Roliga sökord

20% av mina läsare trillar in här från ett sök-resultat, och ca 99% av dessa är från Google.

Det är i flera avseende intressant att studera vad "ni" har använt för sökord för att hamna här. Den stora massan av sökord har naturligtvis naturlig koppling till mitt Kina/Beijing-tema och jag redovisade en del statistik på detta tidigare här. Fortfarande idag är den dominerande 1:a platsen något så trist som "krister i beijing"

Det är även lite roligt att se hur folk använder sökmotorerna. Det finns en del "komiska" exempel. Många gånger undrar jag vad man väntar sig för svar på vissa mycket märkliga sökningar. Att dessa sökningar leder just hit till min blogg kan ibland vara en gåta och visar hur komplicerad internet-sökmekanismen kan vara.

Nedan listar jag exempel på sökord som lett till denna blogg där jag definitivt undrar vad "sökaren" har väntat sig för svar, och ibland undrar varför Google skickar dem till mig.

"vad är det för byggnad"

"fynd"

"droghanden"

"kinesiska fötter"

"rörflöjtsgrottan känsla"

"hey man"

"var som helst när som helst"

"periodare"

"vad kostar peking"

"hur gör dom med djuren i kina"

"kines kines vem var det"

"tjock kines"

"en målare idag sysslar inte bara med att måla nuförtiden även om det va de den gjorde från första början."

"hooters ätit"

"bli smartare"

"hur är en kines"

"varför inte äta hund"

"äntligen två"

Någon som känner sig "träffad"?

Lyxiga klubbar

I Beijing finns det gott om verkligen sten-rika Kineser.

Ett sätt för dem att njuta av livet är att koppla av på olika exklusiva klubbar. Många ev dessa ligger utanför stadskärnan med "ryggen" mot ett berg och vatten framför i perfekt fengshui, 风水. Dessa klubbarna är inte så lättåtkomliga för icke-medlemmar, men de som ligger i Beijing centrum är lättare att hitta.

Klubbarna är normalt en kombination av friskvård, mat och avkoppling. Man kan komma in i en del av klubbarna även om man inte är medlem, och då betala en (hög) avgift för att t ex använda poolen.

Exempel på centrala "rikemansklubbar" i Beijing:

Beijing Hong Kong Jockey Club Clubhouse

www.beijingclubhouse.com

Denna klubben är som en oas mitt i Beijing centrum och ligger mitt på exklusiva Jinbaojie, 金宝街. När man går förbi här så ser man ständigt stora svarta bilar rulla upp till entrén.

Billigaste medlemsnivån kostar 150 000 RMB, och "Corporate Membership Type A" kostar 800 000 RMB.

Buffalo Stone SPA

www.buffalostone.cn

Sydost om Workers Stadium, 工人体育场, ligger denna anläggning som huvudsakligen är ett SPA. Här kan man dessbättre komma in utan att betala medlemsavgift. Mycket trevlig miljö, och restaurang med priser som går att hantera med en västerländsk lön. SPA behandlingarna är dock väl dyra för att jag ska kosta på mig dem. Det blir tusenlappar om man ska ha något fint.

Billigaste medlemsnivån kostar 50 000 RMB, och "Diamond Memebership Card" kostar 200 000 RMB.

Entrén till mycket exklusiva Beijing Hong Kong Jockey Club Clubhouse.

Buffalo Stone SPA, med en mycket trevlig restaurang där man faktiskt har råd att äta.

Nu är jag även Krögare i Kina!

Jag har ett tag funderat på någon "sido-aktivitet" att syssla med vid sidan om mina språkstudier. Nu har det äntligen blivit av att agera, då jag just köpte mig ett Kafé/Bar i Beijing. Anledningen är huvudsakligen för att det kommer att bli kul, och att jag vill lära mig hur det fungerar att driva små-företag i Kina. Om jag även tjänar pengar på det så är det en bonus, men det är inte det primära syftet. Jag kommer naturligtvis(?) att fortsätta att plugga Kinesiska - det är fortfarande min högsta prioritering.

