Så var man turist igen

Lika snabbt "som vanligt" så är veckan med min dotter och föräldrar slut här i Beijing och igår lämnade jag dem vid flygplatsen.

I mitt "normala" liv här i Beijing så är jag relativt befriad från den större mängden av jobbiga näringsidkare som siktar in sig på turister. Dels så hänger jag inte dagligen kring turistmålen och försäljarna ser enkelt skillnad på vem som är turist och vem som är hemma i staden.

Denna veckan har jag upplevt en märkbar, men naturligt skillnad. Vi har bott på ett turisthotell, vi har rört oss kring turistmålen, och vi ser ut som turister med kamera på magen. Det gör att man får ett helt annat bemötande än vad jag är van vid i mitt dagliga liv. Några exempel på tydliga turistbemötande:

❏ Taxichaufförerna vägrar köra på taxameter, utan vill ha 80 RMB för de 3 kilometrarna till hotellet. (som ska kosta 10 RMB)

❏ En enkel vanlig glasögonbutik vill ha 1 450 RMB för de billigaste glasen + kostnad för bågen. (normalpris är några få hundralappar)

❏ Man har en hoper försäljare i en klunga runt sig när man är i närheten av turistmålen.

❏ Kineser vill bli fotograferade tillsammans med mig (eller oftast min dotter).

Ovanstående egenheter är jag nästan är helt befriad från normalt här i Beijing. Visst märker jag av det om jag är vid de tyngre turistmålen, men det har varit en rejäl skillnad denna veckan. Jag har en fobi för att bli behandlad som turist, så jag är glad att "problemet" bara uppstår de få gånger jag har besök.

PS. Jag är smickrad av att det var så många av Er övriga resenärer på hotellet som kände igen mig, och hälsade på mig.

Ammie och mamma tittar på klockor på sidenmarknaden.

Jag och Ammie på södra tågstationen på väg till Tianjin. Huvudsakligen för att åka snabbtåget.

Ammie och mina föräldrar väntar på lunch i toppen på Beijings högsta byggnad. 330 meter höga China World Trade Center 3 med en för dagen ovanligt bra utsikt.

Ammie inne i OS arenan "Fågelboet" 鸟巢 (niǎocháo)

Det är alltid poppis att bli fotograferad tillsamman med en liten blondin.

Vad är detta?

Vi börjar med frågesport.

Vad är det på de fyra olika bilderna nedan?

Man hittar dessa prylar i många parker i Kina. Vad är det för något?

Nja, det var kanske inte så svårt att se, men jag tycker de är lite roliga. Det är alltså förklädda högtalare som ska smälta in i parkmiljön. I många parker i Kina, och även på turistattraktioner så brukar man höra klassisk Kinesisk musik i bakgrunden för att förhöja stämningen. Ibland används då dessa komiska pjäser för att inte högtalarna ska synas, men resultatet är varierande. Ofta blir det bra, men ibland kan det se lite löjligt ut. Hur som hälls så är det en välmenad tanke.

Oavsett vad man tycker om designen på högtalarna så tycker jag det kan vara ganska smakfullt att höra lite diskret musik i bakgrunden när man trippar runt i någon park. Ofta är det även ganska klassiska kompositioner med Panflöjt 龠 (yuè) eller Qin 古琴 (gǔqín) som spelas.

Att äta med pinnar som nybörjare

För många är den första upplevelsen att äta med pinnar lite fnittrig och mycket roliga skämt i stil med att pinnar är en bra bantningsmetod förekommer under denna måltid. Det är ganska roligt att se hur händerna på den ovana glider längre och längre ner på pinnarna och till slut ser det nästan ut som om han/hon äter med händerna och två långa pinnar sticker uppåt i stället för neråt. En del får aldrig riktigt kläm på hur det går till, och då är det ett problem.

Nu ska jag lösa detta problemet genom att presentera en metod som kan rädda matintaget för många förstagångsresenärer i Kina.

Metoden förutsätter dock en viss typ av ätpinnar. På de enklare restaurangerna upp till mellanklass är det vanlig förekommande att man får engångspinnar i trä. Dessa är tillverkade i ett stycke och sitter ihop i övre änden så det är tänkt att man ska bryta isär dem innan man börjar äta. Det är denna egenheten som man utnyttjar.

