Antikt?

En inte jättevanlig, men ganska roligt variant av turistfälla, är att man ibland hittar en kufisk man klädd som en byggjobbare eller gruvarbetare sittande på trottoarkanten med någon form av smutsig vas eller skulptur framför sig. Ofta har han även en gruvhjälm på sig för att förstärka bilden.

Börjar man prata med honom förklarar han upphetsat på någon skruvad dialekt att han precis grävt fram det fantastiska fyndet från jorden, och han vill naturligtvis sälja det till mig.

Prylen är vanligen helt täckt av gjord och mannen skrapar nu bort jorden med handen så att någon detalj framträder lite tydligare, och nu blir han än mer upphetsad när han "förvånat" upptäcker att hans eget fynd är än mer värdefullt！

Naturligtvis är allt fake, och när man lyckas komma därifrån så lär han gnida in prylen med ny jord eller sand igen och är redo för nästa offer....

Ett fantastiskt fynd nyligen uppgrävt ur jorden?......NOT!

En stad som vaknar

Jag har en kanske märklig böjelse att jag gillar att se en stad "vakna". På någon konstigt sätt trivs jag med att promenera tidigt på morgonen och se hur alla olika aktiviteter drar igång. Städer har på något vis lite olika "morgonhumör". Beijing utmärker sig inte i detta område mot andra storstäder, men är definitivt intressant.

Det är på något sätt fridfullt att se:

Hur frukostrestaurangerna förbereder maten, och de första gästerna börjar trilla in.

Hur butiksägarna städar den lilla trottoarbit som tillhör hans butik, och öppnar upp affären.

Hur människor skyndar till sina olika jobb, (med i bland lite roliga transportmedel)

Hur en del står på gatan och borstar tänderna och/eller tvättar sig utanför sina små hak.

Hur städpersonalen sopar gatorna rena efter gårdagskvällens stök.

Etc. Etc.

Jag är morgonpigg, och ibland vaknar jag löjligt tidigt. Faktiskt har det hänt att jag vaknat först av ALLA i Beijing någon morgon. Har jag tid, och inte är allt för trött så smiter jag då ut och går en lång runda och beskådar hur Beijing vaknar upp. För mig: Hög-kvalitativ tid.

En frukostrestaurang kl 06:15 med mat från Chengdu, 成都, (kryddstarkt) piffar i ordning det sista inför den kommande gästanstormningen.

Beijing's paradgata Wangfujing, 王府井, klockan 06:50, som vaknar lite senare än andra gator. Endast städpersonal och McDonald's är "vakna". Om några timmar är gatan full av aktiviteter.

Att peta i maten

Det Kinesiska sättet att servera mat är ju som bekant att rätterna inte serveras på individuella tallrikar, utan placeras mitt på bordet, och är gemensamma för alla. En sak som kan upplevas obehagligt för den ovana är att var och en plockar till sig maten med sina egna pinnar. I början kan man tycka det är äckligt att alla petar is samma fat med sina "personliga" pinnar. Kanske inte minst nu i Svin-influensa-tider. Detta är dock något man snabbt vänjer sig vid, och när man lär sig äta "med stil" så vidrör man huvudsakligen bara den maten man själv plockar till sig.

Fenomenet är tydligast vid turistmål där större grupper från tex buss-paket-resor, "tvingas" äta tillsammans med folk man inte känner vid ett gemensamt bord. Jag har flera gånger sett förskräckta 外国人, "främlingar" som förtvivlat försöker be om speciella uppläggningsskedar, för att hitta en lösning på den problematiska situationen. Även Kineserna själva gillar ibland inte riktigt att äta med folk man inte känner.

I Guiyang, 贵阳, på en lite finare turistresort nära de stora vattenfallet Huangguoshu såg jag en elegant lösning på problemet. De hade nämligen två uppsättningar pinnar vid varje plats. Ett par för att servera sig själv, och det andra paret för att stoppa i munnen. I praktiken glömde man dock snabbt de nya etikettreglerna, och så körde man snart på som vanligt.

Två uppsättningar pinnar. Kan detta vara lösningen för hypokondriker på besök i Kina?

Instruktionen som förklarar hur man ska använda de olika paren av ät-pinnar.