Mitt kafé ligger precis vid Wudaokou tunnelbanestation, 五道口, (Linje 13), och det är mitt i universitetsområdet, så det är massor av studenter i omlopp - inte minst massor med 老外, ("främlingar").

Just nu håller jag för fullt på att försöka lära mig saker som t ex, 营业执照 (affärs licens), och 税务登记证 (skatte registreringsbevis) andra regler som man bör känna till. Många småföretagare här i Kina struntar fullkomligt i dessa administrativa saker, och kör "bolagen" helt direkt i egen plånbok, men jag ska ju naturligtvis göra allt enligt "boken".

Jag får nyckeln 1 juli, och studerar nu fēngshuǐ-kalendern för att bestämma ett lämpligt ny-öppningsdatum. (mycket viktigt i Kina). Det lutar åt 10 juli, som räknas som ett bra datum för att starta business och råkar dessutom vara en lördag.

Det är mycket som ska fixas innan dess, så nu blev mitt liv lite intensivare än vanligt.

* Entrén ska byggas om.

* En del nya möbler ska inhandlas.

* Personal ska anställas.

* Avtal med leverantörer/hyresvärd sak uppdateras.

* Ny meny ska skrivas.

* Logotyp ska ritas.

etc. etc. etc.

Kanske ska jag ta ledigt en vecka från skolan.....?

Precis nordväst om Wudaokou tunnelbanestation, på 6:e våningen ligger mitt kafé. Den 1 juni tar jag över verksamheten.

Baozi, 包子

Variationen på mat i Kina är mycket stor. Det som vi i Sverige kategoriserar som "Kina-mat" är oftast en försvenskad variant av Hongkong-mat. Reser man runt i Kina märker man hur stor variationen är. I de större metropolerna som tex Shanghai och Beijing märks det inte lika tydligt eftersom dessa städer har hela landets matkultur i en stor mix.

En maträtt som är ganska global, och äts i stora delar av Kina är Baozi, 包子, och påstås ha sitt ursprung för ca 2 000 år sedan. Det enklaste sätter att beskriva denna rätt är att likna den vi de Svenska Kroppkakorna, fast degen är vete-baserad, och med större variation på fyllningen. Fyllningen kan t ex vara fläsk, räkor eller vegetarisk. Lite förvånande nog ofta ganska tafatt kryddad.

Man köper dem vanligen i mindre restauranger, eller i "hål i väggen". Inte så ofta, men det händer att jag köper några stycken som frukost då och då. Priset burkar var max 1 RMB/st men ofta lägre, och man blir ganska mätt på typ 4 stycken. Ingen super delikatess, men om ni vill prova något verkligen typiskt Kinesiskt så platsar Baozi på listan.

Baozi, 包子, (Kinesiska koppkakor) som säljs styckevis i "hål i väggen". Kan vara OK som snabbmat eller frukost ibland.

En lite rolig rolig bild på försäljaren som tittar upp bakom de stora lådorna med Baozi, 包子. I bakgrunden kan ni se menyn med de olika priserna vilket ungefär motsvarar SEK.

Hissnande besökssiffror

Jag har lite ytligt här från Beijing, med hjälp av web-TV, tittat på det Svenska Kungliga Bröllopet. Det har definitivt inte varit en stor nyhet här i Kina. Några få sekunder i nyhetssändningarna med ett foto på brudparet vad var jag lyckades upptäcka på CCTV.

På de Svenska sändningarna från bröllopet nämndes att det var otroliga 500 000 människor ute på Stockholm's gator och torg i lördags. En hissnande siffra!

Ungefär samtidigt så tittar jag på besöksstatistiken från World Expo 2010 i Shanghai. (tack Thomas Johansson för länken). Världsutställningen i Shanghai har VARJE DAG lika många besökare som det Svenska Kungliga Bröllopet! - Och Världsutställningen pågår i ett halvår.

Antal besökare per dag på Shanghai World Expo 2010 under juni. Ungefär lika många besökare varje dag som det totalt var folk i rörelse i Stockholm på det Svenska Kungliga Bröllopet.

