Måttsydda kläder

Att sy upp kläder i Kina är naturligtvis betydligt billigare jämfört med i västvärden, och kan vara en trevlig sak att göra om man är på besök.

I stort sätt så kan alla som säljer tyg även ordna med sy-arbetet, även om kläderna ofta sys på något annat ställe. Enklas för korttids resenären är att anlita någon av dem som finns på turistmarknaderna - typ Sidenmarknaden. Vill du köpa ännu billigare får du vara ett steg äventyrligare, och gå in i någon "vanlig" lokal tyg-handlare som du hittar om du promenerar runt på stan - men då måste man naturligtvis ta sig förbi språk-barriären. Tänk på att lägga beställningen med några dagars marginal till din hemresa.

Det finns tyger i alla prislägen, så det är svårt att ge en detaljerad prisbild, men man kan få en fin kavaj för en några hundra-lappar. På de "lokala" ställena är sy-arbetet så billigt att du i princip bara betalar för tyget, och så blir arbetet ett mindre %-påslag. Priset är definitivt förhandlingsbart.

Ska man vara lite ord-snobb-pedant så är mycket av det man köper "Måttsytt" och inte "Skräddarsytt" (många kallar allt "personligt" som sys upp för "Skräddarsytt"). Den vanligaste varianten är alltså att de mäter upp dig, skickar iväg beställningen till en skräddare, och slutligen en justering om det inte blev bra - men naturligtvis finns alla varianterna, och skillnaden är mest akademisk. Jag tycker den största fördelen jämfört med att köpa färdig konfektion är att man kan välja fritt i en oändlig mängd tyg-varianter.

Olika kostym-tyger hos min "lokala" tyg-handlare som ligger på Chaoyangmen Inner Street, 朝阳门内大街

Anna, som tittar på klänningstyg hos en av de stora tyghandlarna på Wangfujing, 王府井.

Personalmöte

Många företag i Kina startar arbetsdagen med att samla hela personalstyrkan till ett "morgonmöte". I t ex servicenäringen (restauranger, frisörer etc) så är detta mycket påtagligt eftersom att man som kund ibland kan bevittna mötet. När lokalen är för liten så hålls mötet på gatan utanför.

Vanligen ställs personalen upp fint i "X-led-linje" (som jag vill minnas att det heter på svenskt militärt språk), och sedan håller chefen något tal medan personalen ointresserat tittar åt något annat håll.

Det finns en del ställen där det på "morgonmötet" hålls gemensam gymnastik och till och med dans och sång förekommer. I dessa fall så blir "team-building"-inslaget naturligtvis betydligt mer framgångsrikt än på det (mer vanliga) strikt militära mötet.

Här är det personalgenomgång i militär anda på teppanyaki-restaurangen "Tairyo".

Här är det en frisörsalong som har sitt personalmöte med båda dans och sång, och alla deltar engagerat. Notera hur mycket personal det faktiskt jobbar i en "vanlig" frisörsalong.

Opinionsundersökning

Jag gör premiär idag med att använda ett av de tillgängliga tekniska under som denna blogg-plattform kan erbjuda, nämligen en Opinionsundersökning.

Till vänster på denna sidan under "Om mig" hittar ni frågeformuläret.

"Vad vill Du läsa mer av i denna blogg?"

Om testen "faller väl ut", vilket betyder "om ni klickar, och deltager" så kan det kanske bli ett bestående inslag, och jag kommer definitivt att påverkas av resultatet. Jag skriver för Er.

Så - se till att klicka nu!

Multipla medborgarskap

Jag får då och då frågor om vad som krävs för en Kines att få Svenskt medborgarskap, och jag har faktiskt även fått den omvända frågan. Dessvärre har jag inte kunnat svara på dessa frågorna då jag inte har några riktiga erfarenheter i ämnet.

Nu har jag dock glädjen att berätta att jag läst på lite. Om du vill ha ett flexibelt "globe-trotter"-liv så ska du göra enligt följande:

Se till att bli född på en Engelsk båt...

...som ligger för ankar i en Amerikansk hamn...

...och att din Pappa är Kines...

...och att din Mamma är Turk.

Om du vidtar dessa enkla åtgärder så kommer alla fyra länder att acceptera ditt medborgarskap. Detta på grund av de lite speciella regler som gäller för båtar (och flygplan)

Teoretiskt kan du alltså från födseln få fyrdubbla medlemskap, men det kräver lite administration. Det finns även teknikaliteter som t ex att Kina inte accepterar multipla nationaliteter, men det kan man nog komma runt på något vis.

