Lokal telefoni

Ska du vara ett tag i Kina, eller planerar att ha kontakt med någon i Kina när du är där (här) rekommenderar jag starkt att skaffa ett Kinesiskt telefonabonnemang i forma av ett kontantkort. Principen är den samma som i Sverige.

"För i tiden" stod de alltid och sålde kontantkort på flygplatsen direkt när man kliver av planet, och det är faktiskt ett sådant abonnemang som jag fortfarande använder (troligtvis inte den bästa minuttaxan), men på nya Terminal 3 har jag inte sett några sådana försäljare längre.

Prissättningen på telefonkort är som med allt i Kina högst varierande. Det som står för den största variationen är faktiskt hur många 8:or och 9:or det är i telefonnumret beroende på att Kineserna är "vidskepligt" sifferfixerade. En del ställen har en "menybok" full med bara telefonnummer där man kan bläddra och välja i olika prislägen. Nu gissar jag att många av er, liksom jag, inte bryr er särskilt mycket om vilket nummer ni får, så fråga bara efter det billigaste som brukar kosta några 10:or.

SIM-kort går att köpa på massor av ställen, men sannolikheten att hitta en engelskspråkig försäljare är nog störst i en butik som även säljer telefoner. De kan även hjälpa er att få igång abonnemanget, vilket kan kräva lite knappande.

Vill man vara mini-lyxig kan man ju även köpa sig en lågpristelefon till sitt nya SIM-kort. Det finns telefoner från kända märken som Nokia, Motorola och LG i prisläget 100-200 RMB. Dessa fungerar även utmärkt i Sverige, bortsett från kontakten till laddaren. Se till att köpa en telefon som har engelska menyer då det definitivt är ett försvårande moment om menyerna bara är på Kinesiska.

En lågpristelefon från LG som jag vill minnas kostar lite över 100 RMB.

På Resebolagsfest

På sista tiden har det inte varit så mycket fester för min del här i Beijing, men det mönstret bröts definitivt denna helgen. Jag mjukstartade i fredags med att gå ut med min bloggkolega Stefan, och igår lördag blev det en tung uppföljare. Min färgstarka kompis BinBing 彬兵 hade nämligen personalfest för hans Beijing- och Shanghai-kontor, och då blev även jag inbjuden (Jag har ju tidigare agerat som hans bolagsrepresentant på PR-jippon). BinBing äger resebolget Xianle AB som bland annat säljer resor till Sverige och Finland.

Det var ca 70 festdeltagare och i vanlig BinBing-anda ganska arbetat med "programledare" och en massa upträdanden. Även jag var en "punkt i programmet", och det fick bli att sjunga en "trubadur-plåga" på Svenska. Skulle aldrig göra det i Sverige, men av någon anledning är det så mycket enklare på andra sidan jorden.

Att vara ensam utlänning på denna typer av banketter är krävande. ALLA ska skåla med mig, så det är en underdrift att säga att jag blev lätt salongsberusad. Trots att jag själv tidigare skrivit en "manual" i hur man ska överleva dessa fester, så är det inte lätt....

I skrivandets stund kan jag säga att jag känner av gårdagen, och jag har redan hällt i mig 3 burkar Coca Cola och sneglar längtande på den 4:de.

Gårdagens festlokal. Xianle-personalen från Beijing och Shanghai (och jag).

Till vänster (tittar mot scenen) Ruan BinBing 阮彬兵 och till höger (applåderar) Sunny Ma 马晖.

Kvällens höjdpunkt - Dvs jag intar scenen.

En liten Matmarknad

Överallt där det finns bostadsområden i Kina finns det naturligtvis även någon form av Matmarknad. Många av dessa är ute på gatan (trottoaren) och en av dem går jag genom nästan varje dag när jag köper min frukost.