En extra rolig frukt

Här i Kina hittar man ganska ofta lite lustiga frukter som iallafall jag aldrig sett förut. I Qingdao, 青岛, sprang jag på en som jag tyckte var lite extra rolig. Den ser ut ungefär som en knubbig gul blomma. Jag köpte ett exemplar (ganska dyr - fick betala 10 RMB), och tog med den till min hotellbar, och bad personalen skära upp frukten, så jag kunde avnjuta härligheten.

Dessvärre smakade den nära på ingenting. Riktigt tråkig. Jag frågade om personalen i baren ville ha den, men de rynkade på näsan och verkade tycka jag var lite konstig.

Senare, efter lite forskning, så vet jag nu att frukten heter 莲花果, vilket kanske kan översättas till "Lotus Blomma Frukt", och är en "specialité" från Qingdao. Dock så används den (av förklarliga skäl) huvudsakligen som dekoration, eller att koka någon form av medicin av. Nu förstår jag varför personalen i baren tittade konstigt på mig när jag satt och gnagde på den smaklösa frukten.

莲花果 - En riktigt rolig frukt som säljs på gatorna i Qingdao.

Dock smakar den ingeting, så den används huvudsakligen som dekoration. En del kallar den “看瓜”, vilket betyder "Att-titta-på-frukt".

Kina - Nu även med veckodagar

Historiskt sett har det inte funnits några veckor eller veckodagar i Kina. Påfundet att man ska leva efter sjudagarscykler, och vara ledig (för att gå till kyrkan) på söndagar är något som vi Européer packade på Kineserna för typ 100 år sedan. Innan dess så jobbade Kineserna på dag efter dag, och ledig var man på nyårsafton.

Datum angavs då (och nu) med månad och datum ungefär som vi gör.

Tex 5月9日 = 5"måne"9"sol" betyder 9:e maj. Om man bara ska göra en ungefärlig datumangivelse kan man säga 上旬，中旬 eller下旬, som betyder "början", "mitten" eller "slutet" av månaden, dvs 旬 (xún) är en 10-dagars period.

Något som är lite komiskt i sammanhanget är att det finns en väldans massa olika Kinesiska namn på veckodagarna. Jag känner till 6 olika namn på söndag, och 3 olika för var och en av de övriga dagarna. Användandet av de olika namnen varierar över landet, och det finns säkert fler namn än vad jag känner till.

Sex olika namn för "söndag" på Kinesiska: 星期天，星期日，周天，周日，礼拜天，礼拜日

Mycket praktiskt???

En restaurangmeny som visar olika erbjudanden för varje veckodag. Inom den gula ellipsen står (en variant) av de Kinesiska veckodagarna, som alla börjar med "星期", som även betyder "vecka".

Vilket nederlag...

Jag är en matematisk person och vågar påstå att jag är ganska "klurig", och brukar ha mycket lätt att lösa problem där man ska räkna ut något. Normalt ger jag mig aldrig förrän jag löst de problem jag gett mig på.

Jag och en kompis var på en "hak"-restaurang och satt ute och käkade (och drack). När vi var färdiga så kom restaurangens ägare till vårt bord och undrade om han fick bjuda på öl. Det kan man ju acceptera, så vi fortsatte dricka med 老板, ("Chefen"). Han hade (enligt Kinesisk standard) en massa frågor till mig eftersom jag är 外国人, ("Främling"), och en av frågorna var vad jag var bäst på i skolan, och då svarade jag matematik.

Då sken 老板 upp och gav mig ett matematiskt problem som tycktes vara hans "favorit-problem".

En sådan utmaning kan jag ju inte motstå, så jag satte tänderna i problemet.

Men.....efter ett tag börjar jag inse att jag inte lyckas lösa problemet. Min puls stiger och jag får svettdroppar i pannan. Det här är en principsak för mig. Jag klarar ju "alltid" denna typ av problem....men jag lyckas inte.