Det hela går nämligen ut på att INTE bryta isär pinnarna, utan i stället utnyttja fenomenet att de båda pinnarna bildar en form av fjäderbelastad pincett. Med denna pincett är det sedan betydligt enklare att greppa det man vill stoppa i sig. Kan man komma över att servitriserna fnittrar runt ens bord så kan denna metod dramatiskt öka matintaget på din premiärresa här i landet.

Som vanligt: Glöm aldrig var ni läste det först.

Så här ser många engångspinnar ut på Kinesiska restauranger. De sitter ihop i övre änden och man bryter normal isär dem innan man ska äta. Om man i stället inte bryter isär dem har man en turistanpassad pincett som även en nybörjare kan plocka en jordnöt med.

Så här elegant(?) kan det se ut när metoden används. Personen på bilden vill vara anonym så jag kommer aldrig att röja hennes identitet.

Toys City

Toys City 红桥天乐玩具市场 är en leksaksmarknad som ligger taktiskt placerad jämte en av de stora turistmarknaderna i Beijing, nämligen precis bakom Pärlmarknaden. Denna marknad påminner i stilen om de vanliga turistmarknaden fast huvudprodukten är naturligtvis leksaker.

Toys City är i fyra plan, men planen är inte speciellt stora, och det är även försäljning av konst och kontorsprylar så det är inte så vansinnigt mycket leksaker, men antagligen tillräckligt stort för de flesta. Om man är på Pärlmarknaden och har barn med sig så kan det kanske vara ett trevligt avbrott för barnen att shoppa leksaker en stund så då kan man bryta av med någon timme i leksaksmarknaden.

Som alltid så är det pruta som gäller, men miljön är lite mer civiliserad än i de stora turistmarknaderna och utropspriserna är inte helt absurda.

Själv tycker jag att de radiostyrda helikoptrarna är de roligaste prylarna här. De finns i en massa olika kvalitetsniver och prislägen.

Toys City är INTE att förväxla med Beijing International Toys City 北京国际玩具城 som är betydligt större med över 1 000 olika affärer. Jag får återkomma med ett reportage härifrån i framtiden när jag fått ett bra tillfälle för ett besök.

Entren till Toys City precis bakom Pärlmarknaden (sydöstra hörnet)

Radiostyrda helikoptrar. Är man uppmärksam så kan man de en helikopter i luften på bilden.

Ett litet urval av alla leksaker som finns på Toys City. Inte jättestort, men ändå betydligt större än en "vanlig" leksaksaffär.

Bilproblemet i Beijing

Antal bilar i Beijing har de senaste åren ökat med ca 10 000 bilar/veckan. För att få lite perspektiv på hur många det är så räcker inte hela Sveriges årsproduktion av bilar (innan finanskrisen) för att för att förse Beijings behov. Ställer man alla veckans nya bilar i en tät kö så blir den ca 5 mil lång! Då kan man förstå vilken uppgift Beijings myndigheter har att bygga ut infrastrukturen i denna takt. Det finns ca 4 500 000 bilar i Beijing nu.

Nu 2011 har endel krafttag vidtagits. En åtgärd är att begränsa varje veckas nyregistreringar till under 5 000. Det betyder att 2011 kommer "endast" en kvarts miljon nya bilar att tillkomma i staden. Det kommer naturligtvis att bli en kamp om dessa licenser, och de som inte har tur att ha en nära släckning på någon strategisk myndighetsplats får faktiskt lita på turen då licenserna kommer att lottas ut. Man ska även under året bygga 50 mil nya motorvägar i staden. Utöver detta har fortfarande alla vanliga bilar en "Weekly No Driving Day" baserat på slutsiffran i nummerplåten.

En annan inte obetydlig del i problemlösandet är den ständigt pågående utbyggnaden av tunnelbanan. Själv tror jag mycket på detta då varje ny linje som öppnas direkt blir högfrekvent använd.

Beijings vägar är överlag mycket breda. Jämfört med t ex Shanghai (som har betydligt färre bilar) så är det en dramatisk skillnad. I Shanghai är en väg stor om den har 3+3 filer och det finns några få som har 4+4. I Beijing är 5+5 och 6+6 filer inte på något sätt ovanligt och tex Changanjie 长安街 har på många ställen 7+7 filer. Ringvägarna är ofta delade och brukar ha typ 4+4 ordinarie filer och 2+2 separerade utanför.