Även om det inte passar min livsstil (eftersom jag aldrig lagar mat) så tycker jag ändå att dessa små matmarknader är riktigt trevliga och charmiga att promenera i och titta på alla kända och okända varor som säljs, och inte minst att höra Kineserna argumentera om priserna.

Jag får även intrycket att många Kineser handlar småskaligt, dvs i princip varje dag handlar man det som planeras att tillagas just den dagen. Det matchar inte privatekonomernas råd om storskalig veckohandling.

Nedan är ett filmklipp som visar vad som finns på en ganska typisk matmarknad på vintern i Beijing. Utbudet och priserna varierar kraftigt med säsongen (och platsen)

Vad är det sista men ser på filmen? En 燕京啤酒 Yanjing-öl till den som gissar rätt.

Utbudet på en liten matmarknad I Beijing på vintern.

Världens största Flygplats

Vilken är världens största Flygplats? , och hur mäter man det?

Det är ju naturligtvis upp till varje bedömare, men det två vanligaste sätten att mäta är att titta på hur stor själva byggnaden är mätt i golvyta, alternativt mäta antal passagerare som transporteras.

Världens största flygplats räknat till golvyta.

1. Dubai International Airport (Terminal 3), 1 190 000 m²

2. Beijing Capital International Airport (Terminal 3), 990 000 m²

3. Hong Kong International Airport (Terminal 1), 570 000 m²

Golvytan på världens två största är alltså ungefär en kvadratkilometer, och det är ett stort glapp mellan dem och den stora "klungan" med ganska många ungefär lika stora flygplatser som har ca halva denna yta. Dubai's precis nya flygplats är inte bara världens största flygplats till golvyta utan är även världens största byggnad i alla kategorier räknat efter golvyta med tak.

Världens största flygplats räknat till antal årliga passagerare

1. Hartsfield–Jackson Atlanta International Airport, 88 000 000 st

2. Beijing Capital International Airport, 74 000 000 st

3. O'Hare International Airport (Chicago), 69 000 000 st

Hartsfield–Jackson i Atlanta har hållit denna förstaplatsen i massor av år och lär inte vara hotad i närtid. Någon kanske undrar varför den gigantiska flygplatsen i Dubai inte finns med i listan, och det beror på att den är så ny så den inte är färdig för passagerartrafik ännu.

Man skulle även kunna tänka sig att ranka storlek på flygplatser baserat på hela den landyta som flygplatsen tar i anspråk och då vinner King Fahd International Airport i Saudi Arabien, mend hissnade 780 km² (dubbelt så stort som hela Stockholms stadskärna), men i övriga avseenden har denna flyplatsen inga imponerande siffror.

Dubai International Airport Terminal 3 som är världens största flygplatsbyggnad. Preliminärt öppnar den för passagerartrafik i mars 2011.

Incheckningshallen på Beijing Capital International Airport Terminal 3 som idag är världens näst största flygplats både med avseende på fysisk storlek som på passagerartrafik.

Dramatiken kring en mindre trafikolycka

Trafikolyckor sker naturligtvis ständigt i Beijing och är man dagligen i trafiken så är det inte ovanligt att man då och då bevittnar en krock. Ibland är det riktigt otäcka scener man kan få se vilket kan vara ganska obehagligt, men detta inlägget handlar om de mindre allvarliga olyckorna med högst obetydliga personskador.

Ofta handlar det om en cykel eller moped som kolliderat med en bil i virrvarret av fordon i någon korsning. (Jag är faktiskt riktigt förvånad att det inte sker mycket oftare än det gör.)

Grundmekanismen som styr händeförloppet efter en mindre olycka som dessa är att den påkörda vill få så mycket pengar som möjligt av den som kört på. Därför startas ett skådespel av den drabbade (den påkörda) som påminner lite om "filmning" inom fotboll. Den påkörda personen agerar som han/hon vore dödligt skadad, och det skyndar snabbt fram folk för att hjälpa. Dock vill offret inte ha hjälp att komma upp på benen igen. Förhandlingspositionen är mycket bättre som liggande skadad på gatan.