Mycket vemodigt så tvingas jag meddela 老板 att jag inte hittar lösningen. Lite senare fick jag en helt korrekt lösning presenterad för mig. När jag såg den var det ju uppenbart. Hur f..n kunde jag missa detta? Kan jag skylla på att jag hade druckit en massa öl?

För mig vad det ett rejält nederlag, men jag tror ingen annan reflekterade så särskilt mycket över situationen. Men jag grämer mig fortfarande...

Under bilden är problemet beskrivet. Kan någon lösa det? Det är ingen "hake" utan en matematiskt helt riktig lösning.

Rätt svar ger en middag i en hutong-restaurang i Beijing på min bekostnad. ;-)

Problemet är följande:

Man ska använda siffrorna 1, 5, 5 och 5 för att nå talet 24. Varje siffra ska användas en gång, och man måste använda alla fyra siffrorna. Man får använda de fyra räknesätten hur man vill, och samma räknesätt får användas flera gånger.

Exempel: (5 + 1) x 5 - 5 = 25, vilket alltså INTE är rätt då det skulle bli 24.

Den Kinesiska Muren, 长城

Det har diskuterats om den Kinesiska Muren, 长城, "räknas" som en av Beijing's turistattraktioner eller inte, och det kan man ha (meningslösa) åsikter om, men den passerar onekligen några mil utanför staden. Ett annat ivrigt diskuterat ämne är även vilken "sektion" (del) av muren man ska besöka. Ofta blir debatten lite fånig då debattörerna ofta inte har varit på så många olika ställen - ibland bara på ett(!)

Jag har varit på sex olika sektioner av den Kinesiska Muren, och här är min recension av dessa:

Badaling, 八达岭

Den absolut mest kända, mest besökta och mest kritiserade sektionen.

Badaling har den enklaste logistiken då den ligger relativt nära centrum (60km), det går tåg hit och i princip samtliga turisthotell säljer färdiga paketresor hit.

Här är muren renoverad i ett skick bättre än originalet, och kommersen är stor. Du kan köpa "allt" som en turist vill ha, och det är massor med folk överallt.

Dock är det inte så illa som endel (tex jag) ibland får det att låta. Att rekommendera Badaling är lite som att säga att man gillar "Bingolotto". Det är helt OK att åka hit, men absolut inte det mest exotiska.

Juyoungguan, 居庸关

Detta är den närmaste sektionen (ca 50km från centrum), och man passerar den på väg till Badaling. En del turistturer gör ett snabbstop här innan de fortsätter till just Badaling.

Muren är ganska smal, och mycket brant. Ganska krävande om man inte har bra fysik. Det finns en hel del försäljare vid parkeringen. En fördel är att man kan kliva upp på muren i princip direkt från parkeringsplatsen.

Lämpligt mål för en tidsoptimerad resa. Ta en taxi hit, och be taxin vänta när ni springer upp och vänder på muren - mycket effektivt.

Mutianyu，慕田峪

Renoverad nästan som Badaling, fast inte lika mycket folk och kommers. Lite vackrare miljö. Ligger lite längre bort (70km) men det är sämre väg så det tar ett tag att åka hit. Muren är lättåtkomlig med linbana, och inte så brant. Finns ganska många färdiga paketresor hit. Ganska trevligt "mellan"-alternativ. Jag föredrar Mutianyu framför Badaling.

Jiankou, 箭扣

En helt orörd del av muren och mycket exotisk. Nästan inga turister, och inga försäljare. Man måste dock gå en krävande och brant "promenad" genom skogen upp för berget för att komma fram till muren. Räknas som den farligaste av de sektioner man får besöka, och det är många ställen där muren rasat ner för branta stup, så man får definitivt ta det försiktigt. Detta är något helt annat än att besöka de turistanpassade delarna - mycket exotiskt. Dock inte så lätt att hitta resor hit. Man bör nästan ha en Kines med sig för att reda ut detta, men kommer man hit ångrar man det inte. Ca 80km från centrum, men ganska jobbig väg mot slutet, så det tar några timmar att åka hit.