Bilden är tänkt som en instruktion. Skriv ut den, och iscensätt situationen, så är du på god väg att få fyra nationaliteter.

Överlastat vindfång

Jag skrev i januari om det vanliga, och roliga, fenomenet med överlastade cyklar.

Nyligen fick jag bevittna hur det kan gå om man lastar sin cykel för mycket. Precis framför mina ögon blåser ett stort ekipage med frigolit omkull. Chauffören lyckades på något vis hoppa av i fallet, så det blev inga personskador, men det var lite jobb att få upp lasset igen. Även frigolit blir tungt om man har för mycket. Som tur var för honom så råkade en grupp byggjobbare gå förbi precis, och de lyckades skicka upp lasset på rätt köl igen.

Det blåste kraftigt den dagen, och rimligen har inte vält-risken minskat bara för han drabbats en gång, så kanske blåste han kull fler gånger under dagen.

Några sekunder efter fallet. Jag är som vanligt tok-snabb med kameran.

Till slut, efter lite möda och hjälp från några byggarbetare, är lasset "på fötter" igen.

Ett år senare

I dag var det ett år sedan jag landade i Beijing för att lära mig prata Kinesiska på allvar. Som "alltid" så har tiden gått mycket fort. Jag inbillade mig inledningsvis att jag skulle vara på en acceptabel (språklig) nivå efter ett halvår, men det insåg jag snabbt att det inte skulle räcka. Av mina 52 veckors "studietid" så har faktiskt bara 33 varit i skolbänken. De övriga 19 har vag varit ute och rest.

I början var mitt stora problem hörförståelsen. Det tog flera månader innan jag i huvudtaget kunde snappa upp vad Kinesen "på gatan" sa. Det tar också många månader att få in grundkänslan för hur språket fungerar. Det är så totalt skilt från tex Engelska och Svenska.

När hörförståelsen började trilla på plats så börjar jag inse att mitt uttal är nästa katastrof på åtgärdslistan. Detta året har jag lagt mycket stor del av min skoltid på att vässa mitt uttal i stället för att packa på mig fler ord och mer grammatik.

Min starka sida har hela tiden varit att skriva och läsa. Jag kan utan att skämmas säga att jag har en specialbegåvning för att lära mig de Kinesiska skrivtecknen, vilket har hållit mitt självförtroende uppe när det gått trögt på andra plan.

Ett sätt att utveckla min skrivförmåga är att min lärare tvingat mig att (nästan) varje dag skriva dagbok. Ovan är dagens dagboks-"inlägg", fast skrivet på datorn - jag skriver annars alltid för hand.

798 艺术区

Ett gammalt nerlagd fabriksområde i nordöstra Beijing förvandlats för några 10-tal år sedan till ett konstnärsdistrikt, som numera namnges efter numret på en av alla fabriksbyggnader: 798艺术区, 798 Art Zone.

Inom "798-området" är det en mängd gallerier och affärer med konstföremål i alla inriktningar. De flesta med gratis entre. Det är stort nog för att göra en heldag här, om du är konstintresserad. Utställningarna är inne i de tidigare industrilokalerna, så det blir en ganska cool och speciell "tung" miljö för utställarna att leka i. Det finns även några restauranger och en hel del kaféer som de flesta har namn i stil med "Art café".

För mig är mycket av konsten här bara "konstig" med det finns även en hel del kul. Jag är lite road av de stora skulpturerna som står längs gatorna inom området. Även om man inte är konstintresserad så är det ett trevligt område att promenera omkring i. Ganska avkopplande miljö, och kaféerna håller bra klass.

798 Art Zone

Jiuxianqiao Lu

798艺术区

酒仙桥路

Några av alla skulpturerna längst gatorna i 798-området. Det är inte populärt att man fotograferar inne i utställningarna.

Manikyr

När jag "förr i tiden" jobbade här i Beijing så hade jag nästan alltid någon besökare från det Svenska kontoret här. I bland hände det att jag tog med mina besökande kollegor och gjorde ansiktsbehandling på något SPA. En genomgående reaktion från mina gäster (bortsett från att de tyckte det var mycket behagligt) var rädslan för att "grabbarna där hemma" skulle få reda på att de gjort denna mycket "o-manliga" aktivitet.

