Kung Fu i kylan

En kall dag då alla kurar ihop sig i sina vinterjackor sprang jag på en kille utan tröja på gatan som stod och slog hysteriskt på ett träd. Han tränade 功夫, (gōngfu), eller som vi säger i Sverige: Kung Fu.

Han blev (som vanligt bland Kineser) glad när jag stannade och tittade, och ville genast gå en match med mig. Jag ville inte utsätta honom för förnedring så jag avrådde.

Hans armar hade blåmärken (kanske efter slagen mot trädet) och han hade mord i blicken. Han hittade efter en stund ett annat offer som fick sig några slag. När han lugnat ner sig lite lyckades jag föra ett begripligt samtal med honom, och på frågan om han frös kom svaret snabbt:

"Temperaturen spelar ingen roll. Man kan bli kall på utsidan, men insidan är alltid varm när man utövar Kung Fu."

Han (Bruce Jiang) gav mig sitt telefonnummer och mail-adress, och lovade lära mig stridskonsten när jag jag hade möjlighet. Jag tror jag avvaktar tills det blir varmare med att ringa honom. ;-)

Kineserna själva föredrar att kalla utövandet för 武术, Wǔshù, som betyder ungefär "Krigskonst". Det finns många olika varianter, bl a med eller utan vapen.

Bruce Jiang tränar Kung Fu i kylan på gatan.

Vänster: Ett träd får sig en omgång.

Höger: Mänskligt offer får sig en omgång.

Mitten: Han förklarar med inlevelse för mig hur man dödar effektivt.