Favorit i repris

Jag publicerade nedanstående för något halvår sedan, men känner att det är intressant nog att köra i repris. Vet inte om det är er favorit också, men det är i alla fall min, och det är jag som bestämmer ^^

På Kunskapens dag 2008 höll Fredrik Hären ett mycket intressant tal om Kina's och Asien's snabba utveckling - och vår totala okunnighet i ämnet. Talet har blivit ganska omskrivet för sitt lite speciella upplägg, och efter detta fick han inte bara nya fans, utan även många ovänner för sitt provocerande sätt, och hans ibland tveksamma retorik.

Oavsett vad man tycker om Fredrik Hären's sätt att framföra budskapet så är det otroligt svårt att komma förbi hans poäng, som jag i allt väsentligt själv kan stå bakom.

Ta er tid att titta på klippen nedan. Framför allt det första.

Del 1 - Fredrik Härens provocerande tal om Kina's och Asien's snabba utveckling på Kunskapens dag 2008.

Del 2 - Fredrik Härens provocerande tal om Kina's och Asien's snabba utveckling på Kunskapens dag 2008.

Gatukonst

Ett av de mindre charmiga Kiesiska egenheterna är att det är ganska vanligt att de spottar på gatan. En historisk förklaring är att det anses mindre nyttigt att svälja, än att spotta ut.

Fenomenet är vanligast på landsorten och bland outbildade. Tex en högutbildad Beijing-bo har ungefär samma syn som "oss" på spottandet. Men staden är full av gästarbetare från landet, så gatorna är fulla av blöta pölar. Det kan te x vara lite "farligt" att promenera för nära ett gäng byggnadsarbetare, för där haglar "spottloskorna" tätt.

Inför OS spenderade den Kinesiska staten mångmiljonbelopp på att minska detta fenomen genom en rad informationskampanjer, men jag kan inte säga att jag märkt någon skillnad.

Kinesisk gatukonst som man hittar överallt om man sänker blicken. Nyproduktionen pågår ständigt!

Konkurrens på samma ställe

Ett ganska genomgående fenomen i Kina är att alla som säljer liknande saker gör det på ett och samma ställe. Om man tex ska börja sälja mattor så söker man sig dit där det redan finns en massa matt-försäljare. Det är få som funderar på att placera sig långt från konkurrenterna. Nästan vilken speciell produkt som helst har ett eget marknadsområde. T ex finns det ett jättelikt område i flera stora byggnader där det bara säljs tyger, gardiner etc. En annan liten "stadsdel" som bara säljer kontorsmaterial likt pärmar, papper och pennor, och så här kan man fortsätta genom "alla" produkter på marknaden.

Om man bortser från de marknaderna som har turistfokus så är de övriga ofta svåra att hitta. Det brukar bli ett heldagsprojekt om man ska försöka, men när man väl hittar dit är utbudet extremt. Priserna brukar även vara riktigt låga och ganska samstämmiga. Säljarna har någon tyst överenskommelse att ingen kör några kampanjer. Det finns ju naturligtvis både för och nackdelar att sälja allt på samma ställe, och Kineserna bedömer uppenbarligen att fördelarna överväger.

Ett lite roligt exempel som jag springer på dagligen är gatuförsäljning av en sötsliskig nöt-kaka från regionen Xīnjiāng, 新疆. Säljarna har sina kakor på ett flak på cykeln, och av någon för mig märklig anledning står de nästan alltid i stora grupper, och säljer samma sak. Nog vore det bättre för försäljningen om de spred ut sig lite i stället? Men de har väl sina skäl. De borde ju kunna branschen.

På cykelflaken presenteras den söta nötkakan från. Xīnjiāng, 新疆

Notera att det är 7 stycken tappra försäljare som står precis jämte varandra och kränger samma pryl.

Att överleva en bankett i Kina

Det vanligaste Kinesiska ordet för "skål" är Gānbēi, 干杯, som kan översättas till "torrt glas", vilket är vad det brukar bli, dvs "Botten upp"!