Förra veckan gjorde jag en "heldag" med min kompis Anna, och en punkt på programmet var att gå och göra Manikyr, 美甲 (měijiǎ). Anna hade tidigare tagit med sina (manliga) klasskompisar på just Manikyr, och hade en precis liknande erfarenhet av "skräcken" bland vissa män att göra något "kvinnligt".

För mig var det första gången att göra Manikyr, men jag tror inte jag kommer att bli stamkund.......och jag kommer definitivt inte att berätta för någon där hemma att jag gjort det. ;-)

Jag, med händerna utlämnade för Manikyr, 美甲. Det fins en uppsjö av olika varianter i alla prislägen. Min behandling gick på 30 RMB (=SEK).

Wuliangye - Mer dyr sprit

När man kommer till Kina så lär man sig snart att "lyx-spriten" heter Moutai, 茅台酒, och det är onekligen den mest kända sorten. Men utöver Moutai finns det naturligtvis en hel del annat, och den kanske största konkurrenten heter Wuliangye, 五粮液, och som namnet tydligt antyder så är den gjord av 5 sorters spannmål.

När man kommer in i "fina" spritbutiker i Kina så kan man häpna över prislapparna om man inte är van att se dem. Många kanske tycker det är extremt när man på t ex flygplatser hittar Fransk Konjak för 10 000 SEK/flaska. De kinesiska sorterna springer lätt iväg till betydligt högre belopp.

Både Moutai och Wuliangye har även flaskor från bara några få 100-lappar, men det är roligare att skriva om de dyrare sorterna. Wuliangye's dyrare sorter har ofta mycket extrema flaskor (...och Moutai har mycket extrema lådor till sina flaskor). Ofta är flaskorna i form av olika djur, och jag kan tänka mig att många flaskor hamnar som prydnadssaker i stället för att drickas. Typiska gåvor som passar bra i denna korrupta miljö.

Personligen tycker jag inte att varken Moutai eller Wuliangye är speciellt gott. Jag har dock inte smakat de extremt dyra varianterna. Detta brännvin är något ofrivilligt ont man tvingas dricka när man blir utbjuden av Kineser på finare ställen.

Denna flaska Wuliangye med "drak-look" går på 28 888 RMB, vilket idag är mer än 30 000 SEK. Notera att Kinesernas fixering vid siffra 8 går igenom även på prislapparna.

Denna typ av flaskor (häst) är vanlig för de de dyrare modellerna av Wuliangye. Prislappen säger 98 800 RMB (105 000 SEK).

Här är en riktigt extrem 72%:ig variant av Wuliangye kostar 118 000 RMB som med dagens valutakurs kostar 126 000 SEK.

Kalligrafi på hög nivå

I två viktiga avseenden så är handskrivandet av de Kinesiska skrivtecknen hotade:

#1 - Mycket få unga Kineser är intresserade av att lära sig Kalligrafi,书法 (shūfǎ). Det är en helt klart utdöende konstform. Det är med mycket få undantag bara äldre men som idag sysslar med Kalligrafi på hög nivå, och "återväxten" är obefintlig.

#2 - En stor del av all text som skrivs (framför allt av unga) skrivs på dator, och då genom att skriva "ljudtext" (pīnyīn), dvs man skriver som ordet uttalas, och så föreslår datorn lämpligt tecken - lite som T9 när man skriver SMS. Det är otroligt mycket lättare att känna igen ett tecken än att skriva det, så många unga börjar långsamt tappa förmågan att skriva för hand.

Det är fascinerande att se de som är riktigt duktiga på Kalligrafi. Jag sprang nyss på en av dessa herrar. Han hade förmågan att kunna skriva med penseln, 毛笔 (máobǐ) i armvecket. Jag stod och tittade på honom ca en halvtimme, och då lyckades han sälja två kundspecifika verk, och han fick en lunta hundralappar för varje målning, så han sopar nog hem några tusen varje dag på denna färdighet.

Den här mannen kan skriva riktigt vacker Kalligrafi även när han håller penseln i armvecket.

Kalligrafi utförd av mig i somras efter jag gått nybörjare-kursen. Jag drar mitt lilla strå till stacken för att bevara Kalligrafin.

Sommar med snö

Det finns nära på bara två årstider i Beijing. Både hösten och våren är faktiskt bara ca två veckor vardera. Nyss var det isande kallt, och helt plötsligt small det till och blev över 30 grader varmt hela denna helgen. Det är precis samma fenomen fast tvärt om på hösten då det t ex 2009 snöade bara några veckor efter de stek-heta dagarna.