Nu drar det igång en högljudd förhandling mellan bilföraren och den påkörda om vad skadan "har för värde". Resultatet av förhandlingen beror förutom de fysiska förhållanden troligtvis även till stor del på den skyldigas betalningsförmåga och även på offrets ekonomiska nivå.

Efter ett tag brukar en polis dyka upp som någon ringt efter, och polisens entre är även det ett litet skådespel. Sakta och coolt stiger polisen ur sin bil och går sakta mot "brottsplatsen". Ofta med solglasögon på och blicken högt, och han spanar lite och skaffar sig en bild av situationen. När han konstaterar att allt bara är en skitsak som inte kräver myndighetsingripande brukar han mest ägna sig åt att försöka göra gatan framkomlig igen eftersom att skådespelet med publik normalt utspelar sig mitt i en korsning. Man kan se att poliserna är riktigt trötta på att åka och reda i alla dessa skitsaker som i Kinesisk kulturell anda löses enklast av parterna själva.

Offret ligger fortfarande kvar på gatan tills den ekonomiska förhandlingen är klar, och den brukar lösa sig när polisen kommit och avdramatiserat händelsen. När pengarna väl är överlämnade så är det ingen som reagerar på att offret naturligtvis utan svårigheter reser sig och tar sin moped eller cykel och åker vidare.

Några vardagliga bilder från mindre trafikolyckor i Beijing. Lyckligtvis båda utan allvarliga personskador.

Överdos - repris

För nästan exakt ett år sedan var jag riktigt förkyld senast, och detta inlägg blir nära på en repris från vad jag skrev då. Nu är jag ungefär lika förkyld, och när jag begav mig mot att av alla tusentals apotek i stan så var en inte obetydlig anledning att göra parodi på den Kinesiska medicinhanteringen som enligt mig är överkonsumtion i i absurdum.

Varför då denna överkonsumtion? Jag ser två huvudanledningar:

#1 Kineser är mycket rädda att bli sjuka och det ekonomiska är en tung orsak. Trots att sjukvården är relativt billig och en del har ganska kraftig subvention på vården så kan det ändå för många bli en brutal kostnad om man hamnar på sjukhus. (Sjukvårdssubventionen varierar kraftigt mellan 0 och 100% beroende på en rad omständigheter med ett från svenska sjukvårdspolitiska ögon sett märkligt system)

#2 De som säljer medicin får "bonus" från läkemedelsbolgen beroende på hur mycket de säljer.

Så när jag (med 0% sjukvårdssubvention) kommer in på ett apotek och säger att jag är körkyld så får jag lite frågor om jag hostar, har feber, har ont i halsen etc, och därefter blir jag rekommenderad fyra olika preparat.

Jag har haft diskussionen om överkonsumtion med några Kineser, men jag har svårt att få hedhåll om att inte all medicin behövs.

Av apoteket rekommenderad medicin för en vanlig förkylning. Från vänster:

Blå låda: Bot mot en massa förkylnings symtom

Grön låda: Bot mot en massa förkylnings symtom

Piller i liten vit burk: Bot mot hosta (vid feber)

Röd vätska: Bot mot hosta

Världens största Shoppingcenter

Världens två största shoppingcenter ligger i Kina.

Det största är New South China Mall 新华南MALL och finns i Dongguan 东莞 (nära Hong kong), och det näst största i Beijing. Av världens 8 största shoppingcenter ligger hälften i Kina och två i Beijing. I Europa finns inget som ens är i närheten av dessa Kinesiska giganter.

Beijings största shoppingcenter (dvs världens näst största) är Golden Resources Shopping Mall 金源时代购物中心 och ligger några kilometer söder om Sommarpalatset, (mellan västra 3:e och 4:e ringvägen) och har en yta på hisnande 890 000 m2 fördelat på sex våningar. Det är inte lätt att få en bild hur stort det är men som jämförelse är Golden Resources Shopping Mall mer än 12 gånger större än världens största IKEA (Kungens kurva), och ytan motsvara ca 125 fotbollsplaner. Vid ett "normalt" besök har man inte en möjlighet att se allt.