Korsningen mellan östra 3:e ringvägen och Changanjie vid Guomao 国贸. Här brukar trafiken flyta förvånande bra även om den naturligtvis står still ibland.

Motorvaägen Jiangkai 京开高速 som går söder ut från Beijing centrum.

Korsningen vid elektronikmarknaden Zhongguancun 中关村. Här har man 8 filer att välja på i denna riktningen.

Familjen anländer

I går var jag på flygplatsen och mötte dotter Ammie och mina föräldrar som anlände Beijing.

Mina föräldrar får ursäkta, men det är Ammie jag har saknat mest. Nu har vi inte träffats sedan jul, så jag har verkligen saknat henne. Det är inte lätt att vara på andra sidan jorden när man har en så speciell dotter i Sverige. Eftersom både mina föräldrar och Ammie varit här förut så behöver vi inte stimma runt på de vanliga "turis-måste"-platserna, utan vi ska förhoppningsvis ägna en vecka åt lite lugnare aktiviteter.

Framåt eftermiddagen började "gamlingarna" bli trötta, så vi satte dom på en taxi till hotellet, och jag och Ammie begav oss mot gatan där alla tuffa Kinesiska ungdomar handlar, nämligen gatan Xidan 西单.

"Ja Ammie, du får köpa vad du vill"

Så blir man när man är Pappa på distans. Tur nog fört min plånbok så fick vi det trista beskedet på Apple Store att just nu är iPhone 4 slut i Beijing.

(Vi får se om vi kanske kan lösa det problemet på annat sätt senare. Det finns ju andra kanaler)

Vi gick in i en gigantisk marknad som tydligen var rena drömmen för en dotter som snart är 13 år. Hon började med att göra nagelbehandling, och därefter gick hon lös på affärerna med läppstift, örhängen och allt annat som man gillar i den åldern.

"Ja Ammie, du får köpa vad du vill"

"Ja Ammie, du får köpa vad du vill"

Det ska bli en mycket trevlig vecka.

Ammie och mina föräldrar på Beijing's flygplats. De har varit mycket saknade.

Ammie shoppar loss i ett av alla shoppingcenter i Xidan efter att vi skickat hem pensionärerna.

Xidan 西单 i kvällsbelysning. (Joy City 大悦城)

Att räkna med händerna på Kinesiska

I Kina har man ett eget och helt etablerat system att med teckenspråk visa talen 1 till 10. Med ett litet undantag så sker allt med en hand. Dessa tecken ser man överallt där det divideras om antal och priser, dvs det perfekta redskapet på en stimmig marknad.

Från 1 till 5 är det Kinesiska systemet ganska likt som vi "handräknar" i Sverige med det undantaget att man börjar med pekfingret, och inte med tummen som vi gör i Sverige (för det gör vi väll?). Från 6 till 10 är det helt annorlunda och praktiskt nog fortsätter man med en hand.

"10" är talet som har många varianter. Jag känner till fyra olika. (och det kanske finns fler). En av dessa kräver två händer då man lägger de båda pekfingrarana i kors för att symbolisera det Kinesiska skrivtecknet för 10: 十 (shí). (Jag använder oftast denna variant)

Den knutna näven påstås även kunna symbolisera noll "0", men jag har aldrig sett den användas i det sammanhanget.

Lär er detta systemet innan ni kommer till Kina så kan ni med teckenspråk förhandla priser även på de lokala marknaderna.

Det kinesiska "teckenspråket" för talen 1 till 9. Alla som synes med en hand.

Fyra olika exempel på hur man symboliserar "10".

Varianten nere till höger betyder att man visar båda sidorna på handen, dvs två gånger fem. (Jag har fått påpekande att jag spretar för dåligt med fingrarna på bilden)

Den knutna näven nere till vänster kan i specialfall även betyda "0".

Hur lång tid tar det att lära sig Kinesiska?