Nu kan man faktiskt säga att det även har snöat denna helgen i Beijing. Staden är full av en Kinesisk variant av trädet Asp, 杨树, (yángshù) och nu när hettan kom så exploderade alla frökapslarna på en gång. Jag överdriver inte när jag säger att på sina håll var det precis som ett jul-vykort med täta med stora "snöflingor" i luften, och det blev "snödrivor" här och där.

En "snödriva" av Asp-frön som snöade ner nu i helgen.

Kinesisk variant av Asp. 杨树, (yángshù) som är vanlig längs alléer och i parker i Beijing.

生日快乐

今天是世界的最特别的女士的生日。

我希望你的生日好极了。

瑞龙

Husdjursförsäljning

Det finns stora och fina husdjursaffärer i Beijing i stil med dem vi är vana vid hemma, men dem ska jag inte nämna nu. Jag tänkte nu närmast på "gatu"-försäljningen av husdjur. Här och där på gatorna kan man handla diverse olika husdjur. T ex. kaniner, fåglar, hundar och akvariefiskar. Den vanligaste varianten är att de har ett flak på sin cykel som är fullt av djur och tillbehör, och så cyklar de runt och säljer från olika platser.

Just akvarium är ett av mina intressen, så när jag ser någon som säljer fiskar på gatan så brukar jag stanna upp. Även de säljer från cykel-flak där akvarierna står, och så cyklar de runt med vattnet skvalpande. Mina erfarenheter av akvarium är att fiskar är mycket lättskrämda, så jag är förvånad att de inte blir helt psykopatiska av denna behandling. Det är i alla fall inget som märks på dem, så jag antar att de har vant sig. Fiskarna är mycket biliga - en "normal" akvariefisk kan kosta typ 1 RMB(=SEK), och man får en färdiginredd glasskål med några fiskar och en plastväxt för 10-20 RMB.

Här säljs det huvudsakligen akvarieprylar, men även några sköldpaddor.

Ett annat cykelflak med fiskar och tillbehör till försäljning.

Här säljs sköldpaddor, kycklingar och kaniner.

Mao får sällskap av landsfadern

Den 1:a maj är en av de tre stora högtidsdagarna i Kina (utöver nyårsafton och nationaldagen). Liksom de övriga stora helgerna så är de flesta lediga några dagar, så det betyder att det är mycket resande, och mycket Kineser vid turistmålen.

Högtiden till ära är det lite tradition att Mao Zedong får sällskap på Himmelska fridens torg. Ett stort porträtt på 孙中山, Sun Zhongshan, har rests i södra delen av torget. (Mao hänger på Tiananmen i norra delen). Nu tittar de stora herrarna rakt på varandra i var sin ende av det stora torget.

Sun Zhongshan är kanske inte så känd för den stora massan utanför Kina, men här är han en minst sagt högt respekterad och känd person och kallas något så fint som 国父,(guófù) som betyder "Landets Fader". Sun Zhongshan var huvudperson i revolutionen och avskaffandet av Kejsaren 1912, och blev i samband med det Kina's första president.

En politisk tolkning av detta porträtt kan vara att visa den goda relationen som råder med Taiwan, och en djupare mening att visa att Taiwan historiskt tillhör Kina. (Sun Zhongshan finns tex avbildad på Taiwan's pengar)

Jag framför det nytillkomna porträttet på "Kinas fader" 孙中山, Sun Zhongshan som finns i norra delen an Tiananmen-torget. (Himmelska fridens torg)

Lokal Beijing-Pizza

Första gången jag såg en Pizza som avvek från "standardlistan" var 1993 då jag hittade något så dramatiskt som "Kebab-Pizzza" (i Sverige). Efter det så började det ta fart i Pizza-menyerna och vart och vartannat ställe har sin egen "specialare" som ofta har något lokalt inslag.

I Beijing är Pizza-menyerna ganska traditionella, men nyligen hittade jag det som naturligtvis platsar som Beijing's lokala variant - hur konstigt de än låter.

烤鸭批萨, dvs "Peking-Anka-Pizza"

Det är ingen revolutionerande smak - mest lite kul.

Jag hittat denna Pizza på:

Scott's Family Italian Cuisine & Bar

41 Xingfucun road

幸福二村41号

tel. 6416-0600

"Peking-Anka-Pizza". Dessvärre hann jag börja gnaga på den innan jag fotade.