Det finns verkligen "allt" här. Från billigt till ruskigt dyrt. Utöver alla "vanliga" butiker som man hittar i alla Shopping center, så är det en fördjupning av kinesiska märken som man inte så ofta ser, och naturligtvis en rejäl bredd på utbudet. Har inte hittat någon exakt siffra, men det är mer än 1 000 olika affärer i Golden Resources Shopping Mall.

Detta shoppingcenter är förvånande okänt, och det är mycket få västerlänningar som hittar hit. Överlag är det inte så mycket folk här, och det tycket jag är behagligt. En annan positiv egenskap är att Golden Resources Shopping Mall har ett riktigt bra restaurangutbud, och då inte bara de stora snabbmatskedjorna utan även riktigt fina och speciella restauranger. Råkar man vara i närheten kan man faktiskt komma hit bara för att äta. På översta våningen finns det säkert några 100 restauranger, och även en hel del på första våningen.

Den som shoppat sig trött på märkeskopior på turistmarknaderna kan med fördel bege sig till Golden Resources Shopping Mall om man vill hitta "alla" butiker på samma ställe. Sedan är det en attraktion i sig att se hur stort det är.

Panoramabild över sydsidan av Golden Resources Shopping Mall i Beijing. Världens näst största shoppingcenter.

Ett av alla rulltrappshus i Golden Resources Shopping Mall. Shoppingcentret är väldigt kompakt, så det är inte så lätta att ta överskådliga bilder - och dessutom är det foto-förbud.

En av alla hundratals restauranger på översta våningen. Betydligt bättre klass än vad som är brukligt.

Prisguide - Skräddare

Jag har märkt ett riktigt stort intresse av att sy upp kläder här i Beijing. Jag har tidigare berört ämnet, men jag känner att det krävs en fördjupning. Det som jag tror är vanligast att sy upp är Kostymer, Skjortor och Festklänningar.

Man ska se kostnaden för att sy upp kläder i två delar. Tygkostnad och Arbetskostnad.

Det är inte konstigt eller ovanligt att man köper tyget på ett ställe och låter sy på ett annat. Tygkostnaden är det som varierar mest. Köp inte för billigt tyg. Det finns vansinnigt billiga "plasttyger", men är det det du vill ha i dina måttsydda kläder?

För skjortor så får man riktigt fina tyger för 50 RMB/meter (åtgång 2-2,5 m) och till kostymer tycker jag man ska kosta på sig 100 RMB/meter eller mer (åtgång 3-3,5 m). Var det gäller kvinnokläder är jag inte lika "hemma" men ska man köpa bra siden är det säkrast att titta i prisläget 100 RMB/meter eller mer. Åtgång 3 m???

Arbetsinsatsen för att sy kostar ungefär:

Kostym 300-500 RMB

Skjorta 50-70 RMB

Festklänning 100-300 RMB

Med bra tygkvalitet och normal arbetsinsats kan ungefärliga totalpriser på uppsydda kläder vara:

Kostym 600 - 1 000 RMB

Skjorta 130 - 250 RMB

Festklänning 400 - 800 RMB

Nu vet jag att det går att köpa billigare än detta, men skillnaden ligger då huvudsakligen i val av tyg.

Som turist rekommenderar jag att anlita någon av alla de skräddare som finns t ex på Sidenmarknaden eller Yashow då det minskar risken för missuppfattningar eftersom de pratar bra engelska och är vana vid vad västerlänningar vill ha. Dock kan man om man har tid köpa sitt tyg någon annan stans då jag ibland fått bilden av att turistmarknaderna gärna säljer riktigt billiga(dåliga?) tyger för att kunna locka med låga priser. Är du hemma på att bedöma tygkvalitéer är detta naturligtvis inget större problem.