I olika forum debatteras/diskuteras ibland hur långt tid det tar att lära sig att prata Kinesiska. Naturligtvis finns det inget enkelt svar på frågan eftersom det beror på personens språkförmåga och arbetsinsats, men framför allt vad man menar med att kunna prata Kinesiska. Trotts detta ska jag försöka ge lite grova svar på frågan.

För att krångla till frågan lite mer vill jag också nämna att man kan lära sig Kinesiska på olika sätt med olika resultat, och här är några faktorer som påverkar:

❏ Att plugga i en klass är definitivt inte samma sak som att plugga med en privatlärare.

❏ Att plugga i Sverige är definitivt inte samma sak som att plugga i Kina.

❏ Att umgås med Västerlänningar och prata Engelska/Svenska är definitivt inte samma sak som att umgås med Kineser och prata Kinesiska.

Själv är jag ingen språkbegåvning. Jag är en formstöpt tekniker och har alltid haft svårt för språk. Att jag lyckats att ta mig genom mitt Kinesiska språkprojekt acceptabelt har berott på min ganska stora motivation att lära mig.

Med stor reservation för all variationer på grund av personers olika förutsättningar följer nedan en ungefärlig bild av vilken nivå man når efter olika nerlagda tider av heltidsstudier:

efter en månad

Man kan ca 150-250 ord. Man kan uttryck enkla meningar. Man kan läsa enklare skyltar. Hörförståelsen är mycket låg.

efter fyra månader (en termin)

Man kan ca 500-700 ord. Man kan klara enklare konversation - dock på barnnivå. Man klara enklare social kommunikation över SMS och mail. Man förstår mycket lite om man hör två Kineser samtala.

efter ett år

Man kan 1000-1500 ord. Man kan klara daglig konversation, dock utan så mycket nyanser. Svårt att följa en normal konversation mellan två Kineser.

efter två år

Man börjar få ett hyfsat ordförråd. Man kan tillräckligt för att klara ett arbete i Kinesisk miljö (dock utan facktermer). Man har börjat använda lite mer elegant grammatik. Man kan hyfsat följa ett samtal mellan två Kineser.

Jag bedömer mig själv inte ha nått "efter två år"-nivån ännu. Jag har snart "pluggat" i två år, men på grund av mina resor och andra aktiviteter så motsvara det nog effektiv tid ca 1,5 år.

Jag, efter en av alla mina 听写 (tīngxiě) dvs diktamen, som är min starkaste sida.

Turistrecension, Xiamen 厦门

Jag har tillbringat veckan i turiststaden Xiamen 厦门 för att koppla av några dagar. För oss från väst så är ju Xiamen inte någon direkt känd plats, men för Kineser är det ett tungt turistmål. Xiamen ligger utmed den Kinesiska ostkusten i höjd med Taiwan dvs ganska behagligt klimat, även om det är lite kallt nu på vintern.

Xiamen är en liten mys-pys stad i storlek ungefär som Stockholm och har blivit utnämnd till Kinas renaste stad och även blivit rankad till Kinas näst bästa stad att leva i (efter Dalian 大连), och när man är här kan man förstå varför. Det är verkligen rent, fräscht och vackert med en ständig havsdoft i bakgrunden och palmer längs gatorna.

En stor del av staden ligger på Xiamen-ön 厦门岛 med en diameter på en dryg mil där de även lyckats klämma in flygplatsen i norra kanten vilket gör att man landar behagligt precis mitt i smeten. Den större delen av turismen är på södra delen av ön.

Eftersom Xiamen är en kuststad, så är det totalfokus på "seafood" och många restauranger har inte menyer, utan man får gå och peka i de olika baljorna och akvarierna där de har dagens utbud av alla tänkbara undervattenslevande djur. Jag upplever även att Kafé kulturen är väldigt utbredd i Xiamen.

En av de tyngre attraktionerna är templet Nanputuo 南普陀寺 som ligger på södra delen av ön och bakom templet ligger berget Wulao Peak 五老峰 som man på någon timme kan bestiga och få en trevlig utsikt över Xiamen. (Jag gillar!)

Precis utanför centrala Xiamen ligger den lilla ön Gulangyu 鼓浪屿 och detta är ett turistmåste. En rolig egenhet är att ön är bilfri och därför bara har små snuttiga gågator. Inte ens cyklar är tillåtet på ön så här är det fridfullt.