Anka är en mycket vanlig "ingrediens" i många rätter här. En ny favorit som jag hittat är något som kan liknas vid Taco eller "Kebab" fast med Anka-kött. Det äter jag nästan alltid till frukost nu för tiden. Lite dyrt dock - kostar ca 4 RMB (=SEK)

Här steks Anka-köttet tillsammans med bröd med ägg i. Brödet dubbelviks med sallad och kött inuti. Mycket gott!

...men vem f..n bryr sig? #2

Detta är en fristående uppföljare till en tidigare "...men vem f..n bryr sig?". Poängen är att på vissa håll är respekten för förbudsskyltar lite begränsad.

Några blandade exempel:

Går det att missuppfatta skylten? Möjligen skulle man kunna få det till att man inte får gå BARFOTA på gräset om man vill misstolka. Hur som helst så är det långt ifrån alla som bryr sig om den, utan många trippar oberört in på gräset för att fotografera persika-blommorna.

Att sätta upp skyltar om "Rökning Förbjudet" i Kina är något av det mest meningslösa man kan göra. MYCKET få bryr sig! Tankebubblan jag ritade dit ger en felaktig bild - Han funderar sannolikt INTE på rökförbudet.

Och vem är det som inte kan respektera denna skylten?

Sommarpalatset

Sommarpalatset, 颐和园, (Yíhéyuán) är en av de tyngre "måsten" när man turistar i Beijing.

Jag placerade Sommarpalatset på 8:e plats på min "Beijing-10-i-top lista", men jag tror nog att ganska många skulle placera den högre - kanske t o m på 3:e plats.

Sommarpalatset är en stor park med en mängd trädgårdar, tempel, palats och andra speciella byggnadsverk. Det dominerande inslaget är den stora HAND-GRÄVDA(!) sjön (Kunming-sjön) som är en avbild av Västra sjön i Hangzhou. Flera olika platser i Kina finns avbildade i parken, te x Suzhou's kanaler och broar i parkens norra del. Andra kända attraktioner är "Marmorbåten", den "Långa Korridoren", och "17-valvs bron".

Det tar lång tid att ta sig runt hela området och man får planera lite hur man går för det är lätt att missa "viktiga" sevärdheter annars. Det kan till och med vara värt några RMB att köpa en karta över området om du inte redan har det i någon turistbok.

Sommarpalatset är verkligen att fint område med mycket klassiskt Kinesisk arkitektur att se. Parken är inte så väldigt gammal, utan från 1700-talet. Den har förstörts en del under Européernas invasioner, men har renoverats, och är nu i bra skick igen sedan hundra år tillbaka.

Parken ligger utanför nord-västra hörnet av 4:e ringvägen, och nu kan man åka tunnelbana (linje 4) hela vägen till norra entrén, så man behöver inte kosta på sig någon "paket-resa" hit om man är inte vill. Skulle du vilja ha en guide så finns det massor på plats som väntar på dig.

Den högsta byggnaden i Sommarpalatset är "Tower of Buddhist incense", 佛香阁 (Fóxiānggé). som syns i toppen på bilden. Hela området är betydligt större än vad som syns på denna bilden.

Denna bild är tagen uppifrån "Tower of Buddhist incense". Den stora hand grävda sjön syns i överkant med alla båtar som man kan hyra om man vill koppla av en stund.

Inner Painting Arts, 內画艺术

I slutet av 1700-talet kom snuset till Kina. Det var i början att betrakta som ett läkemendel men blev senare någon for av "staus-drog" för överklassen. Snuset var i pulverform och förvarades i flaskor, och det började snart tillverkas mycket vackra snus-flaskor. Den i dag mest kända varianten av snusflaskor är av glas, och är målad på INSIDAN av flaskan.

Tekniken kallas Inner Painting Arts, 內画艺术, (nèi huà yìshù) och började utvecklas i början på 1800-talet. Detta är ett mycket avancerat hantverk, och utförs med en smal pensel genom halsen på flaskan.

Dessa snusflaskor hittar man till försäljning lite överallt i Kina. Dessvärre är en stor del av de flaskor man ser på turistmarknaderna fejk. Är de handmålade "på riktigt" så är de dyra. De flaskorna som man kan köpa för några tior på marknaderna är massproducerade. Ibland förbättras illusionen genom att det sitter en konstnär och målar en flaska, men det betyder nödvändigtvis inte att de flaskorna som står jämte till försäljning är äkta.

Exempel på riktigt fina Kinesiska snus-flaskor som är målade på insidan.