Att gå till en lokal skräddare är mer "exotiskt" och lite billigare, men risken för missuppfattningar är stor. Jag har flera exempel på bekanta som nästan gråtande har konstaterat att deras plagg inte blev vad de hade tänkt sig, och som turist har man kanske inte tid att vänta på att de ska ändra plagget.

Skräddaren ser så förtvivlad ut därför att jag just kommit med en udda ide om hur jag vill ha min skjorta med en kombination av två olika tyg-kvaliteer.

Turistmarknad, Live

Av Beijing's alla marknader är det tre stycken som utmärker sig som extra frekvent besökta av en stor del av alla turister som besöker Beijing. Jag har redan avhandlat dem var och en i tidigare blogginlägg.

Se länkar:

Sidenmarknaden, 秀水街

Yashow，雅秀市场

Pärlmarknaden，红桥市场

I dag tänker jag roa er med en avslöjande kameraåkningar genom Sidenmarknaden och Pärlmarknaden. Första delen (på Sidenmarknaden) är med synlig kamera, och då är försäljarna ovanligt passiva. I den andra delen av klippet (på Pärlmarknaden) har jag likt Janne Josefsson dolt min kamera och kan avslöja den brutala sanningen hur det går till på denna typ av marknader.

Glöm aldrig var ni såg det först.

Kameraåkningar genom två av Beijing's populäraste turistmarknader.

Väggreklam

När det handlar om reklam försöker naturligtvis många företagare hitta på kreativa lösningar, och jag har tidigare avhandlat att klistra reklamen på gatan.

En annan mycket använd metod för småföretagare är att måla eller spraya sitt telefonnummer på väggar och andra ytor. Detta kan spåra ur till absurdum. T ex i trappuppgångar med olåst huvudentré kan det ibland bli fruktansvärt nerklottrat. Väggarna blir fullkomligt fullklottrade av alla som vill lämna sitt "visitkort".

En branch som verkligen utmärker sig med denna reklammetod är de som rensar avlopp. Beijings äldre byggnader har underdimensionerat avloppssystem, och det blir mycket lätt täppt, tex om man slänger för mycket papper i toaletten...så det är en stor industri att rensa avlopp.

Se bilderna nedan hur "vackert" målade väggarna kan bli en en obevakad trappuppgång

Den vanligaste texten till telefonnumren är:

低价通下水打孔 (dījià tōng xiàshuǐ dǎ kǒng)

"Billig hjälp med avloppsproblem"

Exempel på hur det kan se ut i obevakade trappuppgångar med reklam målad på väggen. Nästan allt handlar om hjälp med avloppsproblem.

Red Capital Club

Om man vill äta med stil och även i mycket klassik 1950-tals Beijing-miljö och kan tänka sig att betala västerländska priser så är Red Capital Club 新红资俱乐部 ett utmärkt val. Helt oansenligt mitt inne i en hutong finns denna mycket trevliga restaurangen. Vet man inte vad man letar efter kommer man sannolikt aldrig att lägga märke till den även om man promenerar förbi utanför dörren.

Miljön är "Beijing-Hutong-Courtyard" när den är som bäst med en öppen lite innegård i mitten av restaurangen där man kan sitta med fri himmel på sommaren. Personalen är klädda i tidsenlig klädsel, och servicenivån är bra och engelskspråkig.

Restaurangen är ganska liten, och på vintern kan man inte sitta på innegården, så det är säkrast att beställa bord om man planerar ett besök. Det finns även en mysig kaffe/konjak-bar lämplig att flytta till när man ätit färdigt. Hela miljön är väldigt Mao-inspererad med massor av tavlor och böcker att läsa för den som är intresserad av Kinesisk 1900-talshistoria.