Runt kusten ligger det tätt med sandstränder och hotell, och mitt på ön är det ett virrvar av smågator med små restauranger och massor av turistaffärer. Där finns även många historiska byggnader och "som vanligt" med de Kinesiska hamnstäderna så har de äldre husen ofta Europeisk arkitektur.

Har man lite längre tid i Kina, och vill göra något som avviker från det som normalt förknippas med turism i Kina så är definitivt Xiamen ett förslag. Gillar man dessutom sol och bad så väger Xiamen ännu tyngre. Letar man efter denna typ av resmål bör jag också nämna öl-staden Qingdao 青岛 som även den är en härlig kuststad som har många likheter med Xiamen.

En av alla stränderna på den lilla bilfria ön Gulangyu 鼓浪屿.

Jag, som har lyckats med kraftprovet att klättra upp på Wulao Peak 五老峰. I bakgrunden ser man sydkusten och Xiamen University som är högt rankat i Kina

Jimei highschool 集美中学. En mycket vacker skolbyggnad som ligger i norra Xiamen som är en av alla spår efter Tan Kah Kee 陈嘉庚 som kommer från Xiamen.

Typiskt utseende för en mindre "seafood"-restaurang i Xiamen. Man går och pekar i baljorna vad man vill äta, och så serveras det grillat efter en liten stund.

Rolig Låda

Dagens shoppingtips: Rolig låda!

Mycket ofta hittar man en massa roliga prylar som man känner för att köpa, men nästan altid bromsar jag mig och säger till mig själv:

"Men vad ska jag ha den till?"

Och då blir svaret nästan alltid:

"Jag kommer aldrig att använda den"

...och så blir det inget köp. (Det var väl "vuxet" agerande?)

Jag har nu bott flera år i Kina och jag har på den tiden högst sannolikt inte köpt så mycket prylar som en normal turist köper på en vecka i Beijing.

Dock hände det nyss ett dramatiskt undantag. Jag var på norra Kinas största Te-marknad Maliandao 马连道. Där hittade jag en te-låda som jag köpte utan att pruta sekunderna efter jag först såg den. Den var helt enkelt så rolig.

Lådan är ca 20x20x20 cm, och om man tar av locket så kan man "vika ut" lådan för att komma åt 8 små fack inuti. Ungefär som någon form av smyckesskrin. Mycket roligt tyckte jag...då. Nu har det gått några veckor och det enda jag gjort med lådan är att fotografera den för detta blogginlägget.

Jag kommer naturligtvis aldrig att använda den till något. 25 RMB år helv..te!

Min fantastiska fynd-låda för oprutade 25 RMB. Visst är den rolig, men vad ska man ha den till?

Sometimes am I too Bad

Om någon hade berättat för mig att han/hon fått ut en falsk 100 RMB sedel ur en ATM-maskin hade jag starkt tvivlat. Nu har jag den hårda vägen konstaterat att det förekommer. Jag fick nyligen en 100 RMB-sedel som kändes lite konstig från en vanlig ATM-maskin här i Beijing, och när ingen ville ta emot den så granskade jag den lite noggrannare, och det var definitivt lite annorlunda "känsla" i pappret, men ingen dramatisk skillnad. Kineser är mycket vaksamma på falska hundralappar, så de reagerar direkt om något är annorlunda.

Nu till det moraliska dilemmat:

När jag nu vet att den är falsk, är det då OK av mig att försöka handla för den? ...eller ska jag acceptera att jag är bränd på 100 RMB och kasta "skräpet"?

Jag är en så dålig människa att beslutade att fortsätta försöka skicka vidare mitt problem till någon annan, men det gick riktigt trögt. "Alla" har stenkoll på hur man känner igen dessa kopior eftersom det cirkulerar en hel del.

En kväll när jag skulle åka hem klev jag in i en taxi, och när jag berättade för chauffören vart jag skulle började han gnöla om att det var sent, och att han snart skulle sluta jobba, och att jag skulle allt för långt bort. Han yrade om att jag borde ta tunnelbanan och andra smarta lösningar på problemet, men jag stod på mig och satt kvar i bilen. Han körde motvilligt, och satt hela tiden och muttrade om hur eländigt långt jag skulle och hur sent det var.

