clubhouse.

Buffalo Stone SPA, med en mycket trevlig restaurang där man faktiskt har råd att äta.