Kineser kör "Ganbei" på allt med alkohol i. Även om du har glaset fullt med fint Franskt årgångsvin så förväntas du svepa det. Det brukar ofta sägas att Asiater inte tål alkohol, och det stämmer i många fall, men inte på tränade affärsmän. Dom kan hälla i sig!

Vid finare tillställningar så skålas det friskt, och det är mycket lätt hänt att få i sig för mycket. Särskilt om man är västerlänning och då ofta är någon form av huvudperson på tillställningarna.

Hur gör man då för att inte bli allt för laddad?

Kanske är jag fel person att ge råd om hur man klarar sig, eftersom jag trillar dit ibland, men jag försöker ändå:

Det finns en variant av "Skål" som är mer "civiliserad" och även innehåller en stor artighetsdel. Säg "Djing nin", 敬您, (jìng nín), och sänk ditt glas lite lägre än din "motpart", och så kan ni skåla på västerländsk sätt - och du har tagit en artighetspoäng.

Att se till att bara ha halvfullt glas fungerar till viss del, men motparten tycker inte riktigt om det, och kommer ibland att fylla upp ditt glas innan det är dags för "Ganbei". Bättre variant är att alltid ha fullt glas, och sedan "bita av" halva. Även här kan man få en sur blick, och i efterhand åka på att svepa det sista, men är man lite smidig och snabb att själv fylla upp sitt glas efteråt är det inte säkert att det märks.

Det är "tillåtet" att skåla i te eller vatten, och har du någon acceptabel förklaring (typ att du äter medicin) så är förståelsen stor.

Man kan säga att man inte tycker om att kombinera vin och starksprit, och då kan man klara sig undan risbrännvinet, men i stället kan man åka på att svepa fulla vinglas.

Man kan även "förnedra" sig själv lite och föreslå en "Ruidian de ganbei", 瑞典的干杯, (Svensk skål) och det tycker Kineserna är lite roligt, och så bjuder man på ödmjukheten att Kinesisk skål är "tuffare" än Svensk.

Hamnar du vid en sådant här bord i Kina så är det troligt att du åker på att hälla i dig en hel del alkohol.

Nytt försök med Svenska skyskrapor

Jag skrev i somras om planerna på en skyskrapa i Stockholm. Sedan dess har jag inte sett ett ord om hur det gått med "Stockholmsfyren".

Igår presenterades nya planer på att bygga något så spektakulärt som två 145 meters tvillingtorn i Stockholm's innestad under namnet Tors Torn. Den här gången är tidsplanen aggressiv med Svenska mått mätt. Redan 2015 är tanken att tornen ska vara uppe, dvs ca 5-6 år från nu.

Som jämförelse mot Kinesisk byggtakt kan man betänka att i Beijing byggdes världens största flygplats på bara 4 år. Skyskrapor i klass med de tilltänkta i Stockholm poppar upp på mindre än 2 år. Skyskrapor som platsar på världens 10-i-topp-lista byggs på 3-4 år.

Den vanligaste definitionen på vad som är en skyskrapa är en höjd på 150 meter. Det är lite komiskt att våra Svenska jätteprojekt, som detta, inte ens når upp till den gränsen. Notera att Tors Torn fortfarande bara är på förslagsstadiet.

Tänkt utförande på tvillingtornen Tors Torn i Stockholms innestad.

Nya tidens Flashcard

Jag har tidigare skrivit att jag använder pappers-kort, sk "Flashcard", för att plugga in nya Kinesiska ord. Detta är en mycket bra metod, även om det är ganska tidsödande att göra korten - och det blir en vansinnig massa kort överallt.

Pinsamt sent (dvs nyligen) upptäckte jag att det Kinesiska lexikon som jag har i min telefon (DinaHua Dictionary till iPhone) har en inbyggd funktion för Flashkort. Mycket enkelt och bra, och en liten revolution för mig. Inga mer papperskort behövs nu!

En annan liknande pinsam historia är att jag ett tag sökt efter ett bra program till min MacBook för att skriva Kinesiska tecken på ett enkelt sätt. När jag tog mig lite tid för efterforskning visar det sig att Mac har detta inbyggt som standard. Det finns tre olika inmatningsmetoder och jag har valt att använda en som heter ITABC, som i princip innebär att man skriver Pinyin, och så blir det Kinesiska tecken, 汉字, (hànzì). Andra versioner är tex baserade på streckordningen i tecknet.