Simatai, 司马台

Mångas favorit, men ligger relativt långt från centrum - ca 130km, och det kan ta upp mot 3 timmar att åka hit.

Enligt en del den vackraste delen av hela muren, och det kan kanske stämma - I alla fall den östra delan. Västerut, om man går över vattnet på hängbron, är det lite flackare, och österut riktigt brant, men även riktigt vackert.

Dock stängdes Simatai för renovering från den 17 juni 2010, och öppningsdatumet är hittills okänt. Vi får väl hoppas att den inte blir "över-renoverad" i stil med Badaling.

Jinshanling, 金山岭

Liksom Simatai långt från centrum (ca 140km) men ett annars trevligt alternativ. Härlig utsikt, acceptabelt lättåtkomlig med linbana, och lagom fint skick. Inte alls mycket turister, och inte överdrivet med försäljare. Synd att det är så långt bort...men skulle det varit närmare så hade nog kommersen varit större.

Jag vill även nämna två andra sektioner av muren som jag dock tyvärr ännu inte besökt:

Huanghuacheng, 黄花城

Denna sektionen av muren delas av en sjö med en damm vilket ger lite intressanta och ovanliga vyer. Namnet på platsen, "Gula-blommor-staden", kommer av alla gula blommor på sommaren. Sektionen är känd för sina vackra vyer och den är relativt ny för turism. Muren är brant och inte renoverad vilket kräver endel av besökaren.

Gubeikou, 古北口

Här varierar muren mycket i storlek och är ibland riktigt bred och ibland riktigt trång. Muren är hög och orenoverad, och därför exotisk men krävande. Det går att vandra från Jinshanling till Gebeikoumen vilket tar 5-6 timmar så man måste vara väl utrustad. Ett intressant alternativ för hiking nu närSimatai är stängd.

Så - vad är då min rekommendation? Jo:

Är du den "vanliga" turisten, så ta en paketresa till Mutianyu.

Är du lite mer vågad och vild, så försök hitta till Jiankou.

Eller varför inte göra en "hiking" på muren från Jiankou till Mutianyu eller från Jinshanling till Gebeikou. Det är nog det allra bästa ;-)

Kartan visar de ovan nämnda sektionerna vika är de vanligaste platserna att besöka den Kinesiska Muren närmast Beijing.

(klicka för större karta)

Min dotter Ammie på Kinesiska Muren vid Mutianyu, 慕田峪. En trevlig och inte överexploaterad sektion av muren på acceptabelt avstånd från Beiijing centrum.

Jag vid Jiankou, 箭扣. Den kanske farligaste, men mest exotiska, delen av den Kinesiska Muren som man kan besöka. Precis jämte mig på bilden har muren störtat rakt ner i avgrunden, så man får ta det försiktigt - men det är betydligt mer exotiskt än de "vanliga" sektionerna.

Hur är det med Ris i Kina?

Vad säger man om hur många namn Eskimåerna har för Snö?

I Kina finns det en väldans massa olika namn för Ris, varav de vanligaste(?) är 米饭 (mǐfàn) och 白饭 (báifàn).

Kina är dominerande i världen både vad det gäller att producera och konsumera ris, och var tredje riskorn i världen äts (och produceras) av en Kines.

När jag är i Sverige ibland så får jag många (väldigt roliga?) skämt på olika teman om att jag numera bara äter ris - Men hur är det egentligen med mitt, och "vanliga" Kinesers förhållande till ris?

Personligen äter jag mycket sällan ris. Möjligen någon gång i veckan, vilket betyder att jag håller på att anpassa mig till livet här. Hur går detta ihop?

Ris är basmat för en stor del av Kinesiska befolkningen, men den agerar huvudsakligen som "buk-fylla", dvs man äter det för att bli mätt, inte för att det är extra gott. När man går på finare restaurang, eller är på fest så äter man helst inte ris, eller illafall inte speciellt mycket.

Jag är lyckosamt nog i den positionen att varje dag är "fest" för mig.