Taxametern stannade på 52 RMB, och jag la en 1 RMB sedel på varje sida om min "speciella" hundralapp så att man inte kände pappret med fingrarna, gav honom bunten, och bad om en femtiolapp i växel. Han började bläddra bland sin växel, och gav mig 50 RMB tillbaka.

Jag skyndade snabbt från brottsplatsen. Jag tror inte chauffören var helt nöjd med sin sista körning den dagen...och jag kände mig ganska skyldig, men även lite nöjd att "Svarte Petter" hade bytt ägare.

Vilken av sedlarna är den falska?

Vad är världens största stad?

Vilken är värdens största stad?

Frågan diskuteras flitigt här och där och det råder stor förvirring om begreppen, och jag som är väldigt intresserad i frågan lider ibland när jag hör hur folk blandar och missförstår befolkningssiffror.

För att kunna komma vidare i frågan så måste man definiera vad en stad är. Först och främst är nog flertalet överens om att man menar folkmängd av "bofasta", men på vilken yta?

De vanligaste definitionerna är:

❏ "Kommunen" som hör till staden, dvs det politiska området som kontrolleras av staden.

❏ Det sammanhängande tätbebyggda området kring staden (oavsett politiska gränser och namn)

❏ Stadscentrum utan förorter. Dvs fram till att staden övergår till landsbygd eller förort.

Samtliga dessa definitioner används dagligen och de ger helt olika svar på frågan, och jag stegar mig nedan genom de tre definitionerna.

❏ #1: En stad definieras som "kommunen".

Med denna definitionen så är Kina totaldominerande på listan med sina jätte-"kommuner".

1 - Chongqing, 33 miljoner

2 - Shanghai 23 miljoner

3 - Beijing 22 miljoner

Själv tycker jag denna definition säger mycket lite om en stads storlek, då det bara är en politisk gränsdragning. Ett politiskt beslut kan påverka siffrorna dramatiskt, vilket t ex hände med Chongqing 1997 som plötslig blev en "jättestad". Dock bor bara 5 av dessa 33 miljoner i Chongqing stadscentrum och det säger lite om hur missvisande siffran är.

❏ #2: En stad definieras av det sammanhängande tätbebyggda området runt staden.

Det är mycket svårt att definiera denna folkmängd för olika städer så alla institut har stora variationer. Dock är alla överens om vem som är nummer 1.

1- Tokyo, ca 35-37 miljoner

2,3,4,5,6,7 - Jakarta, Seoul, Delhi, Mexico City, New York, Bombay ca 20-23 miljoner

(OBS! utan inbördes ordning)

Att dessa sex städer får dela platserna 2-7 kommer av att det är så motstridiga uppgifter om hur stora deras tätbebyggda område är, men de flesta är överens om att det är just dessa städerna som är de största.

Om det är någon som kan påstå en specifik ordning i listan efter Tokyo så kan jag med lätthet visa en "trovärdig" lista som säger emot, då flera trovärdiga institut ger motstridiga uppgifter.

❏ #3: En stad definieras som stadscentrum utan förorter.

Här blir det så lustigt att Tokyo hamnar utanför listan eftersom dess stadscentrum har vuxit ihop med närliggande städer och förorter och alltså i sig inte är så stor i sammanhanget.

1 - Shanghai 16 miljoner

2 - Bombay 14 miljoner

3 - Karachi 13 mijoner

För att förklara dessa "låga" siffror så kommer det av att man slutar räkna när staden övergår till "förort". (och alla städer i denna kalibern har växt ihop med sina förorter.)

Så vad är då svaret på frågan på frågan om världens största stad?

För mig är svaret Tokyo, dvs jag anser definitivt att det är det tätbebyggda sammanhängande området som oftast är det som bäst beskriver det man menar när man tänker på en stads storlek.

Dock kan jag även acceptera Chongqing och Shanghai som "vinnare" - bara frågeställaren vet vad han frågar efter.

Lägg märke till att undantaget Shanghai och Bombay så är det helt olika städer (och folkmängder) på de tre olika topplistorna ovan beroende på hur man definierar en "stad".

Tokyo. Världens största stad om ni frågar mig. (Världens största sammanhängande tätbebyggda område)

Shanghai. Världens största stad om man räknar stadscentrum utan förorter.