Det finns uppenbarligen mycket hjälpmedel runt hörnet redo att upptäckas om man bara letar lite. Det är lite olikt mig att jag inte har hittat dessa funktionerna tidigare.

Applikationen "DianHua Dictionary" som är en Kinesisk ordlista med inbyggd "Flashcard"-funktion. Fantastiskt bra för mig!

Macao 10 år som Kinesiskt.

Sedan 1500-talet har Macao, 澳门, (Àomén) varit en Portugisisk koloni. Under slutet av 1900-talet började Macao successivt återlämnas till Kina, och 20 december 1999 så var Macao fullt återlämnat, vilket alltså var 10 år sedan igår! Detta har naturligtvis firats högtidligt, och president Hu Jintao anlände till Macao i lördags.

Macao ligger bara några mil ifrån Hongkong, och har liksom Hongkong speciella lagar. Det som verkligen utmärker Macao är spelverksamheten. Hälften av regionens intäkter kommer från Kasinon, vilket är ganska komisk kontrast då spel är helt förbjudet i övriga Kina. Macao är världens största spel-metropol och passerade Las Vegas för några år sedan både vad det gäller omsättning och vinstutbetalningar.

Det mest kända Kasinot är The Venetian Macao, som är världens största Kasino. Bara byggnaden i sig har ett världsrekord som världens största "hus" om man räknar golvyta.

The Venetian Macao - Världens största Kasino.

Nej - inte i Las Vegas, utan i Kinesiska Macao

Kinas president Hu Jintao, i går i Macao under firandet av 10-årsdagen efter återlämnandet från Portugal.

Sanlitun SOHO

Som jag tidigare skrivit så är Beijing full av olika SOHO, och det finns faktiskt ännu fler än jag skrev om då. Det nyaste projektet är Sanlitun SOHO, och det är inte så långt kvar innan det är färdigställt. Jag har av någon anledning fotograferat processen då och då sedan i våras, och det är lite roligt att se hur fort det växer fram.

Jag tyckte inte så bra om de runda formerna till en början, men nu när det börjar bli färdit, och belyst, så blev det riktigt vackert. Ännu ett lyft för Sanlitun. Hoppas nu att det även kommer några nya och roliga restauranger här.

Sanlitun har verkligen på några år förvandlats från Beijing's "Bad-Taste"-gata till Beijing's bästa! För några år sedan var Sanlitun huvudsakligen en rad "B-pubar" på östra sidan av gatan. Nu tror (och hoppas) jag att dessa pubarnas tid snart är förbi. Jag har inte varit inne i någon av dem på över tre år! ...det finns så många andra bättre alternativ bara tvärs över gatan.

Sanlitun SOHO. Vänster 28 maj, höger 37 dagar senare...

...ytterligare 50 dagar senare (25 augusti) och det högra kortet togs 10 december.

Toalettkultur

Historiskt så har Kinesiska toaletter alltid varit av modell "hål i golvet". Det kan upplevas primitivt, men hygieniskt så har metoden den stora fördelen att man inte vidrör någon yta. "Hål i golvet"-toaletterna är dock sakta på utdöende. Stor del av all nybyggnation sker med den typ av "sitt-toalettstolar" som vi är vana vid.

Den Kinesiska Toalettkulturen är lite skild från "våran" med den håller sakta på att förändras, och då i riktning åt "Väst". Det gäller både typ av toalett och beteendet. På offentliga toaletter hittar man här och där mer eller mindre "roliga" skyltar som speglar förändringsprocessen.

Kineser är ibland inte speciellt noga med att låsa omkring sig. Många offentliga toaletter saknar väggar mellan hålen i golvet, vilket inte alltid känns bekvämt för tex oss västerlänningar.

På dörrarna till toaletterna på Beijings nya flygplats, Terminal 3, förtydligas vilken typ av toalett som finns att hitta innanför respektive dörr.

Det är inte alla Kineser som är vana att hantera den "nya" typen av toalett.

Det har hänt mer än en gång att man märkt att denna skylten behövs.

