En av de värre saker som kan hända en Kines är 没面子, méi miànzi eller 丢面子, diū miànzi. Båda uttrycken betyder att "Förlora ansiktet".
Att förlora ansiktet är att hamna i en pinsam situation, typ att man gör ett större misstag på jobbet eller att inte ha råd att betala notan. För en Kines är detta lite av en katastrof. Inte bara något man skrattar åt dagen efter. Att öppet inför en grupp, tex ett affärsmöte, bli överbevisad om att man har fel är ett praktexempel på att förlora ansiktet och det är inget man så lätt reparerar på middagen efteråt, utan det skapar djupa svårläkta sår. Tänk på detta innan ni går in i en öppen diskussion på ett möte med Kineser.
Vissa är så rädda att förlora ansiktet att man överreagerar för att inte riskera att göra det. Det kan tex betyda att man på en restaurang beställer in fånigt mycket mat utan att kunna äta upp den, bara för att visa att man har råd (vilket man kanske inte har), eller köpa en onödigt flådig bil. Dessa personer kallas 爱面子, àimiànzi, vilket lite kantigt kan översättas till "Älska sitt ansikte". Många konstiga saker sker dagligen överallt för att Kineser ska försäkra sig om att behålla sitt ansikte.
Det måste väl leda till att det blir mycket försiktighet och en dragning åt att man försöker hålla på sina kunskaper i arbetslivet? Känns inte som om det svenska att ha "högt i tak" riktigt kan appliceras på det Kinesiska affärslivet. Blir det inte mycket formellt spel hela tiden?
SvaraRaderaTack Krister!
SvaraRaderaSom du vet så uppskattar jag din blogg som på ett lättsamt och tydligt sätt beskriver dina betraktelser av kulturen, vardagen och mentaliteten i Mittens Rike.
Du sätter ord på alla mina egna iakttagelser och erfarenheter och har bra beskrivningar av bakgrund och kinesisk logik. Den är ju inte alltid exakt lika som vi är vana vid här hemma.