Ett komist konstaterande när man är på middagar med både Kineser och Västerlänningar så brukar det vara Västerlänningarna som ber att få in ris till maten, och Kineserna tittar lite förvånat och undrar varför man äter ris, när det serverats så fina rätter.

(Nu känner jag mig, som alltid, tvungen att tillägga att det inte går att sammanfatta 20% av världens befolknings ris-vanor i några få rader text, så naturligtvis generaliserar jag extremt hårt)

Kinesiskt ris så som det brukar serveras om man beställer in det på restaurang - I små skålar anpassade för en person. Ett undantag från den annars Kinesiska traditionen att man delar alla rätter.

Kinesiska hemsidor

Den första Kinesiska hemsida jag kom i kontakt med var nyhetssidan www.sina.com.cn som Ping envisades att ha som startsida på vår hemdator. Eftersom vi då hade Windows, så var det ett litet stök att få de Kinesiska skrivtecknen att se vettiga ut på skärmen.

Mycket på grund av språket, men inte minst av den kraftiga Kinesiska filtreringen av internet så är det ganska annorlunda web-sidor som är populära i Kina jämfört med västvärden. På den Kinesiska topplista hittar man bara några få sidor som finns med på den "globala" 10-i-topplistan.

Den dagsaktuella Kinesiska 5-i-topplistan av internetsidor baserat på antal besökare ser ut som följer:

Nr #1 www.baidu.com

Baidu, 百度, är Kinas svar på Google, dvs en sökmotor för information, kartor, bilder, film och musik. För närvarande världens 7:e mest besökta web-plats.

Nr #2 www.qq.com

Tencent QQ, 腾讯, är världens största social media (3 gånger så många användare som Facebook) och den stora kommunikationsplattformen för alla Kineser och kan liknas lite vid MSN. QQ's hemsida är rankad till världens 10:e web-plats. Att den inte ligger högre beror på att det huvudsakliga QQ-användandet sker genom en portal som man installerar lokalt på sin dator, och inte genom QQ's webplats.

Nr #3 www.google.cn (länkars numera till Hongkong)

Google,谷歌, behöver naturligtvis ingen presentation. Hur Google kommer att placera sig på framtida topplistor i Kina är osäkert. Google är o-hotad som världs-1:a inom global web-ranking.

Nr #4 www.sina.com.cn

SINA, 新浪, är Kinas största information/nyhetssida. Rankad som världens 14:e web-plats.

Nr #5 www.taobao.com

Taobao, 淘宝网, är den stora shoppingplatsen för web-försäljning i Kina. Typ Blocket/Tradera. Rankad som världens 16:e web-plats.

Baidu's huvudkontor som ligger i

norra Beijing i

Shangdi,上地. Baidu, 百度, har Kinas populäraste hemsida som kan liknas vid Google.

乒乓, pīngpāng

Läs rubriken noga så går det nog att gissa vad den betyder.

Precis! Ping-Pong, eller Bordtennis. Ännu mer korrekt på Kinesiska så heter det 乒乓球, pīngpāngqiú.

När någon i Sverige frågar mig om jag är bra på Bordtennis brukar jag svara:

"Ganska hyffs! - Jag har varit i Kina och Sydkorea och vunnit över både Kineser och Koreaner."

(uttalat som om jag vore proffs-spelare)

Lösryckt så låter meningen bättre än var det är. Eftersom det både i Kina och Korea finns pingisbord överallt, tom på kontoren, så har man många chanser att spela, och då och då lyckas man vinna någon match.

Med få undantag, tex vår 老瓦 / 常青树 (JO Waldner's Kinesiska smeknamn), så har Kina under typ 50 år dominerat Bordtennisvärlden, så sporten är mycket stor här. Överallt hittar man folk som spelar. Om man som västerlänning stannar och tittar i någon park så blir man strax inbjuden att spela, och då är det riktigt roligt om man lyckas vinna - vilket inte händer mig så ofta nu för tiden.

...men det har hänt!

Bordtennisbord utomhus i parkerna är mycket vanligt i Kina, och nyttjas frekvent av alla åldersgrupper då Ping-Pong är något av en folksport.