Skylt vid "pissoaren" i den Olympiska parken. "Ett litet steg framåt är ett stort steg för civilisationen"

Gatuaktiviteter och folkliv

Det är kanske inte just typiskt Kinesiskt, men det är definitivt o-Svenskt: Spontana Gatuaktiviteter

I Kina så sitter det överallt folk ute och spelar olika spel. Oftast är det Kinesiskt schack, men det kan även vara kortspel eller Mahjong, 麻将, (májiàng). Små bord och pallar bärs ut på gatan eller parken och så sitter man där i långa tider och spelar. Regnar det hittar man något tak att krypa in under. Även mycket sent på natten hittar man dem här och där runt sina små bord.

Är det stora öppna ytor så finns det alltid några stycken som flyger drake. En del har riktigt avancerade drakar som till och med är belysta, vilket är kul på kvällen.

I parkerna (eller ibland på trottoaren) på kvällarna är det vanligt att någon tar med sig en musikanläggning, och så dyker det snart upp en massa folk som börjar dansa. Även tidigt på morgnarna är det mycket aktiviteter i parkerna.

En förklaring till fenomenet är naturligtvis att många har trånga och mörka hem, men jag tror även en stor del ligger i de "sociala generna", och dessa gener saknar vi i Sverige. Att tex gå ut och ta några öl efter jobbet med Svenskar kräver planering en vecka innan, och en hel del diskussioner om när och var - Ett stort projekt! När jag i Sverige är ute och promenerar, och passerar de "mångkulturella" bostadsområdena så är det alltid mycket folk ute, till skillnad från de "Svenska" gatorna som är helt öde.

Det är inte ovanligt med "Streetdance" i Beijing. Här något som liknar våra Svenska mogendanser utmed 工人体育场北路, Gōngréntǐyùchǎngběilù, dvs gatan utanför Workers Stadium

Överallt på gator, hutonger eller parker hittar man de små borden med spelande Kineser.

Massage

Något mycket lyxigt och prisvärt man absolut ska göra när man kommer till Beijing är att gå till någon av alla trevliga Massagecenter som staden är full av. Även de riktigt fina ställena är med västvärldens ögon (oftast) billiga.

Min rekommendation är att inte vara för snål. Det finns riktigt billiga ställen, men betalar man bara något mer så så blir helhetsupplevelsen betydligt bättre. Då syftar jag huvudsakligen på miljön, men även på servicen. Miljön på de fina ställena är mycket harmonisk och vackert traditionellt Kinesiskt designad och det känns som man flyttar något hundratal år tillbaka i tiden - positivt menat. Det är ofta en fröjd bara gå i "korridorerna" mellan rummen titta. Det är även inte ovanligt att det är fri mat och dryck på de bättre ställena.

Även frisörsalongerna brukar kunna erbjuda enklare och billig massage. Dock byter de ofta till röd belysning under kvällstid, och ändrar sitt utbud därefter.

I bland skyltas det om "Blind massage", vilket en del påstår vara extra bra på grund av att blinda massörer har bättre utvecklad känsel i händerna. Nu är dock historien bakom de Kinesiska blinda massörerna något helt annat. När Kejsarna skulle bli masserade så var det inte acceptabelt för vanligt folk att se Kejsaren avklädd, så endast blinda massörer fick stå för den kejserliga massagen. På grund av detta fick de blinda massörerna hög status. Man ska även tänka på att även om det skyltas om blind massör, så är det inte säkert att han är det.

Ett urval av behandlingar som vanligen finns:

Fotmassage

Kinesernas egen favorit. Inleds alltid med fotbad, och även massage av rygg och ben brukar ingå. Rummen har oftast TV, och andra bekvämligheter, så det kan bli en liten social tillställning där man sitter och pratar, dricker och har det bra medan man masseras. Pris från ca 100 RMB i "fin" miljö, och några tior på den enkla ställena.

Traditionell Kinesisk Massage.

En "traditionell" massage helt enkelt, som inte sticker ut speciellt åt något direkt håll. Man får hela kroppen genomknådad. Pris från 150 RMB i "fin" miljö och från ca 50 på de enklare ställena.