Lite pinsamt komiskt är att jag i nästan ett år har bott mindre en en kilometer från restaurangen utan att hittat den, men numera är det en av favoriterna när jag vill kosta på mig lite extra. Räkna med att det blir några hundra per person för en komplett upplevelse, men jag tycker man får valuta för pengarna om man räknar till helhetsupplevelsen.

Red Capital Club

No. 66 Dongsijiutiao, Dongcheng District

新红资俱乐部

东城区东四九条66号

Mycket nära station ZHANGZIZHONGLU, Linje 5

Tel. 8401 6152

http://www.redcapitalclub.com.cn/

En del av Red Capital Club's lilla matsalen.

Innegården med öppen himmel där man under överseende av en Mao-staty kan käka på sommaren.

Ett hörn i baren där man kan fördjupa sig i historie-litteratur till sin drink.

Den oansenliga entren till Red Capital Club. Notera bilen med flaggorna som tillhör restaurangen. Man kan beställa värdig hämtning om man vill göra ett komplett koncept.

Trampat i Klaveret

Jag har roat mig att fotografera resultatet av några som gjort oavsiktliga bestående avtryck i stadsbilden...

Några bestående fotavtryck i cementen. Det ser ut som det både är människor och hundar som "Trampat i Klaveret".

Kinas Mat: Felöversättning

Jag har här i bloggens kommentarsfältet blivit tipsad av Fru Björnsson att titta på Kinas Mat, som är en serie på SVT om om matkulturen i Kina. Jag har hittills inte sett alla avsnitt, men de jag har sett har varit mycket intressanta, så jag kan rekommenderar er att titta på dem på SVT Play om ni inte redan sett dem.

När jag tittade på avsnittet om Peking Anka så regerade jag över att de sa att anka-uppfödaren bara fick betalt 1 RMB per anka (ca 1 SEK), vilket är fruktansvärt lite även för att vara i Kina. Eftersom det kändes orimligt så tittade jag en gång till på avsnittet för att lyssna på vad de verkligen sa på Kinesiska.

Det som SVT översatte till:

"De betalar bara en yuan per anka, det är vad man får."

var egentligen:

一只鸭子挣了一块多钱 (yī zhī yāzi zhèng le yīkuài duō qián)

vilket betyder:

"På en anka tjänar (jag) drygt 1 RMB"

..dvs hon pratar om överskottet och inte om priset, och det är ju något helt annat även om drygt 1 RMB i täckningsbidrag inte är speciellt mycket det heller.

Jag är medveten om problematiken i att texta och översätta, men när man misslyckas att föra fram det huvudsakliga budskapet i en konversation då är det ett misslyckandet.

PS. Om man köper en rå anka av en bonde "på gatan" i Beijing kostar den ca 12 RMB/kg.

Skärmdump från avsnittet "Anka" ur SVT-serien Kinas Mat med en inte obetydlig felöversättning.

Vilket nummer? "Jag vill äta"

När man är hungrig kan ju uttrycket "Jag vill äta" dyka upp i huvudet. Om man säger detta på Kinesiska (我要吃) uttalas det wǒ yào chī. Är man riktigt hungrig kanske man säger/tänker detta uttrycket två gånger vilket alltså uttalas. wǒ yào chī, wǒ yào chī

Telefonnumret till McDonalds hemleverans är inte av en slump 517 517. Om man säger dessa siffrorna på Kinesiska så uttals det wǔ yào qī, wǔ yào qī, vilket med lite god vilja är ganska likt uttalet för "Jag vill äta, Jag vill äta".

Man ser lite då och då telefonnummer i Kina som är komponerade för att uttalet på siffrorna även ska få en uttalad betydelse. Eftersom det Kinesiska språket har ganska få ljud så kan man med lite fantasi trixa ihop en hel det ord som har uttal som likant siffrornas.

"我要吃 我要吃" = "Jag vill äta, Jag vill äta" uttalas på Kinesiska ungefär som telefonnumret till McDonalds hemleverans, 517 517