Thai-Massage

En mycket brutal variant. De bänder i dig på alla otänkbara och omöjliga sätt, och man är ständigt nervös att någon ryggkota eller sena ska brista. Trotts detta är det en trevlig och intressant upplevelse. Pris från 150 RMB i "fin" miljö, och inte speciellt vanlig på de enklare ställena.

Olje-Massage

Huvudsakligen en komfortmassage. Man blir mjukt masserad med någon väldoftande olja. Komfortabelt och avkopplande. Lätt hänt att man somnar. Pris från 200 RMB i "fin" miljö och från ca 100 på de enklare ställena.

Ett urval av riktigt bra Massagecenter:

Long Island Massage&SPA, 长岛健身

B1, Jiahui Center, No.6 Jiqingli, Chaoyang District

北京市朝阳区吉庆里6号佳汇中心B1层

Tel: 6551 6112 / 6551 6113

Oriental Taipan Massage&SPA 东方大班

Basement, No.1, Xin Dong Road, Chaoyang District

新东路1号

Tel: 8532 2177

Tai Dian Massage Salon, 泰殿养生会馆

Room 305, Building 6 Jianwai SOHO, Chaoyang District

朝阳区建外SOHO6号楼 305室

Tel: 5859 0707

Så här fint är det på många Massagecenter i Beijing. Bilderna kommer från Long Island Massage&SPA, där jag är "stammis"

Att sola tvätt

Kineser har en lite vidare avsikt än vi, när de vädrar tvätt. För oss är det ju huvudsakligen för att få tvätten torr, men Kineserna vädrar även av hygieniska skäl. Solstrålarna påstås ta död på en del obehagligheter. I bland säger de att de "solar" kläderna, och hänger då ut kläder eller lakan som inte är blöta, bara för att de ska få solstrålning på sig, vilket alltså inte riktigt motsvarar vad vi menar med att vädra, då vi mer är ute efter vinden än strålningen.

Soliga dagar är det fullt med hängande tvätt överallt i Beijing. Uppfinningsrikedomen är stor vad det gäller att hitta en plats att hänga upp tygerna. Tex utanför mitt hotell går det en fyra-filig gata med en gräs- och busk-beväxt refug i mitten. Denna lilla oas fylls av tvätt när solen kikar fram.

Rimligen borde kläderna bli en aning skitiga av trafiken, så man lägger nog på både positiva och negativa hygieniska effekter. Någon större rädsla för att någon knycker prylarna tycks inte heller finnas.

Lakan och kläder solar sig på trottoaren...

...eller i den beväxta refugen mellan bilarna utanför mitt hotell.

Kyckling Curry

När jag för första gången i livet var på en (Svensk) Kinesisk restaurang, Ming Palace i Kalmar, så åt jag den förträffliga rätten "Kyckling Curry", som efter det blev min favoriträtt från det Kinesiska köket som jag fortsatte att äta regelbundet.

När jag senare i livet kom till Kina blev det en trist upplevelse att konstatera att Kyckling Curry, 咖喱鸡 , (gālíjī), vanligen INTE finns i de Kinesiska menyerna. Vissa ställen kan laga till till en curry om man frågar, men det hör inte till det ordinarie utbudet. (Naturligtvis har de Indiska och Thailändska restaurangerna Curry även här. Min favorit serveras på Purple Haze)

När jag med stor förväntan på Curry besökte Indien, och efter tre måltider inte sett till någon Curry bad jag min värd beställa det, och han svarade då.

-"Men du har ju käkat Curry i två dagar, men visst kan jag beställa ännu en sort"

Dvs i Indien (eller i alla fall i Bangalore där jag var) är Curryn en så självklar bas i maten att den knappt nämns i menyn, och smakvariationen så stor att jag inte kände igen den. (Jag är medveten om att den Indiska matkulturen är gigantisk och jag bara sett en droppe i havet av den, så jag generaliserar säkert för hårt)

En annan lite komisk anekdot i ämnet är att jag hade en tidigare arbetskollega som mer än en gång stolt berättade att hon hade "det äkta Indiska receptet på Curry" - som om det bara skulle finnas bara ett!

Kyckling Curry, som man INTE så lätt hittar i Kinesiska menyer